Så var det åter dags för final i Webbstjärnan det här året med ipadpanelen
Jag tror bilderna får tala för sig själva och att det inte går att ta miste på att det var feststämning och att det var barnens och ungdomarnas dag!
… Ja just det, det var glada och stolta barn som tog emot prischeck och silverpriset i Webbstjärnan12!
Det började med att jag läste en tweet för några dagar sedan och sen har det bara rullat på, i mina tankar, på Facebook och på Twitter.
Det började med tweeten som länkade vidare till Göran Svanelids artikel om The Big Five i Pedagogiska magasinet. LÄS ARTIKELN!!! När jag läste om The Big Five verkade det som om alla pusselbitar ramlade på plats. Helt plötsligt såg jag vad jag inte hade sett tidigare – jag såg innehållet och hjärnan gick upp i högtryck. Jag tänkte planering, bedömning, IUP, LPP, utvecklingssamtal, reflektion och utvärdering – allt som Göran berör i artikeln. I samma veva läste jag Lena Gällhagen och Elisabeth Wahlströms bok om surfplattan i förskolan, där de presenterade Lotusdiagrammet som jag inte hade hört talas om tidigare. Artikeln + lotusdiagrammet gjorde att jag såg en ”mall” framför mig. Jag gillar inte mallar, formen är inte viktigt alls, det är innehållet som är det viktiga, men ibland är mallen bra för att jag ska kunna se mina tankar och få ner dem på ett papper – det är nämligen först då jag kan se hur jag tänker och om jag tänker.
På lördagskvällen fastnade jag i en tråd i FB-gruppen Ipads i förskola och skola. Där kom en förfrågan om appar upp och jag hoppade in och lyfte fram att vi måste koppla apparnas användning till förmågor och färdigheter utifrån läroplanen och så rullade det vidare till The Big Five, lotusdiagram och diskussionen var intensiv 
Diskussionen kom också att dyka upp i FB-gruppen Ipads och en-till-en för år 6-9 där jag fick nys om en länk som tog upp The Digital Learning Farm. Wow, säger jag bara! Vilken fantastisk styrka det är att hitta kollegor på nätet som villigt delar med sig och som i sin tur kan få mina tankar att ändra riktning och därmed utvecklas vidare i mitt tänk:
Idag bildade jag FB-gruppen The Big Five och använder mig av hashtag #thebig5 när jag skriver om detta på Twitter. Gör det du med om du hoppar in i debatten, titta förbi och var med och tänk tillsammans med alla vi andra som funderar och tänker kring The Big Five – förmågorna i Lgr11.
Och precis i detta nu när jag sitter och skriver detta dimper det ner ett mail där Fröken Ann delar med sig av sina The Big Five – förmågor som hon har skrivit om till ett språk som eleverna ska förstå. Att hitta kollegor på nätet är större än vad många förstår och att dessa kollegor ständigt, ständigt delar med sig är ju helt fantastiskt. Vi kanske närmar oss den likvärdiga skolan med stormsteg när lärare från Sveriges alla hörn delar med sig och utvecklar den svenska skolan tillsammans.
Det känns som att jag är något på spåret – jag tänker undervisning i stort men även specifikt när jag ska använda en dator, ipad eller en app i undervisningen. För hur häftigt, ballt och ”helt rätt” det är med ipads, datorer och appar i undervisningen är de ”bara” verktyg för att eleverna ska nå målen. Därför är det av största vikt att du och jag – pedagogerna vet på vilket sätt vi kan förankra dem i våra styrdokument så att The Big Five (förmågor) tränas – dagligen i den svenska skolan.
Jag sitter ofta vid datorn och tittar på YouTube-klipp där lärare på olika events (TeachMeet, edCamp och unconferences) delar med sig av sina erfarenheter kring hur de använder digitala verktyg tillsammans med eleverna i sin undervisning. Jag lär mig så oerhört mycket av att andra vill dela med sig av det som de gör i sina klassrum.
Skulle inte vi på Gotland också kunna göra något liknande? Det är jag helt övertygad om och jag tycker att vi också behöver föra goda exempel ut från våra egna klassrum till ett annat klassrum – det är så vi utvecklas – tillsammans. Du som gör något tillsammans med dina elever, då datorn är ett pedagogiskt verktyg – en film, en Voki, en Storybird, en tankekarta, skype, arbetar med lärplattor, skriver klassblogg – ja eller vad som helst! Om du är verksam lärare, fritidspedagog eller förskollärare på Gotland och läser det här och är intresserad av att vara med och inspirera digitalt skulle jag uppskatta om du skriver en kommentar i detta blogginlägg eller kontaktar mig på mitt kontakformulär här på Öpedagogen. Eller om du läser här och vet någon vän eller kollega som skulle kunna tänkas vara med – sprid gärna.
Till hösten kanske Gotlands första TeachMeet eller unconference skulle kunna gå av stapeln.
Jag tror att det är dags att vi sätter igång och utvecklar den gotländska skolan på den digitala arenan - tillsammans
Jag tänker mig att det vore intressant att blogga lite mer om saker som kanske inte alltid går som jag har tänkt mig. Det är genom misstag och fel vi utvecklas och går vidare om vi reflekterar kring det vi har gjort mindre bra.
.. och så enkel den är att använda, även utomhus.
Eleverna hade i uppgift att göra film om en sak man får göra och en sak man inte får göra, enligt Allemansrätten. Under en promenad drog de lappar och i grupp på väg tillbaka mot skolan planerade de vad innehållet i deras filmen skulle vara, vem som ansvarade för vad och vilka platser de behövde till sin film. Väl tillbaka på skolan delades iPadarna ut till grupperna och vips så försvann eleverna. Kreativitet och uppfinningsrikedom flödade, i skogen, vid en grind, utanför en trädgård, vid en bäck och på en fotbollsplan:
Under promenad på väg tillbaka till skolan planerade varje grupp hur de skulle göra sin Allemansrättsfilm.
På skolan filmades det...
... och här undersöks resultatet - blev det bra??
Redigering i iMovie sker utomhus, på skolans trapp.
Alla elever var engagerade och nyfiket intresserade. Samarbete, skapande, lärande och slutligen filmvisning med glada skratt och applåder
Och så var det där med kommentarer – igen. Eleverna har ibland till uppgift att kommentera andras blogginlägg, det kan vara ett arbete som görs i skolan eller hemifrån. Jag ber dem att kommentera olika saker med olika syften. Däremot har jag på senare tid insett att jag inte alls har undervisat, diskuterat eller prövat mig fram tillsammans med eleverna kring hur vi skriver och ger positiv och utvecklande respons/kommentarer.
Så igår satt vi i halvklass och följde en mall som jag har knåpat ihop, där vi gick igenom fem steg hur vi kan tänkas skriva och gensvara på andras berättelser, filmer, presentationer, redovisningar etc. Det blev många diskussioner i smågrupper innan klassen till slut kunde bestämma sig för hur de skulle formulera sig. Eleverna och jag var inte alltid överens kring det vi diskuterade.
Hur skriver vi så att någon annan inte tar illa upp? Vissa ord i en mening är mer ”laddade” än andra. Förstår mottagaren verkligen vad vi vill föra fram? Om vi byter ut ordet ”men” mot ordet ”och” hände det otroligt mycket med en endaste mening.
Det här var väldigt lärorikt även för mig. Jag har kommit på något som jag tycker att jag har missat under året som gått. Jag inser att positiv feedback/respons är en viktig del i arbetet med att webbpublicera, kommunicera och delge varandra på nätet. Genom att kommentera bidrar vi till att mottagaren får ta emot respons på ett arbete som han/hon har gjort. Då ska vi lyfta fram det positiva som vi ser/hör och kanske också lyfta fram något som kan förbättras och hur gör vi det utan att göra någon annan ledsen eller besviken? Det är det här svåra som vi håller på att utforska för tillfället.
Här nedanför ser du vårt första försök
Och så var det det här med Minecraft. Jag vet varken ut eller in eftersom jag inte riktigt förstår mig på vad det är eller vad det går ut på. Ska vi i skolan använda oss av spelet eller ska vi det inte? Vi hade ett tag gratisappen nerladdad på vår iPad i skolan (till elevernas stora lycka) men när jag hörde eleverna prata om monster, vargar och döda – drog jag snabbt öronen åt mig och raderade appen omedelbums – utan att riktigt ta reda på mer om innehållet eller lyssna på elevernas argument varför de ville ha spelet kvar. Kanske är jag gammalmodig, kanske är jag en aning feg eller så fattar jag absolut ingenting – men jag agerade väldigt fort – ett knapptryck så var spelet borta. Jag som alltid pratar mig varm om digitala verktyg och spel i undervisningen fegade ur då något som jag inte riktigt visste hur jag skulle förhålla mig till, gjorde mig osäker.
Efter min panikradering av Minecraftappen har jag har läst Micke Gunnarssons blogginlägg På tal om skolifiering – välkomna till Maffiaminers och ett annat blogginlägg där elever i år 6 visar hur de använder Minecraft i skolan och tycker att spelet ska ”klassas” som ett program att använda i skolan då de hänvisar till NO, matematik och SO. Se killarnas film här:
Per Falk har också djupdykt i Minecraft - Minecraft i skolan – frågor och ett videoklipp.
Idag satt jag med ett gäng elever i matsalen och jag frågade nyfiket mest hela lunchen om vad Minecraft är, vad det går ut på och varför eleverna ägnar så stor tid åt ett spel som jag inte verkar fatta någonting om. Eleverna berättade att de föredrog Minecraft på datorn, då appen tydligen inte var riktigt lika bra. Några av eleverna tyckte mest om Minecraft för att de byggde och skapade medan andra tyckte om det för att de på YouTube kunde kolla på filmer som andra spelare gjort för att lära oss oinsatta. Runt bordet pratades det om MinecraftWiki, chat, att ha Skype uppe samtidigt som det Mincraftades. Det pratades en hel del om saker som jag tyckte att jag förstod när vi satt i matsalen men som nu känns en aning diffust. Jag fick tips av mina elever om att gå in på Minecrafts hemsida för att där lära mig mer om spelet och även ladda ner spelet så att jag skulle förstå.
Så nu till er som använder er av Minecraft. Varför ska jag använda det i skolan?
Om vi ska snacka entreprenörskap på riktigt måste våra barn sluta gå i skola!
Filmen är hämtad från Mickes Gunnarssons blogg
