De blev vi med hjälp av Pokémon Go i Visby innerstad

Under några dagar har min dotter, min syster och min systers barn (8 och 6 år) jagat runt och letat efter Pokémons i Visby. Jag har varit nyfiket intresserad men ville ändå avvakta tills appen fanns att ladda ner på svenska AppStore.

Idag följde jag ändå med min dotter när hon ville ut en runda i Visby innerstad, nyfikenheten hade helt enkelt tagit överhand. Jag gick bredvid dottern och ställde alla nybörjarfrågor som bara måste ställas. En del svar förstod jag, andra inte. Enligt dottern skulle vi till ett speciellt PokéStop som drog till sig Pokémons, så vi gick till Silverhättan. Väl på plats ”vimlade” det av folk i olika åldrar som höll på med samma sak som vi, det var lätt att se eftersom alla satt eller stod med sina smartphones i högsta hugg. Jag kunde inte vara tyst utan började prata med två män i 30-års åldern som hängde där på sina cyklar. En av dem var, enligt honom själv, en riktig Pokémon-nörd som nu var tvungen att vistas utomhus, och här passade jag på att ställa fler frågor.

Så här fortsatte det. Vi vandrade via Botaniska trädgården vidare till Kruttornet där det tydligen skulle finnas ett gym. Där kom en kvinna fram och frågade om vi höll på med Pokémon och dottern fick visa och förklara hur det hela fungerade. Kvinnan tyckte att det var helt fantastiskt och hade sett hur många människor som helst under den halvtimme hon och hennes väninna hade suttit och spanat ut över havet. Runt oss kryllade det av yngre killar som kom gåendes eller cyklandes för att ta över gymmet.


Därefter kom vi till Kallis (Kallbadhuset) där en pappa med två yngre söner och en liten hund hade laddat ner appen under morgonen och berättade för oss att appen nu fanns tillgänglig på svenska AppStore. Sagt och gjort. Appen laddades ner och dottern visade och förklarade för mig och vips så var jag en i gänget bland alla Pokémonjägare på Gotland.


Det som slår mig efter ett par timmars letande efter tecknade figurer i en mobiltelefon är att jag har aldrig någonsin pratat med så många okända människor i olika åldrar under en och samma dag. Jag har bara blivit bemött med vänlighet, glada leenden, nyfikna frågor, intressanta samtal, hejande gester och vill därför lyfta fram kommunikationen, människorna, nyfikenheten, skratten, blygsamheten, blicken, leenden, undran, hejandet, gesterna och samhörigheten. Pokémon är så mycket mer än bara ett spel eller ett tidsfördriv. Det är ett möte. Det var som om alla de blev vi.


 

Nu lämnar jag klassrummet

När läsåret startar igång efter sommaren är det första gången på 16 år som jag inte kommer att sätta nyckeln i klassrumsdörren för att möta mina elever. Jag kommer inte att vara lärare då. Jag kommer inte att ha några elever. Jag kommer inte att ingå i ett lärarkollegium. Jag kommer inte att lägga ett schema. Jag kommer inte att behöva planera lektioner. Jag kommer inte att fylla i matriser i SchoolSoft och jag kommer inte att behöva skriva IUP:n. Jag kommer inte ha utvecklingssamtal tillsammans med elever och vårdnadshavare. Jag kommer inte att vara rastvärd. Jag kommer inte att bedöma formativt och/eller summativt. Jag kommer inte att behöva rätta nationella prov. Jag kommer inte att sambedöma. Jag kommer inte sitta på EVK. Jag kommer helt enkelt inte att vara lärare längre.

I stället kommer jag att arbeta på Utbildnings- och arbetslivsförvaltningen (UAF) för att utveckla det digitala arbetet i förskola, förskoleklass och grundskola inom Region Gotland. Jag ser verkligen fram emot mitt nya uppdrag och tänk så mycket jag kommer att lära mig och så många lärandegropar jag kommer att trilla ner i. Men jag gillar utmaningar och är alltid nyfiket intresserad av det nya och okända.

Och vem vet, kanske kommer jag återigen att sätta nyckeln i en klassrumsdörr för att möte mina elever. Eller så blir det inte alls så. Det får framtiden utvisa.

 

#sommarboken

Tack till alla som hörsammade mitt rop på hjälp. 


Här kommer era förslag: 

Bron till Terabitia

Jagger Jagger

Coraline

Magiska trädkojan

Böckerna om Sigge

Dårfinkar och Dönickar

Doktor Proktors pruttpulver, Jo Nesbö

Mandelhjärtat

Maria Gripes böcker

Tigern, Kate DeCamillo

Snögrottan

Ishavspirater

Mio min Mio

Frida Nilssons böcker om Hedvig

Utan djur så dör jag. 

En hemlig vän, Katarina Genar. Trist framsida men bra innehåll. 

Elina, som om jag inte fanns, Kerstin Johansson i Backe

Böcker av Viveca Lärn

Tsatsiki 

Jo Salmsons böcker 

Vi ses i Obsan. Hur blir det om man alltid ljuger? 

Katitzi, Katarina Taikon

Trolldomens tre skrifter

Kampen om tiden

Mysteriet på Hester Hill

Om detta talar man endast med kaniner. 

Balladen om en bruten näsa

Berts dagbok

SVJ

God natt Mister Tom

Anne på Grönkulla

Vargbröder Michelle Paver

Matilda Roald Dahl

Parsifal och vägen till Gral? 

De trennes bok mfl Lloyd Alexander

Ingelin Angerborn

Farmorsresan, Edith Unnerstad

Alanna, Tamora Pierce

Det levande slottet (finns som film). Hayao Myazaki

Zombiefeber Kristina Olsson

Brottsplats kollo Elsie Petrén 

En annan Abbe Katarina Kieri

Jan Svensson Johanna Lindbäck

Emres handbok Siri Spont

Nour och den magiska drycken Alexandra-Therese Keining

Det är jag som är Mickan

Laura Ingalls Wilders böcker

Hjärnpunka, Staffan Cederborg l

Du&jag, Katarina von Bredow (om relationer, kärlek, nätfaror). 

Skjut kungen, Olov Svedelid

Pojken som levde med strutsar, Monica Zak

En i havet, Thor

Tonje och det hemliga brevet, Maria Parr

Som trolleri, Mårten Melin

Den magiska kepsen, Petter Lidbeck

Böcker av Ulf Stark, Katarina Genar och Camilla Lundqvist 

Min favorit för tillfället är: 

Men jag har en hel del böcker kvar att läsa innan jag hittar min absoluta favorit. 

När slutar flyktingar att vara flyktingar

De bästa lektionerna utgår alltid från elevernas tankar och funderingar. En elev frågade mig i början av december när flyktingar slutar vara flyktingar. En så fin, viktig och aktuell fråga men som jag inte hade något direkt svar på. Jag funderade på hur jag skulle kunna ta oss vidare och sökte upp @migrationsverk på Twitter för att se om de hade ett konto, vilket de hade. Vi skulle kunna se om Migrationsverket kunde ta sig tid att twittra med mina elever.

Dagen efter presenterade jag idéen för mina elever, som aldrig tidigare hade twittrat, och de var nyfiket intresserade att testa. Jag ”förvarnade” Migrationsverket på Twitter att eleverna skulle höra av sig vid en viss tid och fick svar att de satt redo vid tangenterna:

Eleverna förberedde sig genom att skriva ner frågor som de ville ha svar på och vid det angivna klockslaget satte den intensiva frågestunden med Migrationsverket igång. Eleverna fullkomligt bombarderade Migrationsverket med sina nyfikna frågor. Här nedanför hittar du några tweets:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vill du se hela samtalet får du kolla på elevernas twitterkonto @eskelhemskola

Twitter blev ett alldeles utmärkt undervisningsverktyg för eleverna att få äkta och riktiga svar från en myndighet som ansvarar för flyktingfrågor i Sverige. Jag önskar att ni alla hade varit med i mitt klassrum när svar efter svar trillade in på elevernas twitterkonto. Fniss, förvåning och leenden som övergick i att inte riktigt förstå. Eleverna var engagerade, nyfikna och motiverade att svara på allt som kom. Efter en timme (!) kroknade eleverna men var så nöjda. Att i skolan få möjlighet att kommunicera med vuxna som i sin tur blir en del av elevernas skolvardag och undervisning. Det är skola när den är som allra bäst.

Att Skolverkets generaldirektör Anna Ekström uppmärksammade elevernas twittrande var ju extra roligt. Fint att Anna inte bara sitter på möten hela dagarna utan kan delta i skolvardagen via sociala medier. Kram på dig Anna!

Foto 2015-12-31 10 44 50

På morgonen idag deltog jag i en diskussion på Twitter där vi diskuterade vilka fördelar Twitter har i förhållande till bloggandet. Det var en väldigt intressant tråd vilket gjorde att jag började blogga igen och vad passar bättre än att skriva om Twitter. 😉

Jag tror på dig

    

Några ord. 

Från min elev.

 Jag tror på dig. 

Är det sant? Almedalen

Några dagar kvar och sedan ett efterlängtat sommarlov. Några dagar till och tio av mina elever kommer att ge sig ut för att kritiskt granska Almedalen tillsammans med pedagogerna på Utbildningsradion. Det kommer att bli spännande dagar med intressanta möten. Det jag ser fram emot är att få se eleverna arbeta i en annan miljö än innanför skolans fyra väggar.

Eleverna och UR-pedagogerna har redan nu tjuvstartat Almedalsarbetet med några videoklipp. Först en liten hälsning från UR-pedagogerna där eleverna fick en uppgift de skulle kolla upp:

Efter att hela klassen tillsammans resonerat sig fram till hur man kan söka upp rätt svar med ett källkritiskt tänk skickade eleverna tillbaka denna film till UR-pedagogerna:

Slutligen. Är det sant att allt är gratis under Almedalsveckan:

Du följer mina elever under Almedalsveckan genom hashtags: #Ärdetsant och #Almedalen.

Jag och eleverna kommer att blogga om det eleverna gör på vår klassblogg MIK-spanarna. Jag kommer även att blogga om det här på min blogg och även twittra om det. Kanske dyker något upp på Facebook, Instagram eller i någon annan kanal på nätet. Jag hoppas att vi ses på nätet, att du kommenterar och lyfter elevernas arbete. Det kommer de verkligen att uppskatta. Du får gärna dela vidare deras arbete i dina kanaler. Roligt, utvecklande och intressant kommer det i alla fall att bli.

Twitterlista3

En och en halv timmes onödigt arbete. Hade en bra twitterlista att publicera men den försvann eftersom jag tryckte på helt fel knapp – suck! Får trösta mig med att jag i alla fall har avmarkerat en hel del tweets. Men så plötsligt upptäckte jag att Historik-funktionen i Safari kunde hjälpa mig och vips så kunde jag hitta mina länkar igen:

Nu har jag städat och rensat lite till i mitt twitterflöde. Ni vet, ungefär så där som när du städat förrådet, kylskåpet eller garaget. Ett inre lugn infinner sig och det blir ordning och reda. De länkar som inte var användbara åkte i soppåsen. Over and out!

 

Twitterlista 2

Jag favoritmarkerar som en galning på Twitter men läser nästan aldrig vad jag favoritmarkerat. Känns det igen?

Precis i detta nu har jag 5235 favoritmarkeringar och det är så himla svårt att hitta tillbaka till den just den där favoriten som man gjorde för 2,6 och 14 månader sedan. Därför gör jag ett nytt försök att plocka ut de bästa favoriterna. Min första twitterlista hittar du här.

Nä, nu orkar varken du eller jag så mycket mer och det känns ju skönt att det är inte mer än 5026 favoritmarkerade tweets kvar att gå igenom… 😛

Over and out!

Interaktiva bilder visualiserar lärandet

Hittade ThingLink efter tips på Twitter och måste säga att det kan vara mycket användbart. Att visualisera kan underlätta för många elever. Jag tänker mig att ThingLink går att använda till hur mycket som helst, oavsett vilka ämnen eller åldrar man undervisar i. Mitt första försök till en ThingLink blev en Bokhylla. För muspekaren över bilden så händer det grejer.

Eller vad sägs om andra som har gjort ThingLinks om kroppenalfabetet, Avengers (som många elever gillar) eller varför inte ta ett kort på whiteboarden där du gjort anteckningar under lektionen och länka sedan vidare till olika videoklipp eller poddar utifrån det ni har pratat om.  Låt fantasin flöda och lägg sedan upp din interaktiva bild på klassbloggen där eleverna sedan kan utforska den. Visualisera mera!

Hur kan vi säkerställa att ALLA elever utvecklar sin medie- och informationskunnighet (MIK)

Ja det är en mycket viktig fråga att diskutera i kollegiet och framför allt att förhålla sig till. För vi kan inte säga att elevernas medie- och informationskunnighet är oviktig eftersom det är inskriven i Lgr 11 att vi ska utbilda våra elever i just det.  Hur gör vi på den egna skolan? Gör vi något över huvud taget? Behöver vi få input från andra som redan är där? Finns det någon kollega att hämta inspiration från? Struntar vi helt och hållet i det eftersom det verkar så jobbigt?

Jag hittade UR Samtidens föreläsningsserie om IT och digital pedagogik i skolan. Halvtimmeslånga föreläsningar med mycket intressant och viktigt innehåll. Här kan du och jag få många svar på våra frågor men framför allt dyker det upp många tankar hos mig vilket sätter igång mina pedagogiska funderingar.

Och hur arbetar vi med digitala verktyg i våra klassrum? Som en naturlig del av alla ämnen eller som en isolerad färdighet. Här är en bild över TPACK som illustrerar var vi befinner oss. Förhoppningen är att vi så småningom ska kunna placera vår undervisning i mitten, vid den rosa cirkeln. Är jag där? Är du där?

tpck-och-samr-sklderviken-8-638Bilden är hämtad från riktengelholm