Papperskorgsundervisning

Pappersremsorna på bilden är egentligen något som borde åka i papperskorgen men jag spar på dem i en liten zip-påse. Där samlas en hel drös med människor som med sin penna har bekräftat att de varit på plats. Dessa namn är så fantasifulla, vad sägs om Rosenbusken, Tulipanaros, Bubbakrull, T4C4, Nahajdu, Scatman11 och många, många fler. Jag ser framför mig en man, en prinsessa, en apa, en silverfärgad robot, en envis 5-åring och en cool hip-hoppare. Du ser antagligen helt andra personer eller varelser…

Jag hade inte hjärta att kasta ner alla dessa figurer i en papperskorg för att sedan glömma bort dem. Alla dessa fantasifulla namn måste sparas för att användas. Varför inte göra spännande personbeskrivningar och sedan låta dessa människor träffas i en påhittad värld. Mmmm – idéen kanske kommer kanske till användning i vårt nystartade projekt.

Att inspireras av ett YouTubeklipp och sedan göra undervisning av det

Fick ett tips av dottern om ett roligt YouTubeklipp och det var roligt. Jag såg undervisning i musik, engelska, drama, svenska etc framför mig. Håll till godo:

eller den här:

Vad är det med de där bloggarna egentligen

Vad är det med bloggen som gör att elever arbetar när det inte är skoltid? De skriver blogginlägg en sen kväll – kanske i sängen med laptopen i knät. De arbetar fast det är helg eller så sätter de sig en fredag kväll och infogar, bäddar in, skriver ner sitt tänk, sina funderingar och sitt arbete. Vad är det som lockar dem eller lockar det kanske inte alls? Gör de det bara för att jag som lärare säger att de ska eller fyller bloggen en viktig plats hos dem? Jag tror att bloggen är viktig. Mina elever är stolta över sin blogg. De tycker att de lär sig en massa saker genom att arbeta med bloggen, lär känna folk genom deras blogg och de lär andra genom deras blogg.

Som lärare för jag en dialog med mina elever genom vår blogg. De skriver ett inlägg, jag kommenterar och förhoppningsvis (inte alla gånger) så svarar de igen. De fyller på med sitt tänk, vi kommunicerar och synliggör deras arbete tillsammans. Vi sitter hemma hos oss själva – långt ifrån varandra men ändå så samarbetar vi, där och då, vi har en gemensam plattform att arbeta på/med/i/från. Jag får syn på elevens kunskaper, frågor och funderingar och eleven har mitt fulla fokus. Vi samtalar, genom bloggen.

Jag har redan börjat att fundera på hur jag ska använda bloggen tillsammans med eleverna nästa år. Kanske inte Detektiven Emil och vi, utan ev. nya bloggar. Kan eleverna ha sina egna bloggar – en egen, som bara är deras? Nu när de vet vad en blogg innebär, hur den fungerar, tror jag absolut att det skulle gå. Om varje elev hade sin egen blogg som sin plattform/arena, så fanns allt skolarbete samlat där. Eleverna kan läsa varandras bloggar – bli inspirerade eller ha varandras bloggar som utgångspunkt för att diskutera, argumentera etc. Upphovsrätt blir en naturlig del då eleverna producerar och skapar innehåll på sin egen blogg, det blir inget konstigt och tillrättalagt. Jag som lärare kan ha alla bloggar i ett RSS.

Tänk att ha bloggen som utgångspunkt och fokus på utvecklingssamtalet eller att som förälder ha möjlighet att kika in i sitt barns skolarbete/skolvardag – när som helst, var som helst.  Eller mormor, farmor, kusin Anna, kompisen Fredrik, grannen Ida, förra läraren Mats eller på släktträffen… Nej, nu skenar jag iväg – jag ser bara möjligheter och absolut inga hinder.

grön f-klass – en blogg värd att följa

Det finns så många intressanta bloggar att följa. Jag vill länka till en helt underbar sida där förskoleklassbarnen delar med sig av sina dagar: Grön f-klass Läs och se vad barnen vill berätta – för det är det som bloggande handlar om, BERÄTTANDE. Någon vill uppmärksamma oss andra på något – en text, en bild, en musiksnutt eller liknande. Jag ler när jag läser barnens texter. Så in och läs och kommentera gärna, jag tror Grön f-klassbarnen uppskattar att vi visar att vi läst det de har skrivit om.

Bloggande elever

Bloggande elever.

Vad skapar de två orden för bild hos dig?

Min bild blir:

  • samarbete
  • ensam
  • i par
  • i grupp
  • i helklass
  • filmredigering
  • planering
  • bilder
  • animationer
  • webben
  • titta i en karta
  • jämföra två kartor
  • skriva frågor
  • besvara frågor
  • undersöka – i teorin OCH i praktiken
  • mottagare
  • producent
  • dela med sig
  • upphovsrätt
  • Creative Commonlicens
  • på landsbygden
  • i stan
  • enligt kursplanen
  • elevinflytande
  • släppa på ”kontrollen”
  • ämnesövergripande
  • framför en dator
  • bredvid en dator
  • bakom en dator
  • långt från en dator
  • i en dator
  • på en skärm
  • kommunikation
  • … och så kan det fortsätta – hur länge som helst…

Skriva sig till läsning

Alla suger vi åt oss av att bli bekräftade, vuxen eller barn, spelar ingen roll. Därför blev jag glad när det stod skrivet om Detektiven och vi i Kreativt i klassrummet. Det är Erika Löfgren som på samlingssidan Skriva sig till läsning delar med sig och inspirerar oss andra som är nyfikna på läs- och skrivutveckling genom att använda datorn. Så här presenterar sig sidan:

En samlingssida för den som vill veta mer

Runt om i Svenska klassrum vågar fler och fler låta formandet av bokstäver vänta till förmån för ett skrivande och språkande med datorn som verktyg.  Här finns länkar till många av dessa kommuner och skolor, till bloggar, allmän information och utbildningar. Naturligtvis länkas också till Arne Trageton som beskrivit modellen i sin bok ”Att skriva sig till läsning”.
Flera av kommunsidorna länkar vidare till filmer och tidningsartiklar. Välkommen att botanisera.
Jag skulle gärna arbeta med de yngre eleverna och använda mig av Att skriva sig till läsning (ASL). Vilket spännande, utvecklande, stimulerande och engagerande arbetssätt.

Eleverna pratar redan om innehållet i undervisningen – nästa läsår

Eleverna frågade igår om vi inte kunde fortsätta att arbeta med Detektiven Emil och vi under nästa läsår. Det är ju helt underbart – att eleverna redan NU pratar om innehållet i nästa läsårs undervisning. Snacka om elevengagemang, nyfikenhet och lust.

Ett gott skratt förlänger…

Två elever, några papperslappar, ett samtal på engelska och en massa fniss, gurgel och skratt. Jag satt bredvid och kunde inte heller låta bli att skratta. Ingen skrattade åt – alla skrattade tillsammans. Ett försök att beskriva en räka på engelska, där eleven ivrigt förklarade, gestikulerade och prövade sig fram resulterade i att vi som lyssnade verkligen försökte förstå men vi kunde inte komma på vad som beskrevs. Men vi var aktiva, pratade och lyssnade. Vi kommunicerade och prövade oss fram.

Ja tänk vad lite som behövs för att skratten inte kan låta bli att bli skrattade.

Dagens barn utforskar 1980- och 90-talets tekniska prylar

Twitter är en oändlig källa att ösa ur. Alla tweets som susar förbi orkar jag inte engagera mig i, men många sticker ut. Tweetsen är en snabb väg till att lära sig lite mer om väldigt mycket. I morse hittade jag en tweet från den ständiga inspiratören @briankotts. Tweeten innehöll en länk som förde mig till detta underbara klipp där barn av idag får tala om vad de tror att gamla tekniska prylar från 80 och 90-talet har för funktion.

Det för mig osökt till min egen vardag. Jag har en brorson som en dag fick se sin pappas LP:samling och tittade storögt på de enorma cirkelformade sakerna som befann sig i papperskonvolut. När pappan berättade att det var musikskivor och visade hur de fungerade utbrast brorsonen:
– VA?!! Går det att spela musik på BÅDA sidorna?!!

I förra veckan insåg jag att elever i 10-12 års åldern inte riktigt vet vad ett kassettband är och hur det fungerar. I skolans värld använder man vad som finns, då ekonomin är som den är. Att både lyssna och läsa engelska böcker samtidigt är utvecklande för läs- och hörförståelse hos de allra flesta. Att ha bok+CD/DVD-skiva är närmast en utopi men att använda bok+kassetband är en möjlighet eftersom det är det materialet som står till buds. Att det sedan blir problem att hitta kassettbandspelare då flera elever vill göra samma sak samtidigt talar ju bara om att material och teknik inte längre riktigt är synkade. Men, men . När eleven skulle använda sig av kasettbandet uppenbarade sig följande:

  • Hur öppnar man ett kassettfodral?
  • Hur stoppar man tillbaka kassettbandet i fodralet så att det passar och sedan går att stänga?
  • Hur öppnar man en kassettbandspelare?
  • ”Eject” – vilken funktion har en sådan knapp?
  • Att  hitta rätt ”spår” på ett kassettband kan få vem som helst att tappa sugen.

Ja, det är ju tur att tekniken hela tiden utvecklas. Synd bara att det är pengar som gör att skolan halkar efter och eleverna sitter där med material som inte riktigt känns tidsenligt och funktionellt. Vad sägs om datorer som inte ens har några ljudkort…

Att bada i smält choklad

Idag har eleverna i år 2 diskuterat viktiga saker – hur det skulle kunna kännas att bada i smält choklad. Det började med att en elev pratade om att familjen hade doppat frukter i smält choklad under jullovet. Där tog TV-programmet Halv åtta hos mig vid med en chokladfontän som inte hade fungerat och kladdat en aning innan den fungerade som den skulle. Och när chokladfontänen svämmade över i elevernas tankar, ja det var då de började fantisera om hur det skulle vara att bada, dyka och simma i smält choklad. Bada i en hink, badkar, pool eller ett hav, En elev var helt övertygad om att det inte alls skulle kunna fungera att bada i smält choklad eftersom det blir trögt och då skulle man kunna drunkna. En annan elev trodde inte heller att man kunde bada i choklad och framförallt inte dyka i chokladen eftersom man inte kan se något utom brun choklad. Där tog tanken vid att det vore ju hemskt att dyka ner i smält choklad och inte veta vad som var upp eller ner, höger eller vänster. Eleverna kom fram till att när vi dyker i vatten är det i alla fall lättare att navigera eftersom det är ljusare upp mot vattenytan och mörkare nedåt. Då kom en elev på den fantasifulla idéen att det kunde vara vit choklad uppåt och mörk choklad ner mot botten – då skulle det bli enklare att simma rätt i det smälta chokladhavet.  En annan elev tänkte att när det blev kallt skulle chokladen stelna och då kunde man knapra i sig chokladen som hade stelnat. Någon trodde att man inte skulle kunna låta bli att smaska i sig all smält choklad så att man på köpet skulle drunkna. Och mitt i all den här smälta chokladen och elevernas entusiasm att diskutera satt jag och häpnade över elevernas fantasifulla spekulationer och prövningar i chokladens outforskade värld. Eleverna berättade, argumenterade, reflekterade, förklarade och uppfyllde flera mål i kursplanen. Och att de fantiserade med hjälp av språket var det ingen som helst tvekan om.