Lusten övervinner allt – ja men vem tar död på den

Under Almedalsveckan hörde jag generaldirektören Anne-Marie Begler för Skolinspektionen säga: ”Alla lärare i Japan måste besöka en annan lärares klassrum ett antal gånger per år”.  Jag säger istället: ”Alla lärare i Sverige måste ha en 4-åring i sällskap under minst 5 dagar under sitt verksamma yrkesliv”.

Jag har haft förmånen att ha min 4-åriga systerson på besök i 5 dagar och jag har lärt mig oerhört mycket av honom genom att lyssna på honom, samtala med honom och se honom leka och pröva sig fram. Jag har sett och hört en liten kille som är så oerhört kreativ, nyfiken, engagerad och eftertänksam. En kille som funderar kring dinosaurier, riddare, skelett, vulkaner, jordbävningar, döden – ja det verkar inte finnas något ämne som inte passerar utan att behövas diskuteras eller prövas i en 4-årings värld. En kille som ibland behövde lite stöd för att våga ta sig vidare – jag tror att Vygotskij skulle ha sagt att  4-åringen befann sig i den proximala utvecklingszonen. Det hände i alla fall när vi var på Gotlands museum och besökte deras fantastiska utställning om Christopher Polhem. Att bygga och använda sig av nytt material. Att som 4-åring titta på andra, be någon vuxen visa och sedan kunna alldeles själv – wow!

Jag har sett en 4-åring spela Trivial Persuit med oss vuxna och svara på frågor som vi konstruerade åt honom. Han svarade rätt på frågor som: Vilken färg har en banan? Vad äter Bamse för att bli stark? Vad heter Pippi Långstrumps apa? Och varje gång han svarade rätt sa han: JAG KAN JU ALLT!!! med ett stort och stolt leende.

Han har prövat sig fram: Han fick min gamla digitalkamera och kameran testades: Trycka på alla knappar, fotografera upp och ner, öppna luckor, stänga luckor…

Min fundering i detta inlägg är: VAR TAR NYFIKENHETEN, LUSTEN, KREATIVITETEN, ENGAGEMANGET OCH TILLTRON TILL SIN EGEN FÖRMÅGA VÄGEN HOS BARNEN NÄR ELLER INNNAN DE TRÄDER IN I SKOLANS VÄRLD? Vad gör vi i skolan eller vad gör vi inte, eftersom den nyfikenhet, lust, kreativitet och engagemang som finns hos en 4-åring verkar försvinna längs vägen men borde finnas kvar som en självklar tråd genom hela skolan OCH livet. Det sitter elever i våra klassrum som inte tro sig kunna, inte vill och inte vågar pröva sig fram. Vi är skyldliga att se till att de faktiskt får känna att de kan, vill och vågar genom att de använder sin nyfikenhet, lust, kreativitet och engagemang. Och om det nu inte är skolan som tar död på allt detta varför kan inte vi väcka lusten till liv igen när vi har förmånen att umgås och undervisa eleverna så många timmar varje dag, år ut och år in?

Hur mycket tillåter du och jag våra elever att pröva sig fram, diskutera och nyfiket undersöka det outforskade för att skapa lust kring den undervisning du och jag har i den skola där vi befinner oss?

Är det matte nu?

– Är det matte nu?
– Ja, jag tror det. Det står ju mm, cm, dm och m på pappret. Ja, det är nog matte.
– Men vi ritar ju!
– Ja men bild och matte kan nog höra ihop.

En metakognitiv diskussion mellan två elever har ägt rum.

Hur undervisar vi så att eleverna blir medvetna om sitt lärande?

Bloggande elever

Bloggande elever.

Vad skapar de två orden för bild hos dig?

Min bild blir:

  • samarbete
  • ensam
  • i par
  • i grupp
  • i helklass
  • filmredigering
  • planering
  • bilder
  • animationer
  • webben
  • titta i en karta
  • jämföra två kartor
  • skriva frågor
  • besvara frågor
  • undersöka – i teorin OCH i praktiken
  • mottagare
  • producent
  • dela med sig
  • upphovsrätt
  • Creative Commonlicens
  • på landsbygden
  • i stan
  • enligt kursplanen
  • elevinflytande
  • släppa på ”kontrollen”
  • ämnesövergripande
  • framför en dator
  • bredvid en dator
  • bakom en dator
  • långt från en dator
  • i en dator
  • på en skärm
  • kommunikation
  • … och så kan det fortsätta – hur länge som helst…

Intresserad av IT i utbildning och skola?

Har under eftermiddagen sett livesänding från regeringskansliet, där IT-ministern Anna-Karin Hatt hade bjudit in 26 olika personer som fick ge sin syn på hur och varför IT ska vara en självklar del av skolan. Har du tid att avsätta nästan 3 timmar, så är det definitivt värt det. Här kan du se.

Att bada i smält choklad

Idag har eleverna i år 2 diskuterat viktiga saker – hur det skulle kunna kännas att bada i smält choklad. Det började med att en elev pratade om att familjen hade doppat frukter i smält choklad under jullovet. Där tog TV-programmet Halv åtta hos mig vid med en chokladfontän som inte hade fungerat och kladdat en aning innan den fungerade som den skulle. Och när chokladfontänen svämmade över i elevernas tankar, ja det var då de började fantisera om hur det skulle vara att bada, dyka och simma i smält choklad. Bada i en hink, badkar, pool eller ett hav, En elev var helt övertygad om att det inte alls skulle kunna fungera att bada i smält choklad eftersom det blir trögt och då skulle man kunna drunkna. En annan elev trodde inte heller att man kunde bada i choklad och framförallt inte dyka i chokladen eftersom man inte kan se något utom brun choklad. Där tog tanken vid att det vore ju hemskt att dyka ner i smält choklad och inte veta vad som var upp eller ner, höger eller vänster. Eleverna kom fram till att när vi dyker i vatten är det i alla fall lättare att navigera eftersom det är ljusare upp mot vattenytan och mörkare nedåt. Då kom en elev på den fantasifulla idéen att det kunde vara vit choklad uppåt och mörk choklad ner mot botten – då skulle det bli enklare att simma rätt i det smälta chokladhavet.  En annan elev tänkte att när det blev kallt skulle chokladen stelna och då kunde man knapra i sig chokladen som hade stelnat. Någon trodde att man inte skulle kunna låta bli att smaska i sig all smält choklad så att man på köpet skulle drunkna. Och mitt i all den här smälta chokladen och elevernas entusiasm att diskutera satt jag och häpnade över elevernas fantasifulla spekulationer och prövningar i chokladens outforskade värld. Eleverna berättade, argumenterade, reflekterade, förklarade och uppfyllde flera mål i kursplanen. Och att de fantiserade med hjälp av språket var det ingen som helst tvekan om.

Jag skrev rätt hela tiden

Med stort intresse, kreativitet och fantasi har idag en spännande berättelse kommit till. Genom att skriva på datorn slipper eleven det motoriska arbetet med pennan. Några enkla tryck på tangenterna underlättar och ger eleven tid att fokusera på innehållet, inte formen.

I 45 minuter arbetade eleven koncentrerat, ställde frågor, ljudade, läste det som eleven skrivit för att få en röd tråd i det som skrevs, frågade om bokstäver, prövade sj-ljud, ng-ljud, kopplade ihop texten med egenritad bild och avslutade till sist sin berättelse med punkt. Läs, njut och passa på att se vad eleven faktiskt kan. Hur skulle du bedöma texten och vad skulle du fokusera på i den fortsatta skrivundervisningen? Och det viktigaste av allt, elevens egen bedömning:

JAG SKREV RÄTT HELA TIDEN!

kursplanen i svenska:

  • … att använda datorn som hjälpmedel
  • genom eget skrivande fördjupar sin insikt i grundläggande mönster och grammatiska strukturer i språket samt utvecklar sin förmåga att tillämpa skriftspråkets normer
  • utvecklar sin fantasi och lust att skapa med hjälp av språket, både individuellt och tillsammans med andra,
  • kan, vill och vågar uttrycka sig i många olika sammanhang

Lgr11, kursplan i svenska

  • formulera sig och kommunicera i …skrift
  • Genom undervisningen ska eleverna ges förutsättningar att utveckla sitt … skriftspråk så att de får tilltro till sin språkförmåga och kan uttrycka sig i olika sammanhang och för skilda syften.

Och har du svårt att tyda vad eleven skrev hänvisar jag till det här blogginlägget.

Matematiken – en språngbräda till andra ämnen

Jag läser och fördjupar mig i matematikbokens innehåll. Jag vill att eleverna ska komma åt mer än att bara flytta siffror och att snabbt gå vidare till nästa uppgift för att bli ”klar”. Jag vill att eleverna ska få en förståelse för att matematiken är en del av ett sammanhang. Jag har hittat matematikböcker vars innehåll är mindre bra (enligt mitt sätt att se) och andra som är bättre. Vissa böcker innehåller riktig fakta och det i sin tur innebär att om vi lärare stannade till vid dessa faktauppgifter skulle eleverna få möjlighet att fördjupa sig och få in matematiken i ett sammanhang. I och för sig blir det kanske inte matematik då utan matematiken blir en språngbräda till andra ämnen. Jag ska ge ett exempel så kanske mina funderingar klarnar:

I en matematikbok tas Broloppet upp i en av uppgifterna. Eleven får information om att Broloppet går mellan Danmark och Sverige och att det är finns olika avstånd att förhålla sig till för att till slut räkna ut hur långt Broloppet är. Ja, den uppgiften löses kanske snabbt av vissa elever och andra behöver lite mer tid och hjälp. Och sen då…? Eleven går vidare till nästa tal och reflekterar antagligen inte mer över vad Broloppet är. Här skulle du och jag kunna stanna upp, samla hela klassen och börja med att visa ett YouTubeklipp om Broloppet. Då får eleverna något att relatera till och Broloppet blir mer än en isolerad räkneuppgift i en matematikbok.

Utifrån filmen/filmerna kan man sedan höra vad eleverna vill veta mer om och jag som lärare kanske redan från början har funderat kring:

  • Varför finns det en bro mellan Danmark och Sverige?
  • Vad heter bron?
  • Hur lång är bron?
  • Vilket vatten flyter under bron?
  • Vad heter det lustiga vridna huset och var finns det?
  • Hur långt är Broloppet i m, dm, cm, mm?
  • Hur många tror du springer Broloppet?
  • Hur många tjejer/killar springer Broloppet?
  • Var startar de?
  • Var går de i mål?
  • Vad heter ön?
  • Hur många liter vatten skulle kunna tänkas att gå åt?
  • Hur låter det när de pratar danska?
  • Hur räknar de i Danmark?
  • Vart tar vägen vägen när den går ner i havet?
  • Varför flög ett flygplan så nära de som skulle springa?
  • Vi tittar på Google Earth

Utifrån våra funderingar har vi sedan åtskilliga lektioner planerade. Det blir geografi, historia, svenska, engelska, matematik –  matematiken hamnar i ett sammanhang och det är väl så vi vill att eleverna ska lära sig. Självklart behöver eleverna färdighetsträna sina matematikkunskaper, det är inte det jag funderar kring – men jag gillar helhetstänket. Så fram med, gemensamma diskussioner, YouTube, Wikipedia, GoogleEarth och se till att matematiken blir en språngbräda till andra ämnen.

… och så här skrev @ellwe på Twitter som en kommentar på ovanstående inlägg: ”skippa boken i det fallet helt och kör broloppetfilmerna som uppstart, låt eleverna formulera problem -> relevant matte!

Kläddlappen i undervisningen

Jag tycker om den här bilden – av en ren slump hade alla elever randiga strumpor på sig samma dag. Bilden togs en gång när vi använde våra kläder och klädernas lappar som undervisningsinnehåll efter att ha läst en bok där en klädlapp kliade och var så obekväm för en bokfigur.

Vi läste på engelska, pratade om var olika länder fanns i världen, vad de olika bilderna på lappen betydde. Smakade på en massa språk som vi inte riktigt visste vilket språk det var.

Vi diskuterade klädföretag, hemsidor, hur mycket 40 grader, 60 grader och 30 grader kunde jämföras med och en hel del annat. Jag deltar gärna i den här lektionen igen – fast med andra elever som kanske denna gång har prickiga, svarta, rutiga eller blommiga strumpor på sig.

Okänd lärare ber mina elever om hjälp

Jag läser en kommentar på Detektiven Emil och vi från Umeåläraren som ber mina elever om hjälp:

Fantastiskt bra jobbat! Jag har precis börjat läsa om Emil Wern för mina egna barn (8 och 10 år). Jag undrar vilken klass ni går i, ni kan ju så mycket. Själv undervisar jag i en etta, och är väldigt intresserad av att dra igån ett arbete runt Emil. Har ni några bra tips på hur jag ska börja? Eller är de för små, kanske jag ska vänta något år? Tipsa mig gärna! Hälsar en inspirerad lärare i Umeå (Västerbotten)

Jag inser när jag läser Umeålärarens kommentar att bloggar spelar stor roll, de är viktiga. Genom att skriva bloggar innebär det också att man delar med sig av sina tankar och erfarenheter. Den/de som läser inspireras av det lästa och vill kanske själva pröva på. Det som känns extra roligt med kommentaren här ovanför är faktiskt att en lärare ber elever om hjälp. Mina elever och en lärare som aldrig annars skulle ha träffats, kommunicerat med varandra, aldrig utbytt erfarenheter, tankar, frågor och kunskaper med varandra. Jag ser att den elev som godkänt Umeålärarens kommentar också har svarat på en av hennes frågor. Kanske inte svar på alla de funderingar som Umeåläraren vill ha svar på, men ändå ett svar. Jag tycker det här är stort och det är med stor stolthet som jag inser att vi faktiskt gör ett viktigt arbete med vår blogg, vi bidrar med vårt kunnande. Jag kommer att följa upp denna kommentar efter höstlovet eftersom jag hoppas att eleverna kan bidra med många synpunkter till Umeåläraren så att hon kanske kan sätta igång med sitt projekt som hon funderar kring.

Läser samtidigt på Peter Ellwes blogg om något liknande:

På onsdag blir det ännu en resa till Stockholm för att föreläsa på Digitala Akademins nätverksträff på Nalen. Temat för denna kväll är ”Skapa och använda digitala lärresurser”. Jag kommer då prata om att dela med oss av elevernas arbeten på nätet och vilka fördelar det ger både för oss lärare men även för eleverna. Lite exempel från min undervisning blandas med andra lärares grymma aktiviteter på nätet.

… och sedan värmer det mitt lärarhjärta när jag inser att någon av mina elever faktiskt är inne och ”skolarbetar” under höstlovet. Eller rättare sagt, jag tror inte eleven känner det som ett skolarbete utan bloggen är något som intresserar och skapar nyfikenhet och ur det föds också viljan. Och det är väl så vi alla vill att skolan ska uppfattas.

Att skriva tillsammans

Det är intressant hur en planerad lektion blir en helt annan och tusen gånger bättre. Jag skriver allt mer tillsammans med eleverna via projektorn. De säger och jag skriver. Nu på senare tid är det allt fler elever som gärna går fram och skriver istället för mig och självklart tar jag ett steg åt sidan. En engelsk lektion där eleverna hade samlat ihop sina faktakunskaper om Gotland som sedan skulle skrivas in i DetektivenEmilochvi blev också diskussioner om grammatik och längdmått i olika länder. Jag tycker att eleverna är modiga när de går fram till SMART-board datorn för att skriva – jag hoppas att det är ett tecken på trygghet i gruppen. De andra eleverna tittar på det som eleven skriver och kommer sedan med konstruktiva frågor och hjälpande svar för att utveckla varandra i stavning, grammatik, fakta och mycket annat. I dessa diskussioner, utifrån elevernas texter, diskuterades grammtik på ett mycket naturligt sätt – Varför ”a” eller ”an”, ”has” eller ”have” och genitiv-s. Vi fick lära oss om ”mile” – eftersom eleverna ville översätta ”mil” till ”mile” och jag skriver vi eftersom det inte enbart är eleverna som lär. Jag lärde mig vad soptipp hette och landskapsdjur ställde jag mig lite frågande till men eleverna hade minsann slagit upp ordet och så var det med det. Jag anser att vi ska ta tillvara elevernas texter för att använda dem för undervisning, det ger så oerhört mer än att läraren rättar och sedan är det inget mer med det.