Det skrivs och läses som aldrig förr i klassrummen

Ibland görs det på en surfplatta,

ibland på papper,

ibland i en bok,

ibland med penna i ett räknehäfte,

… och ibland görs det på datorn.

 Ville bara säga det om någon inte tror att vi gör det vi ska göra i skolan.

YouTube – en källa till att förstå

Jag uppmärksammas ofta på att eleverna och jag inte pratar samma språk. Jag utgår från att de kan och vet när de inte gör det. Jag blir också glad när jag inser att jag fångar in ett sådant ögonblick och slussar vidare diskussionen så att det till slut blir uppenbart för eleven vad jag pratar om eller vad en bok försöker berätta.

Ibland kan det vara svårt att komma igång med en bok, det vet både du och jag. Därför satte jag mig tillsammans med en elev för att läsa det första kapitlet, diskutera innehållet och begrepp, så att boken kanske skulle bli lite enklare att komma in i. I boken läser jag ordet ”sluss” för boken handlar om att slussa. Det är ett ord som eleven inte alls har några referensramar till, vet inte vad en sluss är och vad det innebär att slussa. Jag försöker förklara med ord och ”ritar i luften” när jag inser att det inte är lätt att förstå hur vatten på så olika nivåer går att åka vidare på. Jag förtydligar allt detta med några YouTube- klipp och till slut säger eleven:

– Aha, nu förstår jag!

Och här är klippet och det är lätt att förstå vad slussa är när vi i en skolsal på Gotland får möjlighet att slussa, på ”riktigt”, höra vattnet brusa och känna hur det stänker och forsar omkring oss:

Guldäpplefinalist

Med anledning av att jag är finalist i Guldäpplet. Tack du som skrev lappen och alla andra på stan som kommer fram och gratulerar. Jag blir så glad!

Att glutta på vad någon annan skriver

Jag ser något spännande hända när mina elever skriver i de bloggar som vi har tillsammans. De kan glutta lite på vad någon annan skriver och få draghjälp, inspiration och skrivhjälp när de inte riktigt vet vad de själva ska skriva om. Vår blogg blir en mötesplats där eleverna träffas och där de hjälper varandra utan att vara riktigt medvetna om det. De stöttar varandra. Hade eleverna enbart gjort sina skoluppgifter i en skrivbok eller i ett räknehäfte hade de inte kunnat dela med sig på samma sätt. Chansen att glutta i en skrivbok som ligger i en skolbänk eller i en låda är inte så stor. En blogg är öppen för alla som vill titta in.

Skönlitteratur skapar nyfikna och engagerade elevfrågor

Under förra läsåret lärde jag mig något väldigt viktigt – att skönlitteratur är ett kraftfullt läromedel, ett läromedel som engagerar eleverna och att de genom sitt engagemang kan påverka innehållet i undervisningen. Det blir elevernas tankar och funderingar som står i fokus tillsammans med innehållet i den skönlitterära boken. Elevernas tankar och funderingar lyfts upp till diskussion i klassen just för att vi läser och diskuterar tillsammans. Eleverna läser inte tysta i sin egen Emil Wern-bok, utan vi läser tillsammans och då får eleverna syn på varandras läsning. Nuförtiden vill många av eleverna läsa högt och jag träder tillbaka – jag lyssnar och njuter av att eleverna vill och vågar!!!!

Idag började vi arbeta med vår tredje bok om Detektiven Emil Wern, Förbjudna sopor, skriven av Anna Jansson. Vi hann bara till första sidan av boken (och då pratar jag inte om själva berättelsen om Emil Wern, utan första sidan, ni vet, där det står ISBN -nummer, förlag och annat som kan tyckas ointressant). Men för eleverna blev just den här sidan väldigt intressant idag. Bara att diskutera ett copyright-märke kan fylla flera lektioner. Nu är mina elever insatta i vad copyright innebär och Creative Commons-licenser men ändå uppstår det frågor, som t ex den här:

Hur länge efter en upphovsmans död gäller copyright? 

Och så läste vi några rader till och helt plötsligt stod det ett ISBN-nummer där och då kom dessa frågor:

Om man har skrivit en bok och sen vill publicera den hur får en bok sitt ISBN-nummer?
Är det samma ISBN-nummer på en ny upplaga? 

Vissa av frågorna skulle jag kunna svara på på en gång, men det gör jag inte. Självklart diskuterar vi frågan och förslagen kan bli många. Den obesvarade frågan skapar en nyfikenhet hos eleven och de vill ofta ta reda på mer. När vi hade diskuterat klart ISBN-nummer, copyright och upplagor (rätt avancerat innehåll för en årskurs 4-6, men ändå viktiga funderingar) så satte eleverna igång att läsa – med stor inlevelse och fler frågor kom upp – alla med fokus på sopor, återvinning och miljö. Frågorna hittar ni på vår sida om Detektiven Emil och vi.

Geocaching – skolarbete som är på riktigt

Så var eleverna igång!! Idag har varje team börjat att planera 2 geocachingresor. De har i uppdrag att själva välja vilka cacher de ska leta upp och bestämma sin egen geocachingrunda. Det kan vara att hitta enbart en cache som ligger väldigt långt borta eller att hitta flera i närheten av skolan – det är upp till dem. De vet att de har ca 2,5 timme/geocachingresa. Några elever har siktat in sig på att enbart hitta stora cacher, andra har valt att välja en geocachingresa på landsbygden och en till Visby. Några vill klura med mysteries och andra vill testa multicacher. En elev läste en engelsk logg och översatte till svenska för sina kamrater. Några är intresserade av att hitta cacher med svårighetsgrad 3  medan andra klurade på hur lång tid det kunde ta att hitta en cache. Vissa läste attributen för att få information om platsen där deras cache är gömd och … det är liksom ingen hejd på nyfikenhet, entusiasm och kreativitet. Deras geocachingplaner skrevs ner i deras ”Geocachingböcker” som ska få vara med under hela läsåret. Ja, det här är verkligen att göra skolarbete på riktigt för eleverna och på riktigt känns viktigt för eleverna.

Det var en livlig aktivitet kring datorerna där varje team hade loggat in på geocaching.com för att se var de gömda cacherna fanns. En elev som inte varit allt för förtjust i idéen med geocaching sa: Ju mer vi letar efter cacherna här på geocaching.com desto roligare verkar det här bli. En annan elev har idag publicerat sin allra första cache. Och allt det här viktiga och riktiga är taget direkt från Lgr11.

 

Hur undervisar vi i skolan kring den traditionella läsningen?

Jag har precis följt direktsändningen från Skolverket angående PISA undersökningen om Digital läsning. Med pennan i högsta hugg antecknade jag en hel del. Det som var väldigt tydligt i undersökningen är att om en elev ska vara en god digital läsare måste han/hon också vara en god traditionell läsare.

Jag funderar på hur vi i skolan undervisar kring läsning. Om eleven nått t ex LUS 18 a – är eleven då ”färdig” och lämnas till sin egna tysta läsning? Får elever diskutera sin läsning med andra? Har eleverna möjlighet att reflektera kring det lästa och dra paralleller med sitt eget liv och egna erfarenheter. Jag vet inte hur vi undervisar kring läsning i skolan men jag tror att det är alldeles för mycket tyst läsning i våra klassrum – alltså ingen undervisning alls. Hur mycket har en elev möjlighet att läsa under en skolvecka? Är det läraren som avsätter tid eller är det elevens önskan att få fortsätta att läsa sin spännande bok? Frågorna är många och det hade varit intressant att lyfta detta till en diskussion, här, på Facebook eller på Twitter. Hur gör du?

En pedagogisk tankstation

Anne-Marie Körling slutar som krönikör på Lärarnas tidning. Hon skriver i sin sista krönika att skoldebatten befinner sig i ett slagfält. I detta slagfält bland olika tyckare och tänkare är det av största vikt att någon skriver utifrån barnets perspektiv och dess rättigheter, vilket Anne-Marie alltid gör. Barnet och lärandet står alltid i fokus i hennes texter och hon viker inte en tum från att stå bakom barnet och lärandet. Inget skulle kunna rubba henne, absolut ingenting.

Det är synd att vi inte i fortsättningen får läsa hennes krönikor men samtidigt kan vi vända våra blickar mot Körlings ord – en pedagogisk tankstation. Där kan du bunkra upp med pedagogiska godsaker, byta en pedagogisk tanke, tvätta av dina pedagogiska glasögon, ja kort sagt, allt som har med lärande att göra finns att hitta bland hennes hyllor och fack. Du finner också en suverän personal där och för det mesta håller hon öppet dygnet runt, 365 dagar om året.

Tack Anne-Marie för alla dina kloka Körlingsord och jag ser fram emot dem som kommer framöver.

Får vi?

– Får vi starta en blogg?
– Javisst, svarade jag.

Och vips satt eleverna vid datorn. Snart kom de tillbaka och undrade vilken bloggverktyg de skulle välja. Några förslag från mig och vips var de borta igen. Nyfiken som jag är var jag tvungen att ställa mig bakom och se:

– Den kan ju heta movieblogg.
Det prövades men datorn sa att den var upptagen.
– Eh, den kan heta… moviefun.
Nä, samma sak där och så fortsatte det. Till slut hade de hittat det namn som de tyckte passade in.  Min nyfikenhet var inte stillad:

Vad ska ni skriva om på bloggen?
– Vi ska samla alla våra filmer som vi gör och som vi har lagt ut på YouTube.
– Hade ni startat en blogg om vi inte hade arbetat med Emil Wernbloggen?
– Nä, det hade vi aldrig gjort.
– Berätta om varför ni väljer att blogga om era filmer.
– Man vill ju dela med sig!!

Wow! Eleverna har förstått att en blogg kan vara en kanal där man delar med sig och förhoppningsvis får respons på det de visar. De använder sig av bloggen i skolan och hemma. Jag blir alldeles varm i mitt pedagogiska hjärta!

Ordna, hitta och samla

Har idag varit på Framtidens lärande och lyssnat på skolbibliotekarie Linda Spolén från Träkvista skola på Ekerö. Jag vill också ha en skolbibliotekarie vid min sida. En kollega, en som jag kan samarbeta och utvecklas tillsammans med i informationsdjungeln. Det lät så himla intressant att höra Linda berätta om att låna ut böcker var det lilla i hennes arbetsdag. Hon berättar att man på biblioteksutbildningen (om det nu heter så) läser bibliotek- och informationskunskap. Fokus ligger alltså på att ordna, hitta och samla info. Inte att låna ut böcker. Skolbibliotekariens arbetsuppgift är, enligt Linda, att utveckla elevens informationskompetens. Lära eleverna att hitta relevant information, och sedan sortera och ordna upp den funna informationen i form av t ex text, film eller musikvideo. Linda undervisar eleverna i upphovsrätt och källhänvisning – allt för att vi lärare ska kunna se var eleverna har hittat och hämtat sin information i form av text och bild – ett så oerhört viktigt samarbete som eleverna har rätt till. Linda säger:

Lärarna behöver min kompetens lika väl som jag behöver lärarens pedagogiska kompetens.

 

Oj vad jag önskar att jag fick arbeta tillsammans med Linda, eller vilken skolbibliotekarie som helst, en som fanns på skolan där jag arbetar. En som hjälper mina elever i informationsvärlden och utvecklar dem till medvetna informationssökare med hjälp av den kompetens som skolbibliotekarien besitter.