Hitta på fantasikompisar till Herr Gurka

Jag besökte Kristianstads museum för ett tag sedan. De hade en utställning med/av Lennart Hellsing. Hittade följande uppmaning och kanske något att ta in i undervisningen:

Eller varför inte nya fantasikompisar till Pippi Långstrump, Madicken, Bamse, Björne eller .. ja vem som helst 🙂

Skriva sig till läsning

Alla suger vi åt oss av att bli bekräftade, vuxen eller barn, spelar ingen roll. Därför blev jag glad när det stod skrivet om Detektiven och vi i Kreativt i klassrummet. Det är Erika Löfgren som på samlingssidan Skriva sig till läsning delar med sig och inspirerar oss andra som är nyfikna på läs- och skrivutveckling genom att använda datorn. Så här presenterar sig sidan:

En samlingssida för den som vill veta mer

Runt om i Svenska klassrum vågar fler och fler låta formandet av bokstäver vänta till förmån för ett skrivande och språkande med datorn som verktyg.  Här finns länkar till många av dessa kommuner och skolor, till bloggar, allmän information och utbildningar. Naturligtvis länkas också till Arne Trageton som beskrivit modellen i sin bok ”Att skriva sig till läsning”.
Flera av kommunsidorna länkar vidare till filmer och tidningsartiklar. Välkommen att botanisera.
Jag skulle gärna arbeta med de yngre eleverna och använda mig av Att skriva sig till läsning (ASL). Vilket spännande, utvecklande, stimulerande och engagerande arbetssätt.

QR-koder blev ett brev på posten

QR-koder

Självklart var jag bara tvungen att tillverka egna QR-koder efter Sandras inspirerande kalendrar och det resulterade också i en adventskalender. Jag gjorde en till Emil 3½ år, ni vet, han som lär sig engelska  djurord med hjälp av iPhonen. Istället för att lägga upp kalendern med 24 koder på en wiki eller blogg, samlade jag alla QR-koder i ett Worddokument, skrev ut det, klippte koderna till 24 bitar och stoppade ner dem i ett kuvert – jag mixade den nya tekniken med den gamla hederliga postgången. På tisdag dimper det ner ett brev i Emils brevlåda, ett brev som innehåller en adventskalender med 24 st QR-koder. Jag skickade med ett brev där det står att han får dra en kod per dag mellan den 1 – 24 december (fast han kanske vill dra alla koderna på en gång, vem vet). Det ska bli så spännande att höra och se hur han tar emot det här.

Jag vet att hans mamma ser fram emot koderna redan nu eftersom hon var med på TeachMeet Skolforum 2010, och inspirerades av Josef Sahlin så hon har redan en QR-läsare installerad på sin telefon – de är redo med andra ord för att ta emot brevet när det kommer.

Och det är precis som Sandra skriver – att göra QR-koder är hur lätt som helst!

Emil, Kajsa och Lisa – snart öppnar de dörren till ditt eller mitt klassrum

Det här är Emil 3½ som lär sig engelska med hjälp av en app, Peekabo barn, i iPhone och jag känner Emil väl.

Jag önskar att vi som arbetar i skolan funderar på följande: Vi kommer att ha Emil och även Kajsa och Lisa (här nedanför) i våra klassrum – SNART! Och vad innebär det för oss lärare? Vilka pedagogiska verktyg använder vi idag och vilka pedagogiska verktyg behöver vi lära oss mer om? Det är viktiga saker för oss lärare att ta ställning till och därmed är det också en skyldighet att lära oss mer om just detta, om vi nu inte har en kunskap om det. För det kommer inte att räcka med att använda penna, papper, kritor och böcker i våra klassrum eftersom de här barnen har större krav på oss än så.

Vill du veta mer om våra framtida elever tycker jag absolut att du ska läsa Medierådets rapport om ”Småungar & medier 2010”.

… och här är några andra barn som också använder sig av datorer och mobiltelefoner:

Kajsa:

Lisa:

Till slut kan man ju undra om de här barnen bara sitter vid en dator eller med en smartphone i sin hand hela dagarna? Nä, det gör de verkligen inte. Jag vet att de här barnen läser böcker, leker med lego, gör flanellografberättelser, har prinsesskalas, gör vackra pärlhalsband, åker skridskor, studsar på studsmattor, tittar på TV, är ute och leker, smutsar ner sig, klappar djur, äter godis och glass och skrattar – ja de är som barn är mest – helt underbara!

Säger du ja eller nej? Jag sa nej

I förra veckan fick jag ett YouTube-tips av en elev. Det kom upp i samband med att vi pratade om utvandringen till Amerika och européerna upptäckte Amerika. En elev tyckte att vi skulle lyssna på Iron Maiden´s Run to the hills eftersom det hade med just detta att göra. Här har ni texten till Run to the hills och här är YouTubeklippet:

När eleven rekommenderade oss att se och lyssna på detta klipp fick jag mig flera tankeställare:

  • Hur undervisar vi i engelska i skolan idag?
  • Hur mycket använder vi oss av elevernas vardag i undervisningen?
  • Hur medvetna är du och jag om YouTubes möjligheter i undervisningen?
  • Hur mycket vet vi egentligen om våra elevers engelska kunskaper?
  • Hur integrerar vi elevernas musik i undervisningen?
  • Tar vi tillvara elevernas engagemang i undervisningen?

Det värsta av allt är att jag inte lyfte fram YouTubeklippet, där, när eleven bidrog till innehållet i undervisningen. Jag nickade och sa att vilken bra idé, men jag visade inte YouTubeklippet, jag tillät inte eleven att visa det som engagerade den här eleven allra mest. Idag skakar jag på huvudet åt mig själv och inser vilken miss jag gjorde. Och det för mig osökt till nästa viktiga reflektion:

  • Hur ofta säger jag nej till mina elever när jag egentligen borde säga ja, självklart, visa, visst, vad intressant och det vill vi gärna se?
  • och …
  • Hur ofta gör du samma miss som jag gjorde?

Rektorer, föräldrar, grannar och alla ni andra – lämna ett avtryck

Lite drygt en månad har gått sedan vi satte igång att arbeta med EmilWernböckerna. Eftersom jag tycker att det är en självklarhet att använda tekniken i undervisningen var det självklart att skapa en blogg där vi kan berätta om hur vi arbetar i skolan, hur vi tänker, vad vi ställer oss frågande till, vad vi vill undersöka, vad vi är kritiska till, allt enligt kursplanen i svenska:

Skolan skall i sin undervisning i svenska sträva efter att eleven utvecklar sin förmåga att i dialog med andra uttrycka tankar och känslor som texter med olika syften väcker samt stimuleras till att reflektera och värdera, … utvecklar sin förmåga att läsa, förstå, tolka och uppleva texter av olika slag, … samt utvecklar sin förmåga att tolka, kritiskt granska och värdera olika källor och budskap.

 Arbetet med böckerna hade jag gjort även om jag inte hade haft tillgång till bloggen, men jag vill att vi i skolan delar med oss av arbetet vi gör i det klassrum, i den skog eller i den gympasal vi befinner oss i. Att enbart hänga upp teckningar på väggarna och skriva i skrivböcker som läggs i lådor kanske är okej för andra lärare, men inte för mig. Jag vill att innehållet i vår undervisning ska segla ut från klassrummet och även befinna sig på andra platser än där vi är. Jag vill att den hamnar hos rektorn, andra rektorer, föräldrarna, andra föräldrar, kollegorna, andra kollegor, farmödrar, mormödrar, kusiner, bästa kompisen, FB, Twitter, Skolverket, Skolinspektionen, grannen, ja hos vem som helst som är intresserad och nyfiken på vad man gör i en svensk skola år 2010.

Hur går då själva arbetet kanske ni undrar? Just nu är vi inne i själva läsprocessen, vi lär känna Emil och hans värld. Jag läser högt ur boken Silverskatten tillsammans med eleverna. Utifrån det diskuterar vi vad vi läser. Så fort eleverna undrar över något tas det upp till diskussion vilket innebär att vi inte hinner speciellt många sidor på en lektion 😉 Antal sidor är helt oväsentligt och det tror jag också är viktigt för eleverna att förstå. Våra gemensamma diskussioner om innehållet i boken ger alla som finns i klassrummet en möjlighet att ta till sig andras funderingar och tankar kring hur man kan tänka när man läser. Alla lär sig, oavsett om man är lyssnare eller talare. Vi har så intressanta diskussioner och jag häpnar över elevernas engagemang och nyfikna funderingar. Vi läser inte bara en bok, vi diskuterar livet. Jag har skapat egna konton till alla elever, men alla har ännu inte haft tillfälle att skriva – förhoppningsvis ska det bli ändring på det ju längre vi arbetar med boken och bloggen. Några av eleverna är engagerade och skriver hemifrån andra är inte alls intresserade. Jag hoppas att detta ska ändra under läsåret som går eftersom vi ska arbeta med det här ända fram till sommaren. Bloggen ska även användas för att lära eleverna mer om upphovsrätt, källkritik, hur man skriver Wikipediaartiklar, hur YouTube fungerar men det får vi återkomma till lite längre fram. Jag som lärare har ett ansvar att lyfta dessa frågor till ett undervisningsinnehåll eftersom eleverna inte kan så mycket som vi tror om just dessa områden. Sedan kan de söka och leta, javisst, men att gå på djupet kring detta är lärarens uppgift att göra eleverna nyfikna på.

Det jag skulle önska för elevernas skull är att ni som är inne på bloggen för att läsa också lämnar ett avtryck efter er! Anna Jansson är vår flitigaste kommentator och det är vi väldigt glada och tacksamma för. Att hon läser och kommenterar gör eleverna engagerade och de vet att någon läser. Vi följer också statistiken på vår blogg med stort intresse. Så snälla! Gå in och kommentera här – det räcker med några få ord eller en mening och du kan ju vara anonym om du vill. Jag vet av egen erfarenhet att det var viktigt med kommentarerna när jag var ny i bloggvärlden – det sporrade till fortsatt skrivande när jag visste att någon läste det jag skrev. Att kommunicera är den allra viktigaste delen av arbetet med EmilWernbloggen. Att skriva till någon som faktiskt läser det vi skriver – det finns riktiga mottagande läsare därute i cyberspace. Ställ det mot att skriva ner sina funderingar i en skrivbok som kanske läraren och någon kompis läser och som sedan läggs ned i en låda/bänk – ja du förstår.

Jag får också tillgång till elevernas kunskaper om Visby och Gotland vilket får mig att tänka på nytt undervisningsinnehåll. En bok kan med andra ord skapa undervisning i alla ämnen under ett helt läsår, det är jag helt övertygad om. Nu ser inte organisationen ut så där jag befinner mig men det skulle kunna gå. Om min entusiasm är lika stor hos eleverna vet jag faktiskt inte så det får bli min nästa uppgift att ta reda på.

Innehållet i en engelsk lektion:

  • en sång, klappande händer, vickande rumpor, hopp och skutt
  • en film med publiken som var fullt engagerade med att lyssna och se
  • en lek där alla hälsade på alla och alla fick prata
  • ett spel på Smartboarden, via UR – flera av eleverna ville sedan ha adressen till den sida som vi hade använt.

Till det ska det tilläggas:

  • glittrande ögon
  • nyfikenhet
  • engagemang
  • skratt och fniss
  • vill, vågar och kan.

Och lektionen avslutades med detta:

  • Jag har lärt mig yellow, sa X.
  • Jag har lärt mig It´s sunny and cloudy, sa Y.
  • Jag har lärt mig What is your name? sa Z.
  • Jag har lärt mig What is your name? sa X.
  • Jag har lärt mig What is your name? sa Y.
  • Jag har lärt mig What is your name? sa Z.
  • Jag har lärt mig It is warm, sa X.
  • Jag har inte lärt mig något idag, sa Z

Eleverna tyckte lektionen var rolig, rolig, jätterolig, väldigt jätterolig, superjätterolig, superduperjätterolig, rolig, jätterolig

Jag befann mig mitt i denna febrila lärsituation som medverkare, åskådare och modell. Jag tyckte om att vara där tillsammans med elever som bara ville mer och mer och mer…

Leka bör vi annars blir det trist

Sång, lek, rim  och ramsor är garanterat ingångar till att utveckla språket och att utveckla ett aktivt lärande. Jag har förmånen att få arbeta med yngre barn och att använda sång, lek, rim och ramsor i undervisningen skapar glittrande ögon, engagemang, nyfikenhet, skratt och fniss. Det står i läroplanen att vi ska leka i undervisningen

Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet

Jag arbetar även med äldre elever, deras ögon glittrar också när de får leka och deras engagemang visar att leka är helt okej. Leka – själva ordet låter som om vi slösar med tiden, att det är något barnsligt men ordet lek har en större betydelse än så. Det finns avhandlingar om lek och högskoleutbildningar som har lek i sina kurser. Vi kan leka inne, ute, ensamma, tillsammans, med hjälp av tekniken, i idrottshallen, i klassrummet och i andra sammanhang . Skolan, undervisningen och livet i stort blir en aning trist utan leken, så LEK!
Bild: Öpedagogen