Todays Meet – att bidra och känna delaktighet

Så äntligen har eleverna prövat Todays Meet och det blev succé. Varje enskild elev kunde vara delaktig i det som diskuterades, alla fick sin röst hörd och alla andra kunde se vad kompisen tyckte och tänkte. En elev uttryckte att Todays Meet var sååå roligt! Utrustade med varsin iPad/eller två elever med en iPad skrev de och chattrummet fylldes med många intressanta tankar om vad eleverna har lärt sig och varför de tycker att de ska vinna Webbstjärnan 2011.

En elev och jag diskuterade att vi skulle kunna använda Todays Meet vid t ex klassråd och vi kom på att även om en elev är hemma och är sjuk, så kan eleven närvara och känna delaktighet i det som händer i skolan. Det finns säkert många, många olika användningsområden och eleverna var väldigt motiverade till att skriva och samarbeta med hjälp av moderna verktyg.

Det skrivs och läses som aldrig förr i klassrummen

Ibland görs det på en surfplatta,

ibland på papper,

ibland i en bok,

ibland med penna i ett räknehäfte,

… och ibland görs det på datorn.

 Ville bara säga det om någon inte tror att vi gör det vi ska göra i skolan.

Hitta på fantasikompisar till Herr Gurka

Jag besökte Kristianstads museum för ett tag sedan. De hade en utställning med/av Lennart Hellsing. Hittade följande uppmaning och kanske något att ta in i undervisningen:

Eller varför inte nya fantasikompisar till Pippi Långstrump, Madicken, Bamse, Björne eller .. ja vem som helst 🙂

Alla elever i Eskelhem skola bloggar!

Tjohooooo! Nu har även våra yngre elever på Eskelhem skola börjat att blogga. Du kan följa dem på deras webbplats Korallen skriver och det vore ju roligt om du hade lust att skriva en kommentar på deras blogg, nu när de precis har satt igång. Jag vet av erfarenhet att det är viktigt att eleverna får respons på sitt skrivande när de väl börjar blogga. De blir överlyckliga när någon utanför skolan faktiskt läser vad de skriver och arbetar med i skolan.

Det känns ju helt fantastiskt att Eskelhem skola är en skola där ALLA elever faktiskt får en möjlighet att undersöka Internet genom att skolarbeta och webbpublicera det – en möjlighet att visa vad vi gör i skolan, i Eskelhem, på Gotland, i Sverige, i Norden, i Europa i världen.

Att glutta på vad någon annan skriver

Jag ser något spännande hända när mina elever skriver i de bloggar som vi har tillsammans. De kan glutta lite på vad någon annan skriver och få draghjälp, inspiration och skrivhjälp när de inte riktigt vet vad de själva ska skriva om. Vår blogg blir en mötesplats där eleverna träffas och där de hjälper varandra utan att vara riktigt medvetna om det. De stöttar varandra. Hade eleverna enbart gjort sina skoluppgifter i en skrivbok eller i ett räknehäfte hade de inte kunnat dela med sig på samma sätt. Chansen att glutta i en skrivbok som ligger i en skolbänk eller i en låda är inte så stor. En blogg är öppen för alla som vill titta in.

Geocaching – skolarbete som är på riktigt

Så var eleverna igång!! Idag har varje team börjat att planera 2 geocachingresor. De har i uppdrag att själva välja vilka cacher de ska leta upp och bestämma sin egen geocachingrunda. Det kan vara att hitta enbart en cache som ligger väldigt långt borta eller att hitta flera i närheten av skolan – det är upp till dem. De vet att de har ca 2,5 timme/geocachingresa. Några elever har siktat in sig på att enbart hitta stora cacher, andra har valt att välja en geocachingresa på landsbygden och en till Visby. Några vill klura med mysteries och andra vill testa multicacher. En elev läste en engelsk logg och översatte till svenska för sina kamrater. Några är intresserade av att hitta cacher med svårighetsgrad 3  medan andra klurade på hur lång tid det kunde ta att hitta en cache. Vissa läste attributen för att få information om platsen där deras cache är gömd och … det är liksom ingen hejd på nyfikenhet, entusiasm och kreativitet. Deras geocachingplaner skrevs ner i deras ”Geocachingböcker” som ska få vara med under hela läsåret. Ja, det här är verkligen att göra skolarbete på riktigt för eleverna och på riktigt känns viktigt för eleverna.

Det var en livlig aktivitet kring datorerna där varje team hade loggat in på geocaching.com för att se var de gömda cacherna fanns. En elev som inte varit allt för förtjust i idéen med geocaching sa: Ju mer vi letar efter cacherna här på geocaching.com desto roligare verkar det här bli. En annan elev har idag publicerat sin allra första cache. Och allt det här viktiga och riktiga är taget direkt från Lgr11.

 

Papperskorgsundervisning

Pappersremsorna på bilden är egentligen något som borde åka i papperskorgen men jag spar på dem i en liten zip-påse. Där samlas en hel drös med människor som med sin penna har bekräftat att de varit på plats. Dessa namn är så fantasifulla, vad sägs om Rosenbusken, Tulipanaros, Bubbakrull, T4C4, Nahajdu, Scatman11 och många, många fler. Jag ser framför mig en man, en prinsessa, en apa, en silverfärgad robot, en envis 5-åring och en cool hip-hoppare. Du ser antagligen helt andra personer eller varelser…

Jag hade inte hjärta att kasta ner alla dessa figurer i en papperskorg för att sedan glömma bort dem. Alla dessa fantasifulla namn måste sparas för att användas. Varför inte göra spännande personbeskrivningar och sedan låta dessa människor träffas i en påhittad värld. Mmmm – idéen kanske kommer kanske till användning i vårt nystartade projekt.

Kommer inte eleverna till konsten får konsten komma till dem

Jag har varit på resa i Danmark. Jag träffade den lilla havfruen i Köpenhamn och en massa lustiga figurer på Louisiana. Jag vet inte om det är enbart jag som hela tiden tänker in skolan i de saker jag som privatperson besöker. Jag kanske inte tänkte på det när jag var där men när jag sedan tittar på mina fotografier startar tankeverksamheten. Jag tror inte att våra barn och ungdomar är speciellt vana att arbeta med konst – att diskutera och fundera kring konst. Jag är på intet sätt någon specialist i frågan – bara intresserad av konst – allt från tavlor till konstiga skulpturer och installationer. Att få möjlighet att komma till Louisiana var verkligen bättre än vad jag hade trott från början. Hur kan vi då få in konsten i skolan? Ja inte vet jag men jag hade mina funderingar efter att ha tittat på följande bilder:

Den lille havfruen, Köpenhamn

Först tänkte jag inte alls ta den här bilden. Vad är det för roligt att fotografera ryggen och baken av den lilla havfruen? Jag hade velat stå där alla de här människorna står – på land. Jag satt och guppade runt i en båt, men jag tog i alla fall bilden. När jag sedan tittade på den undrade jag hur Den lille havfruen kände att sitta där, alldeles naken, på en sten. Betittad, ideligen fotograferad av turister och andra intresserade. Frös hon? Tittade hon avundsjukt på alla kläder som de fotograferande människorna bar? Hade hon något favoritplagg – hatt, rock, kjol, strumpbyxor eller varma vantar? Var hon trött på alla som hela tiden tittade på henne? Blev hon glad över att se någon bekant eller ville hon gå därifrån, sitta på ett varmt fik och ta en kopp varm choklad? Kanske hon uppskattade sin resa till Shanghai där hon fick se nya saker än de hon dag in och dag ut har möjlighet till.

Och hur känns det för Den lille havfruen att ha folk stirrandes på sig, bakifrån, utan att kunna vända sig om? Det här och mycket annat skulle kunna vara en intressant sak att diskutera och arbeta med i skolan. Frågeställningarna skulle kunna visas i text, bild, animationer, drama – ja fantasin sätter bara gränserna.

Louisiana stod fantastiskt vackra skulpturer och jag fastnade för The large frog av Max Ernst. Jag tror att barn skulle kunna tycka om honom/henne. Jag såg framför mig hur eleverna gjorde serier, där The large frog var huvudpersonen. Tänk vilka fantastiska äventyr han/hon skulle få göra med hjälp av elevernas fantasier.

The large frog by Max Ernst

The large frog kanske skulle vilja ta med sig sin kompis, tänk vad mycket roligt, spännande eller läskiga saker de skulle kunna hitta på, med hjälp av elevernas kreativa fantasi.

Så här i efterhand önskar jag att jag hade filmat skulpturerna. På så sätt hade de blivit mer levande för eleverna och kanske lättare för eleverna att få en relation till. Vad vet jag men jag vet att vi ska arbeta med konst tillsammans med våra elever.

Tillsammans utvecklar vi skolan och tur är väl det

Ja varför sitter jag här vid datorn och skriver? Mina tankar och funderingar kan läsas av vem som helst som är intresserad av det som handlar om skolans värld. Jag delar med mig och varför gör jag det?

Från början var det mest något som jag ville testa på. Har alltid tyckt om att skriva och har alltid tyckt om datorer och allt man kan göra med hjälp av datorn. Från början startade jag här. men varför har jag fortsatt? Jo, jag fick ett nytt lärarkollegium i och med min blogg – mina nätkollegor. När jag skrev delade jag med mig av mina tankar och fick respons på det jag skrev. Jag kunde titta in hos mina nyfunna nätkollegor och se vad de skrev om sin undervisning och om sina skoltankar. Det som de skrev om krockade med mina tankar om min undervisning och vips så satte tanke- och refklektionsverksamheten igång. De pedagogiska samtalen satte fart här på nätet. Jag kunde utvecklas tillsammans med andra kring de pedagogiska frågorna. Jag kunde se hur någon annan tänkte och gjorde kring det de undervisade om i engelska eller med webbpublicering eller i matte eller om vad som helst.

Det mesta är tillgängligt på nätet och har man bara fått in en fot någonstans så hittar man bara mer och mer och fler saker att förkovra sig i. Efter bloggarna kom Twitter och jag följer även skolsidor/grupper på Facebook. Jag kan hela tiden ”kasta ut” en fråga i de sociala medierna och få respons på den inom en kort tid, ibland tar det några sekunder andra gånger får jag vänta lite längre. Jag får hela tiden lära mig nytt – min pedagogiska nyfikenhet utmanas och kittlas konstant. Det är bara jag själv som sätter gränserna för hur mycket jag vill ”hänga” här.

Nuförtiden är mina nätkollegor en självklarhet och jag kan heller inte sluta skriva här. Det här är min reflektionsplats. Inte sagt att allt jag skriver om stämmer, men det är mina tankar och reflektioner som far omkring och som måste ut.

Jag inser att jag inte hade varit den lärare jag är idag om jag inte hade skrivit mitt första blogginlägg för 3 år sedan. Jag hade aldrig utvecklats så mycket som jag har gjort om det inte hade varit för alla andra lärare, IT-pedagoger, forskare, rektorer och övriga som sitter vid sin dator, någonstans i Sverige eller i övriga världen och delar med sig av sina tankar och funderingar och som gör att diskussionen kring skolan ständigt är igång. Tillsammans utvecklar vi skolan och tur är väl det.

Får vi?

– Får vi starta en blogg?
– Javisst, svarade jag.

Och vips satt eleverna vid datorn. Snart kom de tillbaka och undrade vilken bloggverktyg de skulle välja. Några förslag från mig och vips var de borta igen. Nyfiken som jag är var jag tvungen att ställa mig bakom och se:

– Den kan ju heta movieblogg.
Det prövades men datorn sa att den var upptagen.
– Eh, den kan heta… moviefun.
Nä, samma sak där och så fortsatte det. Till slut hade de hittat det namn som de tyckte passade in.  Min nyfikenhet var inte stillad:

Vad ska ni skriva om på bloggen?
– Vi ska samla alla våra filmer som vi gör och som vi har lagt ut på YouTube.
– Hade ni startat en blogg om vi inte hade arbetat med Emil Wernbloggen?
– Nä, det hade vi aldrig gjort.
– Berätta om varför ni väljer att blogga om era filmer.
– Man vill ju dela med sig!!

Wow! Eleverna har förstått att en blogg kan vara en kanal där man delar med sig och förhoppningsvis får respons på det de visar. De använder sig av bloggen i skolan och hemma. Jag blir alldeles varm i mitt pedagogiska hjärta!