Geocaching – jösses vad lärorikt

Tänk vad det är roligt att lära nytt och tänk vad mycket jag har lärt mig genom att placera ut mina Pippicacher i Visby innerstad med omnejd. Genom de kommentarer/loggar som trevliga geocachare skriver har jag bl a lärt mig:

  • vad Villa Villekullahuset användes till innan det blev gult, rosa och grönmålat:
    I det tidigare huset på denna plats var jag många gånger i slutet av femtiotalet. Gissa varför? Kanske pga tandläkare Bergstedts döttrar? TFTC!
  • Innan huset blev Pippis så bodde Regementstandläkaren med familj på den här platsen. Hans hustru skötte trimningen av våra hundar och var god vän med mor min.
  • vad Pippi Långstrump heter på finska:
    I watch this Peppi Pitkätossu television program when I was little boy in Finland
  • vad Villa Villekulla heter på finska:
    Ville Kulla is Huvikumpu in finis language.
  • vad en rostig nyckel i närheten av cachen Pippiallén användes till för väldigt länge sedan och nyckeln hänger fortfarande kvar:
    Den var till för att ”logga” stämpeluret som Vakterna hade.
  • att Pippicacherna har väckt många barndomsminnen till liv,
  • att många geocachare hellre tar sig runt i en ny stad genom att leta efter cacher än går en guidad stadsvandring,
  • att geocachare kommer hit med kryssningsfartyg och hinner med några cacher innan de drar vidare ut på Östersjön,
  • att geocachare är ena hederliga prickar – byter ut loggremsor och fyller på med allehanda utrustning som saknas eller behöver uppdateras i en cache,,
  • att Astrid Lindgrens fantastiska berättelser fortfarande håller världsklass,
  • att någon fått lektion i svensk filmhistoria,
  • att militärerna har marscherat fram och tillbaka i Pippiallén,
  • att det är några av geocacharna som varit statister i Pippifilmerna,
  • Här var jag när man spelade in filmen. Vi hade hört att dom ville ha barn till inspelningen. När vi kom dit så möttes vi av sura miner, de hade redan alla ungar de ville ha.

    Sen har jag lärt mig en hel del om att lägga ut cacher och vad man bör göra och inte göra. Det kanske inte är så himla smart att lägga ut en liten nano i ett sommarparadis som Visby, där det fullkomligt kryllar av geocachare som loggar cacher mest hela dagarna. Att byta loggremsa dag ut och dag in är kanske inte det jag hade tänkt att jag skull få göra från början. Jag har också lärt mig att vissa cacher som jag har införskaffat inte håller måttet då jag har fått starta en egen geocachingverktad där jag lagar, klistrar och pillar med mina cacher. Inser också att cacher i stadsmiljö har en benägenhet att försvinna…

Summa sumarum är i alla fall att det är oerhört givande med Pippicacaherna och jag tar med mig ovärderliga erfarenheter kring cacher och TB:s till mina elever nu när jag ska geocacha tillsammans med eleverna när skolan snart sätter igång.
 Och så har jag en tanke om en ny Pippicache: Pippis kappsäck… men den får jag återkomma med.

4 reaktion på “Geocaching – jösses vad lärorikt

  1. Håller med Inga. Tycker att man ser saker på ett helt annat sätt, när man geocachar. Förr har man sett – bara tittat – och inte registrerat. Och så lär man sig oerhört mycket om livet förr … iaf gör jag det, som mest kollat – och själv visat – mest historiska platser. Ska bli spännande att se om det kommer att funka med eleverna. Troligen tycker en del föräldrar att det är larv… men det tycker det om det mesta som inte görs i och med hjälp av en bok.

    • Geocaching är på inget sätt larv. Gå in och läs Lgr11 i idrott, geografi, matematik, svenska, engelska och historia så har du argument för ett helt föräldramöte att geocaching passar alldeles utmärkt : ) Det står ju inget om HUR vi ska arbeta, bara VAD och VARFÖR. Och visst kommer det att funka med eleverna, de kommer att vara eld o lågor. Lycka till!

    • Wow! 10 stycken att hålla reda på. Jag gillar mysteries – det är en kombination av knep och knåp och sedan ut och leta. Krya på dig så att du snart är ute i skog och mark.

Kommentera