Lusten övervinner allt – ja men vem tar död på den

Under Almedalsveckan hörde jag generaldirektören Anne-Marie Begler för Skolinspektionen säga: ”Alla lärare i Japan måste besöka en annan lärares klassrum ett antal gånger per år”.  Jag säger istället: ”Alla lärare i Sverige måste ha en 4-åring i sällskap under minst 5 dagar under sitt verksamma yrkesliv”.

Jag har haft förmånen att ha min 4-åriga systerson på besök i 5 dagar och jag har lärt mig oerhört mycket av honom genom att lyssna på honom, samtala med honom och se honom leka och pröva sig fram. Jag har sett och hört en liten kille som är så oerhört kreativ, nyfiken, engagerad och eftertänksam. En kille som funderar kring dinosaurier, riddare, skelett, vulkaner, jordbävningar, döden – ja det verkar inte finnas något ämne som inte passerar utan att behövas diskuteras eller prövas i en 4-årings värld. En kille som ibland behövde lite stöd för att våga ta sig vidare – jag tror att Vygotskij skulle ha sagt att  4-åringen befann sig i den proximala utvecklingszonen. Det hände i alla fall när vi var på Gotlands museum och besökte deras fantastiska utställning om Christopher Polhem. Att bygga och använda sig av nytt material. Att som 4-åring titta på andra, be någon vuxen visa och sedan kunna alldeles själv – wow!

Jag har sett en 4-åring spela Trivial Persuit med oss vuxna och svara på frågor som vi konstruerade åt honom. Han svarade rätt på frågor som: Vilken färg har en banan? Vad äter Bamse för att bli stark? Vad heter Pippi Långstrumps apa? Och varje gång han svarade rätt sa han: JAG KAN JU ALLT!!! med ett stort och stolt leende.

Han har prövat sig fram: Han fick min gamla digitalkamera och kameran testades: Trycka på alla knappar, fotografera upp och ner, öppna luckor, stänga luckor…

Min fundering i detta inlägg är: VAR TAR NYFIKENHETEN, LUSTEN, KREATIVITETEN, ENGAGEMANGET OCH TILLTRON TILL SIN EGEN FÖRMÅGA VÄGEN HOS BARNEN NÄR ELLER INNNAN DE TRÄDER IN I SKOLANS VÄRLD? Vad gör vi i skolan eller vad gör vi inte, eftersom den nyfikenhet, lust, kreativitet och engagemang som finns hos en 4-åring verkar försvinna längs vägen men borde finnas kvar som en självklar tråd genom hela skolan OCH livet. Det sitter elever i våra klassrum som inte tro sig kunna, inte vill och inte vågar pröva sig fram. Vi är skyldliga att se till att de faktiskt får känna att de kan, vill och vågar genom att de använder sin nyfikenhet, lust, kreativitet och engagemang. Och om det nu inte är skolan som tar död på allt detta varför kan inte vi väcka lusten till liv igen när vi har förmånen att umgås och undervisa eleverna så många timmar varje dag, år ut och år in?

Hur mycket tillåter du och jag våra elever att pröva sig fram, diskutera och nyfiket undersöka det outforskade för att skapa lust kring den undervisning du och jag har i den skola där vi befinner oss?

5 reaktion på “Lusten övervinner allt – ja men vem tar död på den

  1. Marie! Efter att ha träffat dig idag vill jag bara säga;lärare som du som sprudlar av lust och kreativitet inspirerar sina elever! Och arbetskamrater! I alla tider har det funnits människor som genom sin lust och kreativitet har inspirerat andra och på så sätt har utvecklingen gått framåt. Einsteins ord ”fantasi är viktigare än kunskap” är vägledande. Så länge leve lusten!

  2. Jag funderar också på det. När jag hittade mina gamla dagböcker från låg- och mellanstadiet kunde jag se hur jag i 2-3:an stavade hur som helst och illustrerade och dekorerade som en värsta dalamålare. Jag skrev av hjärtans lust med tuschpennor och allt var färglagt, inget var korrigerat. Sedan hände något (tuschpennorna torkade?) och jag började stava rätt, skriva med blyerts (så jag rättade väl till vartefter jag lärde mig…) och jag vill spela tillbaka tiden och analysera detta skede. Jag menar inte att jag helt tappade lusten att skapa men det blev mindre yvigt, och grått istället för färgglatt.

  3. Det undrar jag med! Den nyfikenheten är nödvändig för att eleverna ska kunna tillgodogöra sej och prestera inom mitt ämne, men väldigt få av dem vågar utforska! Jag tänker på det som Sir Ken Robinson säger i något av sina TED talks: För att vara kreativ får man inte vara rädd för att ha fel. Den som är rädd för att göra fel blir hämmad och kan inte skapa (eller utforska på något annat sätt).

    • Jag tänker på Brasse i ”Fem myror är fler än fyra elefanter” när han säger: Det är fel, det är fel…. och Eva och Magnus avslutar med: ”Tycker han ja!!” Rätten att se olika och inte leta efter ett enda rätt svar.

Kommentera