… och nu blir det mest skitprat men väldigt allvarligt skitprat

Diskrimenerar du dina elever? Det är en tuff fråga att ställa och en tuff fråga att besvara.

Har du elever som ibland inte kan komma till skolan på grund av sjukdom och sjukdom som du själv faktiskt inte är medveten om att eleven har? Har du elever som inte kan närvara på lektioner men som ändå gör det som ska göras, t ex att inlämningsuppgifter lämnas in och prov/tentor skrivs hemifrån? Har du elever som behöver gå ifrån klassrummet under lektionen och kanske till och med flera gånger under ett 60  minuterspass? Har du elever som inte mår så bra, men där du ändå inte vet anledningen varför? Har du elever som inte kan närvara på vissa lektioner för att de inte orkar? Har du elever som behöver sovmorgon och komma lite senare? Har du elever som klagar över magont? Har du elever som inte vill berätta varför de kommer försent, är hemma eller inte kan delta på lektioner? Har du elever som … och hur bemöter du dessa elever?

Ingen ska i skolan utsättas för diskrimeniring på grund av… eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling.

 

Så står det i Lgr11, gällande Skolans värdegrund och uppdrag. Jag tror att vi i skolan faktiskt diskrimenerar eleverna och idag fick jag även det bekräftat.

Jag har idag varit på ett seminarium på Almedalsveckan gällande inflammatoriska mag- och tarmsjukdomar och då framför allt Ulcerös Colit och Chron. Där berättade en tjej som idag är 22 år hur hon i skolan fick sämre betyg för att hon inte kunde närvara på lektionerna pga av ovanstående saker. Hon kämpade och pluggade hemma, på lov och helger, för att hänga med eftersom hon inte alltid kunde närvara på lektionerna. Ibland hade hon så ont så hon inte kunde gå iväg och ibland hade natten varit att springa på toaletten otaliga gånger. Trots att hon gjorde allt som hon kunde fick hon ändå VG istället för MVG med motivering att hon inte varit i skolan tillräckligt mycket.
Visste du att

  • 2 700 unga i åldrarna från 13 år och uppåt varje år insjuknar i mag- och tarmsjukdomar,
  • det idag är vanligare för unga att få en mag-tarmsjukdom än diabetes typ1,
  • toaletten är ett ”andra hem” för dessa elever?
  • de här eleverna väljer att vara hemma för att de är osäkra på om det finns en toalett att tillgå på skolan,
  • de här eleverna behöver använda en toalett NU, inte om en stund eller om några minuter, utan NU!,
  • de här eleverna gör allt i sin makt för att försöka hänga med i skolan,
  • elever får sämre betyg för att de inte närvarar på lektionerna,
  • de här eleverna inte hellre än något annat skulle vilja vara som vilken annan unge eller tonåring som helst – nämligen frisk.

Jag kan fortsätta och göra listan hur lång som helst och jag har på nära håll följt en ung kille som kämpat med sin tarmsjukdom och det är ett rent helvete, man kan inte ens föreställa sig. Det finns ingen som helst förståelse för dessa ungdomars situation, varken i skolan eller samhället i övrigt. Tänk dig själv, vem vill prata om hur många gånger man går på toaletten. Det är väl ingen som frivilligt gör det om man absolut inte måste. Det här är en folksjukdom och jag är helt övertygad om att du som läser detta inlägg känner någon som känner någon med denna sjukdom. Kanske har du en elev i skolan som har en mag-tarmsjukdom, utan att du vet om det.

Vi har ingen rätt att diskriminera elever, vi har bara skyldighet att anpassa undervisningen utifrån varje enskild elevs behov. Läs gärna Hannas blogg ”Magkänsla”, om sjukdomen och läs hennes kommentar här nedanför.

Och nästa gång du står i en toalettkö på stan och någon vill ”tränga” sig före eftersom de är i trängande behov att komma in, släpp då fram personen i fråga med ett leende och knip några minuter till.

15 reaktion på “… och nu blir det mest skitprat men väldigt allvarligt skitprat

  1. Pingback: Skolans roll « Min magkänsla

  2. Tack för ett viktigt inlägg. Jag har stött på den här typen av problem och jag tror att det förvärras av att toaletterna ofta är ett sorgebarn på skolorna. Ofräscha, otillräckliga i antal och för öppet placerade.

    • Ja, skolornas elevtoaletter är inget som skolan kan skryta med och för dem som inte har något val utan är förpassade dit är det ren katastrof. Ge dessa elever en egen nyckel till en toalett som välkomnar dem.

  3. Pingback: Länkar till sändningar om skolan från Almedalen | Skollyftet

  4. Jag har precis samma erfarenheter som tjejen du lyssnade på. Det hade varit en sak om mina kunskapsnivåer faktiskt hade varit lägre på grund av min sjukdom, men så var aldrig fallet. Ofta handlade det om att jag var tvungen att göra prov vid senare tillfällen, eller att jag kom sent på morgonen.
    En aspekt som inte får glömmas bort i det här fallet är också att det är så fruktansvärt pinsamt och jobbigt att prata om sin sjukdom i tonåren. Jag undvek att berätta så långt det gick, vilket fick till följd att vissa lärare trodde att jag helt enkelt skolkade ganska mycket.

    • Hanna, det är precis så det är!!! Skamkänsla över sin sjukdom. För vem vill berätta om bajs, magont etc. Det hör till barndomsåren och inte tonåren. Tack för att du upplyser andra som inte vet hur det faktiskt är. Vi som står bredvid kan aldrig förstå känslan av att vara mag-tarmsjuk, även om vi kan se hur det är för er. Jag skriver ett mail till dig.

  5. Jag lider själv av ulcerös kolit. Det är inte lätt att vara lärare heller med den diagnosen. Det är inte kul att förklara för elever när man har skov. Har alltid tackat min lyckliga stjärna för att jag fick sjukdomen i vuxen ålder och inte som tonåring, vilket måste vara förbannat jobbigt. Skriver under på allt ovanstående! Och om ni någonsin behöver en guidning till Malmös offentliga toaletter kan jag ta det:)

    • Tack för din uppriktighet. Många har svårt att ”prata skit” offentligt o lämna ut sig. Men det är viktigt att synliggöra sjukdomen så att alla får en förståelse för den och på så sätt kan underlätta för er som är drabbade, oavsett om ni är lärare elle r elev. Hoppas att du mår bra och att du kan njuta av sommaren.

  6. Min erfarenhet är att de flesta lärare gör sitt yttersta för att fånga upp och kompensera för elever med trasslig skolgång (oavsett orsaken till trasslet). Trots de goda intentionerna blir det sällan bra ändå. Frågan är om det är rätt mot eleven och rätt mot läraren att förespegla att det går att överföra en klassrumsundervisning till självstudier, hemuppgifter eller annat.

    För mig går det ofta riktigt ruttet dåligt när jag försöker och det beror på att undervisningen är uppbyggd runt en klass, med dialog, där kunskaper utvecklas i samspel och stegvis. När jag försöker göra något som ska ge eleven samma saker fast som kan göras hemma så går jag ofta bet. Det blir inte samma sak att arbeta ensam. Eleven lär sig inte lika mycket. Det är inte lika stimulerande.

    Elever som behöver köra sitt eget race i perioder skulle behöva göra det på ett mer genomtänkt sätt, i form av någon variant av distansstudier med ett helt annat upplägg. En undervisning som är tänkt för klassrummet som bänds in i någon annan halvlyckad självstudieform fungerar så dåligt! Som jag ser det är det inte så ofta vi undervisande lärare som sviker. Vi försöker även om det inte blir så himlans bra. Ska det bli bra behöver man som skola se seriöst på hur man gör med elever som har behov av alternativa studier. Det måste ges tid i tjänsten till att ha en till undervisning parallellt med den ordinarie. Ska det bli bra måste undervisningen skapas från grunden för att funka för självstudier. Så länge vi habrovinkar till någon variant av det vi gör med klassen så kommer det inte att fungera.

    • Låter som en bra diskussion med hela skola/ arbetslaget: hur gör vi med elever som av olika anledningar inte kan delta i tänkt undervisning i helgrupp.

    • Oerhört viktig synpunkt, den enkla nivån att ge rätt betyg är något som varje enskild lärare kan se över, men den svåra nivån att möta elever med väldigt annorlunda behov för sin inlärning så att de får riktig hjälp med kunskapsinhämtningen det är en frågeställning för hela skolan. Skolan borde tillhandahålla diverse paket för halvdistansundervisning etc.

  7. Vi anser förstås att lektioner är effektivare inlärning än hemstudier och har rätt i det men just därför måste vi vara extra noggranna med att vara flexibla vid avprickningen av betygskriterier. Vi kan förstås inte trolla med tid som inte finns när eleven är sjuk mycket men vi har långtgående lagregler kring att vi ska möta en elev med dessa problem med individuella lösningar. Att prov, inlämningar etc. ska specialanpassas är då en miniminivå för en elev av det här slaget ska inte få lägre betyg för att h*n inte hunnit visa sina kunskaper. Elevens situation är alldeles för svår ändå och utnyttjar några simulanter generositeten som inte är avsedd för dem så är det faktiskt ingen fara för klarar de betygskriterierna är de också värda det högre betyget.

    Är det här verkligen ett stort problem, jag känner inte till någon kollega som skulle resonera på det beskrivna sättet? Vi är väl medvetna om att vi ska möta de som har varit sjuka på ett engagerat och bra sätt.

    • Jag säger inte att det är ett stort problem, men det räcker att en elev får sämre betyg pga sjukdom för att jag ska reagera.

  8. Tack för påminnelsen! Som allergiker har jag erfarit hur det är att få sämre betyg bara för att jag inte kunde vara med på uteidrotten på vårarna och ja, överhuvudtaget haft svårt att hänga med i skolundervisningen när pollenhalterna gjorde att jag mest bara kunde ligga hemma framför mitt luftfilter. Jag är nog duktig på att tänka på allergiker, men glömmer lätt andra handikapp och jag kan glömma andra typer av allergier med, som de stackare som inte tål parfym. Mycket att tänka på i skolvärlden!

Kommentera