De blev vi med hjälp av Pokémon Go i Visby innerstad

Under några dagar har min dotter, min syster och min systers barn (8 och 6 år) jagat runt och letat efter Pokémons i Visby. Jag har varit nyfiket intresserad men ville ändå avvakta tills appen fanns att ladda ner på svenska AppStore.

Idag följde jag ändå med min dotter när hon ville ut en runda i Visby innerstad, nyfikenheten hade helt enkelt tagit överhand. Jag gick bredvid dottern och ställde alla nybörjarfrågor som bara måste ställas. En del svar förstod jag, andra inte. Enligt dottern skulle vi till ett speciellt PokéStop som drog till sig Pokémons, så vi gick till Silverhättan. Väl på plats ”vimlade” det av folk i olika åldrar som höll på med samma sak som vi, det var lätt att se eftersom alla satt eller stod med sina smartphones i högsta hugg. Jag kunde inte vara tyst utan började prata med två män i 30-års åldern som hängde där på sina cyklar. En av dem var, enligt honom själv, en riktig Pokémon-nörd som nu var tvungen att vistas utomhus, och här passade jag på att ställa fler frågor.

Så här fortsatte det. Vi vandrade via Botaniska trädgården vidare till Kruttornet där det tydligen skulle finnas ett gym. Där kom en kvinna fram och frågade om vi höll på med Pokémon och dottern fick visa och förklara hur det hela fungerade. Kvinnan tyckte att det var helt fantastiskt och hade sett hur många människor som helst under den halvtimme hon och hennes väninna hade suttit och spanat ut över havet. Runt oss kryllade det av yngre killar som kom gåendes eller cyklandes för att ta över gymmet.


Därefter kom vi till Kallis (Kallbadhuset) där en pappa med två yngre söner och en liten hund hade laddat ner appen under morgonen och berättade för oss att appen nu fanns tillgänglig på svenska AppStore. Sagt och gjort. Appen laddades ner och dottern visade och förklarade för mig och vips så var jag en i gänget bland alla Pokémonjägare på Gotland.


Det som slår mig efter ett par timmars letande efter tecknade figurer i en mobiltelefon är att jag har aldrig någonsin pratat med så många okända människor i olika åldrar under en och samma dag. Jag har bara blivit bemött med vänlighet, glada leenden, nyfikna frågor, intressanta samtal, hejande gester och vill därför lyfta fram kommunikationen, människorna, nyfikenheten, skratten, blygsamheten, blicken, leenden, undran, hejandet, gesterna och samhörigheten. Pokémon är så mycket mer än bara ett spel eller ett tidsfördriv. Det är ett möte. Det var som om alla de blev vi.


 

Kommentera