Geocaching – skolarbete som är på riktigt

Så var eleverna igång!! Idag har varje team börjat att planera 2 geocachingresor. De har i uppdrag att själva välja vilka cacher de ska leta upp och bestämma sin egen geocachingrunda. Det kan vara att hitta enbart en cache som ligger väldigt långt borta eller att hitta flera i närheten av skolan – det är upp till dem. De vet att de har ca 2,5 timme/geocachingresa. Några elever har siktat in sig på att enbart hitta stora cacher, andra har valt att välja en geocachingresa på landsbygden och en till Visby. Några vill klura med mysteries och andra vill testa multicacher. En elev läste en engelsk logg och översatte till svenska för sina kamrater. Några är intresserade av att hitta cacher med svårighetsgrad 3  medan andra klurade på hur lång tid det kunde ta att hitta en cache. Vissa läste attributen för att få information om platsen där deras cache är gömd och … det är liksom ingen hejd på nyfikenhet, entusiasm och kreativitet. Deras geocachingplaner skrevs ner i deras ”Geocachingböcker” som ska få vara med under hela läsåret. Ja, det här är verkligen att göra skolarbete på riktigt för eleverna och på riktigt känns viktigt för eleverna.

Det var en livlig aktivitet kring datorerna där varje team hade loggat in på geocaching.com för att se var de gömda cacherna fanns. En elev som inte varit allt för förtjust i idéen med geocaching sa: Ju mer vi letar efter cacherna här på geocaching.com desto roligare verkar det här bli. En annan elev har idag publicerat sin allra första cache. Och allt det här viktiga och riktiga är taget direkt från Lgr11.

 

Pippi Långstrump, blommor, Google Maps och geocaching

Jag fortsätter att geocacha. Det är riktigt roligt. Jag inser att jag gör saker som jag aldrig skulle ha gjort om jag inte höll i en GPS för att leta reda på gömda cacher.Geocachingen skapar lite äventyr.

Cachegömma

När jag befinner mig i skog och mark tänker jag ofta på hur geocachingen skulle kunna användas i skolan.  Jag funderar på vilka ämnen som ”täcker” geocachingen. Jag har lagt ut en serie med Pippi Långstrumpcacher – bor man i Visby där Pippifilmerna spelades in på 60-70-talet kunde jag ju inte låta bli. När jag väl hade fått ut Pippicacherna på rätt ställen insåg jag att det fanns  så mycket skolarbete i cachcerna. Astrid Lindgren är ju en självklarhet att läsa i skolan och att sedan kunna förena det med att leta reda på Pippicacher innebär ju faktiskt att vi kan undersöka och upptäcka vår närmiljö.  Att det sedan finns en hel drös med Pippiklipp på YouTube underlättar ju faktiskt undervisningen. En analys av böckerna i förhållande till filmerna – jo det är en spännande tanke.

Att följa TB och andra resande saker via Google Maps eller Google Earth är kartkunskap. Eller att först gå in på en karta och se var cachen är placerad innan man beger sig ut att leta – det är också ”skolgrejer”. Räkna avstånd, omvandla, kryptera – det finns hur mycket som helst att utforska och lära sig mer om. Det enda som saknas är en GPS.

Trackable (TB)

I helgen var jag ute på två ställen som jag inte ens visste fanns. Där kunde man med hjälp av geocachigen undersöka raukar, fågelliv, blommor, växter – ja det finns oändliga tillfällen att förena teknik med gammalt hederligt skolarbete. Vi kunde t ex koka soppa på ramslök efter att geocachat på en helt underbar ramslöksplats. Vi kunde ha utforskat spännande grottor eller gått vår årliga strandvandring efter var geocacherna var utlagda. Jag kan tänka mig att eleverna skulle tycka det var spännande att förena promenad med skattletning. Vi skulle också kunna vandra runt i ett naturreservat och undersöka fysiskt vad ett naturreservat innebär och på köpet leta efter en och annan cache. Eller besöka en historisk plats – många cacher är gömda på ställen som har en historisk anknytning. Möjligheterna är oändliga – varför sätter skolan inte igång?

Höger, vänster eller rakt fram?

Vetskap om attributen hade gjort min väntan betydligt kortare

Jag började att geocacha i november och hann knappt börja förrän snön vräkte ner och lade sig som ett vitt täcke över alla cacher. Det var så trist för jag tyckte och tycker fortfarande att det är så barnsligt roligt att geocahca och jag ser också möjligheterna att använda mig av geocaching i skolan. När snön kom trodde jag att alla cacher hade försvunnit, vilket innebär att jag har gått och väntat länge på att snön ska börja smälta så att jag kan ge mig ut och leta igen.

Döm av min förvåning när jag för ett tag sedan läste på Twitter att @drpeel skulle ut och geoacha – när det fortfarande var snö kvar. Jag skrev till @drpeel och frågade hur han kunde hitta cacher i snön och fick följande svar:

Sagt och gjort, genom att läsa attributen för den cache som du letar efter får du också reda på vilka villkor som gäller. Så jag tackar @drpeel för min strapatsrika geocachingtur idag – balanserandes på en klippkant fick jag trevande leta efter cachen som inte syntes, men som jag kände och jag har klättrat både uppåt och nedåt för klippor och berg. Utan hans hjälp på Twitter hade jag fortfarande väntat på snösmältningen men kan efter dagen summera att jag hittade 5 cacher.

Att se till så att trackables reser vidare och fullföljer sina uppdrag är roligt. Jag ser också det som en intressant uppgift att utforska i skolan. Tänk att bygga upp geografin kring att följa en trackable och sedan arbeta vidare efter kursplanen i geografi utifrån den trackable som man har i sin ägo. Spännande, spännande! Här nedanför ser ni två trackables som jag hittade idag:

trackable

trackable från Tyskland

Så då är geocachesäsongen igång – hur barnsligt roligt som helst 🙂

Ann-Charlotte – jag pillar på ALLT!!!

Inspirerad av gårdagens skattjakt kunde jag inte motstå det underbara höstvädret idag. Jag hade i förväg kollat några cacher som jag var intresserad av att leta reda på. I en beskrivning stod det att jag skulle ta med mig en penna, så jag plockade fram en liten penna och lade den på köksbänken och pennan låg självklart kvar på köksbänken insåg jag när jag behövde den som allra mest. Krälandes på alla fyra (idag igen) med ansiktet tryckt längs med marken för att kunna kika in i en liten öppning på bara några ynka centimeter hörde jag i mitt inre Ann-Charlotte Keillers ropa: PILLA PÅ ALLT!!!! Jag hörde henne precis så där som hon säger det till sina förskolebarn på Guldäpplefilmen. Så jag pillade på allt (trots att jag inte riktigt gillar att lyfta på stenar, pilla i mörka hål, rafsa och klafsa runt på konstiga ställen) men inte heller den här gången hittade jag cachen på en gång. Ledtråden och GPS:en sa klart och tydligt att jag var på helt rätt plats men jag varken såg eller kände cachen. Men så helt plötsligt när jag pillat med både fingrar och pinnar så glänste något pyttlitet till: Hihi, min andra cach var funnen och jag ville skrika som Ann-Charlottes förskolebarn gör:

”Jag hitta´den!!”

Och vad skulle jag nu göra, när jag inte hade någon penna med mig, för jag ville ju skriva i loggrollen (tänk vad många nya ord jag lär mig: loggroll, Bison, trackback, Travel Bug, geocoin osv). Ja vad gör jag? Jo jag stövlar fram till en äldre man och kvinna som stannar precis i närheten med sin bil och jag frågar helt enkelt om jag kan få en penna av dem. Jo, det kunde jag och så överlämnades en penna från ett vänligt äldre par 🙂

Och inte kunde mitt skattletande sluta där, 3 cacher till hittades och den sista var riktigt rolig att hitta. En finurlig plats och intressant innehåll. Där hittade jag min första Travel Bug. Inte vet jag om det är vanligt eller ovanligt, men himla roligt. En liten maskot som reser runt i världen och vi som hittar den har ansvar för att den reser vidare. Så nu måste jag ut och leta efter en ny cach att lägga Travel Buggen i och jag har två veckor på mig. Det finns nämligen en hel del regler att rätta sig efter när man håller på med geocaching men det kan jag stå ut med.

The Travel Bug

Jag vill med det här blogginlägget rikta mig till Ann-Charlotte Keiller: Hade vi inte pratats vid, de där få minuterna på Skolforum, direkt efter Guldäpplefinalen, hade jag aldrig skrivit det här blogginlägget och heller aldrig fått uppleva det roliga med geocaching. För det passar oss som gillar att vara ute och promenera genom att själva skattletandet sätter lite guldkant på promenaden. Ann-Charlotte, du är en stor inspirationskälla och jag hoppas genom dessa blogginlägg om geocaching att fler får möjlighet att pröva på det, i förskolan, skolan eller helt privat eftersom det är så barnsligt roligt, spännande och lärorikt. Och det vore vansinningt roligt att geocachea ihop någon gång i framtiden.

Ann-Charlotte, jag tror banne mig att jag håller på att bli en geocachare!