Nästa flippfilm har sett dagens ljus

Kunde inte låta bli att göra ytterligare en flippfilm och idag är jag nöjdare än vad jag var igår. Att lära sig av sina misstag är tydligen något som funkar.  Idag blev det en flippfilm om att skriva dialoger:

Och filmen innehåller fel – det finns källkritiska tittare som har informerat mig. Det gillar jag.

Vad är det med de där bloggarna egentligen

Vad är det med bloggen som gör att elever arbetar när det inte är skoltid? De skriver blogginlägg en sen kväll – kanske i sängen med laptopen i knät. De arbetar fast det är helg eller så sätter de sig en fredag kväll och infogar, bäddar in, skriver ner sitt tänk, sina funderingar och sitt arbete. Vad är det som lockar dem eller lockar det kanske inte alls? Gör de det bara för att jag som lärare säger att de ska eller fyller bloggen en viktig plats hos dem? Jag tror att bloggen är viktig. Mina elever är stolta över sin blogg. De tycker att de lär sig en massa saker genom att arbeta med bloggen, lär känna folk genom deras blogg och de lär andra genom deras blogg.

Som lärare för jag en dialog med mina elever genom vår blogg. De skriver ett inlägg, jag kommenterar och förhoppningsvis (inte alla gånger) så svarar de igen. De fyller på med sitt tänk, vi kommunicerar och synliggör deras arbete tillsammans. Vi sitter hemma hos oss själva – långt ifrån varandra men ändå så samarbetar vi, där och då, vi har en gemensam plattform att arbeta på/med/i/från. Jag får syn på elevens kunskaper, frågor och funderingar och eleven har mitt fulla fokus. Vi samtalar, genom bloggen.

Jag har redan börjat att fundera på hur jag ska använda bloggen tillsammans med eleverna nästa år. Kanske inte Detektiven Emil och vi, utan ev. nya bloggar. Kan eleverna ha sina egna bloggar – en egen, som bara är deras? Nu när de vet vad en blogg innebär, hur den fungerar, tror jag absolut att det skulle gå. Om varje elev hade sin egen blogg som sin plattform/arena, så fanns allt skolarbete samlat där. Eleverna kan läsa varandras bloggar – bli inspirerade eller ha varandras bloggar som utgångspunkt för att diskutera, argumentera etc. Upphovsrätt blir en naturlig del då eleverna producerar och skapar innehåll på sin egen blogg, det blir inget konstigt och tillrättalagt. Jag som lärare kan ha alla bloggar i ett RSS.

Tänk att ha bloggen som utgångspunkt och fokus på utvecklingssamtalet eller att som förälder ha möjlighet att kika in i sitt barns skolarbete/skolvardag – när som helst, var som helst.  Eller mormor, farmor, kusin Anna, kompisen Fredrik, grannen Ida, förra läraren Mats eller på släktträffen… Nej, nu skenar jag iväg – jag ser bara möjligheter och absolut inga hinder.

Vad ser jag egentligen?

Vad ser jag som lärare när jag läser något eleven har skrivit?
Ser jag det eleven kan, det eleven inte kan eller både och?
Vad ser du?

Idag såg jag en elev som skrev en dialog. Det var talstreck på varenda rad, en hel A4-sida fylld med talstreck i den vänstra marginalen.

Vad såg jag och vad såg jag inte?

Vad, hur, när, berätta?

Jag är intresserad av frågan och jag försöker bli medveten om hur jag ställer frågor till mina elever. Jag har under den senaste veckan försökt att ställa öppna frågor men oftast kommer jag på mig själv med att fråga de där trista och stängda frågorna. Då biter jag mig i läppen och ibland hinner jag faktiskt avbryta mig själv när jag är på väg att ställa den stängda frågan. Jag har nu bett mina elever att säga till mig om jag ställer stängda frågor, på så sätt blir både de och jag uppmärksammade på hur att fråga frågor.  Än så länge har ingen elev opponerat sig men både de och jag befinner oss i en lärande fas och när vi lär måste det få ta tid. Jag har lovat mig själv att bli medveten om hur att ställa frågor. Det är inte lätt, inte alls, men jag är medveten om mitt sätt att fråga (oftast när jag redan ställt den där hopplöst trista 0ch stängda frågan) men hoppas att mina frågor snart blir de öppna frågorna, de som sätter fart på nyfikenheten, fantasin och kreativiteten.

Dialogisera mera

Hur och vad gör att dina kollegor utvecklas i dialog med dig? Hur utvecklas du i dialog med dina kollegor? Hur utvecklar ni/vi varandra? Varje enskild lärare, rektor, IT-pedagog, förskollärare eller vilken yrkestitel vi än har så äger vi kunskap som borde delges, diskuteras och lyftas fram tillsammans med andra. Vågar vi fråga, blotta och ifrågasätta i dialog med varandra? Jag tycker det eftersom det blir så ensamt att vara ensam med ens egna tankar.
Bild: Öpedagogen