Skönlitteratur skapar nyfikna och engagerade elevfrågor

Under förra läsåret lärde jag mig något väldigt viktigt – att skönlitteratur är ett kraftfullt läromedel, ett läromedel som engagerar eleverna och att de genom sitt engagemang kan påverka innehållet i undervisningen. Det blir elevernas tankar och funderingar som står i fokus tillsammans med innehållet i den skönlitterära boken. Elevernas tankar och funderingar lyfts upp till diskussion i klassen just för att vi läser och diskuterar tillsammans. Eleverna läser inte tysta i sin egen Emil Wern-bok, utan vi läser tillsammans och då får eleverna syn på varandras läsning. Nuförtiden vill många av eleverna läsa högt och jag träder tillbaka – jag lyssnar och njuter av att eleverna vill och vågar!!!!

Idag började vi arbeta med vår tredje bok om Detektiven Emil Wern, Förbjudna sopor, skriven av Anna Jansson. Vi hann bara till första sidan av boken (och då pratar jag inte om själva berättelsen om Emil Wern, utan första sidan, ni vet, där det står ISBN -nummer, förlag och annat som kan tyckas ointressant). Men för eleverna blev just den här sidan väldigt intressant idag. Bara att diskutera ett copyright-märke kan fylla flera lektioner. Nu är mina elever insatta i vad copyright innebär och Creative Commons-licenser men ändå uppstår det frågor, som t ex den här:

Hur länge efter en upphovsmans död gäller copyright? 

Och så läste vi några rader till och helt plötsligt stod det ett ISBN-nummer där och då kom dessa frågor:

Om man har skrivit en bok och sen vill publicera den hur får en bok sitt ISBN-nummer?
Är det samma ISBN-nummer på en ny upplaga? 

Vissa av frågorna skulle jag kunna svara på på en gång, men det gör jag inte. Självklart diskuterar vi frågan och förslagen kan bli många. Den obesvarade frågan skapar en nyfikenhet hos eleven och de vill ofta ta reda på mer. När vi hade diskuterat klart ISBN-nummer, copyright och upplagor (rätt avancerat innehåll för en årskurs 4-6, men ändå viktiga funderingar) så satte eleverna igång att läsa – med stor inlevelse och fler frågor kom upp – alla med fokus på sopor, återvinning och miljö. Frågorna hittar ni på vår sida om Detektiven Emil och vi.

Ett digitalt testamente

Generellt pratar vi inte med varandra om döden även om vi vet att alla till slut ska dö. Vi borde göra det eftersom döden är en del av livet och vi borde framför allt se till att vi har bestämt hur vi vill att vår begravning och den plats där vi ska begravas ska se ut – allt för att underlätta för våra nära och kära när den dagen kommer. Det är inte säkert att vi lever tills vi är 83 år, det kan vara så att idag är den sista dagen i våra liv.

I dagens samhälle är det en självklarhet att vi har våra liv på nätet. Vi bloggar, FB:ar, Flickrar och har konton både här och där. Vad händer med dessa konton den dag jag dött? Ligger de där och skvalpar runt på nätet, kan någon annan ta över dem och kan kontona avslutas när jag dött eftersom ingen vet vilka lösenord och inloggningsuppgifter jag har?

Jag har aldrig ens tänkt tanken kring detta innan jag idag läste ett reportage i den lokala tidningen om en syster som tog över sin systers blogg efter dennes död. I tidningen läste jag också om den svenska sajten My Webwill, en form av ett digitalt testamente där du kan registrera ett konto (men självklart, ännu ett konto). My Webwill finns som gratis- och betalkonto. På My Webwill kan du själv välja om dina konton ska avaktiveras, ändras eller överlåtas.