Tveka inte – sätt igång!

Ett telefonsamtal med en lärare och kollega satte igång tankarna om webbpublicering:

Det är inte formen – bakgrundsfärgen, sidhuvudet, widgetar, bilder, typsnitt, animationer etc, som gör att en blogg blir intressant för mig eller inte, det är innehållet i bloggen som kittlar mitt inre, mina tankebanor och mina funderingar. Tillsammans med innehållet i bloggen växer jag som människa och utvecklar nya tankegånger. Jag vill gärna göra en liknelse med en skönlitterär bok: För mig är inte formen, bokens framsida eller bilderna det viktiga i boken, snarare baksidetexten eftersom den ger mig ett första möte om vad boken innehåller. Baksidetexten får mina tankar att möta innehållet i boken, om än för bara några få rader. Och det är där bloggen och boken blir detsamma – en blogg kan vara väldigt intressant för mig, trots några få rader text, en vit bakgrund och inga bilder alls eftersom det är INNEHÅLLET som gör att jag frivilligt surfar dit för att se om det har kommit något nytt att läsa om.

Tvekar du inför att webbpublicera tillsammans med dina elever? Gör inte det, fundera inte så mycket på OM du ska sätta igång att blogga tillsammans med dina elever. Släpp den sk ”lärarkontrollen” och se vad som händer och vad bloggen fylls med för innehåll. Det finns lärare som tänker: Men inte ska väl jag, vad har jag att ”visa upp”? ”Nej, jag kan inte, det är så tekniskt och krångligt”. Jag och andra lärare bloggar inte med våra elever för att ”visa upp oss”, vi bloggar tillsammans med våra elever för vi öppnar upp vårt klassrum och flyttar undervisningen till en ny arena. Vi kommunicerar, skriver till ”riktiga mottagare”, låter skolarbetet få en chans att möta nya läsare utanför klassrummets väggar, inspireras av varandra, får möjlighet att titta in i varandras klassrum (det är det vi gör när vi bloggar om vår undervisning) och vi utvecklar vår undervisning – TILLSAMMANS. Och det är absolut inte tekniskt och krångligt. Om du tvekar finns  t ex Webbstjärnan som supportar och hjälper till i starten och även under resans gång.

Förresten, vem skriver jag det här för? Ni som tittar in här har redan fattat vitsen med att blogga – själva eller tillsammans med eleverna. Så en viktig fråga för oss som redan är här är: Hur når vi dem som inte är här? De som har så mycket intressant att visa oss, vi som vill läsa om vad just de gör i sitt klassrum, någonstans i Sverige?