Att glutta på vad någon annan skriver

Jag ser något spännande hända när mina elever skriver i de bloggar som vi har tillsammans. De kan glutta lite på vad någon annan skriver och få draghjälp, inspiration och skrivhjälp när de inte riktigt vet vad de själva ska skriva om. Vår blogg blir en mötesplats där eleverna träffas och där de hjälper varandra utan att vara riktigt medvetna om det. De stöttar varandra. Hade eleverna enbart gjort sina skoluppgifter i en skrivbok eller i ett räknehäfte hade de inte kunnat dela med sig på samma sätt. Chansen att glutta i en skrivbok som ligger i en skolbänk eller i en låda är inte så stor. En blogg är öppen för alla som vill titta in.

Vad är det med de där bloggarna egentligen

Vad är det med bloggen som gör att elever arbetar när det inte är skoltid? De skriver blogginlägg en sen kväll – kanske i sängen med laptopen i knät. De arbetar fast det är helg eller så sätter de sig en fredag kväll och infogar, bäddar in, skriver ner sitt tänk, sina funderingar och sitt arbete. Vad är det som lockar dem eller lockar det kanske inte alls? Gör de det bara för att jag som lärare säger att de ska eller fyller bloggen en viktig plats hos dem? Jag tror att bloggen är viktig. Mina elever är stolta över sin blogg. De tycker att de lär sig en massa saker genom att arbeta med bloggen, lär känna folk genom deras blogg och de lär andra genom deras blogg.

Som lärare för jag en dialog med mina elever genom vår blogg. De skriver ett inlägg, jag kommenterar och förhoppningsvis (inte alla gånger) så svarar de igen. De fyller på med sitt tänk, vi kommunicerar och synliggör deras arbete tillsammans. Vi sitter hemma hos oss själva – långt ifrån varandra men ändå så samarbetar vi, där och då, vi har en gemensam plattform att arbeta på/med/i/från. Jag får syn på elevens kunskaper, frågor och funderingar och eleven har mitt fulla fokus. Vi samtalar, genom bloggen.

Jag har redan börjat att fundera på hur jag ska använda bloggen tillsammans med eleverna nästa år. Kanske inte Detektiven Emil och vi, utan ev. nya bloggar. Kan eleverna ha sina egna bloggar – en egen, som bara är deras? Nu när de vet vad en blogg innebär, hur den fungerar, tror jag absolut att det skulle gå. Om varje elev hade sin egen blogg som sin plattform/arena, så fanns allt skolarbete samlat där. Eleverna kan läsa varandras bloggar – bli inspirerade eller ha varandras bloggar som utgångspunkt för att diskutera, argumentera etc. Upphovsrätt blir en naturlig del då eleverna producerar och skapar innehåll på sin egen blogg, det blir inget konstigt och tillrättalagt. Jag som lärare kan ha alla bloggar i ett RSS.

Tänk att ha bloggen som utgångspunkt och fokus på utvecklingssamtalet eller att som förälder ha möjlighet att kika in i sitt barns skolarbete/skolvardag – när som helst, var som helst.  Eller mormor, farmor, kusin Anna, kompisen Fredrik, grannen Ida, förra läraren Mats eller på släktträffen… Nej, nu skenar jag iväg – jag ser bara möjligheter och absolut inga hinder.

Kraften i böckers innehåll

Åh, om ni bara kunde se mig. Jag hoppar, fnissar och klappar händerna! (nästan i alla fall). Jag har suttit och spånat kring vårt arbete med Emil Wernböckerna. Tänk vad mycket fantastiskt roligt, kreativt och intressant vi i skolan kan göra – utifrån en enda bok. Då förstår man kraften i böckers innehåll, det gäller bara att komma på hur att använda dem. Ju mer jag tänker kring Emil Wernböckerna ju fler tokiga idéer får jag. Undrar om lärare får ha tokiga idéer? Jo, det tror jag absolut att vi kan få ha, bara de går att förankra i vårt uppdrag, då får man nog toka på bäst man vill. Vi kan läsa böcker och så kan vi läsa böcker, ensamma eller tillsammans och undervisa om det vi läser – lyfta upp bokens innehåll till undervisning. Och att lyfta upp bokens innehåll genom att göra en trist bokrecension, det duger inte alls. Nej, vi har ett viktigare uppdrag än så.

Och allt det här tokiga då, undrar ni kanske. Jo, jag tänker kokosbollar, teater, saft, film, radio, dialekter, fantasi, anteckningsböcker, pröva, smaka, gilla eller inte – allt i en enda salig röra. Men det här är enbart min tokblandning, imorgon kommer elevernas idéer och då blir det kanske än tokigare än vad det redan är.

Dialogisera mera

Hur och vad gör att dina kollegor utvecklas i dialog med dig? Hur utvecklas du i dialog med dina kollegor? Hur utvecklar ni/vi varandra? Varje enskild lärare, rektor, IT-pedagog, förskollärare eller vilken yrkestitel vi än har så äger vi kunskap som borde delges, diskuteras och lyftas fram tillsammans med andra. Vågar vi fråga, blotta och ifrågasätta i dialog med varandra? Jag tycker det eftersom det blir så ensamt att vara ensam med ens egna tankar.
Bild: Öpedagogen

Inspirera och inspireras

Det är med lite vemod jag inser att jag inte riktigt längre känner mig som en SMARTlärare. Och vad kan det betyda? Jo, SMARTboarden har inte varit en naturlig del av min undervisning på ganska länge. Att ha en SMARTboard i sitt klassrum, eller iaf veta att jag har tillgång till SMARTboarden under skoldagen är avgörande för att man ska börja tänka smart. Och jag tänker inte smart längre vilket är synd och skam. SMARTboarden är en interaktiv tavla med oanade möjligheter. Ja, jag vet att det finns dem som tycker att den är dyr och att man istället ska satsa pengarna på fler projektorer till alla klassrum och den diskussionen kommer säkerligen fortsätta. Men om man nu, som jag, faktiskt har en SMARTboard i klassrummet så är det dags att vakna upp och det gjorde jag i veckan som gick.

Då kom smartklubben till Visby och vi samlades ett helt gäng med intresserade SMARTboardanvändare. Jörgen och Alexandra från netsmart kom och inspirerade och några verksamma lärare inspirerade de andra som var där. Det är av största vikt att vi faktiskt inspireras och tar del av andras tankar kring SMARTanvändandet för att sedan själva utvecklas i vårt smartänk. Jag läste för ganska länge sedan en artikel om forskning i Lärarnas tidning, nr 4, årgång 21, om Bodil Sundberg, fil dr i biologi och universitetslektor i Örebro, där hennes forskningsprojekt skulle handla om hur interaktiva tavlor kan användas pedagogiskt. Men istället blev det så tydligt hur komplext det kan vara att ta in ny teknik i klassrummet.

Den övergripande slutsatsen från projektet är att det behövs mycket mer av fördjupad fortbildning kring hur man använder ny teknik som smartboards. Risken är annars att dyr utrustning bara blir stående. – Det måste till en process där teknik och pedagogik utvecklas tillsammans. Dessutom måste it-stödet fungera för att lärarna ska våga utveckla tekniken pedagogiskt.

Det här är mycket tänkvärt. För jag vet att många SMARTboards används som OH eller projektorer eftersom tid och kunskap kring hur att använda tavlan kan vara begränsad. Och visst kan vi använda dem till projektorer och OH OCKSÅ, men den interaktiva delen är ju själva vitsen med dessa tavlor. Så vi behöver utbilda oss. Om det är dyra utbildningar, studiecirklar på egen ort, inspiration från andra smartlärare eller eget sökande spelar kanske inte så stor roll.  Det viktiga är att SMARTboarden inte enbart används till att streama film med, se på bilder eller att dagens schema finns på den utan att allt kombineras med interaktivitet, kreativitet och innovation. Det är då det börjar hända spännande saker. Se också till att eleverna är aktiva framför tavlan och inte enbart sitter som stilla mottagare på en klassrumsstol. De kan ju lära oss lärare och se till att fortbildningen även fortsätter i det egna klassrummet.
Bild: Öpedagogen