Tala och lyssna kan väl alla

Hur mycket har jag undervisat om att vara muntlig? Detta tänker jag mycket på efter att eleverna har gjort ämnesproven i svenska. Jag tycker att jag har synliggjort en hel del för mig själv nu vad gäller min muntliga undervisning.

Tala och lyssna. Det låter enkelt, talar och lyssnar gör väl alla varje dag? Hur är det med eleverna? Är de aktiva och medvetna talare och lyssnare? Vet de hur de ska agera eller är det någon tyst överenskommelse att alla elever kan tala och lyssna men i själva verket har de inte fått verktygen för att kunna blomma ut?

Nu håller jag på att planera den muntliga undervisningen – den som ska utveckla elevernas  förmåga att kommunicera i tal. Den undervisning som ska göra eleverna säkrare i att tala inför sina kamrater och andra i deras omgivning. Den undervisning som ska förbereda dem inför kommande utbildning och yrkesliv. Den undervisning som ska fylla den muntliga verktygslådan till bredden.

Ingen har väl lyckats undgå Årstaskolans #TalasomTED. Jag lyssnade och tittade på några klipp igår och jag är verkligen imponerad. Jag inspireras och tänker delvis använda mig av deras lärarhandledning. Jag inspireras även av Malin Larsson och hennes flippfilmer. Utbildningsradion har också bra material att använda, vad sägs om lärarhandledning, övningshäften och kopieringsunderlag. UR har också en användbar TV-serie Tungan rätt i mun som jag tänker mig att eleverna ska få titta och lyssna på och som säkert kan skapa intressanta och viktiga diskussioner. Retorikmatchen är också något som jag har lyssnat på här hemma och tänkt att det skulle kunna komma till användning. Programserien Tungan rätt i mun ska jag även låta eleverna titta på. Där fanns det mycket intressanta saker att ta upp.

Utifrån allt detta blir det förhoppningsvis någon typ av tal, samtal, redogörelse eller presentation som mina elever kan göra mot slutet av denna termin där de har med sig nya verktyg och som också skapar en förutsättning för en muntlig framställan. Vad det ska bli, vad det ska heta eller innehålla har jag ingen aning om. Det måste mina elever få vara med och bestämma om.

Jag ser inte mig själv

Jag har sett mig själv på film där jag är tillsammans med mina elever. Jag står mitt i min undervisning. Jag ser mig själv gestikulera, hur jag lyssnar på eleverna, hur jag tittar på eleverna, ser mitt minspråk och mitt kroppsspråk.

Jag skulle vilja att någon filmade mig under flera dagar och sedan skulle jag sätta mig ner för att titta väldigt väldigt noga på hur jag beter mig. Det i sin tur gör att jag funderar på hur mina elever uppfattar mig – glad, bestämd, allvarlig, intresserad, lyssnande, nyfiken, …. Jag har ingen aning. Det här är viktiga saker men saker som jag själv aldrig blir medveten om eftersom jag inte ser mig själv utifrån och vet därmed inte riktigt vad jag förmedlar till eleverna.