Nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn och ungdomar

Jag fick en förfrågan om vårt arbete kring geocaching kunde vara med på NCFF:s webbsida. Självklart svarade jag och idag fick jag länken till Lärande skolexempel.

Även om vintern har varit lång har vi inte legat på latsidan. Eleverna planerar för fullt sina fiffiga cacher. Idag var team Isbjörn ute för att välja ut den plats deras cache ska placeras på. Det var många vändor med GPS:en innan koordinaterna var på plats. De var även tvungna att kolla vilka attribut och vilken ledtråd som skulle passa. Nu återstår arbetet med att få cachen godkänd av en reviewer. Sen är det bara för alla som vill geocacha att försöka hitta den och alla de andra 6 som är på G.

Ann-Charlotte – jag pillar på ALLT!!!

Inspirerad av gårdagens skattjakt kunde jag inte motstå det underbara höstvädret idag. Jag hade i förväg kollat några cacher som jag var intresserad av att leta reda på. I en beskrivning stod det att jag skulle ta med mig en penna, så jag plockade fram en liten penna och lade den på köksbänken och pennan låg självklart kvar på köksbänken insåg jag när jag behövde den som allra mest. Krälandes på alla fyra (idag igen) med ansiktet tryckt längs med marken för att kunna kika in i en liten öppning på bara några ynka centimeter hörde jag i mitt inre Ann-Charlotte Keillers ropa: PILLA PÅ ALLT!!!! Jag hörde henne precis så där som hon säger det till sina förskolebarn på Guldäpplefilmen. Så jag pillade på allt (trots att jag inte riktigt gillar att lyfta på stenar, pilla i mörka hål, rafsa och klafsa runt på konstiga ställen) men inte heller den här gången hittade jag cachen på en gång. Ledtråden och GPS:en sa klart och tydligt att jag var på helt rätt plats men jag varken såg eller kände cachen. Men så helt plötsligt när jag pillat med både fingrar och pinnar så glänste något pyttlitet till: Hihi, min andra cach var funnen och jag ville skrika som Ann-Charlottes förskolebarn gör:

”Jag hitta´den!!”

Och vad skulle jag nu göra, när jag inte hade någon penna med mig, för jag ville ju skriva i loggrollen (tänk vad många nya ord jag lär mig: loggroll, Bison, trackback, Travel Bug, geocoin osv). Ja vad gör jag? Jo jag stövlar fram till en äldre man och kvinna som stannar precis i närheten med sin bil och jag frågar helt enkelt om jag kan få en penna av dem. Jo, det kunde jag och så överlämnades en penna från ett vänligt äldre par 🙂

Och inte kunde mitt skattletande sluta där, 3 cacher till hittades och den sista var riktigt rolig att hitta. En finurlig plats och intressant innehåll. Där hittade jag min första Travel Bug. Inte vet jag om det är vanligt eller ovanligt, men himla roligt. En liten maskot som reser runt i världen och vi som hittar den har ansvar för att den reser vidare. Så nu måste jag ut och leta efter en ny cach att lägga Travel Buggen i och jag har två veckor på mig. Det finns nämligen en hel del regler att rätta sig efter när man håller på med geocaching men det kan jag stå ut med.

The Travel Bug

Jag vill med det här blogginlägget rikta mig till Ann-Charlotte Keiller: Hade vi inte pratats vid, de där få minuterna på Skolforum, direkt efter Guldäpplefinalen, hade jag aldrig skrivit det här blogginlägget och heller aldrig fått uppleva det roliga med geocaching. För det passar oss som gillar att vara ute och promenera genom att själva skattletandet sätter lite guldkant på promenaden. Ann-Charlotte, du är en stor inspirationskälla och jag hoppas genom dessa blogginlägg om geocaching att fler får möjlighet att pröva på det, i förskolan, skolan eller helt privat eftersom det är så barnsligt roligt, spännande och lärorikt. Och det vore vansinningt roligt att geocachea ihop någon gång i framtiden.

Ann-Charlotte, jag tror banne mig att jag håller på att bli en geocachare!