YouTube – en källa till att förstå

Jag uppmärksammas ofta på att eleverna och jag inte pratar samma språk. Jag utgår från att de kan och vet när de inte gör det. Jag blir också glad när jag inser att jag fångar in ett sådant ögonblick och slussar vidare diskussionen så att det till slut blir uppenbart för eleven vad jag pratar om eller vad en bok försöker berätta.

Ibland kan det vara svårt att komma igång med en bok, det vet både du och jag. Därför satte jag mig tillsammans med en elev för att läsa det första kapitlet, diskutera innehållet och begrepp, så att boken kanske skulle bli lite enklare att komma in i. I boken läser jag ordet ”sluss” för boken handlar om att slussa. Det är ett ord som eleven inte alls har några referensramar till, vet inte vad en sluss är och vad det innebär att slussa. Jag försöker förklara med ord och ”ritar i luften” när jag inser att det inte är lätt att förstå hur vatten på så olika nivåer går att åka vidare på. Jag förtydligar allt detta med några YouTube- klipp och till slut säger eleven:

– Aha, nu förstår jag!

Och här är klippet och det är lätt att förstå vad slussa är när vi i en skolsal på Gotland får möjlighet att slussa, på ”riktigt”, höra vattnet brusa och känna hur det stänker och forsar omkring oss:

Skönlitteratur skapar nyfikna och engagerade elevfrågor

Under förra läsåret lärde jag mig något väldigt viktigt – att skönlitteratur är ett kraftfullt läromedel, ett läromedel som engagerar eleverna och att de genom sitt engagemang kan påverka innehållet i undervisningen. Det blir elevernas tankar och funderingar som står i fokus tillsammans med innehållet i den skönlitterära boken. Elevernas tankar och funderingar lyfts upp till diskussion i klassen just för att vi läser och diskuterar tillsammans. Eleverna läser inte tysta i sin egen Emil Wern-bok, utan vi läser tillsammans och då får eleverna syn på varandras läsning. Nuförtiden vill många av eleverna läsa högt och jag träder tillbaka – jag lyssnar och njuter av att eleverna vill och vågar!!!!

Idag började vi arbeta med vår tredje bok om Detektiven Emil Wern, Förbjudna sopor, skriven av Anna Jansson. Vi hann bara till första sidan av boken (och då pratar jag inte om själva berättelsen om Emil Wern, utan första sidan, ni vet, där det står ISBN -nummer, förlag och annat som kan tyckas ointressant). Men för eleverna blev just den här sidan väldigt intressant idag. Bara att diskutera ett copyright-märke kan fylla flera lektioner. Nu är mina elever insatta i vad copyright innebär och Creative Commons-licenser men ändå uppstår det frågor, som t ex den här:

Hur länge efter en upphovsmans död gäller copyright? 

Och så läste vi några rader till och helt plötsligt stod det ett ISBN-nummer där och då kom dessa frågor:

Om man har skrivit en bok och sen vill publicera den hur får en bok sitt ISBN-nummer?
Är det samma ISBN-nummer på en ny upplaga? 

Vissa av frågorna skulle jag kunna svara på på en gång, men det gör jag inte. Självklart diskuterar vi frågan och förslagen kan bli många. Den obesvarade frågan skapar en nyfikenhet hos eleven och de vill ofta ta reda på mer. När vi hade diskuterat klart ISBN-nummer, copyright och upplagor (rätt avancerat innehåll för en årskurs 4-6, men ändå viktiga funderingar) så satte eleverna igång att läsa – med stor inlevelse och fler frågor kom upp – alla med fokus på sopor, återvinning och miljö. Frågorna hittar ni på vår sida om Detektiven Emil och vi.

Ska det fortsätta eller tog det slut idag?

Idag har vi gått var andra bokvandring i Emil Wernarbetet. Jag är mäkta imponerad av mina elever som idag har agerat guider och tagit oss runt i Visby och samtidigt berättat om kända platser i Visby innerstad. De tog det på yttersta allvar och jag tror att de har lärt sig en hel del om sin egen hemstad. Om inte har de fått uppleva Visby på riktigt. Jag inser, efter ett läsårs arbete med Emil Wernböcker, att vi i skolan har mycket att hämta i skönlitteraturen. Att läsa två böcker på ca 90 sidor var och i efterhand se att de har fyllt ett helt läsår med undervisning – det gör mig nästan mållös. Att sedan se eleverna arbeta och vara nyfikna kring arbetet har gjort att EmilWernarbetet blivit det roligaste, mest utvecklande och givande arbete jag någonsin gjort under mina 11 år som lärare.

Jag ser en fortsättning på arbetet. Anna Jansson skriver bra böcker som vi också kan använda i vår fortsatta undervisning. Det finns stort allvar i hennes böcker. Det vet jag. Det har hon själv talat om. Varje bok hon skriver gömmer en viktig sak att fundera, diskutera och tänka vidare kring. Tänk er att vi skulle läsa en bok om sopor,  vad mycket vi skulle kunna undersöka i vår egen kommun. Sophantering, återvinning, miljöfrågor … ja jag ser inget slut på det heller. Nu har jag inte läst boken än, men det ska jag ta mig tid till att göra under sommaren så får vi se om Emil Wernarbetet fortsätter nästa läsår eller om det idag, med vår andra bokvandring, härmed har tagit slut.

Visby stad och Emil Wern, blir det en fortsättning?

Tveka inte – sätt igång!

Ett telefonsamtal med en lärare och kollega satte igång tankarna om webbpublicering:

Det är inte formen – bakgrundsfärgen, sidhuvudet, widgetar, bilder, typsnitt, animationer etc, som gör att en blogg blir intressant för mig eller inte, det är innehållet i bloggen som kittlar mitt inre, mina tankebanor och mina funderingar. Tillsammans med innehållet i bloggen växer jag som människa och utvecklar nya tankegånger. Jag vill gärna göra en liknelse med en skönlitterär bok: För mig är inte formen, bokens framsida eller bilderna det viktiga i boken, snarare baksidetexten eftersom den ger mig ett första möte om vad boken innehåller. Baksidetexten får mina tankar att möta innehållet i boken, om än för bara några få rader. Och det är där bloggen och boken blir detsamma – en blogg kan vara väldigt intressant för mig, trots några få rader text, en vit bakgrund och inga bilder alls eftersom det är INNEHÅLLET som gör att jag frivilligt surfar dit för att se om det har kommit något nytt att läsa om.

Tvekar du inför att webbpublicera tillsammans med dina elever? Gör inte det, fundera inte så mycket på OM du ska sätta igång att blogga tillsammans med dina elever. Släpp den sk ”lärarkontrollen” och se vad som händer och vad bloggen fylls med för innehåll. Det finns lärare som tänker: Men inte ska väl jag, vad har jag att ”visa upp”? ”Nej, jag kan inte, det är så tekniskt och krångligt”. Jag och andra lärare bloggar inte med våra elever för att ”visa upp oss”, vi bloggar tillsammans med våra elever för vi öppnar upp vårt klassrum och flyttar undervisningen till en ny arena. Vi kommunicerar, skriver till ”riktiga mottagare”, låter skolarbetet få en chans att möta nya läsare utanför klassrummets väggar, inspireras av varandra, får möjlighet att titta in i varandras klassrum (det är det vi gör när vi bloggar om vår undervisning) och vi utvecklar vår undervisning – TILLSAMMANS. Och det är absolut inte tekniskt och krångligt. Om du tvekar finns  t ex Webbstjärnan som supportar och hjälper till i starten och även under resans gång.

Förresten, vem skriver jag det här för? Ni som tittar in här har redan fattat vitsen med att blogga – själva eller tillsammans med eleverna. Så en viktig fråga för oss som redan är här är: Hur når vi dem som inte är här? De som har så mycket intressant att visa oss, vi som vill läsa om vad just de gör i sitt klassrum, någonstans i Sverige?

Matteboken – en källa till ämnesövergripande undervisning

Först trodde jag att enbart skönlitterära böcker kunde skapa innehåll för en hel termin, idag insåg jag att detsamma gäller för matematikboken.