Det bästa som finns är … skolan

Jag har aldrig hört ett barn som blir intervjuat på radio eller TV säga något i stil med:

  • Skolan är det roligaste jag vet.
  • Jag längtar till skolan.
  • Mattelektionerna är så himla intressanta.
  • Engelskalektionerna kittlar min nyfikenhet.
  • Det bästa som finns är … skolan.
Istället svarar ofta barnen på intervjuarens frågor, lite mer så här:
  • Spela piano är det roligaste jag vet.
  • Jag längtar till min kompis.
  • Att spela TV-spel är det bästa som finns.
Skolan verkar inte ha så stor dragningskraft, skolan verkar inte ens kittla elevernas nyfikenhet då de svarar på intervjuarens frågor. Det i sin tur får mig att fundera på varför det är så. Skolan är en stor del av elevernas dag – den borde kännas som lustfylld och något att längta till … eller?