Vetskap om attributen hade gjort min väntan betydligt kortare

Jag började att geocacha i november och hann knappt börja förrän snön vräkte ner och lade sig som ett vitt täcke över alla cacher. Det var så trist för jag tyckte och tycker fortfarande att det är så barnsligt roligt att geocahca och jag ser också möjligheterna att använda mig av geocaching i skolan. När snön kom trodde jag att alla cacher hade försvunnit, vilket innebär att jag har gått och väntat länge på att snön ska börja smälta så att jag kan ge mig ut och leta igen.

Döm av min förvåning när jag för ett tag sedan läste på Twitter att @drpeel skulle ut och geoacha – när det fortfarande var snö kvar. Jag skrev till @drpeel och frågade hur han kunde hitta cacher i snön och fick följande svar:

Sagt och gjort, genom att läsa attributen för den cache som du letar efter får du också reda på vilka villkor som gäller. Så jag tackar @drpeel för min strapatsrika geocachingtur idag – balanserandes på en klippkant fick jag trevande leta efter cachen som inte syntes, men som jag kände och jag har klättrat både uppåt och nedåt för klippor och berg. Utan hans hjälp på Twitter hade jag fortfarande väntat på snösmältningen men kan efter dagen summera att jag hittade 5 cacher.

Att se till så att trackables reser vidare och fullföljer sina uppdrag är roligt. Jag ser också det som en intressant uppgift att utforska i skolan. Tänk att bygga upp geografin kring att följa en trackable och sedan arbeta vidare efter kursplanen i geografi utifrån den trackable som man har i sin ägo. Spännande, spännande! Här nedanför ser ni två trackables som jag hittade idag:

trackable

trackable från Tyskland

Så då är geocachesäsongen igång – hur barnsligt roligt som helst 🙂

M som i matematik

Hur får vi våra elever till att bli aktiva, kreativa och intresserade av matematik när vi arbetar med matematik i skolan? Jag kom att tänka på det när jag läste ett blogginlägg som jag skrev för snart ett år sedan på matematikundervisning. Vad är det som har begränsat dessa twittrande människors matematikutveckling då de inte ser matematik som något positivt?

Googla kan väl vem som helst…. eller?

Googla kan väl alla. Navigera dig till Googlesidan, skriv in sökordet och klicka på enter, så löser sig resten. Ja så är det nog för de flesta av oss, både vuxna och barn. Jag har gjort det enkelt för mig och mina elever. Därför har jag bestämt mig för att försöka lära mig mer om Google och dess funktioner för att i nästa steg diskutera Google med eleverna och lära dem mer. Jag kommer att koppla ihop Googlediskussionerna med vårt arbete kring Emil Wern och det får jag be att återkomma om. Vi vuxna tror ofta att eleverna kan mer än oss (och det är nog så ibland) men jag tror i ärlighetens namn inte att de kan så mycket mer än det som jag inledde det här blogginlägget med. Därför anser jag att det är vi vuxna som ansvarar för att ta dem med lite längre in i Googlevärlden än att enbart skriva in sökord. De behöver ställa sig frågande och undrande och de behöver veta varför sökresultaten blir som de blir. Jag sökte upp Kristina Alexanderson eftersom jag behövde hjälp. Jag har lärt mig själv att be om hjälp när jag inte kan eftersom lärare inte kan allt. Och Kristina hjälper mig gärna med allt möjligt och den här gången blev det Google. Hon skickar mail med skärmdumpar och korta uppmaningar om att jag ska söka mig vidare här och där och med hjälp av några tweets i Twitter. Jag söker mig vidare med hjälp av hennes uppmaningar och på vägen upptäcker jag nytt. Men jag kan inte än  jag håller på att lära mig. Och för er som nu blev lite mer nyfikna på Google kan även ni hitta några av Kristinas rekommendation här och här. Eller så tar ni er till Googles sida där jag för tillfället klickar mig runt och bara hittar mer och mer att lära.

Rektorer, föräldrar, grannar och alla ni andra – lämna ett avtryck

Lite drygt en månad har gått sedan vi satte igång att arbeta med EmilWernböckerna. Eftersom jag tycker att det är en självklarhet att använda tekniken i undervisningen var det självklart att skapa en blogg där vi kan berätta om hur vi arbetar i skolan, hur vi tänker, vad vi ställer oss frågande till, vad vi vill undersöka, vad vi är kritiska till, allt enligt kursplanen i svenska:

Skolan skall i sin undervisning i svenska sträva efter att eleven utvecklar sin förmåga att i dialog med andra uttrycka tankar och känslor som texter med olika syften väcker samt stimuleras till att reflektera och värdera, … utvecklar sin förmåga att läsa, förstå, tolka och uppleva texter av olika slag, … samt utvecklar sin förmåga att tolka, kritiskt granska och värdera olika källor och budskap.

 Arbetet med böckerna hade jag gjort även om jag inte hade haft tillgång till bloggen, men jag vill att vi i skolan delar med oss av arbetet vi gör i det klassrum, i den skog eller i den gympasal vi befinner oss i. Att enbart hänga upp teckningar på väggarna och skriva i skrivböcker som läggs i lådor kanske är okej för andra lärare, men inte för mig. Jag vill att innehållet i vår undervisning ska segla ut från klassrummet och även befinna sig på andra platser än där vi är. Jag vill att den hamnar hos rektorn, andra rektorer, föräldrarna, andra föräldrar, kollegorna, andra kollegor, farmödrar, mormödrar, kusiner, bästa kompisen, FB, Twitter, Skolverket, Skolinspektionen, grannen, ja hos vem som helst som är intresserad och nyfiken på vad man gör i en svensk skola år 2010.

Hur går då själva arbetet kanske ni undrar? Just nu är vi inne i själva läsprocessen, vi lär känna Emil och hans värld. Jag läser högt ur boken Silverskatten tillsammans med eleverna. Utifrån det diskuterar vi vad vi läser. Så fort eleverna undrar över något tas det upp till diskussion vilket innebär att vi inte hinner speciellt många sidor på en lektion 😉 Antal sidor är helt oväsentligt och det tror jag också är viktigt för eleverna att förstå. Våra gemensamma diskussioner om innehållet i boken ger alla som finns i klassrummet en möjlighet att ta till sig andras funderingar och tankar kring hur man kan tänka när man läser. Alla lär sig, oavsett om man är lyssnare eller talare. Vi har så intressanta diskussioner och jag häpnar över elevernas engagemang och nyfikna funderingar. Vi läser inte bara en bok, vi diskuterar livet. Jag har skapat egna konton till alla elever, men alla har ännu inte haft tillfälle att skriva – förhoppningsvis ska det bli ändring på det ju längre vi arbetar med boken och bloggen. Några av eleverna är engagerade och skriver hemifrån andra är inte alls intresserade. Jag hoppas att detta ska ändra under läsåret som går eftersom vi ska arbeta med det här ända fram till sommaren. Bloggen ska även användas för att lära eleverna mer om upphovsrätt, källkritik, hur man skriver Wikipediaartiklar, hur YouTube fungerar men det får vi återkomma till lite längre fram. Jag som lärare har ett ansvar att lyfta dessa frågor till ett undervisningsinnehåll eftersom eleverna inte kan så mycket som vi tror om just dessa områden. Sedan kan de söka och leta, javisst, men att gå på djupet kring detta är lärarens uppgift att göra eleverna nyfikna på.

Det jag skulle önska för elevernas skull är att ni som är inne på bloggen för att läsa också lämnar ett avtryck efter er! Anna Jansson är vår flitigaste kommentator och det är vi väldigt glada och tacksamma för. Att hon läser och kommenterar gör eleverna engagerade och de vet att någon läser. Vi följer också statistiken på vår blogg med stort intresse. Så snälla! Gå in och kommentera här – det räcker med några få ord eller en mening och du kan ju vara anonym om du vill. Jag vet av egen erfarenhet att det var viktigt med kommentarerna när jag var ny i bloggvärlden – det sporrade till fortsatt skrivande när jag visste att någon läste det jag skrev. Att kommunicera är den allra viktigaste delen av arbetet med EmilWernbloggen. Att skriva till någon som faktiskt läser det vi skriver – det finns riktiga mottagande läsare därute i cyberspace. Ställ det mot att skriva ner sina funderingar i en skrivbok som kanske läraren och någon kompis läser och som sedan läggs ned i en låda/bänk – ja du förstår.

Jag får också tillgång till elevernas kunskaper om Visby och Gotland vilket får mig att tänka på nytt undervisningsinnehåll. En bok kan med andra ord skapa undervisning i alla ämnen under ett helt läsår, det är jag helt övertygad om. Nu ser inte organisationen ut så där jag befinner mig men det skulle kunna gå. Om min entusiasm är lika stor hos eleverna vet jag faktiskt inte så det får bli min nästa uppgift att ta reda på.

Du borde väl veta

” – Du är ju lärare, du borde väl veta.”
Känner någon igen påståendet eller är det kanske en fråga? Svaret är i alla fall: ”Nej vi lärare vet inte allt men vi får ta reda på.” Bara för att vi har en lärarutbildning betyder det inte att vi fått med oss ”allt” i vårt lärarbagage. När jag gick ut från lärarhögskolan var det någon som drog en parallell med att ta körkort. ”Nu har du fått ditt lärarkörkort så nu är det dags att gå ut och fortsätta att lära.” Bara för att vi fick ett körkort innebär inte det att vi är experter på att köra bil eller lärt oss om alla vägmärken eftersom det kommer ständigt nya. Det samhälle som jag kom ut i som nyutexad lärare är inte det samhälle som vi idag lever i. Då diskuterade vi vad vilken  kunskap eleverna skulle ha med sig och det gör vi förhoppningsvis även idag. Den kunskap eleverna bar med sig då har antagligen ändrats idag. När jag gick på lärarhögskolan hade jag aldrig arbetat med datorer, idag är datorn det självklara verktyget i samhället.

Vad gör då läraren som inte kan eller vet? I mitt fall vänder jag mig oftast till mina kollegor på nätet – via mail, Twitter, FB eller bloggar söker jag upp den som jag tror kan hjälpa mig med mina funderingar och frågor. Jag är lärlingen och söker en som har mer erfarenhet än jag. Vi lärare kan inte kunna allt för vem kan det och vilken yrkesgrupp är redan fullärd? Jag tror också att det är viktigt att vi visar att vi inte kan och vågar söka oss vidare till andra som kan lite mer än oss själva. Att ha ett kollegium, oavsett om det finns på den egna skolan, i grannkommunen eller spitt över hela Sverige, ja till och med utanför vårt lands gränser, är en oerhörd resurs. Jag utvecklas varje dag, i stort som smått och det är oerhört lärorikt att vara lärare.

Och då undrar du kanske vad det är jag håller på att lära mig mer om. Jo – Google. Google!! tänker du, det vet väl alla vad det är. Jo, visst vet jag vad Google är men jag funderar på hur jag ska få mina elever, 10-13 år, att förstå vad Google egentligen är och hur det fungerar. Handen på hjärtat, vad kan du själv om Google? Vågar du visa din ”okunskap om Google” eller vi kanske ska ändra det till: Vågar du visa ditt intresse för vad Google egentligen är, vad eleverna behöver veta/kunna och vad det är vi ska undervisa om.

Skriv gärna en kommentar om just detta, ju mer vi visar vad vi kan eller vad vi undrar över, desto mer lär vi av varandra.
Bilder: Öpedagogen