Vad är det med de där bloggarna egentligen

Vad är det med bloggen som gör att elever arbetar när det inte är skoltid? De skriver blogginlägg en sen kväll – kanske i sängen med laptopen i knät. De arbetar fast det är helg eller så sätter de sig en fredag kväll och infogar, bäddar in, skriver ner sitt tänk, sina funderingar och sitt arbete. Vad är det som lockar dem eller lockar det kanske inte alls? Gör de det bara för att jag som lärare säger att de ska eller fyller bloggen en viktig plats hos dem? Jag tror att bloggen är viktig. Mina elever är stolta över sin blogg. De tycker att de lär sig en massa saker genom att arbeta med bloggen, lär känna folk genom deras blogg och de lär andra genom deras blogg.

Som lärare för jag en dialog med mina elever genom vår blogg. De skriver ett inlägg, jag kommenterar och förhoppningsvis (inte alla gånger) så svarar de igen. De fyller på med sitt tänk, vi kommunicerar och synliggör deras arbete tillsammans. Vi sitter hemma hos oss själva – långt ifrån varandra men ändå så samarbetar vi, där och då, vi har en gemensam plattform att arbeta på/med/i/från. Jag får syn på elevens kunskaper, frågor och funderingar och eleven har mitt fulla fokus. Vi samtalar, genom bloggen.

Jag har redan börjat att fundera på hur jag ska använda bloggen tillsammans med eleverna nästa år. Kanske inte Detektiven Emil och vi, utan ev. nya bloggar. Kan eleverna ha sina egna bloggar – en egen, som bara är deras? Nu när de vet vad en blogg innebär, hur den fungerar, tror jag absolut att det skulle gå. Om varje elev hade sin egen blogg som sin plattform/arena, så fanns allt skolarbete samlat där. Eleverna kan läsa varandras bloggar – bli inspirerade eller ha varandras bloggar som utgångspunkt för att diskutera, argumentera etc. Upphovsrätt blir en naturlig del då eleverna producerar och skapar innehåll på sin egen blogg, det blir inget konstigt och tillrättalagt. Jag som lärare kan ha alla bloggar i ett RSS.

Tänk att ha bloggen som utgångspunkt och fokus på utvecklingssamtalet eller att som förälder ha möjlighet att kika in i sitt barns skolarbete/skolvardag – när som helst, var som helst.  Eller mormor, farmor, kusin Anna, kompisen Fredrik, grannen Ida, förra läraren Mats eller på släktträffen… Nej, nu skenar jag iväg – jag ser bara möjligheter och absolut inga hinder.