Två elever, några papperslappar, ett samtal på engelska och en massa fniss, gurgel och skratt. Jag satt bredvid och kunde inte heller låta bli att skratta. Ingen skrattade åt – alla skrattade tillsammans. Ett försök att beskriva en räka på engelska, där eleven ivrigt förklarade, gestikulerade och prövade sig fram resulterade i att vi som lyssnade verkligen försökte förstå men vi kunde inte komma på vad som beskrevs. Men vi var aktiva, pratade och lyssnade. Vi kommunicerade och prövade oss fram.
Ja tänk vad lite som behövs för att skratten inte kan låta bli att bli skrattade.