Mysterycacher – att skolarbeta på riktigt

.. och så kom jag på en sak till som skulle kunna användas i skolan när vi pratar om geocaching. Det finns mysterycacher - där du måste lösa en gåta först för att få koordinaterna till den plats du söker efter.För att kunna lösa dessa mysterycacher måste du ut och surfa runt på nätet, leta i böcker, fråga någon som kanske vet, ringa/maila en vän eller på något annat sätt lösa mysteriet. Med andra ord leta, pröva dig fram, göra antaganden, lösa problem, reflektera, argumentera, kommunicera …

Visst låter det som en skoluppgift, fast den är mer på riktigt än vad vanligtvis många av våra skoluppgifter faktiskt är. Ju mer jag tänker på det desto mer självklart blir geocaching i skolans värld – en kombination av det teoretiska, praktiska och miljömässiga. Det som skapar problem för mig är att det inte är så lätt att ta 26 elever runt på Gotland för att söka efter cacher. Kollektivtrakfiken är inte riktigt vad den borde vara. Men problem är till för att lösas, även för en lärare – allt går bara man vill. Keep on geocaching!

Publicerat i Geocaching, Tekniken skapar möjligheter | Märkt argumentera, göra antagenden, kollektivtrafik, kollektivtrafik på Gotland, lösa problem, miljö, mystery, mysterycache, praktik, reflektera, teori | 4 Kommentarer

Pippi Långstrump, blommor, Google Maps och geocaching

Jag fortsätter att geocacha. Det är riktigt roligt. Jag inser att jag gör saker som jag aldrig skulle ha gjort om jag inte höll i en GPS för att leta reda på gömda cacher.Geocachingen skapar lite äventyr.

Cachegömma

När jag befinner mig i skog och mark tänker jag ofta på hur geocachingen skulle kunna användas i skolan.  Jag funderar på vilka ämnen som ”täcker” geocachingen. Jag har lagt ut en serie med Pippi Långstrumpcacher – bor man i Visby där Pippifilmerna spelades in på 60-70-talet kunde jag ju inte låta bli. När jag väl hade fått ut Pippicacherna på rätt ställen insåg jag att det fanns  så mycket skolarbete i cachcerna. Astrid Lindgren är ju en självklarhet att läsa i skolan och att sedan kunna förena det med att leta reda på Pippicacher innebär ju faktiskt att vi kan undersöka och upptäcka vår närmiljö.  Att det sedan finns en hel drös med Pippiklipp på YouTube underlättar ju faktiskt undervisningen. En analys av böckerna i förhållande till filmerna – jo det är en spännande tanke.

Att följa TB och andra resande saker via Google Maps eller Google Earth är kartkunskap. Eller att först gå in på en karta och se var cachen är placerad innan man beger sig ut att leta – det är också ”skolgrejer”. Räkna avstånd, omvandla, kryptera – det finns hur mycket som helst att utforska och lära sig mer om. Det enda som saknas är en GPS.

Trackable (TB)

I helgen var jag ute på två ställen som jag inte ens visste fanns. Där kunde man med hjälp av geocachigen undersöka raukar, fågelliv, blommor, växter – ja det finns oändliga tillfällen att förena teknik med gammalt hederligt skolarbete. Vi kunde t ex koka soppa på ramslök efter att geocachat på en helt underbar ramslöksplats. Vi kunde ha utforskat spännande grottor eller gått vår årliga strandvandring efter var geocacherna var utlagda. Jag kan tänka mig att eleverna skulle tycka det var spännande att förena promenad med skattletning. Vi skulle också kunna vandra runt i ett naturreservat och undersöka fysiskt vad ett naturreservat innebär och på köpet leta efter en och annan cache. Eller besöka en historisk plats – många cacher är gömda på ställen som har en historisk anknytning. Möjligheterna är oändliga – varför sätter skolan inte igång?

Höger, vänster eller rakt fram?

Publicerat i Geocaching | Märkt 60-70-talet, Astrid Lindgren, blommor, cache, fågelliv, , historisk plats, möjlighet, naturreservat, Pippi Långstrump, ramslök, raukar, TB, växter | 3 Kommentarer

grön f-klass – en blogg värd att följa

Det finns så många intressanta bloggar att följa. Jag vill länka till en helt underbar sida där förskoleklassbarnen delar med sig av sina dagar: Grön f-klass Läs och se vad barnen vill berätta – för det är det som bloggande handlar om, BERÄTTANDE. Någon vill uppmärksamma oss andra på något – en text, en bild, en musiksnutt eller liknande. Jag ler när jag läser barnens texter. Så in och läs och kommentera gärna, jag tror Grön f-klassbarnen uppskattar att vi visar att vi läst det de har skrivit om.

Wikipedia – orginalet och den nuvarande artikeln

I arbetet med Detektiven Emil skrev vi en artikel i Wikipedia om Emil Wern. Jag ville att vi skulle göra det för att eleverna skulle få en förståelse för att det i en wiki finns flera personer som kan skriva, lägga till och ta bort. Det är en oerhört viktig kunskp för eleverna att ha med sig eftersom de Googlar och gärna tar all fakta från just Wikipedia. Det är kanske inte så konstigt att de gör det när Wikipediaartiklaran allt som oftast ligger överst i Googlesökningen. Och om vi i skolan inte använder oss av Wikpedia på olika sätt kommer heller aldrig eleverna förstå hur Wikipedia fungerar. Jag har skrivit om artikelskrivande i Wikipedia förut.

I fredags fick eleverna titta på den text som vi skrev allra först (den översta bilden) och jämföra den med den artikel som idag finns på Wikipedia (den undre).

Eleverna fick arbeta i par och se vad de tyckte hade förbättrats i den nuvarande artikeln jämfört med ”orignalet” och även se på sånt som de tyckte hade försämrat. Det var intressant att se hur de luslästa varenda ord och ifrågasatte de ändringar som hade gjorts. De var aktiva, de undrade och jag tror att de nu börjar förstå lite av hur Wikipedia fungerar.

 

 

Tillsammans lär vi oss att lära mer

Visst vill lärare lära sig mer om webbpublicering! Det här mailet landade i min mailbox i veckan:

Jag är lärare på xxxx skola i xxxx år 6-9 (ämne sv och eng). Jag tänkte (har skapat men ej börjat använda) jobba med blogg med mina elever för jag vill ha en bra plattform där vi kan lära av varandra, dela med oss av böcker vi läser, dela med oss av annat vi gör/skapar!, involvera föräldrar o andra som är intresserade. Inspirera och inspireras! Har du nga bra tips då? Lägger du in elevers inlägg el har alla anv.namn o lösen till bloggen o de går in o skriver helt fritt eller gör de inlägg/kommenatr som jag först godkänner. Har du nga sådana tips? Inte tips på innehåll men på hur…?!! Ngt jag inte ska göra?
Tack för att du inspirerar mig!

 

Först vill jag säga: Vad roligt att du vill och att du vågar fråga. Jag tror vi lärare måste fråga varandra oftare. Det handlar inte om att visa sin okunskap, snarare visa att man är intresserad och vill lära sig mer. Om vi hade ett sådant frågande klimat i skolan, skulle vi utvecklas tillsammans med kollegor och elever. Jag tror att vi måste inse att eleverna kan mycket som vi själva inte kan eller är insatta i. Tillsammans lär oss att lära mer.

Mina elever är 10 – 12 år och har egna inloggningar. Jag valde att göra så eftersom jag vill att de ska kunna logga in självar så att de får känslan av att det är deras eget – något som inte jag ska gå in och peta i eller påverka. Vi har också en gemensamt klassinloggning. Den använder vi oss av när vi skriver tillsammans i klassrummet, dvs när vi har projektorn igång och skriver så att alla ser och kan vara med och påverka innehållet i vår blogg. Utöver dessa inloggningar har jag en inloggning som administratör – vilket innebär att jag är den enda som kan påverka bloggens utseende etc. Jag har också alla elevers konton kopplade till ett mail som gör att jag får ett mail så fort eleverna har skrivit ett nytt inlägg, ändrat lösenord etc. På så sätt har jag koll på vad som händer i bloggen, oavsett var jag befinner mig. Jag går aldrig in och ”granskar” mina elevers blogginlägg, däremot kan vi diskutera dem tillsammans i klassen, utifrån olika infallsvinklar. Jag tycker att det är viktigt att eleverna känner att de får skriva utan att det ska vara någon som ”granskar” det de skriver.

Om du vill veta mer vill jag rekommendera Webbstjärnan och Webbstjärnans internet/utbildningsguider. Använder du dig av WordPress så har du en användbar länk här. Jag vill säga att du inte behöver fundera på vad du INTE ska göra. GÖR!! Oavsett VAD det blir, lär du och dina elever er massor av just det och kan sen gå vidare och göra nya upptäckter – utifrån misstag och lyckade grepp.

Att webbpublicera tillsammans med mina elever är det bästa jag har gjort. Jag har massor av nya idéer inför nästa läsår – och bloggen kommer naturligtvis att vara en självklar del av vår undervisning.

 

 

Tveka inte – sätt igång!

Ett telefonsamtal med en lärare och kollega satte igång tankarna om webbpublicering:

Det är inte formen – bakgrundsfärgen, sidhuvudet, widgetar, bilder, typsnitt, animationer etc, som gör att en blogg blir intressant för mig eller inte, det är innehållet i bloggen som kittlar mitt inre, mina tankebanor och mina funderingar. Tillsammans med innehållet i bloggen växer jag som människa och utvecklar nya tankegånger. Jag vill gärna göra en liknelse med en skönlitterär bok: För mig är inte formen, bokens framsida eller bilderna det viktiga i boken, snarare baksidetexten eftersom den ger mig ett första möte om vad boken innehåller. Baksidetexten får mina tankar att möta innehållet i boken, om än för bara några få rader. Och det är där bloggen och boken blir detsamma – en blogg kan vara väldigt intressant för mig, trots några få rader text, en vit bakgrund och inga bilder alls eftersom det är INNEHÅLLET som gör att jag frivilligt surfar dit för att se om det har kommit något nytt att läsa om.

Tvekar du inför att webbpublicera tillsammans med dina elever? Gör inte det, fundera inte så mycket på OM du ska sätta igång att blogga tillsammans med dina elever. Släpp den sk ”lärarkontrollen” och se vad som händer och vad bloggen fylls med för innehåll. Det finns lärare som tänker: Men inte ska väl jag, vad har jag att ”visa upp”? ”Nej, jag kan inte, det är så tekniskt och krångligt”. Jag och andra lärare bloggar inte med våra elever för att ”visa upp oss”, vi bloggar tillsammans med våra elever för vi öppnar upp vårt klassrum och flyttar undervisningen till en ny arena. Vi kommunicerar, skriver till ”riktiga mottagare”, låter skolarbetet få en chans att möta nya läsare utanför klassrummets väggar, inspireras av varandra, får möjlighet att titta in i varandras klassrum (det är det vi gör när vi bloggar om vår undervisning) och vi utvecklar vår undervisning – TILLSAMMANS. Och det är absolut inte tekniskt och krångligt. Om du tvekar finns  t ex Webbstjärnan som supportar och hjälper till i starten och även under resans gång.

Förresten, vem skriver jag det här för? Ni som tittar in här har redan fattat vitsen med att blogga – själva eller tillsammans med eleverna. Så en viktig fråga för oss som redan är här är: Hur når vi dem som inte är här? De som har så mycket intressant att visa oss, vi som vill läsa om vad just de gör i sitt klassrum, någonstans i Sverige?

Bloggande elever

Bloggande elever.

Vad skapar de två orden för bild hos dig?

Min bild blir:

  • samarbete
  • ensam
  • i par
  • i grupp
  • i helklass
  • filmredigering
  • planering
  • bilder
  • animationer
  • webben
  • titta i en karta
  • jämföra två kartor
  • skriva frågor
  • besvara frågor
  • undersöka – i teorin OCH i praktiken
  • mottagare
  • producent
  • dela med sig
  • upphovsrätt
  • Creative Commonlicens
  • på landsbygden
  • i stan
  • enligt kursplanen
  • elevinflytande
  • släppa på ”kontrollen”
  • ämnesövergripande
  • framför en dator
  • bredvid en dator
  • bakom en dator
  • långt från en dator
  • i en dator
  • på en skärm
  • kommunikation
  • … och så kan det fortsätta – hur länge som helst…

Tradera bjuder in sig till en matematiklektion

Tradera på matematiklektionen

En elev blev trött. Eleven behövde göra något annat och ville visa vad eleven gjorde på Tradera. Jag satt nyfiken bredvid och hörde när eleven berättade:

  • att man först söker på Google, skriver i T och vips så kommer Tradera upp som första förslag,
  • man klickar på ”kategorier”
  • att där klickar man på ”Tv-spel och dataspel ”och när det har kommit upp så söker eleven vidare sig på..
  • x-box i  sökrutan bredvid och vips..
  • så kommer det en hel radda med saker man kan buda på,
  • och då klickar man på bilden som man är intresserad av och så
  • står det vad utropspriset är,
  • hur många bud som är lagda,
  • och när budet ska sluta (timmar, minuter och sekunder)
  • uppe i det högra hörnet finns ett objektnummer,
  • besöksantal, publiceringsdatum, fast pris, frakt,
  • snittbetyg på säljaren

Jag tror faktiskt att vi skulle kunna tillbringa flera matematiklektioner på Tradera – decimaltal, medelvärde, datum, tid, statistik, tabeller, jämförpris – det skulle bara vara själva grunden för matematiklektionen. Samtidigt som vi har matematik på ”riktigt” så använder vi oss av datorn som ett pedagogiskt verktyg – ett komplement till matematikboken .

Upptäcka sig själv i matematiken

Vet eleverna om ATT de kan matematik och vet de om VAD de kan om matematik?

Jag funderar kring detta och inser att jag ibland träffar elever som inte har tilltro (fast de kan), de vet inte om vad de faktiskt kan (fast de kan visa det på olika sätt) och de har heller aldrig fått prata om sitt matematikkunnande. Men de GÖR mycket på matematiklektionerna – de arbetar på i matematikboken, räknar flera sidor, suckar för kompisarna har räknat ett visst antal sidor mer än de själva och de löser problem – men de får sällan eller aldrig reflektera över sitt eget lärande. De får aldrig upptäcka sig själva i matematiken.

Hur kommer det sig att vi inte uppmärksammar just detta för och/eller tillsammans med eleverna så att de inte ska behöva sitta med krökta ryggar och neddragna mungipor på matematiklektionerna och känna att de inte kan, de är misslyckade och de förstår inte? Enligt våra styrdokument SKA vi göra det.

Det kanske inte behövs så mycket. Jag frågade en elev en gång om eleven var medveten om att den faktiskt kunde just DET. ”Nä, det visste jag faktiskt inte”, svarade eleven. Kanske just det lilla är början till att få syn på något eleven faktiskt kan.

Här får en elev syn på att eleven faktiskt kan lösa ett problem som eleven först ”visste” att eleven inte alls skulle kunna lösa. Vi diskuterade och eleven prövade sig fram. Så till slut åkte mungiporna upp en aning och ryggen blev nog allt lite rakare.

JAG KAN!