Skolbibliotekarierna BEHÖVS

I Skolverkets rapport om den Digitala läsningen framkommer det att de elever som är goda digitala läsare också är goda traditionella läsare. Det skrev jag om här. Det som också framkommer är att elever måste kunna navigera på nätet för att till slut kunna hitta fram till den information som de behöver. Det leder mig vidare till att lyfta fram våra skolbibliotekarier – de som är utbildade i att t ex:

  • söka information
  • välja relevant information
  • bedömma information
  • sortera information

Jag tror att vi lärare skulle behöva bli inspirerade och utbildade av skolbibliotekarier för att kunna hjälpa våra elever vidare in i den fantastiska digitala lärmiljö som finns på nätet. Det bästa vore naturligtvis om skolbibliotekarien kunde vara den som undervisade eleverna om detta men så ser det inte ut på alla skolor. På min skola finns det ett skolbibliotek men om det inte finns en utbildad skolbibliotekarie vill jag inte kalla det för ett skolbibliotek, då är det mer ett bokrum. Ett skolbibliotek är så mycket mer än ett rum med böcker.

Och jag har bestämt för mig att det i skollagen står att det ska finnas skolbibliotek på alla skolor – undrar vad innebörden av ett skolbibliotek är för dem som skrivit skollagen

Publicerat i skolbibliotek/skolbibliotekarie | Märkt bedöma, bedöma/söka/välja/sortera, digital läsning, skolbibliotek, , , söka, sortera, välja | 1 Kommentar

Hur undervisar vi i skolan kring den traditionella läsningen?

Jag har precis följt direktsändningen från Skolverket angående PISA undersökningen om Digital läsning. Med pennan i högsta hugg antecknade jag en hel del. Det som var väldigt tydligt i undersökningen är att om en elev ska vara en god digital läsare måste han/hon också vara en god traditionell läsare.

Jag funderar på hur vi i skolan undervisar kring läsning. Om eleven nått t ex LUS 18 a – är eleven då ”färdig” och lämnas till sin egna tysta läsning? Får elever diskutera sin läsning med andra? Har eleverna möjlighet att reflektera kring det lästa och dra paralleller med sitt eget liv och egna erfarenheter. Jag vet inte hur vi undervisar kring läsning i skolan men jag tror att det är alldeles för mycket tyst läsning i våra klassrum – alltså ingen undervisning alls. Hur mycket har en elev möjlighet att läsa under en skolvecka? Är det läraren som avsätter tid eller är det elevens önskan att få fortsätta att läsa sin spännande bok? Frågorna är många och det hade varit intressant att lyfta detta till en diskussion, här, på Facebook eller på Twitter. Hur gör du?

Publicerat i läsglädje | Märkt digital läsning, PISA, , traditionell läsning, tyst läsning | 3 Kommentarer

Låt eleverna dela med sig på Flickr – ett skolarbete, på riktigt

Låt eleverna göra skolarbete på riktigt. En av världens kända moderna museum är intresserade av hur t ex eleverna bor, vad de gör, deras ritualer och rutiner eftersom de har sin utställning LIVING – en utställning som griper tag i en, får en att fundera och grubbla en aning när man går därifrån.

Låt eleverna skapa ett konto på Flickr vara med och bidra i gruppen You, Us and Them LIVING. Det här hittade jag på Louisiana:

Publicerat i bild, fotografier/bilder | Märkt , Louisiana, ritualer, rutiner, Us and Them LIVING, You | Lämna ett svar

Kommer inte eleverna till konsten får konsten komma till dem

Jag har varit på resa i Danmark. Jag träffade den i Köpenhamn och en massa lustiga figurer på Louisiana. Jag vet inte om det är enbart jag som hela tiden tänker in skolan i de saker jag som privatperson besöker. Jag kanske inte tänkte på det när jag var där men när jag sedan tittar på mina fotografier startar tankeverksamheten. Jag tror inte att våra barn och ungdomar är speciellt vana att arbeta med konst – att diskutera och fundera kring konst. Jag är på intet sätt någon specialist i frågan – bara intresserad av konst – allt från tavlor till konstiga skulpturer och installationer. Att få möjlighet att komma till Louisiana var verkligen bättre än vad jag hade trott från början. Hur kan vi då få in konsten i skolan? Ja inte vet jag men jag hade mina funderingar efter att ha tittat på följande bilder:

Den lille havfruen, Köpenhamn

Först tänkte jag inte alls ta den här bilden. Vad är det för roligt att fotografera ryggen och baken av den lilla havfruen? Jag hade velat stå där alla de här människorna står – på land. Jag satt och guppade runt i en båt, men jag tog i alla fall bilden. När jag sedan tittade på den undrade jag hur Den lille havfruen kände att sitta där, alldeles naken, på en sten. Betittad, ideligen fotograferad av turister och andra intresserade. Frös hon? Tittade hon avundsjukt på alla kläder som de fotograferande människorna bar? Hade hon något favoritplagg – hatt, rock, kjol, strumpbyxor eller varma vantar? Var hon trött på alla som hela tiden tittade på henne? Blev hon glad över att se någon bekant eller ville hon gå därifrån, sitta på ett varmt fik och ta en kopp varm choklad? Kanske hon uppskattade sin resa till Shanghai där hon fick se nya saker än de hon dag in och dag ut har möjlighet till.

Och hur känns det för Den lille havfruen att ha folk stirrandes på sig, bakifrån, utan att kunna vända sig om? Det här och mycket annat skulle kunna vara en intressant sak att diskutera och arbeta med i skolan. Frågeställningarna skulle kunna visas i text, bild, animationer, drama – ja fantasin sätter bara gränserna.

Louisiana stod fantastiskt vackra skulpturer och jag fastnade för The large frog av . Jag tror att barn skulle kunna tycka om honom/henne. Jag såg framför mig hur eleverna gjorde serier, där The large frog var huvudpersonen. Tänk vilka fantastiska äventyr han/hon skulle få göra med hjälp av elevernas fantasier.

The large frog by Max Ernst

The large frog kanske skulle vilja ta med sig sin kompis, tänk vad mycket roligt, spännande eller läskiga saker de skulle kunna hitta på, med hjälp av elevernas kreativa fantasi.

Så här i efterhand önskar jag att jag hade filmat skulpturerna. På så sätt hade de blivit mer levande för eleverna och kanske lättare för eleverna att få en relation till. Vad vet jag men jag vet att vi ska arbeta med konst tillsammans med våra elever.

Entreprenörskap = geocaching?

Entreprenörskap i skolan har varit i fokus sedan innehållet i Lgr11 blev synligt. Tycker inte att det är helt lätt att få kläm på vad entreprenörskap egentligen innebär för vår undervisning med de yngre eleverna så jag har skrivit om det tidigare här och här och här. Jag försöker bena ut textens innebörd.

Idag får jag en länk från Facebook där Skolverkets generaldirektör skriver om entreprenörskap i skolan. Jag citerar några rader:

Satsningen på entreprenörskap i skolan är en del i de skolreformer som just nu sjösätts. Tanken är att entreprenörskap ska löpa som en röd tråd genom hela utbildningssystemet. Det handlar även om att främja barns och elevers nyfikenhet, självtillit, kreativitet och mod att ta risker. Barn och elever ska vara aktiva aktörer snarare än passiva mottagare, och arbetsformer som stimulerar fantasi och skapande har en framträdande plats.

Jag tänker på geocaching direkt – nyfikenhet, självtillit, kreativitet och mod att ta risker. Arbetsformer som stimulerar fantasi och skapande där eleverna är aktiva aktörer. Ja inte vet jag, men jag tolkar det i alla fall som att geocaching skulle kunna vara ett sätt att arbeta entreprenöriellt i skolan. Någon annan som har något att tillägga?

Tillsammans utvecklar vi skolan och tur är väl det

Ja varför sitter jag här vid datorn och skriver? Mina tankar och funderingar kan läsas av vem som helst som är intresserad av det som handlar om skolans värld. Jag delar med mig och varför gör jag det?

Från början var det mest något som jag ville testa på. Har alltid tyckt om att skriva och har alltid tyckt om datorer och allt man kan göra med hjälp av datorn. Från början startade jag här. men varför har jag fortsatt? Jo, jag fick ett nytt lärarkollegium i och med min blogg – mina nätkollegor. När jag skrev delade jag med mig av mina tankar och fick respons på det jag skrev. Jag kunde titta in hos mina nyfunna nätkollegor och se vad de skrev om sin undervisning och om sina skoltankar. Det som de skrev om krockade med mina tankar om min undervisning och vips så satte tanke- och refklektionsverksamheten igång. De pedagogiska samtalen satte fart här på nätet. Jag kunde utvecklas tillsammans med andra kring de pedagogiska frågorna. Jag kunde se hur någon annan tänkte och gjorde kring det de undervisade om i engelska eller med webbpublicering eller i matte eller om vad som helst.

Det mesta är tillgängligt på nätet och har man bara fått in en fot någonstans så hittar man bara mer och mer och fler saker att förkovra sig i. Efter bloggarna kom Twitter och jag följer även skolsidor/grupper på Facebook. Jag kan hela tiden ”kasta ut” en fråga i de sociala medierna och få respons på den inom en kort tid, ibland tar det några sekunder andra gånger får jag vänta lite längre. Jag får hela tiden lära mig nytt – min pedagogiska nyfikenhet utmanas och kittlas konstant. Det är bara jag själv som sätter gränserna för hur mycket jag vill ”hänga” här.

Nuförtiden är mina nätkollegor en självklarhet och jag kan heller inte sluta skriva här. Det här är min reflektionsplats. Inte sagt att allt jag skriver om stämmer, men det är mina tankar och reflektioner som far omkring och som måste ut.

Jag inser att jag inte hade varit den lärare jag är idag om jag inte hade skrivit mitt första blogginlägg för 3 år sedan. Jag hade aldrig utvecklats så mycket som jag har gjort om det inte hade varit för alla andra lärare, IT-pedagoger, forskare, rektorer och övriga som sitter vid sin dator, någonstans i Sverige eller i övriga världen och delar med sig av sina tankar och funderingar och som gör att diskussionen kring skolan ständigt är igång. Tillsammans utvecklar vi skolan och tur är väl det.

Matematik, matematik, matematik!!!

Jag ska undervisa i matematik nästa läsår!
Tjolahopp!!!!!!!

Vad lyfter vi fram om elevernas kunnande

Jag geocachar som de flesta vid det här laget redan vet om. Jag har också lagt ut några egna cacher. När folk loggar att de har hittat någon av mina cacher dimper det ner ett mail i min mailbox och jag kan se vad de skriver och vad en del geocachare tycker om mina cacher. Måste medge att jag blir väldigt glad när jag läser loggarna:

Ännu en Pippi nostalgi, underbart!!! Tack för en härlig serie cacher.

Jättekul med cacher på Pippi-temat då Astrid Lindgrens fantastiska berättelser verkligen håller världsklass fortfarande.

Synd att inte själva huset står kvar. Men kul ställe och snygg gömma!

Kul cache, man tänker genast på sockerdricka… TFTC

Hittad på cykeltur genom vackra Visby. Tack för en rolig serie, jag gillar Pippi!

 

Att få läsa gensvar som dessa, gör ju att jag växer och känner att jag faktiskt har gjort något bra. Jag känner att jag nog skulle kunna lägga ut några till och att det verkar som om geocacharna gillar det jag har åstadkommit. Genast tänker jag på hur vi bedömer och bemöter våra elever. Vad säger vi till dem? Vad lyfter vi fram under ett utvecklingssamtal när det gäller deras kunnande? Lyfter vi fram det som eleverna kan och det som engagerar dem eller lyfter vi fram det som inte är så himla bra? Om jag gör om loggarna här uppe till något mer negativt skulle det kunna låta så här istället:

Ännu en Pippi nostalgi – trist! Den här serien med cacher var inte speciellt rolig.

Jösses vad tråkigt med cacher på Pippi-temat då Astrid Lindgrens ointressanta berättelser är så omoderna år 2011.

Vad skönt att inte själva huset står kvar. Vad jobbigt det var att slå sig fram i det höga gräset och kunde du inte ha varit lite mer fantasifull när du gjorde gömman?

Cachen var ju urtrist tänker genast på Coca-Colaträdet.

Hittad på cykeltur genom ett regnigt, kallt och blåsigt Visby. Måste säga att det här är den mest fantasilösa serie jag stött på. Jag hatar Pippi!

 

Hur engagerad och peppad skulle jag ha varit om jag läst detta? Hur engagerade och peppade blir våra elever när de sitter på utvecklingssamtal och får höra att de inte kan dubbelteckning, de har inte kunskaper om hur de böjer verb i engelskan… Ja ni fattar vad jag vill komma fram till.

Publicerat i Bedömning, Dokumentation, engelska, Geocaching, Utveckling | Märkt Astrid Lindgren, bedöma, bemöta, engagerad, logg, peppad, Visb | Lämna ett svar

Den behagliga ledighetslunken

Är det hälsosamt att ”alltid” vara uppkopplad mot Facebook, Twitter, bloggar, RSS-flöden och allt vad det nu kan vara som erbjuds i sociala medier? Med smartphonen i fickan är du och jag alltid tillgängliga och frågan är hur det påverkar dig och mig? Måste vi in i Twitterflödet på helger och kvällar istället för att läsa en bok, gå på bio eller gå en promenad med bästa kompisen? En hjärna som går på högvarv, är det en hjärna som orkar vara kreativ och gör den ”högvarvade” hjärnan att vi orkar ta in allt som ska tas in? Visst är det intressant och utvecklande att följa andras tankar och funderingar i pedagogikens hisnande värld, men… kopplar vi av, ifrån och ner alltför sällan?

Sommaren närmar sig med stormsteg och jag behöver lite drygt en vecka för att komma ner i varv för att därefter infinna mig i den behagliga sommarledighetslunken. Jag har många intressanta projekt på G som ska startas igång i höst men redan nu för jag en intensiv diskussion med mig själv om att faktiskt ”stänga av” alla pedagogiska tankar i sommar (om det nu går) för att komma laddad till höstterminen i början av augusti.

Går det att gömma datorn under soffan och går det att undvika att läsa mailen som ramlar in i smartphonen? Självklart går det, det är bara att lämna mobilen hemma och lämna datorn under soffan.  Av erfarenhet vet jag att det går alldeles utmärkt att vara nerkopplad och avkopplad. Det är egentligen inte speciellt svårt – däremot är det underbart skönt. Så jag försöker satsa på ett avkopplat och nerkopplat sommarlov.

En del kunde redan läsa, andra inte

Jag kommer ihåg dem. De små 7-åringarna som började skolan. En del kunde redan läsa, andra inte. En del var intresserade av matematik, andra inte. En del av dem var inte alls intresserade av skolan och den organisation som skolan erbjöd. De var mer intresserade av traktorer, leka i sandlådan, pyssla med pärlplattor eller annat. De här barnen var på intet sätt några oskrivna blad, de var fullklottrade när de steg in i skolans värld. De hade hur mycket erfarenheter och nyfikenhet med sig som helst in i det där klassrummet. Tog skolan tillvara på dessa erfarenheter och den spirande nyfikenhet som dessa 7 åringar hade? 12 år senare har de nu avslutat sina studier. Igår var de festklädda, åkte cab i strålande solsken och firade loss med en avslutande studentbal.

Några av dessa erfarna och nyfikna barn träffade jag igår. Kramar och frågor – vad ska du göra nu, nu när du är ”färdig”? De flesta som jag pratade med hade ingen aning mer än att de skulle arbeta för att spara pengar till en resa till Australien, USA eller Asien. 12 års skolgång och inte sjutton vet de riktigt vart de är på väg. Låter lysande tycker jag. Ut och res och se er om! Kanske att ni på er resa stöter på något som gör att ni stannar kvar där ni är eller omedelbart inser att ni faktiskt visste vad ni ville göra när ni gav er ut på er resa och vänder kosan tillbaka till där ni kom ifrån. Det kanske bara behövdes lite tid att komma på det.

Kram till alla 7-åringar som just nu ligger och sover. Balklänningar och kostymer ligger huller om buller i en hög på golvet och kommer antagligen aldrig mer att användas.

Publicerat i Annat i skolans värld, Skolans organisation, Utveckling | Märkt bal, cab, , , student | Lämna ett svar