Ett analogt Angry birds

Att lära sig att spela Angrybirds för en 4-åring är inga problem. Stort engagemang vid iPaden direkt och vips så var han igång.

Det digitala Men efter en stund tyckte 4-åringen att ett analogt Angrybirds också skulle kunna vara intressant så det var bara att sätta igång och skapa den analoga varianten så att 4-åringen kunde fortsätta sitt spelande.

Det analoga

Det gick det lika bra att spela det analoga som det digitala. Kreativiteten och engagemanget hos en 4-åring sätter inga gränser, de skapar enbart möjligheter.

 

Geocaching – jösses vad lärorikt

Tänk vad det är roligt att lära nytt och tänk vad mycket jag har lärt mig genom att placera ut mina Pippicacher i Visby innerstad med omnejd. Genom de kommentarer/loggar som trevliga geocachare skriver har jag bl a lärt mig:

  • vad Villa Villekullahuset användes till innan det blev gult, rosa och grönmålat:
    I det tidigare huset på denna plats var jag många gånger i slutet av femtiotalet. Gissa varför? Kanske pga tandläkare Bergstedts döttrar? TFTC!
  • Innan huset blev Pippis så bodde Regementstandläkaren med familj på den här platsen. Hans hustru skötte trimningen av våra hundar och var god vän med mor min.
  • vad Pippi Långstrump heter på finska:
    I watch this Peppi Pitkätossu television program when I was little boy in Finland
  • vad Villa Villekulla heter på finska:
    Ville Kulla is Huvikumpu in finis language.
  • vad en rostig nyckel i närheten av cachen Pippiallén användes till för väldigt länge sedan och nyckeln hänger fortfarande kvar:
    Den var till för att ”logga” stämpeluret som Vakterna hade.
  • att Pippicacherna har väckt många barndomsminnen till liv,
  • att många geocachare hellre tar sig runt i en ny stad genom att leta efter cacher än går en guidad stadsvandring,
  • att geocachare kommer hit med kryssningsfartyg och hinner med några cacher innan de drar vidare ut på Östersjön,
  • att geocachare är ena hederliga prickar – byter ut loggremsor och fyller på med allehanda utrustning som saknas eller behöver uppdateras i en cache,,
  • att Astrid Lindgrens fantastiska berättelser fortfarande håller världsklass,
  • att någon fått lektion i svensk filmhistoria,
  • att militärerna har marscherat fram och tillbaka i Pippiallén,
  • att det är några av geocacharna som varit statister i Pippifilmerna,
  • Här var jag när man spelade in filmen. Vi hade hört att dom ville ha barn till inspelningen. När vi kom dit så möttes vi av sura miner, de hade redan alla ungar de ville ha.

    Sen har jag lärt mig en hel del om att lägga ut cacher och vad man bör göra och inte göra. Det kanske inte är så himla smart att lägga ut en liten nano i ett sommarparadis som Visby, där det fullkomligt kryllar av geocachare som loggar cacher mest hela dagarna. Att byta loggremsa dag ut och dag in är kanske inte det jag hade tänkt att jag skull få göra från början. Jag har också lärt mig att vissa cacher som jag har införskaffat inte håller måttet då jag har fått starta en egen geocachingverktad där jag lagar, klistrar och pillar med mina cacher. Inser också att cacher i stadsmiljö har en benägenhet att försvinna…

Summa sumarum är i alla fall att det är oerhört givande med Pippicacaherna och jag tar med mig ovärderliga erfarenheter kring cacher och TB:s till mina elever nu när jag ska geocacha tillsammans med eleverna när skolan snart sätter igång.
 Och så har jag en tanke om en ny Pippicache: Pippis kappsäck… men den får jag återkomma med.
Publicerat i Geocaching | Märkt Astrid Lindgren, barndomsminnen, filmhistoria, kryssningsfartyg, militärer, Östersjön, Pippicacher, Pippis kappsäck, | 4 Kommentarer

Jag har en plan!

Jag har en plan!
Om sopor,
om miljö,
om att undersöka,
och ta reda på.
Kanske bestiga ett berg,
fråga en författare,
vem vet…

Publicerat i Emil Wern | Märkt klartecken, miljö, plan, sopor | Lämna ett svar

Lusten övervinner allt – ja men vem tar död på den

Under Almedalsveckan hörde jag generaldirektören Anne-Marie Begler för Skolinspektionen säga: ”Alla lärare i Japan måste besöka en annan lärares klassrum ett antal gånger per år”.  Jag säger istället: ”Alla lärare i Sverige måste ha en 4-åring i sällskap under minst 5 dagar under sitt verksamma yrkesliv”.

Jag har haft förmånen att ha min 4-åriga systerson på besök i 5 dagar och jag har lärt mig oerhört mycket av honom genom att lyssna på honom, samtala med honom och se honom leka och pröva sig fram. Jag har sett och hört en liten kille som är så oerhört kreativ, nyfiken, engagerad och eftertänksam. En kille som funderar kring dinosaurier, riddare, skelett, vulkaner, jordbävningar, döden – ja det verkar inte finnas något ämne som inte passerar utan att behövas diskuteras eller prövas i en 4-årings värld. En kille som ibland behövde lite stöd för att våga ta sig vidare – jag tror att skulle ha sagt att  4-åringen befann sig i den proximala utvecklingszonen. Det hände i alla fall när vi var på Gotlands museum och besökte deras fantastiska utställning om Christopher Polhem. Att bygga och använda sig av nytt material. Att som 4-åring titta på andra, be någon vuxen visa och sedan kunna alldeles själv – wow!

Jag har sett en 4-åring spela Trivial Persuit med oss vuxna och svara på frågor som vi konstruerade åt honom. Han svarade rätt på frågor som: Vilken färg har en banan? Vad äter Bamse för att bli stark? Vad heter Pippi Långstrumps apa? Och varje gång han svarade rätt sa han: JAG KAN JU ALLT!!! med ett stort och stolt leende.

Han har prövat sig fram: Han fick min gamla digitalkamera och kameran testades: Trycka på alla knappar, fotografera upp och ner, öppna luckor, stänga luckor…

Min fundering i detta inlägg är: VAR TAR NYFIKENHETEN, LUSTEN, KREATIVITETEN, ENGAGEMANGET OCH TILLTRON TILL SIN EGEN FÖRMÅGA VÄGEN HOS BARNEN NÄR ELLER INNNAN DE TRÄDER IN I SKOLANS VÄRLD? Vad gör vi i skolan eller vad gör vi inte, eftersom den nyfikenhet, lust, kreativitet och engagemang som finns hos en 4-åring verkar försvinna längs vägen men borde finnas kvar som en självklar tråd genom hela skolan OCH livet. Det sitter elever i våra klassrum som inte tro sig kunna, inte vill och inte vågar pröva sig fram. Vi är skyldliga att se till att de faktiskt får känna att de kan, vill och vågar genom att de använder sin nyfikenhet, lust, kreativitet och engagemang. Och om det nu inte är skolan som tar död på allt detta varför kan inte vi väcka lusten till liv igen när vi har förmånen att umgås och undervisa eleverna så många timmar varje dag, år ut och år in?

Hur mycket tillåter du och jag våra elever att pröva sig fram, diskutera och nyfiket undersöka det outforskade för att skapa lust kring den undervisning du och jag har i den skola där vi befinner oss?

Publicerat i Entreprenörskap, fråga & lyssna, Utveckling | Märkt 4-åring, Anne-Marie Begler, Christopher Polhem, dinosaurier, döden, Gotlands museum, Japan, jordbävningar, Lusten att lära, lusten övervinner allt, riddare, skelett, Skolinspektionen, vulkaner | 5 Kommentarer

Ett missförstånd?

Jag har fått veta att några lärare, efter att ha läst in sig på Lgr11, bl a kommer att ha ren katederundervisning, ingen ämnesövergripande undervisning och kommer att ”ställa in” kommande luciaträningen och att luciaträningen måste läggas utanför skoltid. Allt för att de anser att det inte finns tid till något annat om de ska arbeta efter Lgr11.

Känns som om det förekommer ett missförstånd här, något annat kan det väl inte vara?

Publicerat i Styrdokument | Märkt ämnesövergripande undervisning, katederundervisning, , , luciaträning | 2 Kommentarer

… och nu blir det mest skitprat men väldigt allvarligt skitprat

Diskrimenerar du dina elever? Det är en tuff fråga att ställa och en tuff fråga att besvara.

Har du elever som ibland inte kan komma till skolan på grund av sjukdom och sjukdom som du själv faktiskt inte är medveten om att eleven har? Har du elever som inte kan närvara på lektioner men som ändå gör det som ska göras, t ex att inlämningsuppgifter lämnas in och prov/tentor skrivs hemifrån? Har du elever som behöver gå ifrån klassrummet under lektionen och kanske till och med flera gånger under ett 60  minuterspass? Har du elever som inte mår så bra, men där du ändå inte vet anledningen varför? Har du elever som inte kan närvara på vissa lektioner för att de inte orkar? Har du elever som behöver sovmorgon och komma lite senare? Har du elever som klagar över magont? Har du elever som inte vill berätta varför de kommer försent, är hemma eller inte kan delta på lektioner? Har du elever som … och hur bemöter du dessa elever?

Ingen ska i skolan utsättas för diskrimeniring på grund av… eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling.

 

Så står det i Lgr11, gällande Skolans värdegrund och uppdrag. Jag tror att vi i skolan faktiskt diskrimenerar eleverna och idag fick jag även det bekräftat.

Jag har idag varit på ett seminarium på Almedalsveckan gällande inflammatoriska mag- och tarmsjukdomar och då framför allt och . Där berättade en tjej som idag är 22 år hur hon i skolan fick sämre betyg för att hon inte kunde närvara på lektionerna pga av ovanstående saker. Hon kämpade och pluggade hemma, på lov och helger, för att hänga med eftersom hon inte alltid kunde närvara på lektionerna. Ibland hade hon så ont så hon inte kunde gå iväg och ibland hade natten varit att springa på toaletten otaliga gånger. Trots att hon gjorde allt som hon kunde fick hon ändå VG istället för MVG med motivering att hon inte varit i skolan tillräckligt mycket.
Visste du att

  • 2 700 unga i åldrarna från 13 år och uppåt varje år insjuknar i mag- och tarmsjukdomar,
  • det idag är vanligare för unga att få en mag-tarmsjukdom än diabetes typ1,
  • toaletten är ett ”andra hem” för dessa elever?
  • de här eleverna väljer att vara hemma för att de är osäkra på om det finns en toalett att tillgå på skolan,
  • de här eleverna behöver använda en toalett NU, inte om en stund eller om några minuter, utan NU!,
  • de här eleverna gör allt i sin makt för att försöka hänga med i skolan,
  • elever får sämre betyg för att de inte närvarar på lektionerna,
  • de här eleverna inte hellre än något annat skulle vilja vara som vilken annan unge eller tonåring som helst – nämligen frisk.

Jag kan fortsätta och göra listan hur lång som helst och jag har på nära håll följt en ung kille som kämpat med sin tarmsjukdom och det är ett rent helvete, man kan inte ens föreställa sig. Det finns ingen som helst förståelse för dessa ungdomars situation, varken i skolan eller samhället i övrigt. Tänk dig själv, vem vill prata om hur många gånger man går på toaletten. Det är väl ingen som frivilligt gör det om man absolut inte måste. Det här är en folksjukdom och jag är helt övertygad om att du som läser detta inlägg känner någon som känner någon med denna sjukdom. Kanske har du en elev i skolan som har en mag-tarmsjukdom, utan att du vet om det.

Vi har ingen rätt att diskriminera elever, vi har bara skyldighet att anpassa undervisningen utifrån varje enskild elevs behov. Läs gärna Hannas blogg ”Magkänsla”, om sjukdomen och läs hennes kommentar här nedanför.

Och nästa gång du står i en toalettkö på stan och någon vill ”tränga” sig före eftersom de är i trängande behov att komma in, släpp då fram personen i fråga med ett leende och knip några minuter till.

Publicerat i Styrdokument | Märkt Almedalen, Almedalsveckan, chron, diskriminering, mag-tarmsjukdom, Magkänsla, UC, ulcerös colit | 15 Kommentarer

Ny länkkategori – Surfplattor och appar

För dig som vill veta mer om surfplattor och appar har jag lagt till en ny länkkateogri: Surfplattor och appar i skolan/förskolan. Du hittar den i bloggens högerkant.

Vet du någon bra webbsida, filmklipp etc om just detta får du gärna skriva in länken i kommentarsfältet.

Publicerat i Surfplattor och appar | Märkt , förskolan, , kommentarsfält, länk, skola, surfplattor, webbsida | 4 Kommentarer