Lärartycket är en bloggstafett och idag tar jag över bloggstafettpinnen av Magnus Ehinger som skrev igår.
Tillsammans
Jag frågade läraren om hon ville och hon ville väldigt gärna. Några veckor senare stod hon och gestikulerade, visade, berättade, svarade på åhörarnas frågor och fullkomligt lyste. Jag satt intill, lyssnade och såg hennes undervisning bli synlig i ord och bild. Hon var läraren som blev tillfrågad, fick möjlighet och tid att berätta och dela med sig av sin undervisning. Hon visade oss andra hur det kunde bli, hur hon hade tänkt, vad eleverna gjorde och hur de reagerade på det som från början hade varit en tanke hos henne. Åhörarna visade stort intresse genom att lyssna och ställa frågor till läraren som hade viljan att dela med sig till ”främlingar” inom skolvärlden. Det här hände på en workshop, men det skulle lika gärna ha kunnat hända i hennes arbetslag, ämnesgrupp, personalrum, på föräldramötet eller i de sociala medierna.
Att få berätta och bli lyssnad på är viktigt, väldigt viktigt. Tänk dig själv att få lyssna på och bli inspirerad av kollegan i klassrummet mitt emot när han/hon berättar hur denne arbetar tillsammans med sina elever med t ex de analytiska förmågorna. Tänk dig själv att du har en kollega som lyssnar på dig när du ingående berättar om hur du tänker kring syftestexten i ämnet matematik. Under året som gått har jag haft förmånen att bli lyssnad på när jag föreläser om mitt arbete och det är där och då, i samtalet med åhörarna, som jag har insett att jag ser min egen undervisning som jag tidigare inte varit lika medveten om. Frågorna från åhörarna har gjort att jag börjat reflektera kring hur jag gör och varför jag gör som jag gör.
I sommar har jag varit en del av de sociala medierna i fyra år. Jag är övertygad om att jag inte hade varit den lärare jag är idag om jag inte hade fått så många tillfällen och möjligheter att sätta ord på mina tankar och funderingar kring min egen undervisning och skolans värld i allmänhet. Jag har skrivit tusentals ord, bokstäver, punkter och frågetecken och bifogat hundratals bilder om min undervisning. Samtidigt har jag fått möjlighet att möta andra i skolvärlden som också funderar och delar med sig på bloggar, Twitter och på Facebook. Jag tror för det mesta på det jag gör men ibland har jag misströstat, irrat och tänkt att jag inte kan och varit osäker på hur jag ska gå vidare. Då har alla dessa fantastiska människor funnits där, i datorn eller i en telefon och genom nya samtal och nya insikter givit mig nya krafter till att vilja och våga arbeta vidare.
Det är viktigt att vi får möjlighet att sätta ord på det vi gör i vårt dagliga arbete, dels för vår egen utveckling men också för elevernas rätt till en tidsenlig undervisning som är förankrad i det uppdrag vi har utifrån läroplaner och skollag. Diskussionerna, samtalen, frågorna, dialogerna, argumenten och motiveringarna sprids med vindens fart i de sociala medierna, därmed utvecklar vi också skolan och elevernas undervisning tillsammans genom några tangenttryck. Om du inte har möjlighet att träffa oss andra i de sociala medierna önskar jag att du får tid och tillfälle att dela med dig av dina tankar och kunskaper kring din egen undervisning nästa gång du slår dig ner i personalrummet, på arbetslagsträffen, nätverksmötet eller ämnesgruppen och jag hoppas att när du berättar att andra lyssnar. Jag önskar också att rektorerna fångar upp detta viktiga samtal och tankeutbytet, att det kanske kunde få finns en stående punkt varje vecka, där någon i kollegiet fick möjlighet att berätta och visa hur han/hon gör och tänker kring något som är hämtat från undervisningen, kopplat till läroplanen. Det är när vi sätter ord på vad vi gör som det också blir synligt och det är först då vi kan ändra på det eller välja att fortsätta på utstakad väg.
Till sist återkommer jag till läraren som jag började blogginlägget med. Hon tog oss med storm när hon fick möjlighet att stå i fokus och berätta om hennes arbete tillsammans med eleverna och när hon insåg att vi var intresserade och tog emot det hon ville förmedla till oss började hon lysa. Låt oss lysa tillsammans!