Hur tydliga är vi lärare med att berätta för våra elever att de ska våga fråga när de inte kan och vet? Att det är deras rättighet. Jag har lyft frågan tillsammans med mina elever.
- Ni har rätt att fråga. Det är inte dåligt eller fel. Det är utvecklande. Det är ett måste för lärande.
Nu börjar eleverna att fråga. Lite smått. Både på lektionstid och på raster.
Att arbeta med Wikimini och framför allt kring upphovsrättsskyddat material är inte det lättaste. Eleverna har oerhört intressanta frågor som de ställer, ibland kan jag svara men oftast står jag där som ett frågetecken.
Just nu diskuterar vi det här med skärmdumpar av t ex Minecraft, Clash of clans och copyrightskyddade figurer, som t ex Pokemon. Eleverna vill såååå väldigt gärna lägga in skärmdumpar till sina artiklar (vilket, enligt mig, gör artikeln mer intressant att läsa). Eleverna söker via CC search och hittar till slut bilder på Minecraft och Clash of clans som ligger under Creative Commonslicens. De gör det efter konstens alla regler. Då kommer jag springandes som en upphovsrättspolis och säger: Nix, ni får inte använda de där bilderna, den som har lagt ut det gör troligen fel (eller gör personen rätt på Flickr men bilden får inte användas på Wikimini????) Ja du ser, ju mer jag funderar desto fler frågor dyker upp. Eleverna suckar och svarar snabbt att de minsann har sökt reda på Creative Commonslicenserat material och så är diskussionen igång. Det är inte lätt för 10-åringar att förstå och det är inte heller lätt för en gammal fröken att förklara alla turer kring detta område som verkar vara hur stort som helst. Jag hänvisar till Wikiminis regler för upphovsrättsskyddat material och berättar att de som lägger ut upphovsrättsskyddade bilder på Flickr, under Creative Commonslicens, troligen inte riktigt vet vad som gäller.
En av mina elever löste i alla fall upphovsrättsfrågan genom att lägga in en bild som eleven hade ritat själv. Jag tycker att det är en toppenlösning men samtidigt kan jag förstå elevernas vilja att få lägga in skärmdumpar som visar så mycket mer om hur spel och figurer ser ut. Visst kan eleverna skicka mejl och fråga upphovsmännen och kanske få lov att använda verket på webben men då är det Wikiminis/Wikipedias regler som sätter stopp för användandet. Det är inte lätt att försöka göra rätt i den upphovsrättsliga världen, vara källkritisk och få ihop allt rätt, varken för en lärare eller en elev.
Slutligen undrar jag vad Wikimini gör med de artiklar där det finns upphovsrättsskyddat material?
Idag fick eleverna stifta bekantskap med Wikimini. Det var med stort intresse och entusiasm som eleverna började skriva sina allra första artiklar. Andra valde att gå in och redigera i redan befintliga artiklar.
De skrevs både på iPad och på dator och det verkade fungera bra, till en början. Innehållet i elevernas artiklar blev en blandad kompott och enbart utifrån elevernas egna intresseområden. Jag ville inte styra första gången de arbetade med Wikimini utan bara låta dem utforska och pröva efter eget intresse och nyfikenhet. Jag och eleverna fick lösa många saker tillsammans under dagen. För det blev en dagslång lektion. Vi startade direkt på morgonen och höll på till tidig eftermiddag, eleverna ville aldrig sluta och till sist fick jag fösa ut dem då det blev rast. Det sista eleverna frågade mig innan det gick hem var om de fick fortsätta att skriva hemma på den artikel de hade börjat med i skolan.
Eleverna stötte också på saker som inte riktigt funkade (eller om vi kanske gjorde fel). När de skrivit sina artiklar och skulle spara dem försvann allt som hade skrivits. Jag trodde att eleverna skulle ge upp men de satte sig tålmodigt och skrev samma artikel en gång till. Vissa elever fick skriva om tre gånger innan det blev publicerat men de gav aldrig upp.
Några elever ville lägga till bilder i artiklarna och då blev det självklart diskussioner kring upphovsrätt. I det sammanhanget är det skönt att vi redan tidigare har pratat och lärt oss en hel del om Creative Commons vilket underlättade dagens arbete. Det är härligt att se äldre elever hjälpa de yngre som ännu inte riktigt har fått grepp om turerna kring Creative Commons. Eleverna utgick därför från CC Search för att hitta bilder som passade till deras artiklar. Och det blev många turer kring hur man spar och laddar upp filer på PC kontra iPad. Jag har tur att det finns elever som förstår fort och kan lära sina klasskamrater.
Genom att utforska Wikimini tillsammans med eleverna dök det upp funderingar kring saker jag behöver lära mig mer om och som också är en del av mitt personliga kursmål i det Digitala Skollyftet:
Skärmdumpar från ex Minecraft och Warframe kan väl knappast vara ok att lägga ut på t ex lr Tänker på
— Marie Andersson (@opedagogen)
Så här sammanfattar eleverna sitt första möte med Wikimini:
Jag heter Marie Andersson och har under de senaste åren utforskat olika saker i undervisningen tillsammans med mina elever. Vi har bloggat, Skypat, skrivit en artikel på Wikipedia, gjort e-böcker, recenserat appar att använda i undervisningen, utforskat upphovsrätt, utvecklat appar tillsammans med högskolestudenter, geocachat som en del av undervisningen och säkert en hel del andra saker som jag för tillfället inte kommer på. Idag ser jag inte det digitala som något specifikt verktyg eller arbetssätt och jag vill inte längre benämna det som att vi arbetar digitalt utan det är en del av undervisningen precis som allt annat jag använder mig av i mitt dagliga arbete.
Efter alla larmrapporter i media om svenska elevers dåliga resultat i läsförståelse började jag fundera över min egen undervisning kring läsförståelse och elevers skrivutveckling. När jag gjorde det var jag tvungen att dra hårt i handbromsen. Jag behöver för egen del stanna upp, djupdyka och fokusera på att utforska läsförståelsens betydelse kring elevernas lärande. Det gör jag tillsammans med människor som jag bl a hittar i det utvidgade kollegiet på Twitter och i olika Facebookgrupper, t ex och . Jag har under sommaren läst Pauline Gibbons bok Stärk språket stärk lärandet (vilken vi nu arbetar med på vår skola) och även boken Låt språket bära (genrepedagogik). Jag har också börjat att utforska det reciproka undervisningssättet, via litteratur och därefter tillsammans med mina elever i skolan.
Jag blir bättre på att undervisa genom att delta i diskussionerna på nätet där jag får möjlighet att höra vad andra människor tänker. Den pedagogiska litteratur som jag har läst har gjort att jag idag undervisar mer medvetet och ser mer kritiskt på min undervisning i ämnet svenska än vad jag har gjort tidigare. Det utvidgade kollegiet gör att jag också kan ta med mig andras erfarenheter till mitt eget skolområde, till mina kollegor på skolan, där vi i diskussion med varandra, i små steg, förändrar och utvecklar skolans verksamhet tillsammans.
Mitt personliga kursmål i Digitala skollyftet har fokus på elevers läs- och skrivutveckling:
1. Arbeta med den reciproka undervisningen
2. Tillsammans med eleverna utforska Wikimini (barn och ungdomars eget Wikipedia). En fantastisk möjlighet för yngre barn och ungdomar som inte riktigt kan slå sig in på Wikipedia och bidra med sin text där (däremot kan de bidra med bilder och filmer). Wikimini blir de ungas arena där de får skriva för riktiga mottagare, samarbeta med andra online, bidra till en svensk kunskapsbank i text, bild och animationer, arbeta med upphovsrättsfrågor och säkert många andra saker som vi ännu inte har upptäckt. Jag vill utforska och se vad som händer med elevernas skrivutvecking när de får arbeta med Wikimini. Kommer eleverna att bli mer motiverade till att skriva, kommer innehållet att bearbetas på annat sätt än när de enbart skriver för oss i klassen, kommer text och bild få en större plats när de lägger ut sina skrivuppgifter online och kommer Wikimini, på lång sikt, bli en lika viktig sökmotor som Wikipedia är idag?
Arbetet med Wikimini bygger på Digitala skollyftets tre hörnstenar:
1. Utveckla sin (elevernas) digitala kompetens,
2. Dela med sig (Sharing is caring)
3. Utvecklar sin (elevernas) läs- och skrivförmåga genom att använda sig av Wikimini som arena (kalla det skolutveckling/elevutveckling).
Om mina två olika kursmål kommer att gå hand i hand eller löpa parallellt får framtiden utvisa men jag är redo att lära mig nytt tillsammans med eleverna och det utvidgade kollegiet. Jag går in i det nya och outforskade med stor nyfikenhet och med rättighet att misslyckas.
En gång har mina elever bidragit till innehållet på Wikipedia genom att skriva en gemensam artikel. De är 10-12 år och det är svårt för dem att i skrift bidra till de artiklar som finns. Därför önskade jag mig ett Wikipedia för yngre och efterlyste det på Twitter för ett tag sedan. Då fick jag svar om att Wikipedia för yngre fanns på franska och jag blev grön av avund eftersom jag (trots att jag inte kan ett ord franska) förstod att här fanns en guldgruva. Strax därefter fick jag vetskap om att ett svenskt Wikimini var i planeringsstadiet och nu finns den, det svenska Wikimini. Det är helt fantastiskt eller kanske helt självklart. 76 artiklar finns i dag att läsa så det måste finnas oändliga möjligheter att skriva och illustrera precis vilka artiklar som helst. Här är ett smakprov på en artikel hämtat från Wikimini på svenska.
Nu vill jag att mina elever i ord, bild och film ska få utforska och bidra till att det svenska Wikimini ska bli en kunskapsbank som barn och ungdomar kan använda för att lära sig mer om det mesta, både som skribent och som läsare. Jag ska fråga dem om vad de skulle vilja skriva om, så jag lär väl återkomma med deras önskemål så småningom.
Fick tips av att elever i yngre åldrar kan bidra på Wikipedia med bilder och filmer och det tycker jag är en fantastisk pedagogisk idé. Tänk så många artiklar som skulle behöva ett lyft i form av en bild eller en film.
Av en slump på höstlovet hittade jag UR:s program #pluggabättre som fokuserar på att ge eleverna kunskaper om studieteknik – allt för att de ska kunna plugga bättre. Jag insåg fort att programmen skulle bli användbara i min klass. Nu har eleverna tittat på två program, ett om hjärnan och ett om anteckningsteknik och vi har tillsammans haft många intressanta diskussioner kring programmens innehåll. Jag har tagit mycket för givet när det gäller elevernas studieteknik och framför allt kring deras medvetenhet om detta så viktiga område. Det är också kul att se att eleverna uppskattar serien – det blir fniss, mycket igenkännande och en och annan överraskning under de 30 minuter som programmet pågår. Under tiden programmet pågår antecknar eleverna för fullt det som de tycker är viktigast utifrån dem själva. Efter programmets slut delar de med sig till varandra vilket innebär att de lär varandra kring det som kompisen kanske missade, inte hann med eller inte tyckte var så intressant.
Det är intressant att se hur mycket eleverna upptäcker kring sitt eget lärande och andra saker som de inte tidigare har tänkt på men som de kan utveckla och bli säkrare på. Hittills har de förstått att de behöver repetera saker som de lär sig i skolan för att det ska lära sig bättre. De har också fått veta att de själva behöver vara utvilade och äta bra för att lära sig bäst och att deras hjärna måste få vila för att funka så bra som möjligt.
Jag är sjuk. Inte allvarligt men lite så där lagom förkyld och hela huvudet känns som det ska sprängas. Oftast pallrar jag mig iväg till jobbet när jag känner mig risig men nu valde jag att stanna hemma. Att vara sjuk och vara hemma är som uppgjort för att ligga i sängen, läsa en bok, lyssna på en podcast, sticka lite raggsockor, titta på en film eller bara vara för att om några dagar vara på benen igen. Men döm om min förvåning när följande har hänt under de senaste tre dagarna då jag varit hemma:
Slaktar slaktaren kor, släcker brandmannen bränder, klipper frisören eller delar brevbäraren ut brev när de är sjuka? Det tror jag verkligen inte men vad är det då för fel på mig, som är lärare? Är ”inboxen” på tok för överfylld eller handlar det om dålig disciplin? Varför kan jag inte bara vara sjuk och låta mig bli frisk i lugn och ro?
Hur gör du när du är sjuk?
Jag deltar i Skolverkets matematiklyft och det är verkligen ett lyft. Framför allt de pedagogiska diskussionerna som tar fart. Att få möjlighet att askultera och att göra samma lektion som någon annan. Att få höra hur kollegan tänkte, upptäckte och tänker vidare kring dennes enskilda lektion, elevernas reaktioner, frågor och funderingar berikar mig som lärare i mitt eget klassrum. Matematiklyftet har framför allt fått mig att fundera vidare kring det didaktiska kontraktet. Tidigare har jag inte ens vetat om att begreppet fanns. Nu lär jag mig att se på mig själv och mina elever lite grann utifrån – jag byter perspektiv och fördjupar mig en aning.
Även om du inte deltar i matematiklyftet finns det en helt fantasktiskt användbar webbsida som vem som helst kan använda, oavsett om du arbetar i förskola, förskoleklass, 1-3, 4-6, 7-9, högstadiet, gymnasiet eller vuxenutbildningen.
Som en del av att förstå mig på genrepedagogiken utforskar jag den genom att göra flippfilmer. Här är första filmen om olika texttyper som läroplanen säger att vi ska undervisa våra elever om. Filmen handlar om instruktioner:
Utbildningsradion har även en intressant webbsida om genrepedagogik.
Min senaste krönika i tidningen Origo.