En berättelse får inget liv om ingen vill lyssna

DSC_0007

Min sommmarläsning är delvis pedagogisk litteratur som har koppling till språkutveckling. Jag vill verkligen borra ner mig, förstå, ställa mig frågande och få mer kunskap kring detta så viktiga område. Jag har läst Pauline Gibbons Stärk språket, stärk lärandet, Hallgren&Fallgrens Låt språket bära och Anne-Marie Körlings bok Den meningsfulla högläsningen. Du kan också se ett videoklipp där bl a Mathias Sundin och Anne-Marie pratar om högläsning under Almedalsveckan, länken finner du här. Jag var även på ett seminarium under Almedalsveckan som hette ”Elevernas läsförståelse minskar – läget är akut#, där bl a författaren Martin Widmark medverkade och pratade om hans projekt En läsande klass. På seminariet lovade Martin Widmark att en studiehandledning kring En läsande klass kommer att skickas ut till alla låg- och mellanstadieklasser i Sverige under april 2014.

I Den meningsfulla högläsningen läser jag om boklockarknep – ett sätt att få barn och unga att bli nyfikna på läsning. Jag undrade vilka  boklockarknep andra vuxna använder sig av för att få nyfikna läsare och twittrade därför:

Och svaren lät inte vänta på sig:

Av det jag har läst och lyssnat på under de senaste veckorna förstår jag att ett medvetet språkutvecklande arbetssätt från lärarens håll är ett måste i skolan, i alla ämnen, i alla åldrar och med mycket tydlig koppling till Lgr11 och språkutvecklande forskning. Har du inte funderat på det här är det nog dags nu.

Jag har tittat tillbaka för att kunna se framåt

Jag har blivit så inspirerad av kollegor runt om i Sverige som på olika sätt arbetar med elevernas lärande – tänk vilken fantastisk lärarkår som varje dag undervisar runt om i Sveriges skolor. Björklund borde vara stolt som en tupp!

Jag har läst vad mina kollegor skrivit, tittat och läst på det som de länkat till och jag har lyssnat på dem när de har föreläst. När jag har inspirerats har jag självklart funderat hur jag själv arbetar med de områden som kollegorna har berättat om och hänvisat till. Utifrån det har jag funderat över min egen undervisning, min roll i klassrummet, elevernas kunskapsnivåer, elevernas lärande, elevernas inflytande på undervisningen, klassrummets utformning, elevernas språkutveckling och deras kunskaper i matematik. Elevernas resultat återspeglar min undervisning – så är det bara och det har fått mig att se tillbaka på vad jag har gjort under detta läsår för att på så sätt kunna se framåt. Se framåt och ändra på invanda mönster som behöver utvecklas och/eller undersökas djupare.

Jag satte mig helt enkelt ner och gjorde en tankekarta över saker som jag och eleverna kommer att fokusera mycket på under nästa läsår. Först kändes det lite sådär att visa upp mina ”tillkortakommanden” här på bloggen men samtidigt är det väl bara så det är. Alla lärare behöver ständigt utvärdera och fundera hur de ska utveckla sin undervisning för att eleverna ska känna sig motiverade och intresserade av den undervisning som erbjuds. Visst vore det intressant att se hur jag, du och alla andra funderar kring vårt uppdrag och tänk att samla alla våra fundering – det skulle bli värsta dokumentationen om vad vi lärare vill och behöver utveckla. En lärare till har i alla fall funderat och delgivit oss andra, nämligen Johan Falk. Han har verkligen strukturerat upp sina tankar medan ni hos mig får fundera hur jag tänker utifrån min tankekarta.

tankekarta

Nyfiket undrar jag nu hur du har tänkt, när du har tittat tillbaka för att kunna se framåt och kanske ändra något litet i kommande undervisning? Det vore så himla intressant att få ta del av.

Diskussion – en bristvara?

Jag har förmånen att åka runt i Sverige och möta och utvecklas tillsammans med andra lärare. Jag berättar och visar hur jag arbetar med olika ämnen kopplat till att använda moderna verktyg i undervisningen. De ställer frågor som jag behöver tänka till om. Ju mer jag berättar om min undervisning desto tydligare blir det för mig vad jag faktiskt gör, hur jag gör och vad jag INTE gör. Vi som arbetar i skolan behöver prata mycket om vår undervisning. Vi behöver lyssna till hur andra tänker och vi behöver sätta ord på vad vi gör när vi är tillsammans med våra elever. Jag tror tyvärr att diskussionen om undervisning är en bristvara men hoppas att jag har fel.

Skönlitteratur skapar nyfikna och engagerade elevfrågor

Under förra läsåret lärde jag mig något väldigt viktigt – att skönlitteratur är ett kraftfullt läromedel, ett läromedel som engagerar eleverna och att de genom sitt engagemang kan påverka innehållet i undervisningen. Det blir elevernas tankar och funderingar som står i fokus tillsammans med innehållet i den skönlitterära boken. Elevernas tankar och funderingar lyfts upp till diskussion i klassen just för att vi läser och diskuterar tillsammans. Eleverna läser inte tysta i sin egen Emil Wern-bok, utan vi läser tillsammans och då får eleverna syn på varandras läsning. Nuförtiden vill många av eleverna läsa högt och jag träder tillbaka – jag lyssnar och njuter av att eleverna vill och vågar!!!!

Idag började vi arbeta med vår tredje bok om Detektiven Emil Wern, Förbjudna sopor, skriven av Anna Jansson. Vi hann bara till första sidan av boken (och då pratar jag inte om själva berättelsen om Emil Wern, utan första sidan, ni vet, där det står ISBN -nummer, förlag och annat som kan tyckas ointressant). Men för eleverna blev just den här sidan väldigt intressant idag. Bara att diskutera ett copyright-märke kan fylla flera lektioner. Nu är mina elever insatta i vad copyright innebär och Creative Commons-licenser men ändå uppstår det frågor, som t ex den här:

Hur länge efter en upphovsmans död gäller copyright? 

Och så läste vi några rader till och helt plötsligt stod det ett ISBN-nummer där och då kom dessa frågor:

Om man har skrivit en bok och sen vill publicera den hur får en bok sitt ISBN-nummer?
Är det samma ISBN-nummer på en ny upplaga? 

Vissa av frågorna skulle jag kunna svara på på en gång, men det gör jag inte. Självklart diskuterar vi frågan och förslagen kan bli många. Den obesvarade frågan skapar en nyfikenhet hos eleven och de vill ofta ta reda på mer. När vi hade diskuterat klart ISBN-nummer, copyright och upplagor (rätt avancerat innehåll för en årskurs 4-6, men ändå viktiga funderingar) så satte eleverna igång att läsa – med stor inlevelse och fler frågor kom upp – alla med fokus på sopor, återvinning och miljö. Frågorna hittar ni på vår sida om Detektiven Emil och vi.

Härmas – fint eller fult?

När jag var liten var det fult att härmas. Inte skulle jag göra som någon annan inte, jag fick väl i alla fall försöka hitta på något själv, något som var mitt eget – hade jag ingen fantasi eller…? Jag inser att den tanken fortfarande existerar, både hos vuxna och barn, men att den sakta men säkert håller på att förändras, i alla fall i det nätverk där jag verkar. Jag håller tummarna för att det fula med att härmas snart, snart kommer bli något väldigt fint, något man lyfter fram, något man hurrar för och att det liksom blir en självklarhet.

Hur gör du?

Sharing is caring läste jag för första gången för ca ett år sedan i plugin:et Du ser det längst ner på olika blogginlägg och det är fint skrivet och med omtanke om andra – du får låna, härmas, sno, göra likadant. Det innebär att jag delar med mig och att andra kan låna – om de vill. Jag twittrade imorse och fick en tweet där det stod:

jag kämpar för att fler ska härmas i ……. Men tydligen har nån sagt att det är fult att härmas… :-D

Jag svarade:

… men det är helt felt sagt. Att härmas är detsamma som att utvecklas tillsammans. Fint, eller hur!

Jag känner mig trygg när jag får härmas. Jag vet att jag kan luta mig mot någon eller något och därmed slipper jag hitta på nytt, uppfinna hjulet eller få känslan av att jag inte kan. Jag rådfrågar någon i bloggosfären, jag twittrar, jag ser på en instruktionsfilm, jag kollar ett , jag ringer en livlina, jag frågar en elev, jag frågar en kollega, jag skickar ett mail, jag slänger ut en fråga på Facebook i mitt flöde eller i en  (där jag häromdagen hade en tråd på 80 kommentarer innan min polett ramlade ner). Jag får olika svar på olika platser, men jag kan härmas och utvecklas tillsammans med någon annan som vet lite mer, lite annorlunda eller tycker helt olika. Men det måste vara okej att härmas och det arbetar jag medvetet med tillsammans med mina elever. De ska inte växa upp i en skola där det är fult att härmas, det ska vara en ynnest och något helt självklart att härmas. Vi har precis startat igång ett nytt projekt i skolan och där skrev jag att: Varsågod – härmas, sno, låna - vi har nämligen blivit bra på att dela med oss av våra skolarbeten. Vi måste ha ett härmande klimat i skolan – det tror jag Vygotskij skulle ha gillat.

Aha, gör du så!! Då vill jag också göra så!!!!

Publicerat i fråga & lyssna, Utveckling | Märkt dela med oss, , fint, fult Vygotskij, göra likadant, härma, härmas, låna, sno, | 8 Kommentarer

Lusten övervinner allt – ja men vem tar död på den

Under Almedalsveckan hörde jag generaldirektören Anne-Marie Begler för Skolinspektionen säga: ”Alla lärare i Japan måste besöka en annan lärares klassrum ett antal gånger per år”.  Jag säger istället: ”Alla lärare i Sverige måste ha en 4-åring i sällskap under minst 5 dagar under sitt verksamma yrkesliv”.

Jag har haft förmånen att ha min 4-åriga systerson på besök i 5 dagar och jag har lärt mig oerhört mycket av honom genom att lyssna på honom, samtala med honom och se honom leka och pröva sig fram. Jag har sett och hört en liten kille som är så oerhört kreativ, nyfiken, engagerad och eftertänksam. En kille som funderar kring dinosaurier, riddare, skelett, vulkaner, jordbävningar, döden – ja det verkar inte finnas något ämne som inte passerar utan att behövas diskuteras eller prövas i en 4-årings värld. En kille som ibland behövde lite stöd för att våga ta sig vidare – jag tror att skulle ha sagt att  4-åringen befann sig i den proximala utvecklingszonen. Det hände i alla fall när vi var på Gotlands museum och besökte deras fantastiska utställning om Christopher Polhem. Att bygga och använda sig av nytt material. Att som 4-åring titta på andra, be någon vuxen visa och sedan kunna alldeles själv – wow!

Jag har sett en 4-åring spela Trivial Persuit med oss vuxna och svara på frågor som vi konstruerade åt honom. Han svarade rätt på frågor som: Vilken färg har en banan? Vad äter Bamse för att bli stark? Vad heter Pippi Långstrumps apa? Och varje gång han svarade rätt sa han: JAG KAN JU ALLT!!! med ett stort och stolt leende.

Han har prövat sig fram: Han fick min gamla digitalkamera och kameran testades: Trycka på alla knappar, fotografera upp och ner, öppna luckor, stänga luckor…

Min fundering i detta inlägg är: VAR TAR NYFIKENHETEN, LUSTEN, KREATIVITETEN, ENGAGEMANGET OCH TILLTRON TILL SIN EGEN FÖRMÅGA VÄGEN HOS BARNEN NÄR ELLER INNNAN DE TRÄDER IN I SKOLANS VÄRLD? Vad gör vi i skolan eller vad gör vi inte, eftersom den nyfikenhet, lust, kreativitet och engagemang som finns hos en 4-åring verkar försvinna längs vägen men borde finnas kvar som en självklar tråd genom hela skolan OCH livet. Det sitter elever i våra klassrum som inte tro sig kunna, inte vill och inte vågar pröva sig fram. Vi är skyldliga att se till att de faktiskt får känna att de kan, vill och vågar genom att de använder sin nyfikenhet, lust, kreativitet och engagemang. Och om det nu inte är skolan som tar död på allt detta varför kan inte vi väcka lusten till liv igen när vi har förmånen att umgås och undervisa eleverna så många timmar varje dag, år ut och år in?

Hur mycket tillåter du och jag våra elever att pröva sig fram, diskutera och nyfiket undersöka det outforskade för att skapa lust kring den undervisning du och jag har i den skola där vi befinner oss?

Publicerat i Entreprenörskap, fråga & lyssna, Utveckling | Märkt 4-åring, Anne-Marie Begler, Christopher Polhem, dinosaurier, döden, Gotlands museum, Japan, jordbävningar, Lusten att lära, lusten övervinner allt, riddare, skelett, Skolinspektionen, vulkaner | 5 Kommentarer

Är det matte nu?

- Är det matte nu?
- Ja, jag tror det. Det står ju mm, cm, dm och m på pappret. Ja, det är nog matte.
- Men vi ritar ju!
- Ja men bild och matte kan nog höra ihop.

En metakognitiv diskussion mellan två elever har ägt rum.

Hur undervisar vi så att eleverna blir medvetna om sitt lärande?

Bloggande elever

Bloggande elever.

Vad skapar de två orden för bild hos dig?

Min bild blir:

  • samarbete
  • ensam
  • i par
  • i grupp
  • i helklass
  • filmredigering
  • planering
  • bilder
  • animationer
  • webben
  • titta i en karta
  • jämföra två kartor
  • skriva frågor
  • besvara frågor
  • undersöka – i teorin OCH i praktiken
  • mottagare
  • producent
  • dela med sig
  • upphovsrätt
  • Creative Commonlicens
  • på landsbygden
  • i stan
  • enligt kursplanen
  • elevinflytande
  • släppa på ”kontrollen”
  • ämnesövergripande
  • framför en dator
  • bredvid en dator
  • bakom en dator
  • långt från en dator
  • i en dator
  • på en skärm
  • kommunikation
  • … och så kan det fortsätta – hur länge som helst…

Intresserad av IT i utbildning och skola?

Har under eftermiddagen sett livesänding från regeringskansliet, där IT-ministern Anna-Karin Hatt hade bjudit in 26 olika personer som fick ge sin syn på hur och varför IT ska vara en självklar del av skolan. Har du tid att avsätta nästan 3 timmar, så är det definitivt värt det. Här kan du se.