Jag heter Marie Andersson och har under de senaste åren utforskat olika saker i undervisningen tillsammans med mina elever. Vi har bloggat, Skypat, skrivit en artikel på Wikipedia, gjort e-böcker, recenserat appar att använda i undervisningen, utforskat upphovsrätt, utvecklat appar tillsammans med högskolestudenter, geocachat som en del av undervisningen och säkert en hel del andra saker som jag för tillfället inte kommer på. Idag ser jag inte det digitala som något specifikt verktyg eller arbetssätt och jag vill inte längre benämna det som att vi arbetar digitalt utan det är en del av undervisningen precis som allt annat jag använder mig av i mitt dagliga arbete.
Efter alla larmrapporter i media om svenska elevers dåliga resultat i läsförståelse började jag fundera över min egen undervisning kring läsförståelse och elevers skrivutveckling. När jag gjorde det var jag tvungen att dra hårt i handbromsen. Jag behöver för egen del stanna upp, djupdyka och fokusera på att utforska läsförståelsens betydelse kring elevernas lärande. Det gör jag tillsammans med människor som jag bl a hittar i det utvidgade kollegiet på Twitter och i olika Facebookgrupper, t ex och . Jag har under sommaren läst Pauline Gibbons bok Stärk språket stärk lärandet (vilken vi nu arbetar med på vår skola) och även boken Låt språket bära (genrepedagogik). Jag har också börjat att utforska det reciproka undervisningssättet, via litteratur och därefter tillsammans med mina elever i skolan.
Jag blir bättre på att undervisa genom att delta i diskussionerna på nätet där jag får möjlighet att höra vad andra människor tänker. Den pedagogiska litteratur som jag har läst har gjort att jag idag undervisar mer medvetet och ser mer kritiskt på min undervisning i ämnet svenska än vad jag har gjort tidigare. Det utvidgade kollegiet gör att jag också kan ta med mig andras erfarenheter till mitt eget skolområde, till mina kollegor på skolan, där vi i diskussion med varandra, i små steg, förändrar och utvecklar skolans verksamhet tillsammans.
Mitt personliga kursmål i Digitala skollyftet har fokus på elevers läs- och skrivutveckling:
1. Arbeta med den reciproka undervisningen
2. Tillsammans med eleverna utforska Wikimini (barn och ungdomars eget Wikipedia). En fantastisk möjlighet för yngre barn och ungdomar som inte riktigt kan slå sig in på Wikipedia och bidra med sin text där (däremot kan de bidra med bilder och filmer). Wikimini blir de ungas arena där de får skriva för riktiga mottagare, samarbeta med andra online, bidra till en svensk kunskapsbank i text, bild och animationer, arbeta med upphovsrättsfrågor och säkert många andra saker som vi ännu inte har upptäckt. Jag vill utforska och se vad som händer med elevernas skrivutvecking när de får arbeta med Wikimini. Kommer eleverna att bli mer motiverade till att skriva, kommer innehållet att bearbetas på annat sätt än när de enbart skriver för oss i klassen, kommer text och bild få en större plats när de lägger ut sina skrivuppgifter online och kommer Wikimini, på lång sikt, bli en lika viktig sökmotor som Wikipedia är idag?
Arbetet med Wikimini bygger på Digitala skollyftets tre hörnstenar:
1. Utveckla sin (elevernas) digitala kompetens,
2. Dela med sig (Sharing is caring)
3. Utvecklar sin (elevernas) läs- och skrivförmåga genom att använda sig av Wikimini som arena (kalla det skolutveckling/elevutveckling).
Om mina två olika kursmål kommer att gå hand i hand eller löpa parallellt får framtiden utvisa men jag är redo att lära mig nytt tillsammans med eleverna och det utvidgade kollegiet. Jag går in i det nya och outforskade med stor nyfikenhet och med rättighet att misslyckas.
Att lyssna och diskutera med en läsande elev är oerhört givande och det gäller att vara närvarande och nyfiken som den lyssnande läraren. Jag brukar skriva ned vad jag hör och diskuterar tillsammans med eleven och då vet jag också vad jag har hört. Någon som kommer in och lyssnar på den läsande eleven kanske hör traggel – jag hör däremot en läsare: