De senaste veckorna har jag funderat mycket kring innehållet i matematikböcker. Jag funderar mycket på det öppna och det stängda. Jag och en elev i år 2 började med ett tomt papper. I mitten skrev jag talet 20 och förklarade att jag och eleven skulle hitta på så många olika möjligheter att bilda talet 20. Jag började med 30 -10 och döm av min förvåning när eleven omdedelbart skrev det här:
Ett mycket kreativt och klurigt tal om man tänker på att elever i år 2 sitter och fyller i tal som t ex 12+8 =, 10+10 =. Vi fortsatte med addition och subtraktion och så tänkte jag att jag kunde visa att man kan använda multiplikation, så jag skrev 4×5= och inom loppet av knappt en halv minut hade eleven skrivit ner följande:
De här exemplena får mig att hajja till… Den här eleven rör sig i talområden och använder sig av räknesätt som inte alls tas upp i matematikboken. Jag har en bestämd åsikt om att vi måste hitta kreativa och öppna uppgifter för våra elever att arbeta med, så att de får möjlighet att visa att de faktiskt kan mer än vad de får visa i matematikboken. Titta närmare på den översta bilden och du får se massor av saker som eleven faktiskt KAN.
Tack! Jodå, jag ska prova mina nyfunna vingar när jag kommer åter till jobbet. De har allt burit mig en del innan, fast mest bakom stängda klassrumsdörrar. Det blir lätt så när man måste slåss mot gamla demoner som bor i alla väggar.
Tack för inspiration, jag kommer återvända
VÅGA! … och våga misslyckas. Att våga kasta sig ut är den enda vägen till att hitta nya vägar. Jag blir glad att din svägerska visade dig vägen hit – VÄLKOMMEN!
Hej!
Jag har följt din blogg ett tag nu. Jag har min svägerskans som i en av dina klasser, fick länken av min svägerska. Just nu är jag mammaledig, men lärare till vardags på en liten åldersintegrerad skola på landsbygden. Du jobbar så som jag skulle vilja våga jobba. På min skola finns otroligt mycket i väggarna att jobba mot. Många som benhårt håller kvar i det gama och mycket traditionell undervisning, boken styr utan att man reflekterar över varför. Rädslan är stor för nytt.
Jag ska fortsätta följa dina inlägg, men samma euforiska känsla som nu. Du är min nya idol och jag suger i mig nya idéer, hela tiden, nytt tänk.
Tack!