Digilär 2012 Gotland

Så var det över – Digilär 2012 på Gotland. Två fullspäckade inspirationsdagar för att inspirera gotländska lärare till att arbeta med digitala verktyg i undervisningen, kopplat till läroplanens skrivningar.

Vi fick inspirerande och erfarna föreläsare som kom för att delge sina erfarenheter, hämtat från deras egen undervisning eller från verksamheten där de arbetar. En härlig spridning som förhoppningsvis har inspirerat en och annan gotländsk lärare att våga ta steget, testa, göra fel, göra nytt, utveckla och se fördelar med att använda digitala verktyg i undervisningen.

Vi var några som twittrade under dagarna under #digilär12 och jag hoppas att fler lärare på Gotland upptäcker fördelarna med Twitter, ur ett skolperspektiv.

Jag hann lyssna på de flesta föreläsarna och tar framför allt med mig en nyfikenhet kring att arbeta med Google Sites i ett språkutvecklingsperspektiv och Skolverkets söktjänst Spindeln där vissa länkar har koppling till vår läroplan – suveränt.

Vi kan göra matematik av allt

En ledig och solig dag passade bra till att gå en långpromenad med målet att kolla upp alla mina Pippicacher. De är totalt 6 st, placerade i och utanför Visby innerstad. Efter att ha gått min runda kan jag konstatera följande:

  • 1 cache kunde jag inte hitta
  • 1 cache behövde lagas
  • 3 cacher satt precis där jag placerat dem
  • 1 cache satt på en högre nivå än vad jag hade placerat den på.

… och det kan jag göra matematik av:

  • 3/6 cacher = 50% = 0,5 av mina cacher satt där de skulle.
  • 1/6 cacher = ca 17% = 0,17 som var borta.
  • 2/6 cacher = ca 33% = 0,33 gör att jag måste laga eller skaffa en helt ny cache.
  • Jag var ute och gick i 2,5 timme och timmarna skulle kunna omräknas till dygn, minuter, sekunder.
  • Hur säger jag 0,17, 0,33, 0,5 uttryckt i ord? Är det hundradelar, tiondelar eller vad?
  • Hade jag haft en stegräknare på mig skulle jag kunna räkna ut hur många mil, km, meter, dm, cm och mm jag varit ute gått.

 

Som svampar poppar de upp

Som svampar börjar det nu poppa upp webbplatser, klassbloggar och ett och annat UF-företag på Gotland. Vi är fler och fler lärare som har upptäckt det pedagogiska, kommunikativa och det digitala lärandet som tar fart när vi webbpublicerar skolarbetet vi ändå skulle ha gjort. Tillsammans med eleverna öppnar vi upp våra klassrum och bjuder in dig och alla andra att se vad vi gör just där vi befinner oss. Det ska bli spännande att se hur dessa nyfikna lärare, som nu är i startgroparna, inspirerar andra kollegor och hur de i sin tur förhoppningsvis tar steget till att skapa en alldeles egen webbplats tillsammans med sina elever.

En bidragande del till att fler och fler webbplatser, som  är skolrelaterade, nu poppar upp på Gotland är att Webbstjärnan gjort en satsning på den gotländska skolan. Det är så intressant och givande att se bidragen. Ni hittar dem här:

Visby, Dalhem, Klintehamn, Hemse och Gotlands Tofta

Geocaching – skolarbete som är på riktigt

Så var eleverna igång!! Idag har varje team börjat att planera 2 geocachingresor. De har i uppdrag att själva välja vilka cacher de ska leta upp och bestämma sin egen geocachingrunda. Det kan vara att hitta enbart en cache som ligger väldigt långt borta eller att hitta flera i närheten av skolan – det är upp till dem. De vet att de har ca 2,5 timme/geocachingresa. Några elever har siktat in sig på att enbart hitta stora cacher, andra har valt att välja en geocachingresa på landsbygden och en till Visby. Några vill klura med mysteries och andra vill testa multicacher. En elev läste en engelsk logg och översatte till svenska för sina kamrater. Några är intresserade av att hitta cacher med svårighetsgrad 3  medan andra klurade på hur lång tid det kunde ta att hitta en cache. Vissa läste attributen för att få information om platsen där deras cache är gömd och … det är liksom ingen hejd på nyfikenhet, entusiasm och kreativitet. Deras geocachingplaner skrevs ner i deras ”Geocachingböcker” som ska få vara med under hela läsåret. Ja, det här är verkligen att göra skolarbete på riktigt för eleverna och på riktigt känns viktigt för eleverna.

Det var en livlig aktivitet kring datorerna där varje team hade loggat in på geocaching.com för att se var de gömda cacherna fanns. En elev som inte varit allt för förtjust i idéen med geocaching sa: Ju mer vi letar efter cacherna här på geocaching.com desto roligare verkar det här bli. En annan elev har idag publicerat sin allra första cache. Och allt det här viktiga och riktiga är taget direkt från Lgr11.

 

Geocaching – jösses vad lärorikt

Tänk vad det är roligt att lära nytt och tänk vad mycket jag har lärt mig genom att placera ut mina Pippicacher i Visby innerstad med omnejd. Genom de kommentarer/loggar som trevliga geocachare skriver har jag bl a lärt mig:

  • vad Villa Villekullahuset användes till innan det blev gult, rosa och grönmålat:
    I det tidigare huset på denna plats var jag många gånger i slutet av femtiotalet. Gissa varför? Kanske pga tandläkare Bergstedts döttrar? TFTC!
  • Innan huset blev Pippis så bodde Regementstandläkaren med familj på den här platsen. Hans hustru skötte trimningen av våra hundar och var god vän med mor min.
  • vad Pippi Långstrump heter på finska:
    I watch this Peppi Pitkätossu television program when I was little boy in Finland
  • vad Villa Villekulla heter på finska:
    Ville Kulla is Huvikumpu in finis language.
  • vad en rostig nyckel i närheten av cachen Pippiallén användes till för väldigt länge sedan och nyckeln hänger fortfarande kvar:
    Den var till för att ”logga” stämpeluret som Vakterna hade.
  • att Pippicacherna har väckt många barndomsminnen till liv,
  • att många geocachare hellre tar sig runt i en ny stad genom att leta efter cacher än går en guidad stadsvandring,
  • att geocachare kommer hit med kryssningsfartyg och hinner med några cacher innan de drar vidare ut på Östersjön,
  • att geocachare är ena hederliga prickar – byter ut loggremsor och fyller på med allehanda utrustning som saknas eller behöver uppdateras i en cache,,
  • att Astrid Lindgrens fantastiska berättelser fortfarande håller världsklass,
  • att någon fått lektion i svensk filmhistoria,
  • att militärerna har marscherat fram och tillbaka i Pippiallén,
  • att det är några av geocacharna som varit statister i Pippifilmerna,
  • Här var jag när man spelade in filmen. Vi hade hört att dom ville ha barn till inspelningen. När vi kom dit så möttes vi av sura miner, de hade redan alla ungar de ville ha.

    Sen har jag lärt mig en hel del om att lägga ut cacher och vad man bör göra och inte göra. Det kanske inte är så himla smart att lägga ut en liten nano i ett sommarparadis som Visby, där det fullkomligt kryllar av geocachare som loggar cacher mest hela dagarna. Att byta loggremsa dag ut och dag in är kanske inte det jag hade tänkt att jag skull få göra från början. Jag har också lärt mig att vissa cacher som jag har införskaffat inte håller måttet då jag har fått starta en egen geocachingverktad där jag lagar, klistrar och pillar med mina cacher. Inser också att cacher i stadsmiljö har en benägenhet att försvinna…

Summa sumarum är i alla fall att det är oerhört givande med Pippicacaherna och jag tar med mig ovärderliga erfarenheter kring cacher och TB:s till mina elever nu när jag ska geocacha tillsammans med eleverna när skolan snart sätter igång.
 Och så har jag en tanke om en ny Pippicache: Pippis kappsäck… men den får jag återkomma med.

Ska det fortsätta eller tog det slut idag?

Idag har vi gått var andra bokvandring i Emil Wernarbetet. Jag är mäkta imponerad av mina elever som idag har agerat guider och tagit oss runt i Visby och samtidigt berättat om kända platser i Visby innerstad. De tog det på yttersta allvar och jag tror att de har lärt sig en hel del om sin egen hemstad. Om inte har de fått uppleva Visby på riktigt. Jag inser, efter ett läsårs arbete med Emil Wernböcker, att vi i skolan har mycket att hämta i skönlitteraturen. Att läsa två böcker på ca 90 sidor var och i efterhand se att de har fyllt ett helt läsår med undervisning – det gör mig nästan mållös. Att sedan se eleverna arbeta och vara nyfikna kring arbetet har gjort att EmilWernarbetet blivit det roligaste, mest utvecklande och givande arbete jag någonsin gjort under mina 11 år som lärare.

Jag ser en fortsättning på arbetet. Anna Jansson skriver bra böcker som vi också kan använda i vår fortsatta undervisning. Det finns stort allvar i hennes böcker. Det vet jag. Det har hon själv talat om. Varje bok hon skriver gömmer en viktig sak att fundera, diskutera och tänka vidare kring. Tänk er att vi skulle läsa en bok om sopor,  vad mycket vi skulle kunna undersöka i vår egen kommun. Sophantering, återvinning, miljöfrågor … ja jag ser inget slut på det heller. Nu har jag inte läst boken än, men det ska jag ta mig tid till att göra under sommaren så får vi se om Emil Wernarbetet fortsätter nästa läsår eller om det idag, med vår andra bokvandring, härmed har tagit slut.

Visby stad och Emil Wern, blir det en fortsättning?

Visbykarta x 3

Vi arbetar på med Detektiven Emil och vi. Nu har vi bara 10 sidor kvar och sedan har vi läst klart Riddarnas kamp (som utspelar sig på medeltidsveckan). Vi funderar som bäst på vad vi ska göra vid vår nästa fot-/bokvandring i Visby. Eleverna vill bl a undersöka delar av ringmuren, en tant på Lybska gränd och rosornas namn i Botaniskan och mer lär det bli.

En elev undrade om vi inte kunde börja skolan vecka 32 då medeltidsveckan drar igång för att undersöka medeltidsmarknaden och tornerspelen (för det är där det händer saker i Riddarnas kamp). Och som kompensation skulle vi få en veckas längre sommarlov – underbara ungar! Några tyckte det var en bra idé medan andra elever protesterade ”högt” :. Nej att jobba på sommarlovet blir det inte till att göra men engagerade elever – det smäller högt.

Och så har jag en idé – att undersöka kartor över Visby – kartan i Riddarnas kamp, Turistföreningens karta över Visby och så Google Maps förstås. Att se likheter och skillnader och att sedan använda oss av Google Maps som redovisningsform – får se vad eleverna säger.

Fotografi taget 1911

Glad!

Brev angående upphovsrättsskyddad bild gav utdelning – författaren (inte Anna Jansson) gav sitt tillstånd till att vi får använda en av bokens fotografier,  taget 1911 på bebyggelse i Visby innerstad. Författaren var så glad över att eleverna är delaktiga i arbetet kring fotografiet och lika glad är jag.