Jag har satt saxen i ett garnnystan

Jag håller på att lära mig nya saker. Det är svårt. Det är motigt. Det blir många funderingar och väldigt få svar. Jag irrar och hittar ingen utgång och ingen ingång heller för den delen. Det är frustrerande och känslan av att kunna ingenting är enorm.

Anne-Marie Körling kallar det för den lärande gropen och jag själv jämför det med att sätta saxen i ett garnnystan. Den röda tråden har blivit avklippt, garnändarna är många, spretar åt alla möjliga håll och hittar ingen annat ände att förena sig med. Jag blir trött av det här då inget verkar gå min väg. Jag tvekar. Jag misströstar.

Samtidigt är det väldigt lärorikt. Jag är övertygad om att irrandet och frustrationen kommer till ett slut. Jag är säker på att garnändarna hittar sina vägar till varandra så att den röda tråden löper som den ska till slut. Känslan av att inte kunna känner även elever när de lär. Jag frågade idag och jo visst – de känner samma sak. Jag är tacksam över att få känna hur elever kan känna – då förstår jag hur de känns när de inte förstår.

Bedömning för lärande

Återigen vill jag lyfta fram bedömning för lärande – en fantastisk sida som tar upp många viktiga aspekter av bedömning. De har gjort 5 olika filmer som verkligen är sevärda:

Tydliggöra mål och kunskapskrav:

Skapa aktiviteter som synliggör lärandet

Återkoppling som för lärandet framåt

Aktivera eleverna som lärresurser för varandra

Aktivera eleverna som ägare av sin egen lärprocess

iPadpanelen – ny klassblogg

I januari startar vi ytterligare en klassblogg? Ipadpanelen kommer att innehålla elevernas tankar kring appar och vad som händer i undervisningen när iPaden gör entré.

Vi är många vuxna som tycker till om iPaden därför tycker jag det är viktigt att vi vuxna nu får chansen att lyssna till elevernas tankar och funderingar.

Vad vore jag utan mina elever

Följde Nobelsändningarna på TV igår. Kvällen i stadshuset avslutades med att pristagarna läste sina tacktal. Från ett av tacktalen kommer följande citat:

… and my students who become my teachers…

Precis så är det! Vad vore jag utan mina elever? De lär mig så oerhört mycket! De utvecklar mig genom sina funderingar, frågor, bilder, filmer, texter och att de finns i klassrummet tillsammans med mig. De utmanar mig och gör att jag måste lära mig nytt – precis hela tiden.

 

Varför ännu en klassblogg

Ibland undrar jag varför det hela tiden poppar upp nya idéer hos mig – det verkar liksom aldrig ta slut. Varje ny idé kräver en hel del pedagogiskt tänk och så här i slutet av terminen, när orken börjar tryta, borde det inte dyka upp nya idéer, men tydligen gör det det.

I helgen insåg jag att jag vill starta ytterligare en klassblogg tillsammans med mina elever. De vet inget – ännu – men jag tror att den här bloggen kommer att bli viktig. Den kommer att ligga rätt i tiden. Och det bästa med den är att det är eleverna som ska tycka till – de ska agera panel och visa sin expertis och förhoppningsvis kommer vi – pedagogerna – att läsa vad de skriver och därmed utveckla vår undervisning… eller så kommer det att bli något helt annat. Det får jag återkomma om.

Internet skapar oftast fler frågor än svar

Att dela med sig och ta del av information på Internet är:

  • komplicerat
  • utvecklande
  • lärorikt
  • fundersamt
  • intressant
  • inte helt lätt
  • frustrerande
  • kommunicerande
  • nätverkande
  • viktigt
  • självklart
  • offentligt
  • att lära sig en typ av spelregler
Just nu funderar jag på hur jag och vi exponerar våra elever på Internet efter att ha läst ett inlägg i FB-gruppen iPads i skola och förskola.
Som sagt, att vara användare av Internet skapar många funderingar, tankar och … ja oftast fler frågor än svar.

Försjunkna i litteraturens spännande värld

Idag har jag vandrat runt på Almedalsbiblioteket. En oas och en fantastisk plats att vara på. Överallt satt våra elever, djupt försjunkna i litteraturens spännande värld.

… och regnet det bara öste ner

Regnet fullkomligt öste ner, det blåste så havet var skummande vitt men eleverna ville fortsätta att arbeta. Läs mer om här.

Att undervisa om webbpublicering spelar roll

Jag skrev om mina elever som ville starta en blogg. Idag kom de – överlyckliga.

– Vi har redan fått 27 träffar på vår blogg!!!
– Vad kul!!!! hojtade jag.
– Marie, vi undrar om vi kan använda en film på din blogg?
– Vilken då?
– Jo, vi gör ju våra filmer i MovieMaker så vi vill ha en sån där filmruta, du vet, en sån där som man bäddar in på vår blogg. Då kan de som ser våra filmer se på filmen hur man gör film. Och du Marie, får man lägga in bilder på sig själv på bloggen?

Snacka om att reflektera över vad som gäller när man publicerar. Entusiasm, nyfikenhet, engagemang och aktiva elever som verkligen VILL!!!!  Och tänk – de är inne och använder Instruktionsfilmsbloggen. Det var ju precis det som var meningen med bloggen när jag skapade den!!!!! Tjolahopp vad jag är glad!!!! Och att undervisa om webbpublicering spelar verkligen roll.

Är ni nyfikna på bloggen? Här är länken och när du kommer dit ser du hur de vill KOMMUNICERA med dig!!! De har verkligen en tanke med hela bloggen, se alla sidflikarna högst upp. Har du möjlighet och lust – skriv en kommentar så att de vet att någon har hittat dit.

Mitt pedagogiska hjärta vill bara skrika: Wow killar, vad mycket ni gör! När du går in på bloggen ser ni vad jag menar.  De gör filmer  (krigsfilmer, det får man tycka vad man vill om), berättar, skriver på engelska, skriver på svenska, kommunicerar, reflekterar… you name it!!! De vill att någon ser vad de har gjort!

Är det matte nu?

– Är det matte nu?
– Ja, jag tror det. Det står ju mm, cm, dm och m på pappret. Ja, det är nog matte.
– Men vi ritar ju!
– Ja men bild och matte kan nog höra ihop.

En metakognitiv diskussion mellan två elever har ägt rum.

Hur undervisar vi så att eleverna blir medvetna om sitt lärande?