När slutar flyktingar att vara flyktingar

De bästa lektionerna utgår alltid från elevernas tankar och funderingar. En elev frågade mig i början av december när flyktingar slutar vara flyktingar. En så fin, viktig och aktuell fråga men som jag inte hade något direkt svar på. Jag funderade på hur jag skulle kunna ta oss vidare och sökte upp @migrationsverk på Twitter för att se om de hade ett konto, vilket de hade. Vi skulle kunna se om Migrationsverket kunde ta sig tid att twittra med mina elever.

Dagen efter presenterade jag idéen för mina elever, som aldrig tidigare hade twittrat, och de var nyfiket intresserade att testa. Jag ”förvarnade” Migrationsverket på Twitter att eleverna skulle höra av sig vid en viss tid och fick svar att de satt redo vid tangenterna:

Eleverna förberedde sig genom att skriva ner frågor som de ville ha svar på och vid det angivna klockslaget satte den intensiva frågestunden med Migrationsverket igång. Eleverna fullkomligt bombarderade Migrationsverket med sina nyfikna frågor. Här nedanför hittar du några tweets:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vill du se hela samtalet får du kolla på elevernas twitterkonto @eskelhemskola

Twitter blev ett alldeles utmärkt undervisningsverktyg för eleverna att få äkta och riktiga svar från en myndighet som ansvarar för flyktingfrågor i Sverige. Jag önskar att ni alla hade varit med i mitt klassrum när svar efter svar trillade in på elevernas twitterkonto. Fniss, förvåning och leenden som övergick i att inte riktigt förstå. Eleverna var engagerade, nyfikna och motiverade att svara på allt som kom. Efter en timme (!) kroknade eleverna men var så nöjda. Att i skolan få möjlighet att kommunicera med vuxna som i sin tur blir en del av elevernas skolvardag och undervisning. Det är skola när den är som allra bäst.

Att Skolverkets generaldirektör Anna Ekström uppmärksammade elevernas twittrande var ju extra roligt. Fint att Anna inte bara sitter på möten hela dagarna utan kan delta i skolvardagen via sociala medier. Kram på dig Anna!

Foto 2015-12-31 10 44 50

På morgonen idag deltog jag i en diskussion på Twitter där vi diskuterade vilka fördelar Twitter har i förhållande till bloggandet. Det var en väldigt intressant tråd vilket gjorde att jag började blogga igen och vad passar bättre än att skriva om Twitter. 😉

Jaha, tänker du så?

Vi läser högt.
Lyssnar.
Ställer frågor.
Funderar.
Tillsammans.

Elevreflektioner kring just detta:

IMG_1777.JPG

IMG_1778.JPG

En dag med systersonen

När den 7-årige systersonen i somras bad mig om att besöka honom i skolan gick det inte att säga nej. I torsdags var jag på plats, i en etta på Årstaskolan. Som moster. Nyfiken. Intresserad. Det blev en intensiv dag med högläsning, subtraktion, alfabetsinlärning och förberedelser inför FN-dagen. Jag var glad över att ha blivit inbjuden. Systersonen var glad att jag kom.

IMG_9624.JPG

Dagen efter besökte jag Lotta Bohlins lektion med supertrevliga och engagerade elever. I två dagar fick jag förmånen att se hur andra lärare undervisar vilket är intressant, inspirerande och fick mig att fundera vidare på vad jag själv gör och varför. Slutligen blev jag inbjuden att vara gäst i Tänktanken. Alla lärare borde få bli intervjuade eller åtminstone få möjlighet att samtala om vad de gör och hur de tänker. Ett reflekterande samtal där lärandet står i fokus. En möjlighet att helt oförberett reflektera om sig själv och sin yrkesroll.

Med en godisskål placerad på en pall, tre micar, Micke Kring, Lotta och en mörk källarlokal blev det ett samtal om lärande i skolan, i raggsocksfabriken och lite till. 

Tala och lyssna kan väl alla

Hur mycket har jag undervisat om att vara muntlig? Detta tänker jag mycket på efter att eleverna har gjort ämnesproven i svenska. Jag tycker att jag har synliggjort en hel del för mig själv nu vad gäller min muntliga undervisning.

Tala och lyssna. Det låter enkelt, talar och lyssnar gör väl alla varje dag? Hur är det med eleverna? Är de aktiva och medvetna talare och lyssnare? Vet de hur de ska agera eller är det någon tyst överenskommelse att alla elever kan tala och lyssna men i själva verket har de inte fått verktygen för att kunna blomma ut?

Nu håller jag på att planera den muntliga undervisningen – den som ska utveckla elevernas  förmåga att kommunicera i tal. Den undervisning som ska göra eleverna säkrare i att tala inför sina kamrater och andra i deras omgivning. Den undervisning som ska förbereda dem inför kommande utbildning och yrkesliv. Den undervisning som ska fylla den muntliga verktygslådan till bredden.

Ingen har väl lyckats undgå Årstaskolans #TalasomTED. Jag lyssnade och tittade på några klipp igår och jag är verkligen imponerad. Jag inspireras och tänker delvis använda mig av deras lärarhandledning. Jag inspireras även av Malin Larsson och hennes flippfilmer. Utbildningsradion har också bra material att använda, vad sägs om lärarhandledning, övningshäften och kopieringsunderlag. UR har också en användbar TV-serie Tungan rätt i mun som jag tänker mig att eleverna ska få titta och lyssna på och som säkert kan skapa intressanta och viktiga diskussioner. Retorikmatchen är också något som jag har lyssnat på här hemma och tänkt att det skulle kunna komma till användning. Programserien Tungan rätt i mun ska jag även låta eleverna titta på. Där fanns det mycket intressanta saker att ta upp.

Utifrån allt detta blir det förhoppningsvis någon typ av tal, samtal, redogörelse eller presentation som mina elever kan göra mot slutet av denna termin där de har med sig nya verktyg och som också skapar en förutsättning för en muntlig framställan. Vad det ska bli, vad det ska heta eller innehålla har jag ingen aning om. Det måste mina elever få vara med och bestämma om.

En berättelse får inget liv om ingen vill lyssna

DSC_0007

Min sommmarläsning är delvis pedagogisk litteratur som har koppling till språkutveckling. Jag vill verkligen borra ner mig, förstå, ställa mig frågande och få mer kunskap kring detta så viktiga område. Jag har läst Pauline Gibbons Stärk språket, stärk lärandet, Hallgren&Fallgrens Låt språket bära och Anne-Marie Körlings bok Den meningsfulla högläsningen. Du kan också se ett videoklipp där bl a Mathias Sundin och Anne-Marie pratar om högläsning under Almedalsveckan, länken finner du här. Jag var även på ett seminarium under Almedalsveckan som hette ”Elevernas läsförståelse minskar – läget är akut#, där bl a författaren Martin Widmark medverkade och pratade om hans projekt En läsande klass. På seminariet lovade Martin Widmark att en studiehandledning kring En läsande klass kommer att skickas ut till alla låg- och mellanstadieklasser i Sverige under april 2014.

I Den meningsfulla högläsningen läser jag om boklockarknep – ett sätt att få barn och unga att bli nyfikna på läsning. Jag undrade vilka  boklockarknep andra vuxna använder sig av för att få nyfikna läsare och twittrade därför:

Och svaren lät inte vänta på sig:

Av det jag har läst och lyssnat på under de senaste veckorna förstår jag att ett medvetet språkutvecklande arbetssätt från lärarens håll är ett måste i skolan, i alla ämnen, i alla åldrar och med mycket tydlig koppling till Lgr11 och språkutvecklande forskning. Har du inte funderat på det här är det nog dags nu.

Jag har tittat tillbaka för att kunna se framåt

Jag har blivit så inspirerad av kollegor runt om i Sverige som på olika sätt arbetar med elevernas lärande – tänk vilken fantastisk lärarkår som varje dag undervisar runt om i Sveriges skolor. Björklund borde vara stolt som en tupp!

Jag har läst vad mina kollegor skrivit, tittat och läst på det som de länkat till och jag har lyssnat på dem när de har föreläst. När jag har inspirerats har jag självklart funderat hur jag själv arbetar med de områden som kollegorna har berättat om och hänvisat till. Utifrån det har jag funderat över min egen undervisning, min roll i klassrummet, elevernas kunskapsnivåer, elevernas lärande, elevernas inflytande på undervisningen, klassrummets utformning, elevernas språkutveckling och deras kunskaper i matematik. Elevernas resultat återspeglar min undervisning – så är det bara och det har fått mig att se tillbaka på vad jag har gjort under detta läsår för att på så sätt kunna se framåt. Se framåt och ändra på invanda mönster som behöver utvecklas och/eller undersökas djupare.

Jag satte mig helt enkelt ner och gjorde en tankekarta över saker som jag och eleverna kommer att fokusera mycket på under nästa läsår. Först kändes det lite sådär att visa upp mina ”tillkortakommanden” här på bloggen men samtidigt är det väl bara så det är. Alla lärare behöver ständigt utvärdera och fundera hur de ska utveckla sin undervisning för att eleverna ska känna sig motiverade och intresserade av den undervisning som erbjuds. Visst vore det intressant att se hur jag, du och alla andra funderar kring vårt uppdrag och tänk att samla alla våra fundering – det skulle bli värsta dokumentationen om vad vi lärare vill och behöver utveckla. En lärare till har i alla fall funderat och delgivit oss andra, nämligen Johan Falk. Han har verkligen strukturerat upp sina tankar medan ni hos mig får fundera hur jag tänker utifrån min tankekarta.

tankekarta

Nyfiket undrar jag nu hur du har tänkt, när du har tittat tillbaka för att kunna se framåt och kanske ändra något litet i kommande undervisning? Det vore så himla intressant att få ta del av.

Diskussion – en bristvara?

Jag har förmånen att åka runt i Sverige och möta och utvecklas tillsammans med andra lärare. Jag berättar och visar hur jag arbetar med olika ämnen kopplat till att använda moderna verktyg i undervisningen. De ställer frågor som jag behöver tänka till om. Ju mer jag berättar om min undervisning desto tydligare blir det för mig vad jag faktiskt gör, hur jag gör och vad jag INTE gör. Vi som arbetar i skolan behöver prata mycket om vår undervisning. Vi behöver lyssna till hur andra tänker och vi behöver sätta ord på vad vi gör när vi är tillsammans med våra elever. Jag tror tyvärr att diskussionen om undervisning är en bristvara men hoppas att jag har fel.

Skönlitteratur skapar nyfikna och engagerade elevfrågor

Under förra läsåret lärde jag mig något väldigt viktigt – att skönlitteratur är ett kraftfullt läromedel, ett läromedel som engagerar eleverna och att de genom sitt engagemang kan påverka innehållet i undervisningen. Det blir elevernas tankar och funderingar som står i fokus tillsammans med innehållet i den skönlitterära boken. Elevernas tankar och funderingar lyfts upp till diskussion i klassen just för att vi läser och diskuterar tillsammans. Eleverna läser inte tysta i sin egen Emil Wern-bok, utan vi läser tillsammans och då får eleverna syn på varandras läsning. Nuförtiden vill många av eleverna läsa högt och jag träder tillbaka – jag lyssnar och njuter av att eleverna vill och vågar!!!!

Idag började vi arbeta med vår tredje bok om Detektiven Emil Wern, Förbjudna sopor, skriven av Anna Jansson. Vi hann bara till första sidan av boken (och då pratar jag inte om själva berättelsen om Emil Wern, utan första sidan, ni vet, där det står ISBN -nummer, förlag och annat som kan tyckas ointressant). Men för eleverna blev just den här sidan väldigt intressant idag. Bara att diskutera ett copyright-märke kan fylla flera lektioner. Nu är mina elever insatta i vad copyright innebär och Creative Commons-licenser men ändå uppstår det frågor, som t ex den här:

Hur länge efter en upphovsmans död gäller copyright? 

Och så läste vi några rader till och helt plötsligt stod det ett ISBN-nummer där och då kom dessa frågor:

Om man har skrivit en bok och sen vill publicera den hur får en bok sitt ISBN-nummer?
Är det samma ISBN-nummer på en ny upplaga? 

Vissa av frågorna skulle jag kunna svara på på en gång, men det gör jag inte. Självklart diskuterar vi frågan och förslagen kan bli många. Den obesvarade frågan skapar en nyfikenhet hos eleven och de vill ofta ta reda på mer. När vi hade diskuterat klart ISBN-nummer, copyright och upplagor (rätt avancerat innehåll för en årskurs 4-6, men ändå viktiga funderingar) så satte eleverna igång att läsa – med stor inlevelse och fler frågor kom upp – alla med fokus på sopor, återvinning och miljö. Frågorna hittar ni på vår sida om Detektiven Emil och vi.

Att inspireras av ett YouTubeklipp och sedan göra undervisning av det

Fick ett tips av dottern om ett roligt YouTubeklipp och det var roligt. Jag såg undervisning i musik, engelska, drama, svenska etc framför mig. Håll till godo:

eller den här:

Härmas – fint eller fult?

När jag var liten var det fult att härmas. Inte skulle jag göra som någon annan inte, jag fick väl i alla fall försöka hitta på något själv, något som var mitt eget – hade jag ingen fantasi eller…? Jag inser att den tanken fortfarande existerar, både hos vuxna och barn, men att den sakta men säkert håller på att förändras, i alla fall i det nätverk där jag verkar. Jag håller tummarna för att det fula med att härmas snart, snart kommer bli något väldigt fint, något man lyfter fram, något man hurrar för och att det liksom blir en självklarhet.

Hur gör du?

Sharing is caring läste jag för första gången för ca ett år sedan i plugin:et Sexy bookmarks. Du ser det längst ner på olika blogginlägg och det är fint skrivet och med omtanke om andra – du får låna, härmas, sno, göra likadant. Det innebär att jag delar med mig och att andra kan låna – om de vill. Jag twittrade imorse och fick en tweet där det stod:

jag kämpar för att fler ska härmas i ……. Men tydligen har nån sagt att det är fult att härmas… 😀

Jag svarade:

… men det är helt felt sagt. Att härmas är detsamma som att utvecklas tillsammans. Fint, eller hur!

Jag känner mig trygg när jag får härmas. Jag vet att jag kan luta mig mot någon eller något och därmed slipper jag hitta på nytt, uppfinna hjulet eller få känslan av att jag inte kan. Jag rådfrågar någon i bloggosfären, jag twittrar, jag ser på en instruktionsfilm, jag kollar ett YouTubeklipp, jag ringer en livlina, jag frågar en elev, jag frågar en kollega, jag skickar ett mail, jag slänger ut en fråga på Facebook i mitt flöde eller i en Facebookgrupp (där jag häromdagen hade en tråd på 80 kommentarer innan min polett ramlade ner). Jag får olika svar på olika platser, men jag kan härmas och utvecklas tillsammans med någon annan som vet lite mer, lite annorlunda eller tycker helt olika. Men det måste vara okej att härmas och det arbetar jag medvetet med tillsammans med mina elever. De ska inte växa upp i en skola där det är fult att härmas, det ska vara en ynnest och något helt självklart att härmas. Vi har precis startat igång ett nytt projekt i skolan och där skrev jag att: Varsågod – härmas, sno, låna – vi har nämligen blivit bra på att dela med oss av våra skolarbeten. Vi måste ha ett härmande klimat i skolan – det tror jag Vygotskij skulle ha gillat.

Aha, gör du så!! Då vill jag också göra så!!!!