YouTube och upphovsrätten

Att publicera upphovsrättat material på YouTube var inte så lätt som jag trodde. Skämt och sido. Jag fick en film skickad till mig från en skola i Ryssland. De bloggar tillsammans med oss på KaliningradEskelhem. Det gick inte att ladda upp filmen på bloggen så jag erbjöd mig att ladda upp filmen på mitt YouTubekonto och sedan bädda in filmen på den gemensamma bloggen, vilket jag gjorde igår kväll. Inte tänkte jag så noga på vilken musik de hade valt, den var trallvänlig och väldigt medryckande. Samtidigt tycker jag att jag borde vara mer insatt och medveten kring detta eftersom vi arbetar med det i skolan, men tydligen kommer jag falla dit lite då och då.

Sagt och gjort. När filmen fanns på vår blogg kunde eleverna titta på den och det är väldigt roligt att ha de ryska eleverna med på bloggen. Så långt var allt frid och fröjd. Döm av min förvåning när det låg ett mail från YouTube och väntade på mig när jag kom hem. I mailet blev jag informerad om att nämnt YouTubeklipp innehöll upphovsrättsskyddat material. Det stod klart och tydligt vilken låt det gällde och att mitt YouTubeklipp nu var spärrat i Tyskland. Jag skulle också bekräfta att jag läst den information som skickats till mig. Gulp!!! Allvarliga saker det här med upphovsrätt.

YouTube erbjöd ersättningsmusik som jag kunde ersätta den upphovsrättsskyddade musiken med. Problemet var bara det att allt som eleverna säger på filmen då försvinner (om jag nu förstod hur jag skulle göra). Det i sin tur innebär att det enda alternativ jag nu har är att radera klippet.

Jag lägger ingen som helst skuld på den ryska skolan, eleverna eller deras lärare om att inte veta vad som gäller. Det är svårt med upphovsrätt, det tar tid att lära sig allt som gäller kring upphovsrätt (om det någonsin går att lära sig allt). Blir också glad över att jag får lära mig nya saker som jag kan diskutera med mina elever som de förhoppningsvis kan ha användning av i framtiden. Jag blir också väldigt överraskad över att ”någon” sitter och kollar alla YouTube-klipp som publiceras. Hur går det där egentligen till för det kan väl ändå inte vara en människa som sköter allt som strömmar in på YouTube, måste ju vara någon dator eller liknande som ”känner av” eller söker på … ja inte vet jag. Jag är glad att jag fick lära mig något nytt samtidigt som det är väldigt tråkigt att radera det fina YouTubeklippet. Det är som jag alltid säger – av misstag och fel får jag ny kunskap och sedan är det bara att ta ut en ny riktning för nya lärdomar.

Går det kanske att skriva ut på papper …

Jag skulle önska att jag hann:

  • läsa alla mina favoritmarkerade tweets,
  • fördjupa mig i varenda app som kloka människor tipsar om,
  • läsa in mig på alla bokmärkta webbplatser i min dator, iPad och iPhone,
  • fördjupa mig i The Big Five
  • fördjupa mig i innebörden av The flipped classroom,
  • fördjupa mig i Bedömning för lärande,
  • läsa en och annan intressant bok,
  • förbereda mig inför att arbeta med källkritik under nästa läsår,
  • fördjupa mig i tPack och SAMR,
  • kolla alla YouTube-klipp som jag vill se,
  • … lite till.

Ja nu har jag klagat klart. En vecka kvar, sen är det sommarlov och då har jag som mål att inte var uppkopplade så himla mycket. Hur går det ihop med min lista här ovanför? Går det kanske att skriva ut på papper …

Emil 4 år, iPhone, iPad och kreativitet

För tillfället lägger jag ner mycket tid på att utforska iPaden ur ett pedagogiskt perspektiv. I början fascinerades jag av alla appar och laddade ner hur mycket som helst. Efter att ha utforskat många av de nedladdade apparna inser jag att det finns många som fyller samma funktion. Det finns t ex en uppsjö av appar där du tränar färdighetsträning i de fyra räknesätten och jag inser att alla behövs ju inte? Och är det ”pling och plong” och ”hejarop” som våra elever enbart ska arbeta med? Nja, det tror jag inte utan jag hoppas och tror att iPaden kan skapa nya mjöjligheter i underivsningen – vilka vet jag inte än för vi står bara i startgroparna – men jag är nyfiken på vad som ska hända.

Just nu försöker jag hitta appar som jag kan använda i ett vidare perspektiv än enbart färdighetsträning och ”pling och plong”. Jag vill hitta appar som skapar kreativitet, nyfikenhet och kommunikation hos mina elever. Jag vill att de ska använda iPaden i dokumentationssyfte där de kan visa vad de gör med iPaden och i undervisningen i stort. Jag lusläser forum, bloggar och kollar YouTube-klipp – allt för att hitta de padagogiska vinsterna med att använda iPaden i undervisningen. Jag och eleverna har liksom inte riktigt kommit igång – men jag ser ett frö gro – jag tror att det finns hur många pedagogiska vinster som helst med iPaden.

Emil och hans telefon

Jag vill ge ett exempel: Jag har en systerson som heter Emil, han är 4 år och har just fått överta sin mammas gamla iPhone. Nu har han en egen telefon där han spelar spel och utforskar den digitiala världen. Emils telefon används inte enbart som en ”spelmaskin”. Emil och jag skickar mail till varandra, han från sin iPhone och jag från min iPad. Det är riktigt roligt, vi började häromdagen. Jag skickade först ett mail till Emil och så skickade han ett mail till mig, där han svarade på mitt mail och så där fortsätter vi. Jaha, tänker ni, 4 år och skriver mail – hmm?? Precis, han skriver inte utan han och jag använder oss av appen AudioMemos Tekniken skapar fantastiska möjligheter! Emil och jag mejlar ljudklippen till varandra. Vi kommunicerar utan den skrivna texten vilket jag tycker är lysande. Och det är det här som jag är ute efter med iPaden i undervisningen – Vilka pedagogiska vinster kan vi göra med olika appar där kreativitet och kommunikation står i fokus?

YouTube – en källa till att förstå

Jag uppmärksammas ofta på att eleverna och jag inte pratar samma språk. Jag utgår från att de kan och vet när de inte gör det. Jag blir också glad när jag inser att jag fångar in ett sådant ögonblick och slussar vidare diskussionen så att det till slut blir uppenbart för eleven vad jag pratar om eller vad en bok försöker berätta.

Ibland kan det vara svårt att komma igång med en bok, det vet både du och jag. Därför satte jag mig tillsammans med en elev för att läsa det första kapitlet, diskutera innehållet och begrepp, så att boken kanske skulle bli lite enklare att komma in i. I boken läser jag ordet ”sluss” för boken handlar om att slussa. Det är ett ord som eleven inte alls har några referensramar till, vet inte vad en sluss är och vad det innebär att slussa. Jag försöker förklara med ord och ”ritar i luften” när jag inser att det inte är lätt att förstå hur vatten på så olika nivåer går att åka vidare på. Jag förtydligar allt detta med några YouTube- klipp och till slut säger eleven:

– Aha, nu förstår jag!

Och här är klippet och det är lätt att förstå vad slussa är när vi i en skolsal på Gotland får möjlighet att slussa, på ”riktigt”, höra vattnet brusa och känna hur det stänker och forsar omkring oss:

Att inspireras av ett YouTubeklipp och sedan göra undervisning av det

Fick ett tips av dottern om ett roligt YouTubeklipp och det var roligt. Jag såg undervisning i musik, engelska, drama, svenska etc framför mig. Håll till godo:

eller den här:

Skolan kan inte stå utanför dokumentationen av 2000-talet

2000- talet lär bli det århundrade som blir det mest dokumenterade genom tiderna (självklart eftersom vi har den teknik vi har). Överallt där jag vänder min blick ser jag gamla och unga människor med kameror, mobiltelefoner och iPadar – och de dokomenterar precis allt. Vardagliga händelser, födelsedagar, semesterresan, dödsfall, födslar, kompisar, lägret, nya kameran, osynliga tallrikar, tror inte att det inte finns något som inte fotograferas.

Hur gör du och jag i skolan? Möter vi eleverna i deras intressen och det självklara? Låter vi eleverna dokumentera sina arbeten med bild och ljud? Har skolan tillgång till en klassuppsättning  digitalkamerorTillåts mobilerna i undervisningen där de skulle kunna användas till dokumentation eller något annat kreativt som skapar nyfikenhet och engagemang hos eleverna kring det skolarbete de arbetar med?

Skolan kan inte stå utanför dokumentationen av 2000-talet när övriga samhället fotograferar varje dag, timme, minut och sekund – i varje gränd, torg och stad.

Säg ja till kameror och mobiltelefoner i klassrummet som en del av vår undervisning och dela sedan med er av era bilder på olika webbplatser. Varför inte en egen webbsida, ett Flickr-konto eller klassens egen YouTube-kanal.

Får vi?

– Får vi starta en blogg?
– Javisst, svarade jag.

Och vips satt eleverna vid datorn. Snart kom de tillbaka och undrade vilken bloggverktyg de skulle välja. Några förslag från mig och vips var de borta igen. Nyfiken som jag är var jag tvungen att ställa mig bakom och se:

– Den kan ju heta movieblogg.
Det prövades men datorn sa att den var upptagen.
– Eh, den kan heta… moviefun.
Nä, samma sak där och så fortsatte det. Till slut hade de hittat det namn som de tyckte passade in.  Min nyfikenhet var inte stillad:

Vad ska ni skriva om på bloggen?
– Vi ska samla alla våra filmer som vi gör och som vi har lagt ut på YouTube.
– Hade ni startat en blogg om vi inte hade arbetat med Emil Wernbloggen?
– Nä, det hade vi aldrig gjort.
– Berätta om varför ni väljer att blogga om era filmer.
– Man vill ju dela med sig!!

Wow! Eleverna har förstått att en blogg kan vara en kanal där man delar med sig och förhoppningsvis får respons på det de visar. De använder sig av bloggen i skolan och hemma. Jag blir alldeles varm i mitt pedagogiska hjärta!

Matematiken – en språngbräda till andra ämnen

Jag läser och fördjupar mig i matematikbokens innehåll. Jag vill att eleverna ska komma åt mer än att bara flytta siffror och att snabbt gå vidare till nästa uppgift för att bli ”klar”. Jag vill att eleverna ska få en förståelse för att matematiken är en del av ett sammanhang. Jag har hittat matematikböcker vars innehåll är mindre bra (enligt mitt sätt att se) och andra som är bättre. Vissa böcker innehåller riktig fakta och det i sin tur innebär att om vi lärare stannade till vid dessa faktauppgifter skulle eleverna få möjlighet att fördjupa sig och få in matematiken i ett sammanhang. I och för sig blir det kanske inte matematik då utan matematiken blir en språngbräda till andra ämnen. Jag ska ge ett exempel så kanske mina funderingar klarnar:

I en matematikbok tas Broloppet upp i en av uppgifterna. Eleven får information om att Broloppet går mellan Danmark och Sverige och att det är finns olika avstånd att förhålla sig till för att till slut räkna ut hur långt Broloppet är. Ja, den uppgiften löses kanske snabbt av vissa elever och andra behöver lite mer tid och hjälp. Och sen då…? Eleven går vidare till nästa tal och reflekterar antagligen inte mer över vad Broloppet är. Här skulle du och jag kunna stanna upp, samla hela klassen och börja med att visa ett YouTubeklipp om Broloppet. Då får eleverna något att relatera till och Broloppet blir mer än en isolerad räkneuppgift i en matematikbok.

Utifrån filmen/filmerna kan man sedan höra vad eleverna vill veta mer om och jag som lärare kanske redan från början har funderat kring:

  • Varför finns det en bro mellan Danmark och Sverige?
  • Vad heter bron?
  • Hur lång är bron?
  • Vilket vatten flyter under bron?
  • Vad heter det lustiga vridna huset och var finns det?
  • Hur långt är Broloppet i m, dm, cm, mm?
  • Hur många tror du springer Broloppet?
  • Hur många tjejer/killar springer Broloppet?
  • Var startar de?
  • Var går de i mål?
  • Vad heter ön?
  • Hur många liter vatten skulle kunna tänkas att gå åt?
  • Hur låter det när de pratar danska?
  • Hur räknar de i Danmark?
  • Vart tar vägen vägen när den går ner i havet?
  • Varför flög ett flygplan så nära de som skulle springa?
  • Vi tittar på Google Earth

Utifrån våra funderingar har vi sedan åtskilliga lektioner planerade. Det blir geografi, historia, svenska, engelska, matematik –  matematiken hamnar i ett sammanhang och det är väl så vi vill att eleverna ska lära sig. Självklart behöver eleverna färdighetsträna sina matematikkunskaper, det är inte det jag funderar kring – men jag gillar helhetstänket. Så fram med, gemensamma diskussioner, YouTube, Wikipedia, GoogleEarth och se till att matematiken blir en språngbräda till andra ämnen.

… och så här skrev @ellwe på Twitter som en kommentar på ovanstående inlägg: ”skippa boken i det fallet helt och kör broloppetfilmerna som uppstart, låt eleverna formulera problem -> relevant matte!

Jag älskar när det inte blir som jag tänkt utan som eleverna undrar

Alla lektioner har en planering utifrån kursplanerna men jag älskar när lektionerna inte blev som jag hade tänkt utan det blir elevernas nyfikenhet och undran som blir innehållet på lektionerna. Vi arbetar med världsarven som tema i skolan och vi i min grupp arbetar med Frihetsgudinnan. Vi har tittat på filmer, läst artiklar från Internet (för det finns väldigt dåligt med litteratur om just Frihetsgudinnan). Vi har självklart utgått från vad eleverna redan kunde och vad de ville veta mer om. Jag älskar när en engelskalektion blir matematik, geografi, historia och samhällskunskap och svenska och …. Full aktivitet och många frågor: ”Får jag använda mobilen”, ”Hur långt är det amerikanska måttet feet?”, ”Varför blev det si, varför blev det så? ”Varför måste man tala om källan?” ”Kan vi inte titta på YouTube?”

Och appropå YouTube – Varför använder vi inte YouTube mer i undervisningen än vad vi gör? Eller jag kanske ska omformulera mig, varför gör inte jag det? YouTube är en direkt kanal ut i världen, inom alla områden, inom alla ämnen. I like YouTube!

Så idag har engelskalektionen bl a innehållit:

  • hur man räknar ut det amerikanska måttet feet till centimeter,
  • det mesta som har med Frihetsgudinnan att göra,
  • CreativeCommonsbilder på Flickr,
  • vi har sett YouTubeklipp om 11 septemberattacken, hur/om människor överlevde, om de hoppade, varför de hoppade, om de kunde ta sig ut, flygsäkerhet, flygsäkerhetskontroller, vätska eller inte på flygplan,
  • vi har diskuterat koppar och varför den blir grön,
  • använda mobilen
  • vi har prövat oss fram hur man gör en tankekarta överblickbar,
  • vi har diskuterat hur man ska omvandla feet till meter,
  • vi har pratat källor och källhänvisning,
  • vi har letat reda på en webadress till en text som jag skrev ut men glömde bort att skriva upp URL-adressen,
  • vi har läst tillsammans,

Det är sådana här dagar som jag bara älskar mitt yrkesval. Och så har jag kommit på en sak till, jag klarar inte att undervisa utan datorn!

Säger du ja eller nej? Jag sa nej

I förra veckan fick jag ett YouTube-tips av en elev. Det kom upp i samband med att vi pratade om utvandringen till Amerika och européerna upptäckte Amerika. En elev tyckte att vi skulle lyssna på Iron Maiden´s Run to the hills eftersom det hade med just detta att göra. Här har ni texten till Run to the hills och här är YouTubeklippet:

När eleven rekommenderade oss att se och lyssna på detta klipp fick jag mig flera tankeställare:

  • Hur undervisar vi i engelska i skolan idag?
  • Hur mycket använder vi oss av elevernas vardag i undervisningen?
  • Hur medvetna är du och jag om YouTubes möjligheter i undervisningen?
  • Hur mycket vet vi egentligen om våra elevers engelska kunskaper?
  • Hur integrerar vi elevernas musik i undervisningen?
  • Tar vi tillvara elevernas engagemang i undervisningen?

Det värsta av allt är att jag inte lyfte fram YouTubeklippet, där, när eleven bidrog till innehållet i undervisningen. Jag nickade och sa att vilken bra idé, men jag visade inte YouTubeklippet, jag tillät inte eleven att visa det som engagerade den här eleven allra mest. Idag skakar jag på huvudet åt mig själv och inser vilken miss jag gjorde. Och det för mig osökt till nästa viktiga reflektion:

  • Hur ofta säger jag nej till mina elever när jag egentligen borde säga ja, självklart, visa, visst, vad intressant och det vill vi gärna se?
  • och …
  • Hur ofta gör du samma miss som jag gjorde?