Digilär 2012 Gotland

Så var det över – Digilär 2012 på Gotland. Två fullspäckade inspirationsdagar för att inspirera gotländska lärare till att arbeta med digitala verktyg i undervisningen, kopplat till läroplanens skrivningar.

Vi fick inspirerande och erfarna föreläsare som kom för att delge sina erfarenheter, hämtat från deras egen undervisning eller från verksamheten där de arbetar. En härlig spridning som förhoppningsvis har inspirerat en och annan gotländsk lärare att våga ta steget, testa, göra fel, göra nytt, utveckla och se fördelar med att använda digitala verktyg i undervisningen.

Vi var några som twittrade under dagarna under #digilär12 och jag hoppas att fler lärare på Gotland upptäcker fördelarna med Twitter, ur ett skolperspektiv.

Jag hann lyssna på de flesta föreläsarna och tar framför allt med mig en nyfikenhet kring att arbeta med Google Sites i ett språkutvecklingsperspektiv och Skolverkets söktjänst Spindeln där vissa länkar har koppling till vår läroplan – suveränt.

Kommentarsmaterialet tydliggör uppdraget

20120710-084918.jpg

Jag anstränger mig verkligen att inte arbeta på sommarlovet. Hittills har det fungerat väldigt bra. Igår, på Twitter,kom en länk från Skolverket angående kommentarsmaterialet Få syn på språket. Kunde inte låta bli att ladda ner det till paddan för att läsas senare. När jag ändå höll på laddade jag ner kommentarsmaterial till matematik och engelska och den senare blev gårdagens kvällslektyr.

När jag läst klart det 26-sidiga häftet insåg jag att hela uppdraget, vad gäller engelskan, tydliggjordes – värdegrunden, övergripande mål och riktlinjer, syftet, förmågorna, det centrala innehållet och kunskapskraven. Aha! Mmm. Ja just det! Jaha?

Allt blev till en helhet.

Skolbibliotekarierna BEHÖVS

I Skolverkets rapport om den Digitala läsningen framkommer det att de elever som är goda digitala läsare också är goda traditionella läsare. Det skrev jag om här. Det som också framkommer är att elever måste kunna navigera på nätet för att till slut kunna hitta fram till den information som de behöver. Det leder mig vidare till att lyfta fram våra skolbibliotekarier – de som är utbildade i att t ex:

  • söka information
  • välja relevant information
  • bedömma information
  • sortera information

Jag tror att vi lärare skulle behöva bli inspirerade och utbildade av skolbibliotekarier för att kunna hjälpa våra elever vidare in i den fantastiska digitala lärmiljö som finns på nätet. Det bästa vore naturligtvis om skolbibliotekarien kunde vara den som undervisade eleverna om detta men så ser det inte ut på alla skolor. På min skola finns det ett skolbibliotek men om det inte finns en utbildad skolbibliotekarie vill jag inte kalla det för ett skolbibliotek, då är det mer ett bokrum. Ett skolbibliotek är så mycket mer än ett rum med böcker.

Och jag har bestämt för mig att det i skollagen står att det ska finnas skolbibliotek på alla skolor – undrar vad innebörden av ett skolbibliotek är för dem som skrivit skollagen

Hur undervisar vi i skolan kring den traditionella läsningen?

Jag har precis följt direktsändningen från Skolverket angående PISA undersökningen om Digital läsning. Med pennan i högsta hugg antecknade jag en hel del. Det som var väldigt tydligt i undersökningen är att om en elev ska vara en god digital läsare måste han/hon också vara en god traditionell läsare.

Jag funderar på hur vi i skolan undervisar kring läsning. Om eleven nått t ex LUS 18 a – är eleven då ”färdig” och lämnas till sin egna tysta läsning? Får elever diskutera sin läsning med andra? Har eleverna möjlighet att reflektera kring det lästa och dra paralleller med sitt eget liv och egna erfarenheter. Jag vet inte hur vi undervisar kring läsning i skolan men jag tror att det är alldeles för mycket tyst läsning i våra klassrum – alltså ingen undervisning alls. Hur mycket har en elev möjlighet att läsa under en skolvecka? Är det läraren som avsätter tid eller är det elevens önskan att få fortsätta att läsa sin spännande bok? Frågorna är många och det hade varit intressant att lyfta detta till en diskussion, här, på Facebook eller på Twitter. Hur gör du?

Entreprenörskap = geocaching?

Entreprenörskap i skolan har varit i fokus sedan innehållet i Lgr11 blev synligt. Tycker inte att det är helt lätt att få kläm på vad entreprenörskap egentligen innebär för vår undervisning med de yngre eleverna så jag har skrivit om det tidigare här och här och här. Jag försöker bena ut textens innebörd.

Idag får jag en länk från Facebook där Skolverkets generaldirektör skriver om entreprenörskap i skolan. Jag citerar några rader:

Satsningen på entreprenörskap i skolan är en del i de skolreformer som just nu sjösätts. Tanken är att entreprenörskap ska löpa som en röd tråd genom hela utbildningssystemet. Det handlar även om att främja barns och elevers nyfikenhet, självtillit, kreativitet och mod att ta risker. Barn och elever ska vara aktiva aktörer snarare än passiva mottagare, och arbetsformer som stimulerar fantasi och skapande har en framträdande plats.

Jag tänker på geocaching direkt – nyfikenhet, självtillit, kreativitet och mod att ta risker. Arbetsformer som stimulerar fantasi och skapande där eleverna är aktiva aktörer. Ja inte vet jag, men jag tolkar det i alla fall som att geocaching skulle kunna vara ett sätt att arbeta entreprenöriellt i skolan. Någon annan som har något att tillägga?

Entreprenör

Ordet entreprenör har dykt upp varenda dag den senaste veckan i olika sammanhang. Först läste jag Lärarnas tidning om förskolan som arbetade med entreprenörskap och skrev ett blogginlägg om det, sedan hade jag Twitterkontakt med Peter Ellwe som förespråkar entreprenörskap och igår pratar Skolverket om att det skrivits in om entreprenörskap i våra nya styrdokument och Skolverket har en egen sida om just detta. Entreprenörskap finns även med som en egen del i EU:s 8 nyckelkompetenser.

Så det är dags för oss i skolan att diskutera entreprenörskap, oavsett om vi arbetar med 7-åringar eller 17-åringar. Och vad innebär egentligen entreprenör? Är det detsamma som att starta ett företag eller är det att vara kreativ, innovativ och en problemlösande person. Ja upp till diskussion, kära kollegor!

Tänk om vi hade tid att diskutera pedagogiskt …

Tänk om vi hade tid att diskutera pedagogiska frågor och funderingar … tänker jag och avbryter min tanke med detsamma. Tid? Tid har vi men hur prioriterar vi tiden? Vad diskuteras i skolan idag? Praktiska saker, pedagogik, styrdokument, skolbussen, raktvaktsschema…? Vad är viktigt att diskutera när vi samlas och vad kan istället diskuteras via mail? En prioriteringsfråga som kan skapa mer tid för det pedagogiska.

Jag är uppfylld av pedagogiska diskussioner, tankar och en heldag med information från Skolverket angående ny skollag, läroplaner och kursplaner (Lgr11). Det är utvecklande att diskutera pedagogigskt. Det är utvecklande att diskutera tillsammans med andra lärare från andra skolor. Så hur använder vi vår tid egentligen?

Rektorer, föräldrar, grannar och alla ni andra – lämna ett avtryck

Lite drygt en månad har gått sedan vi satte igång att arbeta med EmilWernböckerna. Eftersom jag tycker att det är en självklarhet att använda tekniken i undervisningen var det självklart att skapa en blogg där vi kan berätta om hur vi arbetar i skolan, hur vi tänker, vad vi ställer oss frågande till, vad vi vill undersöka, vad vi är kritiska till, allt enligt kursplanen i svenska:

Skolan skall i sin undervisning i svenska sträva efter att eleven utvecklar sin förmåga att i dialog med andra uttrycka tankar och känslor som texter med olika syften väcker samt stimuleras till att reflektera och värdera, … utvecklar sin förmåga att läsa, förstå, tolka och uppleva texter av olika slag, … samt utvecklar sin förmåga att tolka, kritiskt granska och värdera olika källor och budskap.

 Arbetet med böckerna hade jag gjort även om jag inte hade haft tillgång till bloggen, men jag vill att vi i skolan delar med oss av arbetet vi gör i det klassrum, i den skog eller i den gympasal vi befinner oss i. Att enbart hänga upp teckningar på väggarna och skriva i skrivböcker som läggs i lådor kanske är okej för andra lärare, men inte för mig. Jag vill att innehållet i vår undervisning ska segla ut från klassrummet och även befinna sig på andra platser än där vi är. Jag vill att den hamnar hos rektorn, andra rektorer, föräldrarna, andra föräldrar, kollegorna, andra kollegor, farmödrar, mormödrar, kusiner, bästa kompisen, FB, Twitter, Skolverket, Skolinspektionen, grannen, ja hos vem som helst som är intresserad och nyfiken på vad man gör i en svensk skola år 2010.

Hur går då själva arbetet kanske ni undrar? Just nu är vi inne i själva läsprocessen, vi lär känna Emil och hans värld. Jag läser högt ur boken Silverskatten tillsammans med eleverna. Utifrån det diskuterar vi vad vi läser. Så fort eleverna undrar över något tas det upp till diskussion vilket innebär att vi inte hinner speciellt många sidor på en lektion 😉 Antal sidor är helt oväsentligt och det tror jag också är viktigt för eleverna att förstå. Våra gemensamma diskussioner om innehållet i boken ger alla som finns i klassrummet en möjlighet att ta till sig andras funderingar och tankar kring hur man kan tänka när man läser. Alla lär sig, oavsett om man är lyssnare eller talare. Vi har så intressanta diskussioner och jag häpnar över elevernas engagemang och nyfikna funderingar. Vi läser inte bara en bok, vi diskuterar livet. Jag har skapat egna konton till alla elever, men alla har ännu inte haft tillfälle att skriva – förhoppningsvis ska det bli ändring på det ju längre vi arbetar med boken och bloggen. Några av eleverna är engagerade och skriver hemifrån andra är inte alls intresserade. Jag hoppas att detta ska ändra under läsåret som går eftersom vi ska arbeta med det här ända fram till sommaren. Bloggen ska även användas för att lära eleverna mer om upphovsrätt, källkritik, hur man skriver Wikipediaartiklar, hur YouTube fungerar men det får vi återkomma till lite längre fram. Jag som lärare har ett ansvar att lyfta dessa frågor till ett undervisningsinnehåll eftersom eleverna inte kan så mycket som vi tror om just dessa områden. Sedan kan de söka och leta, javisst, men att gå på djupet kring detta är lärarens uppgift att göra eleverna nyfikna på.

Det jag skulle önska för elevernas skull är att ni som är inne på bloggen för att läsa också lämnar ett avtryck efter er! Anna Jansson är vår flitigaste kommentator och det är vi väldigt glada och tacksamma för. Att hon läser och kommenterar gör eleverna engagerade och de vet att någon läser. Vi följer också statistiken på vår blogg med stort intresse. Så snälla! Gå in och kommentera här – det räcker med några få ord eller en mening och du kan ju vara anonym om du vill. Jag vet av egen erfarenhet att det var viktigt med kommentarerna när jag var ny i bloggvärlden – det sporrade till fortsatt skrivande när jag visste att någon läste det jag skrev. Att kommunicera är den allra viktigaste delen av arbetet med EmilWernbloggen. Att skriva till någon som faktiskt läser det vi skriver – det finns riktiga mottagande läsare därute i cyberspace. Ställ det mot att skriva ner sina funderingar i en skrivbok som kanske läraren och någon kompis läser och som sedan läggs ned i en låda/bänk – ja du förstår.

Jag får också tillgång till elevernas kunskaper om Visby och Gotland vilket får mig att tänka på nytt undervisningsinnehåll. En bok kan med andra ord skapa undervisning i alla ämnen under ett helt läsår, det är jag helt övertygad om. Nu ser inte organisationen ut så där jag befinner mig men det skulle kunna gå. Om min entusiasm är lika stor hos eleverna vet jag faktiskt inte så det får bli min nästa uppgift att ta reda på.