Likt en ekorre har jag samlat på mig favoritmarkerade tweets

Jag samlar på mig favoritmarkerade tweets men läser dem aldrig. Har tidigare skrivit ett inlägg om detta. Nu har jag gått igenom de nya favoritmarkerade tweetsen och inser att jag sparar på tok för mycket. Här nedanför hittar du de länkar som jag i alla fall tycker att jag borde titta lite närmare på: De som står efter länken är de personer som twittrat om länkarna.

Inser nu att jag borde göra dessa sammanställningar lite oftare eftersom det blev en lååång lista. Vill också passa på att avsluta med några favoritmarkerade tweetar där Anne-Marie Körling säger kloka och viktiga ord som vi bör ta med oss in i klassrummet:

 

 

 

 

Jag har tittat tillbaka för att kunna se framåt

Jag har blivit så inspirerad av kollegor runt om i Sverige som på olika sätt arbetar med elevernas lärande – tänk vilken fantastisk lärarkår som varje dag undervisar runt om i Sveriges skolor. Björklund borde vara stolt som en tupp!

Jag har läst vad mina kollegor skrivit, tittat och läst på det som de länkat till och jag har lyssnat på dem när de har föreläst. När jag har inspirerats har jag självklart funderat hur jag själv arbetar med de områden som kollegorna har berättat om och hänvisat till. Utifrån det har jag funderat över min egen undervisning, min roll i klassrummet, elevernas kunskapsnivåer, elevernas lärande, elevernas inflytande på undervisningen, klassrummets utformning, elevernas språkutveckling och deras kunskaper i matematik. Elevernas resultat återspeglar min undervisning – så är det bara och det har fått mig att se tillbaka på vad jag har gjort under detta läsår för att på så sätt kunna se framåt. Se framåt och ändra på invanda mönster som behöver utvecklas och/eller undersökas djupare.

Jag satte mig helt enkelt ner och gjorde en tankekarta över saker som jag och eleverna kommer att fokusera mycket på under nästa läsår. Först kändes det lite sådär att visa upp mina ”tillkortakommanden” här på bloggen men samtidigt är det väl bara så det är. Alla lärare behöver ständigt utvärdera och fundera hur de ska utveckla sin undervisning för att eleverna ska känna sig motiverade och intresserade av den undervisning som erbjuds. Visst vore det intressant att se hur jag, du och alla andra funderar kring vårt uppdrag och tänk att samla alla våra fundering – det skulle bli värsta dokumentationen om vad vi lärare vill och behöver utveckla. En lärare till har i alla fall funderat och delgivit oss andra, nämligen Johan Falk. Han har verkligen strukturerat upp sina tankar medan ni hos mig får fundera hur jag tänker utifrån min tankekarta.

tankekarta

Nyfiket undrar jag nu hur du har tänkt, när du har tittat tillbaka för att kunna se framåt och kanske ändra något litet i kommande undervisning? Det vore så himla intressant att få ta del av.

Elevtankar

Roligt, bra, häftigt, jättekul, coolt, spännande och jätteroligt –  elevtankar och reflektioner inför vårt kommande arbete. Härligt med nyfikna och engagerade elever i skolan. Vad som sedan händer återstår att se.

Facebook skulle kunna vara lärarrummet

Är du medveten om att du är med och utvecklar skolsverige? Jag hade inte ens tänkt tanken innan jag i morse twittrade med @itmamman Christina Löfving.

 

  • Hur medvetna är du och jag om vår undervisning?
  • Vågar vi säga till våra kollegor: Det här gjorde jag bra!
  • Har vi någon kollega/person/vän som vi kan bolla våra undervisningstankar med?
  • Har vi någon som kan komma in i vårt klassrum för att se vad vi gör?
  • Kommer rektorn, kollegan eller föräldrar på besök?
  • Är det någon som frågar dig eller mig om hur vi tänker kring vår undervisning i förhållande till våra styrdokument?
  • Är du och jag mottagliga för dessa frågor?
  • Ser vi på frågorna som kritik eller tar vi emot dem som en fråga som visar intresse över vår undervisning?
  • Är jag inne och hälsar på i kollegans klassrum för att bli inspirerad (definitivt INTE för att kritisera)?
  • Bjuder vi in våra kollegor att vara delaktiga i vår undervisning?
  • Stänger vi vår klassrumsdörr?
  • Ja hur gör vi för att få syn på den undervisning vi bedriver?
  • Är det okej att säga att du och jag gör bra saker i våra klassrum?
  • Är det okej att säga att vi misslyckades eller att vi gjorde fel?
  • Är det okej att ta nya tag, pröva igen och utvärdera den misslyckade lektionen med den nya, som förhoppningsvis gick lite bättre?
  • Är det i själva ”misslyckandet” som vi ser vår egen utveckling?
  • Hur ofta får vi möjlighet att diskutera vår undervisning med andra lärare?

Att vara en del av Twitter, Facebook och bloggvärlden är att ständigt utvecklas. Att dela med sig av sina tankar och ta del av andras tankar gör att jag själv blir ”tvingad” att reflektera över hur jag gör, vad jag gör och varför.

Och även om inte läraren är aktiv i sociala medier så funkar det ändå. Facebook skulle kunna vara lärarrummet, Twitter skulle kunna vara rektorslinjen och bloggandet skulle kunna vara arbetslaget. Det är inte arenan som är det viktiga, det är att vi faktiskt börjar dela med oss och att vi vågar att utvecklas tillsammans. Vi måste våga dela med oss av vår yrkeskunskap – det står skrivet i våra styrdokument. Vi kan så oerhört mycket – tillsammans!!

Sätt igång och prata undervisning – hur, vad och varför så utvecklar vi skolsverige en liten bit till – starta redan på måndag!

 

 

Jag har inte lärt mig något nytt i januari 2011

Eleven utvärderar den undervisning som jag erbjöd och nu har jag fått något att tänka på till nästa gång vi möts. Och jag bara älskar elevens första mening i utvärderingen: Jag har inte lärt mig något nytt i januari 2011.

Dagens arbete

utvärdering

… och den som har fått mig att inse att elevens utvärderingar, tankar och bedömningar är av största vikt är Anne-Marie Körling. Läs hennes intressanta böcker Kiwimetoden och Vägen till skriftliga omdömen.

Tänk om vi hade tid att diskutera pedagogiskt …

Tänk om vi hade tid att diskutera pedagogiska frågor och funderingar … tänker jag och avbryter min tanke med detsamma. Tid? Tid har vi men hur prioriterar vi tiden? Vad diskuteras i skolan idag? Praktiska saker, pedagogik, styrdokument, skolbussen, raktvaktsschema…? Vad är viktigt att diskutera när vi samlas och vad kan istället diskuteras via mail? En prioriteringsfråga som kan skapa mer tid för det pedagogiska.

Jag är uppfylld av pedagogiska diskussioner, tankar och en heldag med information från Skolverket angående ny skollag, läroplaner och kursplaner (Lgr11). Det är utvecklande att diskutera pedagogigskt. Det är utvecklande att diskutera tillsammans med andra lärare från andra skolor. Så hur använder vi vår tid egentligen?

Rektorer, föräldrar, grannar och alla ni andra – lämna ett avtryck

Lite drygt en månad har gått sedan vi satte igång att arbeta med EmilWernböckerna. Eftersom jag tycker att det är en självklarhet att använda tekniken i undervisningen var det självklart att skapa en blogg där vi kan berätta om hur vi arbetar i skolan, hur vi tänker, vad vi ställer oss frågande till, vad vi vill undersöka, vad vi är kritiska till, allt enligt kursplanen i svenska:

Skolan skall i sin undervisning i svenska sträva efter att eleven utvecklar sin förmåga att i dialog med andra uttrycka tankar och känslor som texter med olika syften väcker samt stimuleras till att reflektera och värdera, … utvecklar sin förmåga att läsa, förstå, tolka och uppleva texter av olika slag, … samt utvecklar sin förmåga att tolka, kritiskt granska och värdera olika källor och budskap.

 Arbetet med böckerna hade jag gjort även om jag inte hade haft tillgång till bloggen, men jag vill att vi i skolan delar med oss av arbetet vi gör i det klassrum, i den skog eller i den gympasal vi befinner oss i. Att enbart hänga upp teckningar på väggarna och skriva i skrivböcker som läggs i lådor kanske är okej för andra lärare, men inte för mig. Jag vill att innehållet i vår undervisning ska segla ut från klassrummet och även befinna sig på andra platser än där vi är. Jag vill att den hamnar hos rektorn, andra rektorer, föräldrarna, andra föräldrar, kollegorna, andra kollegor, farmödrar, mormödrar, kusiner, bästa kompisen, FB, Twitter, Skolverket, Skolinspektionen, grannen, ja hos vem som helst som är intresserad och nyfiken på vad man gör i en svensk skola år 2010.

Hur går då själva arbetet kanske ni undrar? Just nu är vi inne i själva läsprocessen, vi lär känna Emil och hans värld. Jag läser högt ur boken Silverskatten tillsammans med eleverna. Utifrån det diskuterar vi vad vi läser. Så fort eleverna undrar över något tas det upp till diskussion vilket innebär att vi inte hinner speciellt många sidor på en lektion 😉 Antal sidor är helt oväsentligt och det tror jag också är viktigt för eleverna att förstå. Våra gemensamma diskussioner om innehållet i boken ger alla som finns i klassrummet en möjlighet att ta till sig andras funderingar och tankar kring hur man kan tänka när man läser. Alla lär sig, oavsett om man är lyssnare eller talare. Vi har så intressanta diskussioner och jag häpnar över elevernas engagemang och nyfikna funderingar. Vi läser inte bara en bok, vi diskuterar livet. Jag har skapat egna konton till alla elever, men alla har ännu inte haft tillfälle att skriva – förhoppningsvis ska det bli ändring på det ju längre vi arbetar med boken och bloggen. Några av eleverna är engagerade och skriver hemifrån andra är inte alls intresserade. Jag hoppas att detta ska ändra under läsåret som går eftersom vi ska arbeta med det här ända fram till sommaren. Bloggen ska även användas för att lära eleverna mer om upphovsrätt, källkritik, hur man skriver Wikipediaartiklar, hur YouTube fungerar men det får vi återkomma till lite längre fram. Jag som lärare har ett ansvar att lyfta dessa frågor till ett undervisningsinnehåll eftersom eleverna inte kan så mycket som vi tror om just dessa områden. Sedan kan de söka och leta, javisst, men att gå på djupet kring detta är lärarens uppgift att göra eleverna nyfikna på.

Det jag skulle önska för elevernas skull är att ni som är inne på bloggen för att läsa också lämnar ett avtryck efter er! Anna Jansson är vår flitigaste kommentator och det är vi väldigt glada och tacksamma för. Att hon läser och kommenterar gör eleverna engagerade och de vet att någon läser. Vi följer också statistiken på vår blogg med stort intresse. Så snälla! Gå in och kommentera här – det räcker med några få ord eller en mening och du kan ju vara anonym om du vill. Jag vet av egen erfarenhet att det var viktigt med kommentarerna när jag var ny i bloggvärlden – det sporrade till fortsatt skrivande när jag visste att någon läste det jag skrev. Att kommunicera är den allra viktigaste delen av arbetet med EmilWernbloggen. Att skriva till någon som faktiskt läser det vi skriver – det finns riktiga mottagande läsare därute i cyberspace. Ställ det mot att skriva ner sina funderingar i en skrivbok som kanske läraren och någon kompis läser och som sedan läggs ned i en låda/bänk – ja du förstår.

Jag får också tillgång till elevernas kunskaper om Visby och Gotland vilket får mig att tänka på nytt undervisningsinnehåll. En bok kan med andra ord skapa undervisning i alla ämnen under ett helt läsår, det är jag helt övertygad om. Nu ser inte organisationen ut så där jag befinner mig men det skulle kunna gå. Om min entusiasm är lika stor hos eleverna vet jag faktiskt inte så det får bli min nästa uppgift att ta reda på.

Respektfullt

Eleverna fick utvärdera det arbete de själva hade gjort. Och så fick de för första gången bedöma varandra – allt gjorde de tillsammans. De var snälla mot varandra, lyfte fram det positiva och det som var bra. De visade respekt och lyfte fram det självklara.