Om Marie Andersson

Grundskollärare som vunnit Guldäpplet 2011, krönikör för Lärarförbundets tidning Origo och håller även i Wordpressutbildningar för Webbstjärnan.

Att skriva sig till läsning

Efter en hel dag tillsammans med fantastiska pedagoger som arbetar med ASL behöver jag sammanfatta några av mina intryck och funderingar:

Sollentunas STL-cirkel har jag stött på tidigare och är värd att lyfta fram igen. Sollentuna använder den både i svenska och matematik

20130515-190817.jpg

20130515-190854.jpg

I Sollentuna använder de sig av Voicethread för bedömning. Värt att utforska vidare, då jag tidigare bara använt Voicethread för att presentera olika saker.

Åke Grönlund lyfte fram många olika intressanta saker och jag väljer följande: ”Effektiva arbetsmetoder är problemet, inte datorn i sig”. Du och jag kan med andra ord slarva bort elevernas tid.

Arne Trageton pratade mycket men jag tänker titta lite mer på Skrivehjulet

Intressant diskussion tog upp om vi i skolan ska träna fingersättning/tangentbordsträning eller inte. Delade meningar i gruppen. Varför är det viktigt? Ska vi lägga energi på det?

Lärarcitat: Aldrig hört någon elev som sagt: ”Det är kul att forma bokstäver” däremot att det är kul att skriva med hjälp av paddan”. Jag som lärare vinner tid att sitta och arbeta med enskilda barn när vi har paddan som lärverktyg.

Digital portfolio: Skapa elevmappar i Dropbox.

Litteratur: Stärk språket och Intelligent på tangent.

iPadkompis eller skrivkompis kan vara problematiskt som begrepp. Någon lärare hade löst det med att kalla det för skrivarpar istället eftersom inte alla barn är kompisar/kamrater med varandra men skrivarpar kan man vara ändå.

ASL/STL är många olika metoder. Varje lärare gör på sitt sätt.

4-, 5- eller 6- fältare verkar vara ett bra stödmaterial för eleverna.
Jag avslutar med:

VAR DIN EGEN KRITISKA VÄN – PROBLEMATISERA DIN UNDERVISNING.

Obekanta tal – varför krångla till det?

DSC_0324Jag och eleverna var helt överens. Varför ska obekanta tal i matematikböcker ersättas med frågetecken, blommor, tomma rutor, fjärilar, noter (!?) och andra orelevanta symboler? Eleverna uttryckte det som att varför ska de lära sig olika symboler under skoltiden när de i alla fall i slutändan måste lära sig att det obekanta talet skrivs med en bokstav, vanligtvis x, y eller z? Varför göra det svårare?

Yngre elever kan minsann lära sig att ett obekant tal skrivs med en bokstav, lika väl som att det skrivs som en fjäril, frågetecken eller en not. Varför krångla till det?

 

Wikipediamini

Jag var på SETT 2013 och lyssnade på Sophie Österberg, utbildningsansvarig på Wikimedia Sverige. Hon ville att fler skulle dela med sig av sina kunskaper på Wikipedia. Jag blev också upplyst om att 90% av de som skriver på Wikipedia är män. I en veckas tid har jag funderat på det som Sophie sa (och lite andra saker hon tog upp). Jag funderade kring hur mina elever, de yngre, ska kunna få vara med och bidra på Wikipedia där det redan finns så mycket men där det ändå är ”svårt” att slå sig in  då artiklarna skrivs av vuxna (män?). Jag skrev ett inlägg på Wikimedia Sveriges FB-sida:

Jag är lärare för elever som är aning yngre och tänker på hur de ska kunna bidra med innehåll på Wikipedia. Inte så lätt att ”slå sig in” bland alla vuxna (män?) som skriver och redigerar på Wikipedia. Hur tänker ni kring detta? BarnWikipedia? Jag tycker det är oerhört viktigt att även yngre barn får vara med och bidra och redigera innehåll på Wikipedia. Det är en demokratifråga och en oerhört viktig kunskap för att eleverna ska utveckla en del av sin sin medie- och informationskunnighet. Mina elever har iofs skrivit Wikipediaartikeln Emil Wern, så vi har i alla fall försökt.

En väldigt intressant diskussion tog fart, både på Facebook och på Twitter där jag bl a fick reda på att det redan finns en Wikipediamini, på franska. Det verkar också som om intresset är stort för ett Wikipediamini i Sverige och att det redan är i ”planeringsstadiet” hos WikiiSkola:

Jag tror också att det hade varit intressant att jämföra artiklar på Wikipedia med artiklar skrivna på Wikipediamini – samma artikel skulle presenteras på så olika sätt. Jag tror att bilder och filmer skulle vara mer frekvent använda på Wikipediamini än på Wikipedia. Nu är jag inte riktigt insatt i alla riktlinjer etc men jag tror att unga skulle presentera sina artiklar på ett mer kreativt sätt än vad 90% av alla män som skriver på Wikipedia gör. Det här ”projektet” kommer att bli väldigt spännande att följa och blir det ett Wikipediamini kommer det att bli en stor del av min kommande undervisning. Jag vill att eleverna ska dela med sig och bidra med all sin klokhet och kunskap. Det är deras demokratiska rättighet och en förutsättning att bli medie- och informationskunniga. Den stora knäckfrågan är vad ”unga” innebär – vilken åldersgräns skulle det vara på Wikipediamini? Det har jag inget svar på än, från yngre upp till 13-15 år? Jag funderar vidare och lär återkomma med fler blogginlägg.

Att hänga på nätet – en livskunskap

DSC_0020Först var det begreppet datorer, som ändrades till IT. Snart kom man på att kommunikationen var viktig och det klämdes in ett ”K” – IKT.

Jag ser fortfarande att begreppet IKT används frekvent och begreppet lär hänga med en lång tid framöver. Jag ifrågasätter inte om någon använder begreppet IKT men för mig är inte det ett aktuellt begrepp längre. Jag har lämnat IKT-begreppet bakom mig och använder mig sedan någon månad tillbaka av begreppet MIK – Medie- och informationskunnighet, ett stort område att vara kunnig i. Detta efter att ha läst en mycket intressant skrift: Medie- och informationskunnighet i nätverkssamhället, Skolan och demokratin. Jag har fortfarande mycket att lära och mycket att förstå. Nyfiket undrar jag hur du tänker… Här kan du ladda ner en kortfattad info om MIK.

 

Fotografering, yttrandefrihet och paparazzis

Jag läste Joachim Jardenbergs blogginlägg om vad som gäller vid fotografering och publicering av bilder på nätet och i annonser. Ett så pass viktigt inlägg att jag inte kunde låta bli att använda det som grund och stöd för min undervisning.

Utan att ha diskuterat med kompisar eller med mig fick eleverna först svara på Joachims frågor på Mentimeter. Detta för att de skulle få möjlighet att visa vad de tyckte innan vi diskuterade vidare om vad som egentligen gäller.

Och så här svarade eleverna:

Efter Mentimeter-klickandet (som eleverna prövade för första gången idag) började vi tillsammans diskutera de rätta svaren. Det blev intressanta diskussioner om yttrandefrihet, yttrandefrihetslagen, demokratier, diktaturer, fängelse, tortyr, paparazzis, kränkningar, mobbing och förmågan att tänka sig för innan barn, ungdomar och vuxna väljer att publicera något på nätet. Yttrandefrihetsbegreppet var inte helt lätt att förstå och ta till sig för eleverna men till slut insåg de att de får säga, skriva och fotografera vad de vill (även om det alltid finns undantag). Jag blev dock lite förvånad över att eleverna inte riktigt kopplade ihop fråga 3 med vårt ständiga arbete kring Upphovsrätt. Den ständiga diskussionen att lyfta medie- och informationsfrågor under skoldagen blev med ens tydligare för mig.

De flesta av våra elever (inte alla) publicerar sig på nätet via bloggar, YouTube, Instagram, Twitter, Facebook eller vad det nu kan vara. Vi i skolan har en skyldighet och ett uppdrag utifrån läroplanen att utbilda våra elever till medvetna demokratiska samhällsmedborgare vilket idag bl a innebär att de måste bli medie- och informationskunniga (MIK). Och kan inte du och jag, som lärare, något om MIK, ja då måste vi lära oss. Det gör vi genom att fråga, läsa på och ta till oss kunskap kring detta viktiga ämne i en teknikintensiv värld som både lärarer och elever lever i.

För att eleverna ska kunna äga kunskapen om vad som faktiskt gäller vid fotografering och publicering fick eleverna välja hur det skulle presentera det vi hade diskuterat idag. Det blev fyra filmer och två faktatexter. Därefter fick de presentera sina filmer och texter för några elever som inte hade deltagit i diskussionerna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Motion Capture – ett sätt att förstå

Kolla vad jag hittade när jag googlade på Motion Capture studio. Precis det som ni fick se och prova på när ni besökte högskolans Motion Capture studio.

DSC_0014

 

Nu är det filmtajm och nu ska ni få se lite mer än vad ni fick se när vi var i hamnen. Efter att vi har sett några filmklipp ska vi diskutera och fundera över vad ni såg och varför :)

En lärorik dag i en digital värld, att förstå det som finns bakom

När jag började arbeta med digitala verktyg tillsammans med mina elever så tror jag inte riktigt att jag förstod vad vi höll på med. Jag förstod bara det ”ytliga”, att det skulle användas, inte hur det fungerade när vi skulle ”djupdyka” i det. Men för att förstå måste vi, både lärare och elever, pröva, misslyckas, ändra, pröva igen, lyckas och gå vidare.

Under tiden vi utforskade, använde och analyserade olika saker med hjälp av bloggen så började vi att förstå. Vi gjorde en upphovsresa tillsammans. Jag har nu förstått att ett utav våra uppdrag är att få eleverna att förstå deras egen roll och medverkan i den lärande miljön som idag omfamnar dem, ja samhället i stort. Den lärande miljön finns inte enbart i skolan utan även hemma hos eleven, hemma hos elevens kompis, farmor, kusin eller hos vem det nu kan vara. Om eleven då bär med sig en förståelse och en medvetenhet kring de spelregler som gäller på t ex Internet, i en app eller i ett online-spel så kan de lättare se sin egen roll i det som de samspelar med. Att de vet att de har rättigheter men att de också har skyldigheter på den digitala arenan innebär förhoppningsvis att de är bättre rustade när de växer upp och blir vuxna och ska arbeta i det samhälle som finns då.

Mina elever börjar även få lite förståelse och medvetenhet kring spel och appar och vad som krävs för att det faktiskt ska bli ett spel eller en app. Det tror jag är precis lika viktigt som att de ska veta vad Internet är, hur det fungerar och varför. I förra veckan var vi på besök på högskolan på Gotland där eleverna fick besöka Speldesignutbildningen på högskolans Motion Capture Studio och en av eleverna fick klä på sig en likadan svart dräkt som syns i videoklippet och alla mina elever fick då möjlighet att se hur man animerar t ex karaktärer i spel och filmer som t ex Avatar. De fick en förståelse för att animerade filmer och spel inte bara är spel utan att det ligger mycket arbete och riktiga människor bakom. De fick också lära sig att man inte väljer speldesignutbildningen om man vill spela spel. Det fanns det inte så mycket tid till, enligt den student som visade oss runt. Han berättade att det krävdes mycket matematik och att man skulle läsa högvis med böcker. :) Det är viktigt med förståelse och det har vi ett uppdrag i läroplanen att ge våra elever under tiden de befinner sig i skolan. Efter det fick de möjlighet att besöka programmerarna på högskolan som nu programmerar elevernas appar. Där fick de se hur långt deras idéer till Androidappar har kommit, hur det ser ut när studenterna kodar elevernas appar och de fick även möjlighet till att tycka till kring programmerarnas val av bilder och upplägg.

Med andra ord, en lärorik dag i en digital värld.

Vem och varför

DSC_0036

Jag läser Skollagen, ja, tro det eller ej med det gör jag faktiskt. Jag lusläser inte från pärm till pärm utan jag sökläser och hittar till slut det jag letar efter. Att ha skollagen i min iPad underlättar när jag vill få stöd för mina tankar. Vi lärare läser läroplanen men läser vi skollagen?

I förra veckan funderade jag på följande:

Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. 
Skollagen, Kap 1, §5 Utformningen av utbildningen

Det var några tankar kring detta och sedan blev det inte så mycket mer. Tankarna tog åter fart efter att jag hade läst Göran Svanelids inlälgg i FB-gruppen The big five:

När jag föreläser brukar jag raljera lite om de ”visioner” som man ofta hittar på skolornas hemsidor. Min poäng är vad som ofta INTE står att finna, nämligen några rader om LÄRANDE. I samma andetag ställer jag frågan: Vilken skola blir först med att sticka ut hakan och skriva att VÅR UNDERVISNING VILAR PÅ VETENSKAPLIG GRUND.

Jag tänker på mig, den enskilda läraren. Vet jag vilken vetenskaplig grund min undervisning vilar på? Vilka ”gubbar och tanter” läste jag om på lärarhögskolan och vilka av dem är gällande idag då jag är tillsammans med mina elever? När jag läste på lärarhögskolan var t ex inte de digitala verktygen i undervisningen något som diskuterades och vad säger vetenskapen om dessa verktyg idag? Eller spelar det inte någon roll att de digitala verktygen gjort sitt intåg i skolan, är det i alla fall de ”gamla gubbarna och tanterna” som fortfarande gäller? Vad säger den beprövade erfarenheten, lärarens kunskaper om vad som funkar eller inte funkar? Räcker det med att vi utbildar varandra som nätkollegor? Idag pratas det om begreppet konnektivism. Är det en inlärningsteori eller en pedagogisk tanke? Vem av alla kloka tänkare gäller egentligen, idag, nu, i ett klassrum i Sverige? Är det Lev Vygotskij, John Hattie, John Dewey, Ellen Key eller kanske någon helt annan som ska stärka mig i mitt sätt att undervisa?

Hur gör du? Vem har du i tanken när du planerar din undervisning och arbetar tillsammans med eleverna? Vilken vetenskaplig grund lutar du dig mot och vilka beprövade erfarenheter kan du referera till?

Slutligen, står det på din skolas hemsida att undervisningen vilar på vetenskaplig grund? Det gör det i alla fall inte på vår skolas hemsida…

Idag – Scratch på schemat

Åsa Kronkvists film om hur man gör ett enkelt spel i Scratch, lite gemensamt prat om hur Scratch hemsida fungerar och sedan ville alla eleverna testa. Jag trodde faktiskt inte att det skulle bli ett så stort intresse kring att skapa med Scratch som det faktiskt blev. Jag fick ”kasta” ut eleverna när det var dags för rast för ingen av dem ville sluta. Och jag kan säga att jag är sämst av alla i vår klass på hur Scratch fungerar och vilka olika bitar jag ska använda för att få Scratchprojekten att fungera. Eleverna kommer till mig med sina frågor om hur de ska ta sig vidare och jag hänvisar dem oftast till någon av de andra eleverna som redan är experter på att programmera. Ett av elevernas allra första Scratchprojekt blev idag uppladdat på vårt gemensamma skolkonto.

Du skulle ha varit där, sett dem koncentrerat pröva och pröva igen. Du skulle ha sett deras ansikten som sken upp när deras figurer gjorde precis som eleven hade tänkt sig att de skulle göra. Du skulle ha hört skratt, frågor, uppmuntrande ord och elever som hjälper andra elever vidare. Om du hade varit där hade du sett motiverade, intresserade, engagerade och nyfikna elever som var kreativa och djupt koncentrerade i sin skapande process.

 

Nu är det bara att börja använda Scratch tillsammans med eleverna

Så gick hela söndagen och nu är det kväll. Jag har försökt lära mig mer om hur Scratch fungerar. Ögonen svider och jag är lite trött i huvudet men samtidigt uppfylld av tanken att använda Scratch tillsammans med eleverna. Jag har läst, tittat på olika videor, frågat på Twitter, frågat igen och klickat mig vidare på användbara länkar, som du hittar här. Jag har läst Lgr11, strukit under, funderat men inte funderat klar och slutligen tog jag mig tid till att skapa två egna projekt. Jag hade en Scratch videotutorial öppen medan jag skapade mina egna projekt i Scratch. Att ha någon som berättar och visar under tiden jag lär mig passar mig alldeles utmärkt. Detta söndagsarbete har resulterat i en animerad berättelse ”The wizard and the ghost” och en musikvideo som heter ”They were dancing”.

Några minuter efter att jag hade laddat upp mina projekt på Scratch webbsida fick jag två kommentarer och ett meddelande om att min musikvideo redan var remixad och nu heter den remixade varianten ”They were dancing and now they have a dog”. Wow! Tänk när eleverna kommer så här långt. Återigen det här att det har betydelse vad eleverna gör och att någon annan vill använda det som eleverna skapar, att någon annan använder det som eleverna har börjat med, förfinar och förbättrar eller gör till något helt annat. Det är precis det här som Creative Commons möjliggör och att vi idag med datorers och Internets hjälp skapar kommunikation och lärande världen över.

Det som blev väldigt tydligt för mig är att Scratch handlar om att få vara kreativ, att utveckla alla sina förmågor (The Big Five) och att åskådliggöra en berättelse, en tanke eller en idé genom att skapa. Tidigare trodde jag mer att det handlade om att enbart skapa spel (som jag har likställt med att programmera) men som sagt, du kan göra precis vad som helst; sagor, berättelser, dikter, musikvideor, räknesagor, historiska berättelser eller vad det nu kan bli. Du lär säkerligenkänna nya Scratchare, du får dela med dig av dina kunskaper, kommentera och utvecklas tillsammans med någon som sitter väldigt nära eller på andra sidan jordklotet. En stor styrka är att det går att ladda ner någon annans projekt och bums ser du hur just det projektet är programmerat. Jag är också glad att jag tog mig tid och skrapade lite djupare under ytan på Scratch än vad jag gjorde för några år sedan då jag fick vetskap om Scratch, installerade och lät det rinna ut i sanden. Det har varit intressant att lyssna på de webinarer som finns tillgänglig på nätet och höra hur de som skapat Scratch tänker kring hur det går att använda.

Scratch har växt i mina ögon och jag ser det som ett mycket användbart pedagogiskt verktyg att använda i skolan.