Facebook skulle kunna vara lärarrummet

Är du medveten om att du är med och utvecklar skolsverige? Jag hade inte ens tänkt tanken innan jag i morse twittrade med @itmamman Christina Löfving.

 

  • Hur medvetna är du och jag om vår undervisning?
  • Vågar vi säga till våra kollegor: Det här gjorde jag bra!
  • Har vi någon kollega/person/vän som vi kan bolla våra undervisningstankar med?
  • Har vi någon som kan komma in i vårt klassrum för att se vad vi gör?
  • Kommer rektorn, kollegan eller föräldrar på besök?
  • Är det någon som frågar dig eller mig om hur vi tänker kring vår undervisning i förhållande till våra styrdokument?
  • Är du och jag mottagliga för dessa frågor?
  • Ser vi på frågorna som kritik eller tar vi emot dem som en fråga som visar intresse över vår undervisning?
  • Är jag inne och hälsar på i kollegans klassrum för att bli inspirerad (definitivt INTE för att kritisera)?
  • Bjuder vi in våra kollegor att vara delaktiga i vår undervisning?
  • Stänger vi vår klassrumsdörr?
  • Ja hur gör vi för att få syn på den undervisning vi bedriver?
  • Är det okej att säga att du och jag gör bra saker i våra klassrum?
  • Är det okej att säga att vi misslyckades eller att vi gjorde fel?
  • Är det okej att ta nya tag, pröva igen och utvärdera den misslyckade lektionen med den nya, som förhoppningsvis gick lite bättre?
  • Är det i själva ”misslyckandet” som vi ser vår egen utveckling?
  • Hur ofta får vi möjlighet att diskutera vår undervisning med andra lärare?

Att vara en del av Twitter, Facebook och bloggvärlden är att ständigt utvecklas. Att dela med sig av sina tankar och ta del av andras tankar gör att jag själv blir ”tvingad” att reflektera över hur jag gör, vad jag gör och varför.

Och även om inte läraren är aktiv i sociala medier så funkar det ändå. Facebook skulle kunna vara lärarrummet, Twitter skulle kunna vara rektorslinjen och bloggandet skulle kunna vara arbetslaget. Det är inte arenan som är det viktiga, det är att vi faktiskt börjar dela med oss och att vi vågar att utvecklas tillsammans. Vi måste våga dela med oss av vår yrkeskunskap – det står skrivet i våra styrdokument. Vi kan så oerhört mycket – tillsammans!!

Sätt igång och prata undervisning – hur, vad och varför så utvecklar vi skolsverige en liten bit till – starta redan på måndag!

 

 

Okänd lärare ber mina elever om hjälp

Jag läser en kommentar på Detektiven Emil och vi från Umeåläraren som ber mina elever om hjälp:

Fantastiskt bra jobbat! Jag har precis börjat läsa om Emil Wern för mina egna barn (8 och 10 år). Jag undrar vilken klass ni går i, ni kan ju så mycket. Själv undervisar jag i en etta, och är väldigt intresserad av att dra igån ett arbete runt Emil. Har ni några bra tips på hur jag ska börja? Eller är de för små, kanske jag ska vänta något år? Tipsa mig gärna! Hälsar en inspirerad lärare i Umeå (Västerbotten)

Jag inser när jag läser Umeålärarens kommentar att bloggar spelar stor roll, de är viktiga. Genom att skriva bloggar innebär det också att man delar med sig av sina tankar och erfarenheter. Den/de som läser inspireras av det lästa och vill kanske själva pröva på. Det som känns extra roligt med kommentaren här ovanför är faktiskt att en lärare ber elever om hjälp. Mina elever och en lärare som aldrig annars skulle ha träffats, kommunicerat med varandra, aldrig utbytt erfarenheter, tankar, frågor och kunskaper med varandra. Jag ser att den elev som godkänt Umeålärarens kommentar också har svarat på en av hennes frågor. Kanske inte svar på alla de funderingar som Umeåläraren vill ha svar på, men ändå ett svar. Jag tycker det här är stort och det är med stor stolthet som jag inser att vi faktiskt gör ett viktigt arbete med vår blogg, vi bidrar med vårt kunnande. Jag kommer att följa upp denna kommentar efter höstlovet eftersom jag hoppas att eleverna kan bidra med många synpunkter till Umeåläraren så att hon kanske kan sätta igång med sitt projekt som hon funderar kring.

Läser samtidigt på Peter Ellwes blogg om något liknande:

På onsdag blir det ännu en resa till Stockholm för att föreläsa på Digitala Akademins nätverksträff på Nalen. Temat för denna kväll är ”Skapa och använda digitala lärresurser”. Jag kommer då prata om att dela med oss av elevernas arbeten på nätet och vilka fördelar det ger både för oss lärare men även för eleverna. Lite exempel från min undervisning blandas med andra lärares grymma aktiviteter på nätet.

… och sedan värmer det mitt lärarhjärta när jag inser att någon av mina elever faktiskt är inne och ”skolarbetar” under höstlovet. Eller rättare sagt, jag tror inte eleven känner det som ett skolarbete utan bloggen är något som intresserar och skapar nyfikenhet och ur det föds också viljan. Och det är väl så vi alla vill att skolan ska uppfattas.

Rektorer, föräldrar, grannar och alla ni andra – lämna ett avtryck

Lite drygt en månad har gått sedan vi satte igång att arbeta med EmilWernböckerna. Eftersom jag tycker att det är en självklarhet att använda tekniken i undervisningen var det självklart att skapa en blogg där vi kan berätta om hur vi arbetar i skolan, hur vi tänker, vad vi ställer oss frågande till, vad vi vill undersöka, vad vi är kritiska till, allt enligt kursplanen i svenska:

Skolan skall i sin undervisning i svenska sträva efter att eleven utvecklar sin förmåga att i dialog med andra uttrycka tankar och känslor som texter med olika syften väcker samt stimuleras till att reflektera och värdera, … utvecklar sin förmåga att läsa, förstå, tolka och uppleva texter av olika slag, … samt utvecklar sin förmåga att tolka, kritiskt granska och värdera olika källor och budskap.

 Arbetet med böckerna hade jag gjort även om jag inte hade haft tillgång till bloggen, men jag vill att vi i skolan delar med oss av arbetet vi gör i det klassrum, i den skog eller i den gympasal vi befinner oss i. Att enbart hänga upp teckningar på väggarna och skriva i skrivböcker som läggs i lådor kanske är okej för andra lärare, men inte för mig. Jag vill att innehållet i vår undervisning ska segla ut från klassrummet och även befinna sig på andra platser än där vi är. Jag vill att den hamnar hos rektorn, andra rektorer, föräldrarna, andra föräldrar, kollegorna, andra kollegor, farmödrar, mormödrar, kusiner, bästa kompisen, FB, Twitter, Skolverket, Skolinspektionen, grannen, ja hos vem som helst som är intresserad och nyfiken på vad man gör i en svensk skola år 2010.

Hur går då själva arbetet kanske ni undrar? Just nu är vi inne i själva läsprocessen, vi lär känna Emil och hans värld. Jag läser högt ur boken Silverskatten tillsammans med eleverna. Utifrån det diskuterar vi vad vi läser. Så fort eleverna undrar över något tas det upp till diskussion vilket innebär att vi inte hinner speciellt många sidor på en lektion 😉 Antal sidor är helt oväsentligt och det tror jag också är viktigt för eleverna att förstå. Våra gemensamma diskussioner om innehållet i boken ger alla som finns i klassrummet en möjlighet att ta till sig andras funderingar och tankar kring hur man kan tänka när man läser. Alla lär sig, oavsett om man är lyssnare eller talare. Vi har så intressanta diskussioner och jag häpnar över elevernas engagemang och nyfikna funderingar. Vi läser inte bara en bok, vi diskuterar livet. Jag har skapat egna konton till alla elever, men alla har ännu inte haft tillfälle att skriva – förhoppningsvis ska det bli ändring på det ju längre vi arbetar med boken och bloggen. Några av eleverna är engagerade och skriver hemifrån andra är inte alls intresserade. Jag hoppas att detta ska ändra under läsåret som går eftersom vi ska arbeta med det här ända fram till sommaren. Bloggen ska även användas för att lära eleverna mer om upphovsrätt, källkritik, hur man skriver Wikipediaartiklar, hur YouTube fungerar men det får vi återkomma till lite längre fram. Jag som lärare har ett ansvar att lyfta dessa frågor till ett undervisningsinnehåll eftersom eleverna inte kan så mycket som vi tror om just dessa områden. Sedan kan de söka och leta, javisst, men att gå på djupet kring detta är lärarens uppgift att göra eleverna nyfikna på.

Det jag skulle önska för elevernas skull är att ni som är inne på bloggen för att läsa också lämnar ett avtryck efter er! Anna Jansson är vår flitigaste kommentator och det är vi väldigt glada och tacksamma för. Att hon läser och kommenterar gör eleverna engagerade och de vet att någon läser. Vi följer också statistiken på vår blogg med stort intresse. Så snälla! Gå in och kommentera här – det räcker med några få ord eller en mening och du kan ju vara anonym om du vill. Jag vet av egen erfarenhet att det var viktigt med kommentarerna när jag var ny i bloggvärlden – det sporrade till fortsatt skrivande när jag visste att någon läste det jag skrev. Att kommunicera är den allra viktigaste delen av arbetet med EmilWernbloggen. Att skriva till någon som faktiskt läser det vi skriver – det finns riktiga mottagande läsare därute i cyberspace. Ställ det mot att skriva ner sina funderingar i en skrivbok som kanske läraren och någon kompis läser och som sedan läggs ned i en låda/bänk – ja du förstår.

Jag får också tillgång till elevernas kunskaper om Visby och Gotland vilket får mig att tänka på nytt undervisningsinnehåll. En bok kan med andra ord skapa undervisning i alla ämnen under ett helt läsår, det är jag helt övertygad om. Nu ser inte organisationen ut så där jag befinner mig men det skulle kunna gå. Om min entusiasm är lika stor hos eleverna vet jag faktiskt inte så det får bli min nästa uppgift att ta reda på.

Morgonchat om skolan

Jag är sjuk och hemma, och självklart hamnade jag vid datorn eftersom jag var tvungen att skicka iväg papper som eleverna ska ha under dagen. Då kontaktade min brorson mig via MSN. En morgonchat om skolan, i all hast.

Jag fascineras av hur lätt det är att få kontakt med andra via tekniken. Inte hade min brorson ringt upp mig kl 7.36 på morgonen bara för att säga hej om inte datorn hade funnits. Den här killen är en datoranvändare, han sitter vid datorer och med mobiltelefoner. Då fnyser någon kanske och undrar vad det ska vara bra för. Han är väldigt intresserad av att läsa på Wikipedia – han suger i sig det mesta som har med sport att göra och han tittar på YouTubeklipp för se det som intresserar honom inom sport. Han lär sig och kan rabbla upp än det ena än det andra. Varför är folk så teknikfientliga? Varför är folk misstänksamma mot att använda tekniken – hemma och i skolan? Varför värja sig över huvud taget? Tänk vad enkelt jag kunde ge mina kollegor några papper idag, jag här och de på jobbet – ett par musklick och några ord nedskrivna med tangenterna och vips – allt är i skolan.  Jag är oerhört tacksam för tekniken eftersom den skapar möjligheter, engagerar, kommunicerar och underlättar. Jag vill att eleverna ska känna precis samma sak.

Dialogisera mera

Hur och vad gör att dina kollegor utvecklas i dialog med dig? Hur utvecklas du i dialog med dina kollegor? Hur utvecklar ni/vi varandra? Varje enskild lärare, rektor, IT-pedagog, förskollärare eller vilken yrkestitel vi än har så äger vi kunskap som borde delges, diskuteras och lyftas fram tillsammans med andra. Vågar vi fråga, blotta och ifrågasätta i dialog med varandra? Jag tycker det eftersom det blir så ensamt att vara ensam med ens egna tankar.
Bild: Öpedagogen

Kommer du ihåg?

Kommer du ihåg, den där första dagen som nyutexaminerad lärare? När du stod där inför en hel klass och skulle börja använda all den kunskap du fått med dig från lärarhögskolan. Kommer du ihåg hur mycket du arbetade, planerade, planerade och planerade lite till inför den där lektionen? Kommer du ihåg allt det där du förväntades kunna? Kommer du ihåg första utvecklingssamtalet? Kommer du ihåg?

Jag kommer ihåg den där lektionen, jag kommer ihåg eleverna, jag kommer ihåg kollegorna, jag kommer ihåg all tid jag lade ner på att planera, planera och åter planera, jag kommer ihåg kunskaperna som jag förväntades kunna, jag kommer ihåg föräldrarna och jag kommer ihåg utvecklingssamtalen.

Kom ihåg hur det faktiskt var när du möter en nyutexaminerad lärare, kanske en blivande kollega. Kom ihåg att han eller hon behöver ditt och mitt stöd.
Bild: Öpedagogen

Du borde väl veta

” – Du är ju lärare, du borde väl veta.”
Känner någon igen påståendet eller är det kanske en fråga? Svaret är i alla fall: ”Nej vi lärare vet inte allt men vi får ta reda på.” Bara för att vi har en lärarutbildning betyder det inte att vi fått med oss ”allt” i vårt lärarbagage. När jag gick ut från lärarhögskolan var det någon som drog en parallell med att ta körkort. ”Nu har du fått ditt lärarkörkort så nu är det dags att gå ut och fortsätta att lära.” Bara för att vi fick ett körkort innebär inte det att vi är experter på att köra bil eller lärt oss om alla vägmärken eftersom det kommer ständigt nya. Det samhälle som jag kom ut i som nyutexad lärare är inte det samhälle som vi idag lever i. Då diskuterade vi vad vilken  kunskap eleverna skulle ha med sig och det gör vi förhoppningsvis även idag. Den kunskap eleverna bar med sig då har antagligen ändrats idag. När jag gick på lärarhögskolan hade jag aldrig arbetat med datorer, idag är datorn det självklara verktyget i samhället.

Vad gör då läraren som inte kan eller vet? I mitt fall vänder jag mig oftast till mina kollegor på nätet – via mail, Twitter, FB eller bloggar söker jag upp den som jag tror kan hjälpa mig med mina funderingar och frågor. Jag är lärlingen och söker en som har mer erfarenhet än jag. Vi lärare kan inte kunna allt för vem kan det och vilken yrkesgrupp är redan fullärd? Jag tror också att det är viktigt att vi visar att vi inte kan och vågar söka oss vidare till andra som kan lite mer än oss själva. Att ha ett kollegium, oavsett om det finns på den egna skolan, i grannkommunen eller spitt över hela Sverige, ja till och med utanför vårt lands gränser, är en oerhörd resurs. Jag utvecklas varje dag, i stort som smått och det är oerhört lärorikt att vara lärare.

Och då undrar du kanske vad det är jag håller på att lära mig mer om. Jo – Google. Google!! tänker du, det vet väl alla vad det är. Jo, visst vet jag vad Google är men jag funderar på hur jag ska få mina elever, 10-13 år, att förstå vad Google egentligen är och hur det fungerar. Handen på hjärtat, vad kan du själv om Google? Vågar du visa din ”okunskap om Google” eller vi kanske ska ändra det till: Vågar du visa ditt intresse för vad Google egentligen är, vad eleverna behöver veta/kunna och vad det är vi ska undervisa om.

Skriv gärna en kommentar om just detta, ju mer vi visar vad vi kan eller vad vi undrar över, desto mer lär vi av varandra.
Bilder: Öpedagogen