Vem och varför

DSC_0036

Jag läser Skollagen, ja, tro det eller ej med det gör jag faktiskt. Jag lusläser inte från pärm till pärm utan jag sökläser och hittar till slut det jag letar efter. Att ha skollagen i min iPad underlättar när jag vill få stöd för mina tankar. Vi lärare läser läroplanen men läser vi skollagen?

I förra veckan funderade jag på följande:

Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. 
Skollagen, Kap 1, §5 Utformningen av utbildningen

Det var några tankar kring detta och sedan blev det inte så mycket mer. Tankarna tog åter fart efter att jag hade läst Göran Svanelids inlälgg i FB-gruppen The big five:

När jag föreläser brukar jag raljera lite om de ”visioner” som man ofta hittar på skolornas hemsidor. Min poäng är vad som ofta INTE står att finna, nämligen några rader om LÄRANDE. I samma andetag ställer jag frågan: Vilken skola blir först med att sticka ut hakan och skriva att VÅR UNDERVISNING VILAR PÅ VETENSKAPLIG GRUND.

Jag tänker på mig, den enskilda läraren. Vet jag vilken vetenskaplig grund min undervisning vilar på? Vilka ”gubbar och tanter” läste jag om på lärarhögskolan och vilka av dem är gällande idag då jag är tillsammans med mina elever? När jag läste på lärarhögskolan var t ex inte de digitala verktygen i undervisningen något som diskuterades och vad säger vetenskapen om dessa verktyg idag? Eller spelar det inte någon roll att de digitala verktygen gjort sitt intåg i skolan, är det i alla fall de ”gamla gubbarna och tanterna” som fortfarande gäller? Vad säger den beprövade erfarenheten, lärarens kunskaper om vad som funkar eller inte funkar? Räcker det med att vi utbildar varandra som nätkollegor? Idag pratas det om begreppet konnektivism. Är det en inlärningsteori eller en pedagogisk tanke? Vem av alla kloka tänkare gäller egentligen, idag, nu, i ett klassrum i Sverige? Är det Lev Vygotskij, John Hattie, John Dewey, Ellen Key eller kanske någon helt annan som ska stärka mig i mitt sätt att undervisa?

Hur gör du? Vem har du i tanken när du planerar din undervisning och arbetar tillsammans med eleverna? Vilken vetenskaplig grund lutar du dig mot och vilka beprövade erfarenheter kan du referera till?

Slutligen, står det på din skolas hemsida att undervisningen vilar på vetenskaplig grund? Det gör det i alla fall inte på vår skolas hemsida…

Lgr11 – KAN och HAR FÅTT KUNSKAP OM

I Lpo94 ska skolan sträva efter att varje elev behärskar, utvecklar, lär sig, tillägnar sig, har förtrogenhet med, har kunskap om. I Lgr11 är skolans mål och skolans ansvar för att varje elev efter genomgången grundskola KAN göra, KAN använda, KAN lösa, KAN lära, KAN utforska, KAN samspela, KAN ta del av eller HAR FÅTT KUNSKAP OM

Jag tycker att Lgr11 stramar upp och kvalitetssäkrar elevens rättighet till en bättre utbildning än tidigare – en tydligare skrivning. Nu är det upp till dig och mig att se till att så blir fallet.

Rektorer, föräldrar, grannar och alla ni andra – lämna ett avtryck

Lite drygt en månad har gått sedan vi satte igång att arbeta med EmilWernböckerna. Eftersom jag tycker att det är en självklarhet att använda tekniken i undervisningen var det självklart att skapa en blogg där vi kan berätta om hur vi arbetar i skolan, hur vi tänker, vad vi ställer oss frågande till, vad vi vill undersöka, vad vi är kritiska till, allt enligt kursplanen i svenska:

Skolan skall i sin undervisning i svenska sträva efter att eleven utvecklar sin förmåga att i dialog med andra uttrycka tankar och känslor som texter med olika syften väcker samt stimuleras till att reflektera och värdera, … utvecklar sin förmåga att läsa, förstå, tolka och uppleva texter av olika slag, … samt utvecklar sin förmåga att tolka, kritiskt granska och värdera olika källor och budskap.

 Arbetet med böckerna hade jag gjort även om jag inte hade haft tillgång till bloggen, men jag vill att vi i skolan delar med oss av arbetet vi gör i det klassrum, i den skog eller i den gympasal vi befinner oss i. Att enbart hänga upp teckningar på väggarna och skriva i skrivböcker som läggs i lådor kanske är okej för andra lärare, men inte för mig. Jag vill att innehållet i vår undervisning ska segla ut från klassrummet och även befinna sig på andra platser än där vi är. Jag vill att den hamnar hos rektorn, andra rektorer, föräldrarna, andra föräldrar, kollegorna, andra kollegor, farmödrar, mormödrar, kusiner, bästa kompisen, FB, Twitter, Skolverket, Skolinspektionen, grannen, ja hos vem som helst som är intresserad och nyfiken på vad man gör i en svensk skola år 2010.

Hur går då själva arbetet kanske ni undrar? Just nu är vi inne i själva läsprocessen, vi lär känna Emil och hans värld. Jag läser högt ur boken Silverskatten tillsammans med eleverna. Utifrån det diskuterar vi vad vi läser. Så fort eleverna undrar över något tas det upp till diskussion vilket innebär att vi inte hinner speciellt många sidor på en lektion 😉 Antal sidor är helt oväsentligt och det tror jag också är viktigt för eleverna att förstå. Våra gemensamma diskussioner om innehållet i boken ger alla som finns i klassrummet en möjlighet att ta till sig andras funderingar och tankar kring hur man kan tänka när man läser. Alla lär sig, oavsett om man är lyssnare eller talare. Vi har så intressanta diskussioner och jag häpnar över elevernas engagemang och nyfikna funderingar. Vi läser inte bara en bok, vi diskuterar livet. Jag har skapat egna konton till alla elever, men alla har ännu inte haft tillfälle att skriva – förhoppningsvis ska det bli ändring på det ju längre vi arbetar med boken och bloggen. Några av eleverna är engagerade och skriver hemifrån andra är inte alls intresserade. Jag hoppas att detta ska ändra under läsåret som går eftersom vi ska arbeta med det här ända fram till sommaren. Bloggen ska även användas för att lära eleverna mer om upphovsrätt, källkritik, hur man skriver Wikipediaartiklar, hur YouTube fungerar men det får vi återkomma till lite längre fram. Jag som lärare har ett ansvar att lyfta dessa frågor till ett undervisningsinnehåll eftersom eleverna inte kan så mycket som vi tror om just dessa områden. Sedan kan de söka och leta, javisst, men att gå på djupet kring detta är lärarens uppgift att göra eleverna nyfikna på.

Det jag skulle önska för elevernas skull är att ni som är inne på bloggen för att läsa också lämnar ett avtryck efter er! Anna Jansson är vår flitigaste kommentator och det är vi väldigt glada och tacksamma för. Att hon läser och kommenterar gör eleverna engagerade och de vet att någon läser. Vi följer också statistiken på vår blogg med stort intresse. Så snälla! Gå in och kommentera här – det räcker med några få ord eller en mening och du kan ju vara anonym om du vill. Jag vet av egen erfarenhet att det var viktigt med kommentarerna när jag var ny i bloggvärlden – det sporrade till fortsatt skrivande när jag visste att någon läste det jag skrev. Att kommunicera är den allra viktigaste delen av arbetet med EmilWernbloggen. Att skriva till någon som faktiskt läser det vi skriver – det finns riktiga mottagande läsare därute i cyberspace. Ställ det mot att skriva ner sina funderingar i en skrivbok som kanske läraren och någon kompis läser och som sedan läggs ned i en låda/bänk – ja du förstår.

Jag får också tillgång till elevernas kunskaper om Visby och Gotland vilket får mig att tänka på nytt undervisningsinnehåll. En bok kan med andra ord skapa undervisning i alla ämnen under ett helt läsår, det är jag helt övertygad om. Nu ser inte organisationen ut så där jag befinner mig men det skulle kunna gå. Om min entusiasm är lika stor hos eleverna vet jag faktiskt inte så det får bli min nästa uppgift att ta reda på.

Inspirera och inspireras

Det är med lite vemod jag inser att jag inte riktigt längre känner mig som en SMARTlärare. Och vad kan det betyda? Jo, SMARTboarden har inte varit en naturlig del av min undervisning på ganska länge. Att ha en SMARTboard i sitt klassrum, eller iaf veta att jag har tillgång till SMARTboarden under skoldagen är avgörande för att man ska börja tänka smart. Och jag tänker inte smart längre vilket är synd och skam. SMARTboarden är en interaktiv tavla med oanade möjligheter. Ja, jag vet att det finns dem som tycker att den är dyr och att man istället ska satsa pengarna på fler projektorer till alla klassrum och den diskussionen kommer säkerligen fortsätta. Men om man nu, som jag, faktiskt har en SMARTboard i klassrummet så är det dags att vakna upp och det gjorde jag i veckan som gick.

Då kom smartklubben till Visby och vi samlades ett helt gäng med intresserade SMARTboardanvändare. Jörgen och Alexandra från netsmart kom och inspirerade och några verksamma lärare inspirerade de andra som var där. Det är av största vikt att vi faktiskt inspireras och tar del av andras tankar kring SMARTanvändandet för att sedan själva utvecklas i vårt smartänk. Jag läste för ganska länge sedan en artikel om forskning i Lärarnas tidning, nr 4, årgång 21, om Bodil Sundberg, fil dr i biologi och universitetslektor i Örebro, där hennes forskningsprojekt skulle handla om hur interaktiva tavlor kan användas pedagogiskt. Men istället blev det så tydligt hur komplext det kan vara att ta in ny teknik i klassrummet.

Den övergripande slutsatsen från projektet är att det behövs mycket mer av fördjupad fortbildning kring hur man använder ny teknik som smartboards. Risken är annars att dyr utrustning bara blir stående. – Det måste till en process där teknik och pedagogik utvecklas tillsammans. Dessutom måste it-stödet fungera för att lärarna ska våga utveckla tekniken pedagogiskt.

Det här är mycket tänkvärt. För jag vet att många SMARTboards används som OH eller projektorer eftersom tid och kunskap kring hur att använda tavlan kan vara begränsad. Och visst kan vi använda dem till projektorer och OH OCKSÅ, men den interaktiva delen är ju själva vitsen med dessa tavlor. Så vi behöver utbilda oss. Om det är dyra utbildningar, studiecirklar på egen ort, inspiration från andra smartlärare eller eget sökande spelar kanske inte så stor roll.  Det viktiga är att SMARTboarden inte enbart används till att streama film med, se på bilder eller att dagens schema finns på den utan att allt kombineras med interaktivitet, kreativitet och innovation. Det är då det börjar hända spännande saker. Se också till att eleverna är aktiva framför tavlan och inte enbart sitter som stilla mottagare på en klassrumsstol. De kan ju lära oss lärare och se till att fortbildningen även fortsätter i det egna klassrummet.
Bild: Öpedagogen