En berättelse får inget liv om ingen vill lyssna

DSC_0007

Min sommmarläsning är delvis pedagogisk litteratur som har koppling till språkutveckling. Jag vill verkligen borra ner mig, förstå, ställa mig frågande och få mer kunskap kring detta så viktiga område. Jag har läst Pauline Gibbons Stärk språket, stärk lärandet, Hallgren&Fallgrens Låt språket bära och Anne-Marie Körlings bok Den meningsfulla högläsningen. Du kan också se ett videoklipp där bl a Mathias Sundin och Anne-Marie pratar om högläsning under Almedalsveckan, länken finner du här. Jag var även på ett seminarium under Almedalsveckan som hette ”Elevernas läsförståelse minskar – läget är akut#, där bl a författaren Martin Widmark medverkade och pratade om hans projekt En läsande klass. På seminariet lovade Martin Widmark att en studiehandledning kring En läsande klass kommer att skickas ut till alla låg- och mellanstadieklasser i Sverige under april 2014.

I Den meningsfulla högläsningen läser jag om boklockarknep – ett sätt att få barn och unga att bli nyfikna på läsning. Jag undrade vilka  boklockarknep andra vuxna använder sig av för att få nyfikna läsare och twittrade därför:

Och svaren lät inte vänta på sig:

Av det jag har läst och lyssnat på under de senaste veckorna förstår jag att ett medvetet språkutvecklande arbetssätt från lärarens håll är ett måste i skolan, i alla ämnen, i alla åldrar och med mycket tydlig koppling till Lgr11 och språkutvecklande forskning. Har du inte funderat på det här är det nog dags nu.

Det bästa som finns är … skolan

Jag har aldrig hört ett barn som blir intervjuat på radio eller TV säga något i stil med:

  • Skolan är det roligaste jag vet.
  • Jag längtar till skolan.
  • Mattelektionerna är så himla intressanta.
  • Engelskalektionerna kittlar min nyfikenhet.
  • Det bästa som finns är … skolan.
Istället svarar ofta barnen på intervjuarens frågor, lite mer så här:
  • Spela piano är det roligaste jag vet.
  • Jag längtar till min kompis.
  • Att spela TV-spel är det bästa som finns.
Skolan verkar inte ha så stor dragningskraft, skolan verkar inte ens kittla elevernas nyfikenhet då de svarar på intervjuarens frågor. Det i sin tur får mig att fundera på varför det är så. Skolan är en stor del av elevernas dag – den borde kännas som lustfylld och något att längta till … eller?

Nu är det bevisat!

Jag blir överraskad över att mina elever pratar geocaching – mest hela tiden faktiskt. Nja, kanske inte alla, men väldigt många av dem. Det kan vara när som helst och var som helst. Jag blir fascinerad över att geocaching tilltalar dem så pass mycket som den faktiskt gör. En elev vill att vår TB ska resa till Kenya och Nairobi. Döm av min förvåning när eleven kommer till skolan en dag och talar om att eleven varit inne på geocachin.com, loggat in med Teamnamnet och sedan sökt sig till Nairobi. Och eleven konstaterade att visst fanns det cacher där. Det i sin tur gjorde mig nyfiken så jag var tvungen att gå in och titta jag med och visst finns det cacher i Kenya.

Andra elever kommer och frågar mig om GPS:er, smartphones och appar. De vill veta om en app fungerar, om de måste köpa eller kan använda gratis appar. En elev har kollat upp pappans bilGPS och insett att den skulle nog kunna funka vid geocaching. Själv har jag upptäckt att GPS:en har väldigt många användningsområden, förutom att geocacha.

I veckan var vi på teater och efter det åt vi matsäck i S:t Hans och S.t Lars ruin i Visby. Eleverna utforskade ruinerna för fullt. Helt plötsligt kommer det fram tre elever till mig och säger att det minsann finns massor av bra ställen att gömma en cache på. De har hittat håligheter och andra bra gömställen i ruinen. Återigen – geocaching finns med dem utan att jag behöver lyfta fram den.

För mig är det bara att fortsätta, diskutera och berätta om saker som gäller i geocachingens äventyrliga värld. Och nu är det bevisat – Geocaching skapar motivation, nyfikenhet, lust och engagemang. Jag trodde att det var så i maj, när jag pratade på TeachMeet, då hade jag bara provat geocaching med eleverna en gång. Nu har jag provat en hel del med eleverna och visst är det så – geocaching är något som eleverna gärna vill arbeta med och vi kommunicerar väldigt mycket kring detta.

Elevtankar

Roligt, bra, häftigt, jättekul, coolt, spännande och jätteroligt –  elevtankar och reflektioner inför vårt kommande arbete. Härligt med nyfikna och engagerade elever i skolan. Vad som sedan händer återstår att se.

Entreprenörskap = geocaching?

Entreprenörskap i skolan har varit i fokus sedan innehållet i Lgr11 blev synligt. Tycker inte att det är helt lätt att få kläm på vad entreprenörskap egentligen innebär för vår undervisning med de yngre eleverna så jag har skrivit om det tidigare här och här och här. Jag försöker bena ut textens innebörd.

Idag får jag en länk från Facebook där Skolverkets generaldirektör skriver om entreprenörskap i skolan. Jag citerar några rader:

Satsningen på entreprenörskap i skolan är en del i de skolreformer som just nu sjösätts. Tanken är att entreprenörskap ska löpa som en röd tråd genom hela utbildningssystemet. Det handlar även om att främja barns och elevers nyfikenhet, självtillit, kreativitet och mod att ta risker. Barn och elever ska vara aktiva aktörer snarare än passiva mottagare, och arbetsformer som stimulerar fantasi och skapande har en framträdande plats.

Jag tänker på geocaching direkt – nyfikenhet, självtillit, kreativitet och mod att ta risker. Arbetsformer som stimulerar fantasi och skapande där eleverna är aktiva aktörer. Ja inte vet jag, men jag tolkar det i alla fall som att geocaching skulle kunna vara ett sätt att arbeta entreprenöriellt i skolan. Någon annan som har något att tillägga?

En del kunde redan läsa, andra inte

Jag kommer ihåg dem. De små 7-åringarna som började skolan. En del kunde redan läsa, andra inte. En del var intresserade av matematik, andra inte. En del av dem var inte alls intresserade av skolan och den organisation som skolan erbjöd. De var mer intresserade av traktorer, leka i sandlådan, pyssla med pärlplattor eller annat. De här barnen var på intet sätt några oskrivna blad, de var fullklottrade när de steg in i skolans värld. De hade hur mycket erfarenheter och nyfikenhet med sig som helst in i det där klassrummet. Tog skolan tillvara på dessa erfarenheter och den spirande nyfikenhet som dessa 7 åringar hade? 12 år senare har de nu avslutat sina studier. Igår var de festklädda, åkte cab i strålande solsken och firade loss med en avslutande studentbal.

Några av dessa erfarna och nyfikna barn träffade jag igår. Kramar och frågor – vad ska du göra nu, nu när du är ”färdig”? De flesta som jag pratade med hade ingen aning mer än att de skulle arbeta för att spara pengar till en resa till Australien, USA eller Asien. 12 års skolgång och inte sjutton vet de riktigt vart de är på väg. Låter lysande tycker jag. Ut och res och se er om! Kanske att ni på er resa stöter på något som gör att ni stannar kvar där ni är eller omedelbart inser att ni faktiskt visste vad ni ville göra när ni gav er ut på er resa och vänder kosan tillbaka till där ni kom ifrån. Det kanske bara behövdes lite tid att komma på det.

Kram till alla 7-åringar som just nu ligger och sover. Balklänningar och kostymer ligger huller om buller i en hög på golvet och kommer antagligen aldrig mer att användas.

Eleverna pratar redan om innehållet i undervisningen – nästa läsår

Eleverna frågade igår om vi inte kunde fortsätta att arbeta med Detektiven Emil och vi under nästa läsår. Det är ju helt underbart – att eleverna redan NU pratar om innehållet i nästa läsårs undervisning. Snacka om elevengagemang, nyfikenhet och lust.

Länkskafferiet – där finns det användbara saker.

Det hela började i tisdags då en av de äldre eleverna tyckte att eleven behövde träna mer på det engelska alfabetet. Hmm, tänkte jag – hur ska jag hjälpa eleven? Eleven kom genast med förslaget att eleven kunde använda Google översätt, för där kan man även höra hur bokstäverna uttalas. Och när eleven sa så tänkte jag genast på  Länkskafferiet – En guldgruva, men det är svårt att hitta guldkornen eftersom de är så oerhört många. (Ingen kritik mot Länkskafferiet, bara ett konstaterande från mig själv eftersom jag borde sätta mig ner och undersöka alla länkar som bara ligger där och väntar på att bli använda).

Sagt och gjort. Smartboarden var igång och jag och eleven öppnade upp Länkskafferiets webbsida, där vi sökte på engelska och alfabet. Och vips kom en webbsida upp som verkade användbar. Efter några sekunder var alla elever i klassen engagerade och många skratt fyllde klassrummet. Idag har även de yngre eleverna fått arbeta med samma webbsida och med samma resultat som med de äldre eleverna. När lektionen var slut idag stod en hel hög med 7-8 åringar utrustade med papperslappar och pennor för att skriva upp webbsidans adress för att sedan använda den hemma, vilket bör ses som ett gott betyg till webbsidans innehåll.

Så uppmaningen idag blir: Gräv djupt i Länkskafferiet – där finns många godsaker 🙂

Buu and Baa

Jag läste Bu och Bä för eleverna idag, fast Bu och Bä skrivna på engelska. 8-åringar som ännu inte har hunnit lära sig så mycket engelska, kan med hjälp av bilderboken följa med i historien. Och så pekade jag i boken, gestikulerade och använde min röst i olika tonlägen – och vips så hade vi gissat vad som skulle hända på nästa sida, gissat vad olika ord betydde och gissat oss fram i den engelska texten. Vi lärde oss några nya engelska ord som vi uttalade högt tillsammans: sandwich, cucumber, wheelbarrow och ladder. Och när vi var klara tyckte en elev att det var enkelt att förstå och följa med i boken: ”Vi hade ju bilderna att titta på”.

Själv undrar jag varför jag inte har läst engelska bilderböcker för eleverna tidigare. Det är ju enkelt att ta böcker som eleverna redan har stiftat bekantskap med på svenska, förförståelsen är ju på topp. Elevernas fullständiga koncentration, aktivitet och nyfikenhet har jag inte råd att missa så nu är det bara att bege sig till biblioteket och låna nya, kända skönlitterära böcker, på engelska.

Jag älskar när det inte blir som jag tänkt utan som eleverna undrar

Alla lektioner har en planering utifrån kursplanerna men jag älskar när lektionerna inte blev som jag hade tänkt utan det blir elevernas nyfikenhet och undran som blir innehållet på lektionerna. Vi arbetar med världsarven som tema i skolan och vi i min grupp arbetar med Frihetsgudinnan. Vi har tittat på filmer, läst artiklar från Internet (för det finns väldigt dåligt med litteratur om just Frihetsgudinnan). Vi har självklart utgått från vad eleverna redan kunde och vad de ville veta mer om. Jag älskar när en engelskalektion blir matematik, geografi, historia och samhällskunskap och svenska och …. Full aktivitet och många frågor: ”Får jag använda mobilen”, ”Hur långt är det amerikanska måttet feet?”, ”Varför blev det si, varför blev det så? ”Varför måste man tala om källan?” ”Kan vi inte titta på YouTube?”

Och appropå YouTube – Varför använder vi inte YouTube mer i undervisningen än vad vi gör? Eller jag kanske ska omformulera mig, varför gör inte jag det? YouTube är en direkt kanal ut i världen, inom alla områden, inom alla ämnen. I like YouTube!

Så idag har engelskalektionen bl a innehållit:

  • hur man räknar ut det amerikanska måttet feet till centimeter,
  • det mesta som har med Frihetsgudinnan att göra,
  • CreativeCommonsbilder på Flickr,
  • vi har sett YouTubeklipp om 11 septemberattacken, hur/om människor överlevde, om de hoppade, varför de hoppade, om de kunde ta sig ut, flygsäkerhet, flygsäkerhetskontroller, vätska eller inte på flygplan,
  • vi har diskuterat koppar och varför den blir grön,
  • använda mobilen
  • vi har prövat oss fram hur man gör en tankekarta överblickbar,
  • vi har diskuterat hur man ska omvandla feet till meter,
  • vi har pratat källor och källhänvisning,
  • vi har letat reda på en webadress till en text som jag skrev ut men glömde bort att skriva upp URL-adressen,
  • vi har läst tillsammans,

Det är sådana här dagar som jag bara älskar mitt yrkesval. Och så har jag kommit på en sak till, jag klarar inte att undervisa utan datorn!