#sommarboken

Tack till alla som hörsammade mitt rop på hjälp. 


Här kommer era förslag: 

Bron till Terabitia

Jagger Jagger

Coraline

Magiska trädkojan

Böckerna om Sigge

Dårfinkar och Dönickar

Doktor Proktors pruttpulver, Jo Nesbö

Mandelhjärtat

Maria Gripes böcker

Tigern, Kate DeCamillo

Snögrottan

Ishavspirater

Mio min Mio

Frida Nilssons böcker om Hedvig

Utan djur så dör jag. 

En hemlig vän, Katarina Genar. Trist framsida men bra innehåll. 

Elina, som om jag inte fanns, Kerstin Johansson i Backe

Böcker av Viveca Lärn

Tsatsiki 

Jo Salmsons böcker 

Vi ses i Obsan. Hur blir det om man alltid ljuger? 

Katitzi, Katarina Taikon

Trolldomens tre skrifter

Kampen om tiden

Mysteriet på Hester Hill

Om detta talar man endast med kaniner. 

Balladen om en bruten näsa

Berts dagbok

SVJ

God natt Mister Tom

Anne på Grönkulla

Vargbröder Michelle Paver

Matilda Roald Dahl

Parsifal och vägen till Gral? 

De trennes bok mfl Lloyd Alexander

Ingelin Angerborn

Farmorsresan, Edith Unnerstad

Alanna, Tamora Pierce

Det levande slottet (finns som film). Hayao Myazaki

Zombiefeber Kristina Olsson

Brottsplats kollo Elsie Petrén 

En annan Abbe Katarina Kieri

Jan Svensson Johanna Lindbäck

Emres handbok Siri Spont

Nour och den magiska drycken Alexandra-Therese Keining

Det är jag som är Mickan

Laura Ingalls Wilders böcker

Hjärnpunka, Staffan Cederborg l

Du&jag, Katarina von Bredow (om relationer, kärlek, nätfaror). 

Skjut kungen, Olov Svedelid

Pojken som levde med strutsar, Monica Zak

En i havet, Thor

Tonje och det hemliga brevet, Maria Parr

Som trolleri, Mårten Melin

Den magiska kepsen, Petter Lidbeck

Böcker av Ulf Stark, Katarina Genar och Camilla Lundqvist 

Min favorit för tillfället är: 

Men jag har en hel del böcker kvar att läsa innan jag hittar min absoluta favorit. 

När slutar flyktingar att vara flyktingar

De bästa lektionerna utgår alltid från elevernas tankar och funderingar. En elev frågade mig i början av december när flyktingar slutar vara flyktingar. En så fin, viktig och aktuell fråga men som jag inte hade något direkt svar på. Jag funderade på hur jag skulle kunna ta oss vidare och sökte upp @migrationsverk på Twitter för att se om de hade ett konto, vilket de hade. Vi skulle kunna se om Migrationsverket kunde ta sig tid att twittra med mina elever.

Dagen efter presenterade jag idéen för mina elever, som aldrig tidigare hade twittrat, och de var nyfiket intresserade att testa. Jag ”förvarnade” Migrationsverket på Twitter att eleverna skulle höra av sig vid en viss tid och fick svar att de satt redo vid tangenterna:

Eleverna förberedde sig genom att skriva ner frågor som de ville ha svar på och vid det angivna klockslaget satte den intensiva frågestunden med Migrationsverket igång. Eleverna fullkomligt bombarderade Migrationsverket med sina nyfikna frågor. Här nedanför hittar du några tweets:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vill du se hela samtalet får du kolla på elevernas twitterkonto @eskelhemskola

Twitter blev ett alldeles utmärkt undervisningsverktyg för eleverna att få äkta och riktiga svar från en myndighet som ansvarar för flyktingfrågor i Sverige. Jag önskar att ni alla hade varit med i mitt klassrum när svar efter svar trillade in på elevernas twitterkonto. Fniss, förvåning och leenden som övergick i att inte riktigt förstå. Eleverna var engagerade, nyfikna och motiverade att svara på allt som kom. Efter en timme (!) kroknade eleverna men var så nöjda. Att i skolan få möjlighet att kommunicera med vuxna som i sin tur blir en del av elevernas skolvardag och undervisning. Det är skola när den är som allra bäst.

Att Skolverkets generaldirektör Anna Ekström uppmärksammade elevernas twittrande var ju extra roligt. Fint att Anna inte bara sitter på möten hela dagarna utan kan delta i skolvardagen via sociala medier. Kram på dig Anna!

Foto 2015-12-31 10 44 50

På morgonen idag deltog jag i en diskussion på Twitter där vi diskuterade vilka fördelar Twitter har i förhållande till bloggandet. Det var en väldigt intressant tråd vilket gjorde att jag började blogga igen och vad passar bättre än att skriva om Twitter. 😉

Jaha, tänker du så?

Vi läser högt.
Lyssnar.
Ställer frågor.
Funderar.
Tillsammans.

Elevreflektioner kring just detta:

IMG_1777.JPG

IMG_1778.JPG

En dag med systersonen

När den 7-årige systersonen i somras bad mig om att besöka honom i skolan gick det inte att säga nej. I torsdags var jag på plats, i en etta på Årstaskolan. Som moster. Nyfiken. Intresserad. Det blev en intensiv dag med högläsning, subtraktion, alfabetsinlärning och förberedelser inför FN-dagen. Jag var glad över att ha blivit inbjuden. Systersonen var glad att jag kom.

IMG_9624.JPG

Dagen efter besökte jag Lotta Bohlins lektion med supertrevliga och engagerade elever. I två dagar fick jag förmånen att se hur andra lärare undervisar vilket är intressant, inspirerande och fick mig att fundera vidare på vad jag själv gör och varför. Slutligen blev jag inbjuden att vara gäst i Tänktanken. Alla lärare borde få bli intervjuade eller åtminstone få möjlighet att samtala om vad de gör och hur de tänker. Ett reflekterande samtal där lärandet står i fokus. En möjlighet att helt oförberett reflektera om sig själv och sin yrkesroll.

Med en godisskål placerad på en pall, tre micar, Micke Kring, Lotta och en mörk källarlokal blev det ett samtal om lärande i skolan, i raggsocksfabriken och lite till. 

Idag titulerar jag mig som en JÄKLA STOLT lärare

Jag brukar inte använda svärord i mina blogginlägg men idag tänker jag göra det. Jag är så JÄKLA STOLT över mina elever och vad de har presterat. Hur de har bjudit in till sina innersta tankar och känslor kring saker i deras liv som betyder eller har betytt något för dem. Att de sedan ville dela det med mig, sina klasskamrater och dig är grymt stort. Efter nitton #talsomberör stod jag där med tårar i ögonen och vi diskuterade hur vi blir berörda av olika saker. Jag blev så oerhört berörd av en elev som pratade om sin moster som dött i cancer eftersom min mamma dog i somras i cancer. En elev blev berörd av en klasskompis eftersom de hade upplevt exakt samma saker kring sina döda husdjur och så fortsatte diskussionerna.

Efter att ha fått se sina inspelade tal ville nästan alla elever dela med sig av sitt tal på nätet.  Aldrig har jag sett eleverna så engagerade i sitt skrivande eller i sitt muntliga framförande, trots att nervositet och rädsla stod där och drog i dem innan de satte igång. Efteråt stod eleverna glada och lyckliga för att de hade genomfört och lyckats med något som kändes en aning skrämmande.

Det jag tar med mig till nästa gång de ska göra nya tal, för det vill några göra, är att köpa in en bättre mikrofon så att alla verkligen hörs. Men man tager vad man haver och det blev ju himla bra ändå.

Elever och lärare ska vara motiverade att lära nytt

Jag läste helt enkelt om den – Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen – så skapar vi en relevant skola utifrån Lgr11. Jag läste om några kapitel som jag kom ihåg var viktiga – inte enbart för digtiala verktyg och sociala medier i undervisningen utan för lärandet rent allmänt. Jag kom ihåg att Christina Löfving skrev om inre och yttre motivation och det var det jag ville läsa om en gång till. Det är viktigt. Hur skapar vi en relevant skola där elever känner sig nyfikna, utmanade och motiverade? Tänker jag vidare undrar jag hur skapar en relevant skola där läraren känner nyfikenhet, utmaningar och motivation…

Jag har arbetat med digitala verktyg och sociala medier i min egen undervisning under flera år och vet lite vad det handlar om. När jag nu läser Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen – så skapar vi en relevant skola utifrån Lgr11 ser jag inte en bok som handlar om just det utan om lärande och respekten gentemot våra elever. Att lärare ska se hela barnet och inte enbart skolbarnet som kommer in genom klassrumsdörren på morgonen och sedan slinker ut genom samma dörr på eftermiddagen. Att lärare ska erbjuda en undervisning som utmanar och motiverar eleverna och gör dem nyfikna att vilja lära sig mer och fråga mer. En undervisning där kommunikationen står i fokus eftersom den gör det när vi kommer till förmågorna och syftet med vår undervisning. När jag läser boken läser jag även in mig själv i det som skrivs, jag som vuxen och jag som lärare. Det som Christina skriver om gäller synnerligen mig, dig och alla som verkar i skolans värld.

Kapitel 3 och 8 blir viktiga kapitel för mig. Det här bär jag med mig när jag nu har läst boken en gång till:

Kapitel 3:

  • Lärare och elever bör se lärande i nätverk som centralt. Hemma, i skolan och på arbetet. Vi lär och utvecklas tillsammans där kommunikationen står i fokus. Att diskutera, redogöra, argumentera osv.
  • Lärare och elever har dagens teknik i sina klassrum och troligtvis finns den även hemma. Se till att börja använda verktygen som banar väg för det livslånga lärandet.
  • Lärare och elever måste våga komma med nya idéer och våga ställa frågor som gör att vi måste tänka nytt.
  • Lärare och elever måste ställa relevanta frågor. Gör eleverna det? Gör lärarna det?
  • Lärare och elever har kanske olika inställningar till lärande. Följer de talangteorin (fixed mindeset) eller steg-för-stegteorin (growth mindset)? Talanginställningen tror att mycket av det som eleven/läraren möter i livet är förutbestämt och att det inte går att påverka. Vi kan kalla det ett låst läge och här skyddar vi oss från att misslyckas, våga testa nytt och har svårt att anta en utmaning. Steg-för-steginställningen däremot lyfter fram att utmana eleven/läraren som i sin tur kan leda vidare till nytt lärande. Här vågar vi göra saker och välja uppgifter som ligger en aning utanför vår komfortzon. Utmaningen blir ett sätt att lära nytt.
  • Styrs lärare och elever av inre (ta sig vidare av egen vilja) eller yttre (påtvingad i form av belöning) motivation? Det här är så viktigt och det är bra att denna del i boken är kopplad till forskning där det visar att yttre motivation tar död på elevens/lärarens initiativförmåga. Den inre motivationen däremot drivs av den egna viljan att göra något, utforska det outforskade, dela med sig och samarbeta. Här står inte en påtvingad belöning i fokus utan detta gör eleven/läraren för att vi faktiskt vill – vi drivs av vår nyfikenhet och att använda den inre motivationen för att uppnå tillfredsställelse. Det är hit vi ska. Eleverna ska känna så när de är i skolan och du och jag som lärare ska även hitta hit i vårt arbete. Jag citerar boken: ”Inre motivation föder kreativitet, vilket i sin tur ger oss vilja att utforska och lära mer. Därför är forskning om motivation viktig för dagens skola. Den hjälper oss att se vad eleverna behöver utveckla.”
  • Hur får vi motiverade elever? Christina hänvisar till Dan Stone, Edvard Deci och Richard Ryan (2009) som har utarbetat en metod i  6 steg för att väcka motivation. Jag tänker att detta gäller för eleverna men självklart även för läraren och de kollegor som finns runt om oss. Så läs även lärare där det står elev: 1. Ställ öppna frågor och bjud in eleverna till att delta i problemlösning. 2. Lyssna aktivt på eleverna och försök sätta dig in i deras perspektiv. 3. Erbjud eleverna valmöjligheter och klargör ansvarsområden. 4. Ge uppriktig, positiv respons som uppmärksammar inititativförmåga. 5. Undvik sk tvingande kontroll av elevers som att bjuda på glass om och när mål har uppnåtts. 6. Utveckla ert kunnande och dela med er av det ni lär för att visa att man genom detta ökar kompetensen.

Kapitel 8 undrar om vill ha motiverade elever och lyfter fram vår roll som pedagog. I slutet dyker det upp hur ett fungerande arbetslag fungerar och att arbetslag går igenom fyra faser från det att de träffas som nya för varandra. Så viktigt och intressant att veta och framför allt att diskutera på våra arbetsplatser. Att lyfta fram och medvetandegöra: Jag citerar:

  • Fas 1: Gruppmedlemmarna försöker känna av stämningen och vill vara till lags då man strävar efter att känna tillhörighet till gruppen.
  • Fas 2: Kännetecknas av att gruppmedlemmarna vill bryta sig loss. Man är inte lika beroende av gruppledaren utan vågar yttra avvikande åsikter.
  • Fas 3: Att nå fas tre kan ta tid. Men det får det göra. Kommunikationen i gruppen blir mer öppen och uppgiftsorienterad.
  • Fas 4: ... ett fungerande team som kan koncentrera sig på att vara verkligt produktivt och effektivt. Teamet lägger energi på att nå de mål man har satt upp och på att genomföra uppgifter som man har kommit överens om.

Självklart handlar hela boken om digitala verktyg och sociala medier i undervisningen men det är inte det jag ser idag när jag läser boken. Jag ser grunden för lärande,kopplat till forskning, teorier och våra styrdokument, både när det gäller eleven men även för mig som vuxen, som lärare. En fin bok, av en fin författare som ställer elevens rätt till undervisning i fokus och lärarens skyldighet att axla ansvaret som pedagog.

20140525-105932-39572412.jpg

Tala och lyssna kan väl alla

Hur mycket har jag undervisat om att vara muntlig? Detta tänker jag mycket på efter att eleverna har gjort ämnesproven i svenska. Jag tycker att jag har synliggjort en hel del för mig själv nu vad gäller min muntliga undervisning.

Tala och lyssna. Det låter enkelt, talar och lyssnar gör väl alla varje dag? Hur är det med eleverna? Är de aktiva och medvetna talare och lyssnare? Vet de hur de ska agera eller är det någon tyst överenskommelse att alla elever kan tala och lyssna men i själva verket har de inte fått verktygen för att kunna blomma ut?

Nu håller jag på att planera den muntliga undervisningen – den som ska utveckla elevernas  förmåga att kommunicera i tal. Den undervisning som ska göra eleverna säkrare i att tala inför sina kamrater och andra i deras omgivning. Den undervisning som ska förbereda dem inför kommande utbildning och yrkesliv. Den undervisning som ska fylla den muntliga verktygslådan till bredden.

Ingen har väl lyckats undgå Årstaskolans #TalasomTED. Jag lyssnade och tittade på några klipp igår och jag är verkligen imponerad. Jag inspireras och tänker delvis använda mig av deras lärarhandledning. Jag inspireras även av Malin Larsson och hennes flippfilmer. Utbildningsradion har också bra material att använda, vad sägs om lärarhandledning, övningshäften och kopieringsunderlag. UR har också en användbar TV-serie Tungan rätt i mun som jag tänker mig att eleverna ska få titta och lyssna på och som säkert kan skapa intressanta och viktiga diskussioner. Retorikmatchen är också något som jag har lyssnat på här hemma och tänkt att det skulle kunna komma till användning. Programserien Tungan rätt i mun ska jag även låta eleverna titta på. Där fanns det mycket intressanta saker att ta upp.

Utifrån allt detta blir det förhoppningsvis någon typ av tal, samtal, redogörelse eller presentation som mina elever kan göra mot slutet av denna termin där de har med sig nya verktyg och som också skapar en förutsättning för en muntlig framställan. Vad det ska bli, vad det ska heta eller innehålla har jag ingen aning om. Det måste mina elever få vara med och bestämma om.

Idag blev jag pedagogiskt mållös

En boks framsida projicerad i klassrummet. En mörkhårig och allvarsam flicka tittar på oss från duken, ett avskalad bokomslag där flickan står i fokus. Vi tittar på Gull Åkerbloms bok: Ängeln i snön. Idag var det första gången som eleverna gemensamt skulle använda lässtrategin Spågumman och inte vet jag om det jag gjorde var rätt och det kommer säkerligen utvecklas under terminens gång men som eleverna förutspådde när de kom med sina hypoteser. Det verkar som om de aldrig har gjort annat: Boken handlar nog om en flicka och det utspelar sig under andra världskriget, hon ser ut som en indian så det är en indianberättelse, hon ser ledsen ut kanske är hon placerad på fosterhem, hon ser så allvarsam ut så det är nog inte en rolig berättelse, hon verkar ledsen kanske att någon har dött… och så fortsatte det. Några av eleverna landade mjukt och tryggt i att säga: Jag tycker som min klasskompis. Ni vet, det var precis som den berömda ketchupeffekten, först kom det lite sen kom mer eller mindre allt på en gång. Jag har aldrig varit med om så engagerade elever när det gäller att prata om böcker. Antagligen för att jag aldrig har gett dem chansen att få upptäcka och utvecklas tillsammans.

När jag satte igång att läsa högt för dem och modella hur jag förutspådde under min läsning av boken ville några elever ändra sig kring sin tidigare hypotes medan andra stod fast vid sin första. Jag berättade hur jag tänkte och varför jag tänkte som jag gjorde. Jag berättade att jag blev otroligt berörd och tårögd när jag trodde att boken skulle handla om något hemskt som skulle hända Martina eller hennes familj. Jag berättade att jag ibland kan gråta när jag läser mina egna böcker och att jag en gång låg på badstranden och tårarna strömmade ner för mina kinder. Vips ville några av eleverna också berätta att de hade gråtit när de läst sina böcker medan andra sa att de kunde bli ledsna men att inga tårar kom. Jag sa att visst vore det skönt att kunna få gråta i klassrummet när vi läser böcker som berör och det höll eleverna med om. Slutligen kom vi fram till att böcker ofta handlar om livet med allt vad det innebär.

Jag blev pedagogiskt mållös när lektionen var slut och samtidigt pedagogiskt glad. Elever kan! Vilka kunskaper, intressen vilja och motivation det fanns hos de 10-12-åringar som varje dag går över tröskeln till mitt klassrum.

Härma är inte fult, det är pedagogisk utveckling

Jag tycker om när jag kan härma, få göra likadant och luta mig mot någon annans erfarenhet. Visst gillar jag även att pedagogiskt kasta mig ut och testa helt nya saker men ibland känns det skönt att få göra likadant som någon annan och slippa uppfinna hjulet igen. Det är precis det jag håller på med nu och kommer så att fortsätta under hela den här terminen.

Redan i höstas bestämde jag mig för att utveckla min språkundervisning. Detta efter alla larmrapporter om hur läsundervisningen ser ut i Sverige (och nu generaliserar jag). Jag har läst böcker, diskuterat med mina kollegor på nätet och på så sätt sakta men säkert utvecklat min tänk, min förståelse och mina verktyg för att läsundervisa på ett bättre sätt. Under hösten hann jag även använda olika lässtrategier i mina klasser. Vi hann inte med så himla mycket men jag försökte modella, visa på olika strategierna som behövs för att bli en bra läsare och därefter fick även eleverna testa. Vi gjorde ett litet pyttesteg som tog oss ett pyttelitet steg i rätt riktning.

Nu har vårterminen startat igång och idag läste jag Rödluvan och vargen för ettorna. Jag valde en saga som de flesta eleverna har en förförståelse om och på så sätt kände jag att de lättare skulle ta emot min undervisning. Alla elever fick i grupp ett uppdrag där en grupp skulle hitta de personer, djur och varelser som fanns i sagan. Nästa grupp skulle upptäcka de miljöer som beskrevs och den sista gruppen fick till uppgift att upptäcka vilka händelser som fanns i sagan. Varje grupp skulle också se var dessa personer, miljöer och händelser fanns,  i början, i mitten och i slutet av sagan.

Jag har en dokumentkamera och med den projicerade jag upp sagan på väggen. Vi släckte ner och med inlevelse och intonation satte jag igång att läsa. Under tiden jag läste diskuterade vi svåra begrepp och uttryck som t ex: Solstrålarna dansade i skogen, klen och glupsk. Eleverna var verkligen med trots att någon var lite trött direkt efter maten. Eftersom eleverna kunde sagan kunde jag också utesluta vissa meningar som de lätt fyllde i. När jag läste ”Mormor varför har du så stora öron?” så svarade eleverna i kör: ”Bara för att jag ska kunna höra dig bättre!”

Därefter projicerade jag upp Berättelseschemat som är hämtat från En läsande klass och vi fyllde i schemat tillsammans. Eleverna var verkligen riktiga experter på att fylla i den och när de inte riktigt visste hjälpte hela klassen till. De sade och jag fyllde i:

Berättelseschema

Det här var en sådan där lektion som känns så lyckad. Jag kände att jag och eleverna hade gjort ett bra jobb. Visst fanns det vissa saker som jag behöver göra bättre till nästa gång men jag kände att vi verkligen arbetade med att utveckla elevernas  språkliga förmåga. Allt detta för att jag kunde härma ett redan beprövat koncept. Så nu tänker jag fortsätta att härmas, utvecklas och se eleverna så småningom bli de expertläsare de har rätt att vara.

Det här är också ett steg i rätt riktning i mitt deltagande i Digitala skollyftet Jag har satt upp som mål att utveckla mitt kunnande kring den reciproka undervisningen. Jag tycker jag är på god väg 🙂

Pedagogiskt pirr med rätt att misslyckas

IMAG0360

Ulrika Pettersson, lärare på friskolan AtheneFardhem, år 1-3 på Gotland och jag startar igång ett gemensamt och spännande bokprojekt vid terminsstarten 2014. Ni kan följa vårt arbete på bokbloggen MioVi som ännu är under uppbyggnad. En bokblogg där lärarreflektioner blandas med elevernas tankar och funderingar kring Astrid Lindgrens bok Mio min Mio, lässtrategier och framför allt läsförståelse. Vi ska arbeta utifrån tankarna kring cirkelmodellen, reciprok undervisning och genrepedagogik för att utveckla elevernas läs- och skrivförståelse Här är mitt första inlägg kring vårt samarbete – ett pedagogiskt pirr med rätt att misslyckas.