Idag – Scratch på schemat

Åsa Kronkvists film om hur man gör ett enkelt spel i Scratch, lite gemensamt prat om hur Scratch hemsida fungerar och sedan ville alla eleverna testa. Jag trodde faktiskt inte att det skulle bli ett så stort intresse kring att skapa med Scratch som det faktiskt blev. Jag fick ”kasta” ut eleverna när det var dags för rast för ingen av dem ville sluta. Och jag kan säga att jag är sämst av alla i vår klass på hur Scratch fungerar och vilka olika bitar jag ska använda för att få Scratchprojekten att fungera. Eleverna kommer till mig med sina frågor om hur de ska ta sig vidare och jag hänvisar dem oftast till någon av de andra eleverna som redan är experter på att programmera. Ett av elevernas allra första Scratchprojekt blev idag uppladdat på vårt gemensamma skolkonto.

Du skulle ha varit där, sett dem koncentrerat pröva och pröva igen. Du skulle ha sett deras ansikten som sken upp när deras figurer gjorde precis som eleven hade tänkt sig att de skulle göra. Du skulle ha hört skratt, frågor, uppmuntrande ord och elever som hjälper andra elever vidare. Om du hade varit där hade du sett motiverade, intresserade, engagerade och nyfikna elever som var kreativa och djupt koncentrerade i sin skapande process.

 

Textbook + ordlista = utöka ordförrådet

Jag har läst Cristina Löfvings bok och Christian Lundahls bok och båda pratar om att hitta elevernas inre motivation. Jag tänker vidare och funderar på när elever ”ska” lära sig nya ord i engelskan eller vilket annat språk som helst. Ni vet själva hur det var (och kanske fortfarande är).
– Läs textbook på sidan xx och läs på glosorna till kapitlet, sedan blir det glosförhör.

Jag satt för någon vecka sedan och läste en engelsk bok och alltid dyker det upp ord som jag inte förstår. I min telefon hade jag laddat ner appen Google Translate och lätt och smidigt skrev jag in de ord jag var osäker på och omedelbart fick jag ordens betydelse översatt. Det fina med appen är att man kan stjärnmarkera vissa ord så att jag får min egen ordlista, den som har betydelse för mig, inte en lista med ord som någon annan har sagt åt mig att lära in utantill

20120725-204216.jpg

Jag är mycket intresserad av att fotografera och tänk att få fotografera eller välja ut en bild som på något sätt betyder något för just mig. Att sedan få göra min egen ordlista utifrån just den där bilden måste ju skapa engagemang, intresse och kanske till och med inre motivation till att lära mig just de orden som är av betydelse för mig. I appen Labelbox är det lätt att skapa en bild med etiketter på:

20120725-204532.jpg

Välj din bästa bild och skapa text för att informera, kommunicera eller på något annat sätt få fram något du vill förmedla. I appen Halftone är detta möjligt och den tangerar seriernas värld som säkerligen både barn och ungdomar är intresserade av.

20120725-204717.jpg

Så visst finns det idag andra möjligheter att utöka elevens engelska ordförrådet utan att behöva göra som jag gjorde i skolan när jag skulle lära mig engelska ord – läsa textbook med tillhörande ordlista.

Jag småler och eleverna skapar kreativt

 

Tänk er att fotografera sig själv, sitt klassrum och så en lärare. Sedan skapar eleverna en teater med handling, eget inspelat ljud och bild utifrån tagna bilder. Det blir möjligt och det görs väldigt enkelt när iPaden gör sitt intåg i klassrummet. Om ni bara kunde se vad som händer i mitt klassrum just nu. Jag går omkring och småler, kreativiteten och nyfikenheten är på topp, det skapas filmer, teatrar och musik på löpande band. Eleverna diskuterar, sitter hukade över paddorna, Skriver blogginlägg, söker information, samtalar om tekniska lösningar och sitt eget lärande. Allt enligt läroplanens intentioner.

 

Ett analogt Angry birds

Att lära sig att spela Angrybirds för en 4-åring är inga problem. Stort engagemang vid iPaden direkt och vips så var han igång.

Det digitala Men efter en stund tyckte 4-åringen att ett analogt Angrybirds också skulle kunna vara intressant så det var bara att sätta igång och skapa den analoga varianten så att 4-åringen kunde fortsätta sitt spelande.

Det analoga

Det gick det lika bra att spela det analoga som det digitala. Kreativiteten och engagemanget hos en 4-åring sätter inga gränser, de skapar enbart möjligheter.

 

Entreprenörskap = geocaching?

Entreprenörskap i skolan har varit i fokus sedan innehållet i Lgr11 blev synligt. Tycker inte att det är helt lätt att få kläm på vad entreprenörskap egentligen innebär för vår undervisning med de yngre eleverna så jag har skrivit om det tidigare här och här och här. Jag försöker bena ut textens innebörd.

Idag får jag en länk från Facebook där Skolverkets generaldirektör skriver om entreprenörskap i skolan. Jag citerar några rader:

Satsningen på entreprenörskap i skolan är en del i de skolreformer som just nu sjösätts. Tanken är att entreprenörskap ska löpa som en röd tråd genom hela utbildningssystemet. Det handlar även om att främja barns och elevers nyfikenhet, självtillit, kreativitet och mod att ta risker. Barn och elever ska vara aktiva aktörer snarare än passiva mottagare, och arbetsformer som stimulerar fantasi och skapande har en framträdande plats.

Jag tänker på geocaching direkt – nyfikenhet, självtillit, kreativitet och mod att ta risker. Arbetsformer som stimulerar fantasi och skapande där eleverna är aktiva aktörer. Ja inte vet jag, men jag tolkar det i alla fall som att geocaching skulle kunna vara ett sätt att arbeta entreprenöriellt i skolan. Någon annan som har något att tillägga?

Creative Commons – en bilduppgift och ett gemensamt lärande

Jag funderade på hur eleverna skulle kunna förstå Creative Commons-licenserna, att de skulle äga dem,  för det här är inte helt enkla saker. Jag själv får ibland stanna upp och tänka till ordentligt för att vara säker på att jag hänvisar och skriver rätt. Så jag kom på att vi skulle kunna göra en bilduppgift av det hela:

Eleverna fick utgå från att tänka på något som är cirkelformat (de kom med massor av olika förslag, t ex: boll, glasögon, kikare, hjul, glasskulor, fönster etc), eftersom CC-licenserna är runda och därefter skriva in de olika licenserna i cirklarna. Utifrån det fick eleverna sedan skapa sina egna bilder. Elevernas fantasi och kreativitet går inte att ta miste på. Och att sedan en elev sätter upp sin bild på whiteboarden i klassrummet och skriver sitt namn och sina CC-licenser under sin bild visar på att fler och fler elever börjar förstå vad CC-licenserna innebär.

Men det finns också elever som tycker att det här är onödigt eftersom eleverna på hemmaplan inte alls bryr sig om att leta cc-licenserat material utan lånar verk både här och där. Och det kanske ligger en poäng i det, men samtidigt ser och hör jag att eleverna blir mer och mer medvetna om upphovsrätt och Creative Commonslicenserat material när vi arbetar med olika arbeten i skolan eftersom vi diskuterar det här nästan varje dag i skolan. Jag tror och hoppas att deras medvetenhet och kunskaper om detta kommer att följa med dem i deras framtida liv.

Att arbeta med det här är också en stor utmaning för mig eftersom jag inte kan ”allt” utan  måste lära mig parallellt med eleverna.  Senast igår fick jag något nytt att fundera på då en elev kom och sa att de hade hittat en bild via Google till sitt världsarvsarbete. De hade sedan gått vidare och undersökt websidan och där inte hittat något copyrightmärke och tyckte därför att det var fritt fram att låna bilden. Det här exemplet visar på att vi lärare har mycket att lära tillsammans med eleverna och att vi ständigt ställs inför nya utmaningar i vårt gemensamma lärande.

20

Vad kan vi göra med talet 20?

De senaste veckorna har jag funderat mycket kring innehållet i matematikböcker. Jag funderar mycket på det öppna och det stängda. Jag och en elev i år 2 började med ett tomt papper. I mitten skrev jag talet 20 och förklarade att jag och eleven skulle hitta på så många olika möjligheter att bilda talet 20. Jag började med 30 -10 och döm av min förvåning när eleven omdedelbart skrev det här:

30-1-9=

Ett mycket kreativt och klurigt tal om man tänker på att elever i år 2 sitter och fyller i tal som t ex 12+8 =, 10+10 =. Vi fortsatte med addition och subtraktion och så tänkte jag att jag kunde visa att man kan använda multiplikation, så jag skrev 4×5= och inom loppet av knappt en halv minut hade eleven skrivit ner följande:

10x10-80=

De här exemplena får mig att hajja till… Den här eleven rör sig i talområden och använder sig av räknesätt som inte alls tas upp i matematikboken. Jag har en bestämd åsikt om att vi måste hitta kreativa och öppna uppgifter för våra elever att arbeta med, så att de får möjlighet att visa att de faktiskt kan mer än vad de får visa i matematikboken. Titta närmare på den översta bilden och du får se massor av saker som eleven faktiskt KAN.

Barns idéer styr skolan – vad händer då

Tänk om barns idéer, frågor och funderingar styrde skolan, tänk vad utvecklande skolan skulle vara då.

Jag läser i Lärarnas tidning om entreprenörskap i förskolan. Jag känner mig en aning avundsjuk på det jag läser och samtidigt funderar jag på varför skolan är/känns så styrd medan förskolan känns mer” fri”.

– Vi vill utveckla barnens kreativitiet. Få dem att tänka själva, hitta egna lösningar och komma på vad de själva vet. Vår uppgift är att utmana dem med olika frågeställningar och hjälpa dem att prova olika vägar.

Självklart gäller detsamma i skolan, att vi ska utmana eleverna och få dem frågvisa och nyfikna. Där känner jag att vi har liknande förutsättningar som förskolan, men det är i nästa citat som jag blir mer frågande:

-Eftersom det är barnens intressen och idéer som styr hur dagen ser ut, får man inte vara rädd för förändringar….Jag vet att många förskolor fortfarande har både grov- och finplanering men det har vi slutat med. I stället för att bestämma att vi ska plocka löv vecka 38 och måla dem vecka 39, frågar vi barnen vad man kan göra på hösten. Vi vill att de ska tänka själva…

Hur ser skolan ut när det gäller citatet ovan? Hur lägger vi upp skoldagarna – i 50 minuterslektioner eller i längre pass (kalla det tema, forskning, ämnesövergripande)? Bryter vi ner kurs- och läroplaner till grov- och finplaneringar? Om vi nu gör det, finns spontaniteten, kreativiteten och innovationen hos läraren och eleven, om varje minut, timme, dag, vecka, månad, termin och läsår är inrutat och ”färdigplanerad”? Kanske sticker jag ut hakan, kanske har jag fel, kanske rätt eller så spetsar jag till det en aning, men oavsett känner jag mig fortfarande avundsjuk på förskolan och dess organisation eftersom jag uppfattar den som friare, öppnare och mycket mer kreativ än den fyrkantiga och mer styrda skolorganisationen. Och hur kan det vara så, när förskolan har en läroplan att följa och skolan likaså, men organisationen kring verksamheterna ändå verkar vara så otroligt olika.

Skrivprojekt i olika genrer

Jag satt och funderade på de skrivprojekt som vi håller på med. Ett oväntat skrivprojekt blev flaskposten som vi hittade. Igår kom svaret från de båda pojkarna i Nässjö. Brev, bilder, e-mailadresser och Facebookkonoton – så skrivandet mellan oss och dem kan fortsätta. Eleverna skriver också till Radioskrivarklubben, det har jag skrivit om här. Två av eleverna har nu fått sitt skrivande inspelat och vi väntar med stor spänning på att få höra den färdiga radioteatern. De andra eleverna skriver också och vi hoppas självklart att fler av eleverna ska få sina skrivna berättelser uppspelade på radion. Och så skriver vi vidare på Detektiven Emil och vi. Ett mycket spännande arbete som kan bli hur stort och innehållsrikt som helst. Jag ser så många möjligheter med detta bok/bloggprojekt och det poppar ständigt upp nya idéer. Jag antecknar för fullt, i anteckningsböcker och i min mobiltelefon. Inte hade jag trott att vi skulle kunna komma på så många intressanta och spännande infallsvinklar utifrån Anna Janssons Silverskatten. Att en bok kan skapa undervisningsinnehåll för ett helt läsår – det är fantastiskt. Så vi skriver på, allt från guppande flaskposter till skrivande ute på nätet.
Bild: Marie Andersson

Rektorer, föräldrar, grannar och alla ni andra – lämna ett avtryck

Lite drygt en månad har gått sedan vi satte igång att arbeta med EmilWernböckerna. Eftersom jag tycker att det är en självklarhet att använda tekniken i undervisningen var det självklart att skapa en blogg där vi kan berätta om hur vi arbetar i skolan, hur vi tänker, vad vi ställer oss frågande till, vad vi vill undersöka, vad vi är kritiska till, allt enligt kursplanen i svenska:

Skolan skall i sin undervisning i svenska sträva efter att eleven utvecklar sin förmåga att i dialog med andra uttrycka tankar och känslor som texter med olika syften väcker samt stimuleras till att reflektera och värdera, … utvecklar sin förmåga att läsa, förstå, tolka och uppleva texter av olika slag, … samt utvecklar sin förmåga att tolka, kritiskt granska och värdera olika källor och budskap.

 Arbetet med böckerna hade jag gjort även om jag inte hade haft tillgång till bloggen, men jag vill att vi i skolan delar med oss av arbetet vi gör i det klassrum, i den skog eller i den gympasal vi befinner oss i. Att enbart hänga upp teckningar på väggarna och skriva i skrivböcker som läggs i lådor kanske är okej för andra lärare, men inte för mig. Jag vill att innehållet i vår undervisning ska segla ut från klassrummet och även befinna sig på andra platser än där vi är. Jag vill att den hamnar hos rektorn, andra rektorer, föräldrarna, andra föräldrar, kollegorna, andra kollegor, farmödrar, mormödrar, kusiner, bästa kompisen, FB, Twitter, Skolverket, Skolinspektionen, grannen, ja hos vem som helst som är intresserad och nyfiken på vad man gör i en svensk skola år 2010.

Hur går då själva arbetet kanske ni undrar? Just nu är vi inne i själva läsprocessen, vi lär känna Emil och hans värld. Jag läser högt ur boken Silverskatten tillsammans med eleverna. Utifrån det diskuterar vi vad vi läser. Så fort eleverna undrar över något tas det upp till diskussion vilket innebär att vi inte hinner speciellt många sidor på en lektion 😉 Antal sidor är helt oväsentligt och det tror jag också är viktigt för eleverna att förstå. Våra gemensamma diskussioner om innehållet i boken ger alla som finns i klassrummet en möjlighet att ta till sig andras funderingar och tankar kring hur man kan tänka när man läser. Alla lär sig, oavsett om man är lyssnare eller talare. Vi har så intressanta diskussioner och jag häpnar över elevernas engagemang och nyfikna funderingar. Vi läser inte bara en bok, vi diskuterar livet. Jag har skapat egna konton till alla elever, men alla har ännu inte haft tillfälle att skriva – förhoppningsvis ska det bli ändring på det ju längre vi arbetar med boken och bloggen. Några av eleverna är engagerade och skriver hemifrån andra är inte alls intresserade. Jag hoppas att detta ska ändra under läsåret som går eftersom vi ska arbeta med det här ända fram till sommaren. Bloggen ska även användas för att lära eleverna mer om upphovsrätt, källkritik, hur man skriver Wikipediaartiklar, hur YouTube fungerar men det får vi återkomma till lite längre fram. Jag som lärare har ett ansvar att lyfta dessa frågor till ett undervisningsinnehåll eftersom eleverna inte kan så mycket som vi tror om just dessa områden. Sedan kan de söka och leta, javisst, men att gå på djupet kring detta är lärarens uppgift att göra eleverna nyfikna på.

Det jag skulle önska för elevernas skull är att ni som är inne på bloggen för att läsa också lämnar ett avtryck efter er! Anna Jansson är vår flitigaste kommentator och det är vi väldigt glada och tacksamma för. Att hon läser och kommenterar gör eleverna engagerade och de vet att någon läser. Vi följer också statistiken på vår blogg med stort intresse. Så snälla! Gå in och kommentera här – det räcker med några få ord eller en mening och du kan ju vara anonym om du vill. Jag vet av egen erfarenhet att det var viktigt med kommentarerna när jag var ny i bloggvärlden – det sporrade till fortsatt skrivande när jag visste att någon läste det jag skrev. Att kommunicera är den allra viktigaste delen av arbetet med EmilWernbloggen. Att skriva till någon som faktiskt läser det vi skriver – det finns riktiga mottagande läsare därute i cyberspace. Ställ det mot att skriva ner sina funderingar i en skrivbok som kanske läraren och någon kompis läser och som sedan läggs ned i en låda/bänk – ja du förstår.

Jag får också tillgång till elevernas kunskaper om Visby och Gotland vilket får mig att tänka på nytt undervisningsinnehåll. En bok kan med andra ord skapa undervisning i alla ämnen under ett helt läsår, det är jag helt övertygad om. Nu ser inte organisationen ut så där jag befinner mig men det skulle kunna gå. Om min entusiasm är lika stor hos eleverna vet jag faktiskt inte så det får bli min nästa uppgift att ta reda på.