Detektiven Emil och vi – nu är det slut

Tänk vilket fantastiskt, intressant och lärorikt arbete det blev med Detektiven Emil och vi. Det hade jag inte den blekaste aning om när jag för två somrar sedan fick idéen att arbeta med böckerna om detektiven Emil Wern. Tänk att jag och mina elever fick möjlighet att lära oss så oerhört mycket om Google, Wikipediaupphovsrätt , webbpublicering och en hel del annat. Genom detta arbete öppnade vi upp vårt klassrum och vem som helst som hade lust att titta förbi kunde se vad vi gjorde, hur vi tänkte och de kunde också hjälpa mig och eleverna i vårt sökande efter svar på våra funderingar.

Nu har vi läst tre böcker och granskat dem från topp till tå. Eleverna fick möjlighet att diskutera böckernas innehåll med både författaren och illustratören. Eleverna fick utforska Visby innerstad och dess museum och till slut kollade vi upp det där med sopor och sophantering. Nu är det slut så nu får vi arbeta och undersöka något annat. Men eleverna vill fortsätta att läsa de andra böckerna om Emil Wern – vi har några vi ännu inte har hunnit läsa.

Tänk vad lärorikt det är att läsa böcker och så mycket det går att lära av bokstäver som samlats i en bok tillsammans med fina illustrationer! Tack Anna Jansson och Mimmi Tollerup för fantastiska böcker som möjliggjorde att jag hade undervisning för två långa år att genomföra då skönlitteraturen stod i fokus tillsammans med moderna verktyg i undervsningen.

Det skrivs och läses som aldrig förr i klassrummen

Ibland görs det på en surfplatta,

ibland på papper,

ibland i en bok,

ibland med penna i ett räknehäfte,

… och ibland görs det på datorn.

 Ville bara säga det om någon inte tror att vi gör det vi ska göra i skolan.

Försjunkna i litteraturens spännande värld

Idag har jag vandrat runt på Almedalsbiblioteket. En oas och en fantastisk plats att vara på. Överallt satt våra elever, djupt försjunkna i litteraturens spännande värld.

Buu and Baa

Jag läste Bu och Bä för eleverna idag, fast Bu och Bä skrivna på engelska. 8-åringar som ännu inte har hunnit lära sig så mycket engelska, kan med hjälp av bilderboken följa med i historien. Och så pekade jag i boken, gestikulerade och använde min röst i olika tonlägen – och vips så hade vi gissat vad som skulle hända på nästa sida, gissat vad olika ord betydde och gissat oss fram i den engelska texten. Vi lärde oss några nya engelska ord som vi uttalade högt tillsammans: sandwich, cucumber, wheelbarrow och ladder. Och när vi var klara tyckte en elev att det var enkelt att förstå och följa med i boken: ”Vi hade ju bilderna att titta på”.

Själv undrar jag varför jag inte har läst engelska bilderböcker för eleverna tidigare. Det är ju enkelt att ta böcker som eleverna redan har stiftat bekantskap med på svenska, förförståelsen är ju på topp. Elevernas fullständiga koncentration, aktivitet och nyfikenhet har jag inte råd att missa så nu är det bara att bege sig till biblioteket och låna nya, kända skönlitterära böcker, på engelska.

Matteboken – en källa till ämnesövergripande undervisning

Först trodde jag att enbart skönlitterära böcker kunde skapa innehåll för en hel termin, idag insåg jag att detsamma gäller för matematikboken.

Rektorer, föräldrar, grannar och alla ni andra – lämna ett avtryck

Lite drygt en månad har gått sedan vi satte igång att arbeta med EmilWernböckerna. Eftersom jag tycker att det är en självklarhet att använda tekniken i undervisningen var det självklart att skapa en blogg där vi kan berätta om hur vi arbetar i skolan, hur vi tänker, vad vi ställer oss frågande till, vad vi vill undersöka, vad vi är kritiska till, allt enligt kursplanen i svenska:

Skolan skall i sin undervisning i svenska sträva efter att eleven utvecklar sin förmåga att i dialog med andra uttrycka tankar och känslor som texter med olika syften väcker samt stimuleras till att reflektera och värdera, … utvecklar sin förmåga att läsa, förstå, tolka och uppleva texter av olika slag, … samt utvecklar sin förmåga att tolka, kritiskt granska och värdera olika källor och budskap.

 Arbetet med böckerna hade jag gjort även om jag inte hade haft tillgång till bloggen, men jag vill att vi i skolan delar med oss av arbetet vi gör i det klassrum, i den skog eller i den gympasal vi befinner oss i. Att enbart hänga upp teckningar på väggarna och skriva i skrivböcker som läggs i lådor kanske är okej för andra lärare, men inte för mig. Jag vill att innehållet i vår undervisning ska segla ut från klassrummet och även befinna sig på andra platser än där vi är. Jag vill att den hamnar hos rektorn, andra rektorer, föräldrarna, andra föräldrar, kollegorna, andra kollegor, farmödrar, mormödrar, kusiner, bästa kompisen, FB, Twitter, Skolverket, Skolinspektionen, grannen, ja hos vem som helst som är intresserad och nyfiken på vad man gör i en svensk skola år 2010.

Hur går då själva arbetet kanske ni undrar? Just nu är vi inne i själva läsprocessen, vi lär känna Emil och hans värld. Jag läser högt ur boken Silverskatten tillsammans med eleverna. Utifrån det diskuterar vi vad vi läser. Så fort eleverna undrar över något tas det upp till diskussion vilket innebär att vi inte hinner speciellt många sidor på en lektion 😉 Antal sidor är helt oväsentligt och det tror jag också är viktigt för eleverna att förstå. Våra gemensamma diskussioner om innehållet i boken ger alla som finns i klassrummet en möjlighet att ta till sig andras funderingar och tankar kring hur man kan tänka när man läser. Alla lär sig, oavsett om man är lyssnare eller talare. Vi har så intressanta diskussioner och jag häpnar över elevernas engagemang och nyfikna funderingar. Vi läser inte bara en bok, vi diskuterar livet. Jag har skapat egna konton till alla elever, men alla har ännu inte haft tillfälle att skriva – förhoppningsvis ska det bli ändring på det ju längre vi arbetar med boken och bloggen. Några av eleverna är engagerade och skriver hemifrån andra är inte alls intresserade. Jag hoppas att detta ska ändra under läsåret som går eftersom vi ska arbeta med det här ända fram till sommaren. Bloggen ska även användas för att lära eleverna mer om upphovsrätt, källkritik, hur man skriver Wikipediaartiklar, hur YouTube fungerar men det får vi återkomma till lite längre fram. Jag som lärare har ett ansvar att lyfta dessa frågor till ett undervisningsinnehåll eftersom eleverna inte kan så mycket som vi tror om just dessa områden. Sedan kan de söka och leta, javisst, men att gå på djupet kring detta är lärarens uppgift att göra eleverna nyfikna på.

Det jag skulle önska för elevernas skull är att ni som är inne på bloggen för att läsa också lämnar ett avtryck efter er! Anna Jansson är vår flitigaste kommentator och det är vi väldigt glada och tacksamma för. Att hon läser och kommenterar gör eleverna engagerade och de vet att någon läser. Vi följer också statistiken på vår blogg med stort intresse. Så snälla! Gå in och kommentera här – det räcker med några få ord eller en mening och du kan ju vara anonym om du vill. Jag vet av egen erfarenhet att det var viktigt med kommentarerna när jag var ny i bloggvärlden – det sporrade till fortsatt skrivande när jag visste att någon läste det jag skrev. Att kommunicera är den allra viktigaste delen av arbetet med EmilWernbloggen. Att skriva till någon som faktiskt läser det vi skriver – det finns riktiga mottagande läsare därute i cyberspace. Ställ det mot att skriva ner sina funderingar i en skrivbok som kanske läraren och någon kompis läser och som sedan läggs ned i en låda/bänk – ja du förstår.

Jag får också tillgång till elevernas kunskaper om Visby och Gotland vilket får mig att tänka på nytt undervisningsinnehåll. En bok kan med andra ord skapa undervisning i alla ämnen under ett helt läsår, det är jag helt övertygad om. Nu ser inte organisationen ut så där jag befinner mig men det skulle kunna gå. Om min entusiasm är lika stor hos eleverna vet jag faktiskt inte så det får bli min nästa uppgift att ta reda på.

Kraften i böckers innehåll

Åh, om ni bara kunde se mig. Jag hoppar, fnissar och klappar händerna! (nästan i alla fall). Jag har suttit och spånat kring vårt arbete med Emil Wernböckerna. Tänk vad mycket fantastiskt roligt, kreativt och intressant vi i skolan kan göra – utifrån en enda bok. Då förstår man kraften i böckers innehåll, det gäller bara att komma på hur att använda dem. Ju mer jag tänker kring Emil Wernböckerna ju fler tokiga idéer får jag. Undrar om lärare får ha tokiga idéer? Jo, det tror jag absolut att vi kan få ha, bara de går att förankra i vårt uppdrag, då får man nog toka på bäst man vill. Vi kan läsa böcker och så kan vi läsa böcker, ensamma eller tillsammans och undervisa om det vi läser – lyfta upp bokens innehåll till undervisning. Och att lyfta upp bokens innehåll genom att göra en trist bokrecension, det duger inte alls. Nej, vi har ett viktigare uppdrag än så.

Och allt det här tokiga då, undrar ni kanske. Jo, jag tänker kokosbollar, teater, saft, film, radio, dialekter, fantasi, anteckningsböcker, pröva, smaka, gilla eller inte – allt i en enda salig röra. Men det här är enbart min tokblandning, imorgon kommer elevernas idéer och då blir det kanske än tokigare än vad det redan är.

Läsa på tomgång

– Marie, man kan läsa fast man går på tomgång, sa eleven om att läsa när man är trött.
Jag gillar bilden, läsaren verkar mer intresserad av boken än den oätna smörgåsen.
Bild: Öpedagogen

Äkta läsglädje

Att få förmånen att sitta bredvid en liten en som håller på att lära sig läsa är helt underbar – bara vi två. Vi tittade väldigt ingående på alla bilderna i boken. Vi sa högt och tydligt vad vi såg: Jag ser en häst, jag ser 8 st plankor, jag ser halm, jag ser en hästsvans, jag ser ett fönster, jag ser tegelstenar, jag ser en hink… och så fortsatte vi. (Japp, inspirerad av Anne-Marie Körlings bildpromenerande). Jag läste alla sidor högt och så diskuterade vi tillsammans att bilderna och texten hör ihop. Det som händer på bilden står också i texten. Sedan satte en liten en igång att läsa, tittade ordentligt på bilderna och läste precis exakt det som stod i texten. Och så gjorde vi med nästa bok och nästa … Det var äkta läsglädje för oss båda.