En lärorik dag i en digital värld, att förstå det som finns bakom

När jag började arbeta med digitala verktyg tillsammans med mina elever så tror jag inte riktigt att jag förstod vad vi höll på med. Jag förstod bara det ”ytliga”, att det skulle användas, inte hur det fungerade när vi skulle ”djupdyka” i det. Men för att förstå måste vi, både lärare och elever, pröva, misslyckas, ändra, pröva igen, lyckas och gå vidare.

Under tiden vi utforskade, använde och analyserade olika saker med hjälp av bloggen så började vi att förstå. Vi gjorde en upphovsresa tillsammans. Jag har nu förstått att ett utav våra uppdrag är att få eleverna att förstå deras egen roll och medverkan i den lärande miljön som idag omfamnar dem, ja samhället i stort. Den lärande miljön finns inte enbart i skolan utan även hemma hos eleven, hemma hos elevens kompis, farmor, kusin eller hos vem det nu kan vara. Om eleven då bär med sig en förståelse och en medvetenhet kring de spelregler som gäller på t ex Internet, i en app eller i ett online-spel så kan de lättare se sin egen roll i det som de samspelar med. Att de vet att de har rättigheter men att de också har skyldigheter på den digitala arenan innebär förhoppningsvis att de är bättre rustade när de växer upp och blir vuxna och ska arbeta i det samhälle som finns då.

Mina elever börjar även få lite förståelse och medvetenhet kring spel och appar och vad som krävs för att det faktiskt ska bli ett spel eller en app. Det tror jag är precis lika viktigt som att de ska veta vad Internet är, hur det fungerar och varför. I förra veckan var vi på besök på högskolan på Gotland där eleverna fick besöka Speldesignutbildningen på högskolans Motion Capture Studio och en av eleverna fick klä på sig en likadan svart dräkt som syns i videoklippet och alla mina elever fick då möjlighet att se hur man animerar t ex karaktärer i spel och filmer som t ex Avatar. De fick en förståelse för att animerade filmer och spel inte bara är spel utan att det ligger mycket arbete och riktiga människor bakom. De fick också lära sig att man inte väljer speldesignutbildningen om man vill spela spel. Det fanns det inte så mycket tid till, enligt den student som visade oss runt. Han berättade att det krävdes mycket matematik och att man skulle läsa högvis med böcker. 🙂 Det är viktigt med förståelse och det har vi ett uppdrag i läroplanen att ge våra elever under tiden de befinner sig i skolan. Efter det fick de möjlighet att besöka programmerarna på högskolan som nu programmerar elevernas appar. Där fick de se hur långt deras idéer till Androidappar har kommit, hur det ser ut när studenterna kodar elevernas appar och de fick även möjlighet till att tycka till kring programmerarnas val av bilder och upplägg.

Med andra ord, en lärorik dag i en digital värld.

Facebook skulle kunna vara lärarrummet

Är du medveten om att du är med och utvecklar skolsverige? Jag hade inte ens tänkt tanken innan jag i morse twittrade med @itmamman Christina Löfving.

 

  • Hur medvetna är du och jag om vår undervisning?
  • Vågar vi säga till våra kollegor: Det här gjorde jag bra!
  • Har vi någon kollega/person/vän som vi kan bolla våra undervisningstankar med?
  • Har vi någon som kan komma in i vårt klassrum för att se vad vi gör?
  • Kommer rektorn, kollegan eller föräldrar på besök?
  • Är det någon som frågar dig eller mig om hur vi tänker kring vår undervisning i förhållande till våra styrdokument?
  • Är du och jag mottagliga för dessa frågor?
  • Ser vi på frågorna som kritik eller tar vi emot dem som en fråga som visar intresse över vår undervisning?
  • Är jag inne och hälsar på i kollegans klassrum för att bli inspirerad (definitivt INTE för att kritisera)?
  • Bjuder vi in våra kollegor att vara delaktiga i vår undervisning?
  • Stänger vi vår klassrumsdörr?
  • Ja hur gör vi för att få syn på den undervisning vi bedriver?
  • Är det okej att säga att du och jag gör bra saker i våra klassrum?
  • Är det okej att säga att vi misslyckades eller att vi gjorde fel?
  • Är det okej att ta nya tag, pröva igen och utvärdera den misslyckade lektionen med den nya, som förhoppningsvis gick lite bättre?
  • Är det i själva ”misslyckandet” som vi ser vår egen utveckling?
  • Hur ofta får vi möjlighet att diskutera vår undervisning med andra lärare?

Att vara en del av Twitter, Facebook och bloggvärlden är att ständigt utvecklas. Att dela med sig av sina tankar och ta del av andras tankar gör att jag själv blir ”tvingad” att reflektera över hur jag gör, vad jag gör och varför.

Och även om inte läraren är aktiv i sociala medier så funkar det ändå. Facebook skulle kunna vara lärarrummet, Twitter skulle kunna vara rektorslinjen och bloggandet skulle kunna vara arbetslaget. Det är inte arenan som är det viktiga, det är att vi faktiskt börjar dela med oss och att vi vågar att utvecklas tillsammans. Vi måste våga dela med oss av vår yrkeskunskap – det står skrivet i våra styrdokument. Vi kan så oerhört mycket – tillsammans!!

Sätt igång och prata undervisning – hur, vad och varför så utvecklar vi skolsverige en liten bit till – starta redan på måndag!