Att vara hemma och vara sjuk är inte det jag vill, men nu är det så. Helt plötsligt inser jag att de saker jag har hemma borde vara i skolan och det jag behöver ha hemma är i skolan. Eländes, elände. Arbete som eleverna ska ha ligger prydligt nerlagt i min jobbväska och GPS:erna som jag ska ladda med cacher inför onsdagens skattletarjakt ligger i ett skåp på skolan. SUCK!! Lite mail hit och dit kanske kommer att lösa ovanstående problem, vi får se.
Samtidigt inser jag att jag har en arena som inte kan vara på fel plats. Denna arena finns där, oavsett var jag eller eleverna befinner sig. Jag kan kommunicera med mina elever även om jag är hemma och inte kan närvara i undervisningen. Vi har en kommunikationslänk som jag inte har tänkt på tidigare. Denna kommunikationslänk är givetvis våra bloggar: Detektiven Emil och vi, Geocaching i skolan och matteord. Jag kan fylla bloggarna med innehåll och eleverna kan arbeta med detta, oavsett var de befinner sig. De kan fylla bloggarna med innehåll och jag kan läsa och se hur de tänker.
När jag tänker lite längre så kan faktiskt elever arbeta hemifrån med hjälp av vår blogg. De kan närvara och se vad vi håller på med i skolan då vi sammanfattar våra tankar och idéer på våra bloggar utifrån det arbete vi för tillfället arbetar med. De blir med i gemenskapen även fast de inte är fysiskt närvarande. Har eleverna hög feber och känner sig väldigt sjuka ska de självklart inte delta, då ska de ta hand om sig så att de snart är friska och på benen igen. Detsamma gäller självklart för lärare med.
