Pedagogiskt pirr med rätt att misslyckas

IMAG0360

Ulrika Pettersson, lärare på friskolan AtheneFardhem, år 1-3 på Gotland och jag startar igång ett gemensamt och spännande bokprojekt vid terminsstarten 2014. Ni kan följa vårt arbete på bokbloggen MioVi som ännu är under uppbyggnad. En bokblogg där lärarreflektioner blandas med elevernas tankar och funderingar kring Astrid Lindgrens bok Mio min Mio, lässtrategier och framför allt läsförståelse. Vi ska arbeta utifrån tankarna kring cirkelmodellen, reciprok undervisning och genrepedagogik för att utveckla elevernas läs- och skrivförståelse Här är mitt första inlägg kring vårt samarbete – ett pedagogiskt pirr med rätt att misslyckas.

Geocaching – jösses vad lärorikt

Tänk vad det är roligt att lära nytt och tänk vad mycket jag har lärt mig genom att placera ut mina Pippicacher i Visby innerstad med omnejd. Genom de kommentarer/loggar som trevliga geocachare skriver har jag bl a lärt mig:

  • vad Villa Villekullahuset användes till innan det blev gult, rosa och grönmålat:
    I det tidigare huset på denna plats var jag många gånger i slutet av femtiotalet. Gissa varför? Kanske pga tandläkare Bergstedts döttrar? TFTC!
  • Innan huset blev Pippis så bodde Regementstandläkaren med familj på den här platsen. Hans hustru skötte trimningen av våra hundar och var god vän med mor min.
  • vad Pippi Långstrump heter på finska:
    I watch this Peppi Pitkätossu television program when I was little boy in Finland
  • vad Villa Villekulla heter på finska:
    Ville Kulla is Huvikumpu in finis language.
  • vad en rostig nyckel i närheten av cachen Pippiallén användes till för väldigt länge sedan och nyckeln hänger fortfarande kvar:
    Den var till för att ”logga” stämpeluret som Vakterna hade.
  • att Pippicacherna har väckt många barndomsminnen till liv,
  • att många geocachare hellre tar sig runt i en ny stad genom att leta efter cacher än går en guidad stadsvandring,
  • att geocachare kommer hit med kryssningsfartyg och hinner med några cacher innan de drar vidare ut på Östersjön,
  • att geocachare är ena hederliga prickar – byter ut loggremsor och fyller på med allehanda utrustning som saknas eller behöver uppdateras i en cache,,
  • att Astrid Lindgrens fantastiska berättelser fortfarande håller världsklass,
  • att någon fått lektion i svensk filmhistoria,
  • att militärerna har marscherat fram och tillbaka i Pippiallén,
  • att det är några av geocacharna som varit statister i Pippifilmerna,
  • Här var jag när man spelade in filmen. Vi hade hört att dom ville ha barn till inspelningen. När vi kom dit så möttes vi av sura miner, de hade redan alla ungar de ville ha.

    Sen har jag lärt mig en hel del om att lägga ut cacher och vad man bör göra och inte göra. Det kanske inte är så himla smart att lägga ut en liten nano i ett sommarparadis som Visby, där det fullkomligt kryllar av geocachare som loggar cacher mest hela dagarna. Att byta loggremsa dag ut och dag in är kanske inte det jag hade tänkt att jag skull få göra från början. Jag har också lärt mig att vissa cacher som jag har införskaffat inte håller måttet då jag har fått starta en egen geocachingverktad där jag lagar, klistrar och pillar med mina cacher. Inser också att cacher i stadsmiljö har en benägenhet att försvinna…

Summa sumarum är i alla fall att det är oerhört givande med Pippicacaherna och jag tar med mig ovärderliga erfarenheter kring cacher och TB:s till mina elever nu när jag ska geocacha tillsammans med eleverna när skolan snart sätter igång.
 Och så har jag en tanke om en ny Pippicache: Pippis kappsäck… men den får jag återkomma med.

Vad lyfter vi fram om elevernas kunnande

Jag geocachar som de flesta vid det här laget redan vet om. Jag har också lagt ut några egna cacher. När folk loggar att de har hittat någon av mina cacher dimper det ner ett mail i min mailbox och jag kan se vad de skriver och vad en del geocachare tycker om mina cacher. Måste medge att jag blir väldigt glad när jag läser loggarna:

Ännu en Pippi nostalgi, underbart!!! Tack för en härlig serie cacher.

Jättekul med cacher på Pippi-temat då Astrid Lindgrens fantastiska berättelser verkligen håller världsklass fortfarande.

Synd att inte själva huset står kvar. Men kul ställe och snygg gömma!

Kul cache, man tänker genast på sockerdricka… TFTC

Hittad på cykeltur genom vackra Visby. Tack för en rolig serie, jag gillar Pippi!

 

Att få läsa gensvar som dessa, gör ju att jag växer och känner att jag faktiskt har gjort något bra. Jag känner att jag nog skulle kunna lägga ut några till och att det verkar som om geocacharna gillar det jag har åstadkommit. Genast tänker jag på hur vi bedömer och bemöter våra elever. Vad säger vi till dem? Vad lyfter vi fram under ett utvecklingssamtal när det gäller deras kunnande? Lyfter vi fram det som eleverna kan och det som engagerar dem eller lyfter vi fram det som inte är så himla bra? Om jag gör om loggarna här uppe till något mer negativt skulle det kunna låta så här istället:

Ännu en Pippi nostalgi – trist! Den här serien med cacher var inte speciellt rolig.

Jösses vad tråkigt med cacher på Pippi-temat då Astrid Lindgrens ointressanta berättelser är så omoderna år 2011.

Vad skönt att inte själva huset står kvar. Vad jobbigt det var att slå sig fram i det höga gräset och kunde du inte ha varit lite mer fantasifull när du gjorde gömman?

Cachen var ju urtrist tänker genast på Coca-Colaträdet.

Hittad på cykeltur genom ett regnigt, kallt och blåsigt Visby. Måste säga att det här är den mest fantasilösa serie jag stött på. Jag hatar Pippi!

 

Hur engagerad och peppad skulle jag ha varit om jag läst detta? Hur engagerade och peppade blir våra elever när de sitter på utvecklingssamtal och får höra att de inte kan dubbelteckning, de har inte kunskaper om hur de böjer verb i engelskan… Ja ni fattar vad jag vill komma fram till.

Pippi Långstrump, blommor, Google Maps och geocaching

Jag fortsätter att geocacha. Det är riktigt roligt. Jag inser att jag gör saker som jag aldrig skulle ha gjort om jag inte höll i en GPS för att leta reda på gömda cacher.Geocachingen skapar lite äventyr.

Cachegömma

När jag befinner mig i skog och mark tänker jag ofta på hur geocachingen skulle kunna användas i skolan.  Jag funderar på vilka ämnen som ”täcker” geocachingen. Jag har lagt ut en serie med Pippi Långstrumpcacher – bor man i Visby där Pippifilmerna spelades in på 60-70-talet kunde jag ju inte låta bli. När jag väl hade fått ut Pippicacherna på rätt ställen insåg jag att det fanns  så mycket skolarbete i cachcerna. Astrid Lindgren är ju en självklarhet att läsa i skolan och att sedan kunna förena det med att leta reda på Pippicacher innebär ju faktiskt att vi kan undersöka och upptäcka vår närmiljö.  Att det sedan finns en hel drös med Pippiklipp på YouTube underlättar ju faktiskt undervisningen. En analys av böckerna i förhållande till filmerna – jo det är en spännande tanke.

Att följa TB och andra resande saker via Google Maps eller Google Earth är kartkunskap. Eller att först gå in på en karta och se var cachen är placerad innan man beger sig ut att leta – det är också ”skolgrejer”. Räkna avstånd, omvandla, kryptera – det finns hur mycket som helst att utforska och lära sig mer om. Det enda som saknas är en GPS.

Trackable (TB)

I helgen var jag ute på två ställen som jag inte ens visste fanns. Där kunde man med hjälp av geocachigen undersöka raukar, fågelliv, blommor, växter – ja det finns oändliga tillfällen att förena teknik med gammalt hederligt skolarbete. Vi kunde t ex koka soppa på ramslök efter att geocachat på en helt underbar ramslöksplats. Vi kunde ha utforskat spännande grottor eller gått vår årliga strandvandring efter var geocacherna var utlagda. Jag kan tänka mig att eleverna skulle tycka det var spännande att förena promenad med skattletning. Vi skulle också kunna vandra runt i ett naturreservat och undersöka fysiskt vad ett naturreservat innebär och på köpet leta efter en och annan cache. Eller besöka en historisk plats – många cacher är gömda på ställen som har en historisk anknytning. Möjligheterna är oändliga – varför sätter skolan inte igång?

Höger, vänster eller rakt fram?