Som jag skrivit om tidigare så har mitt intresse kring geogaching ökat markant under de senaste dagarna. Jag ser möjligheterna och äventyret, både som lärare och som privatperson. Och inte hade jag trott att det fanns såååååå många cacher att leta efter, det fullkomligt kryllar av dem i närheten där jag bor och med största sannolikheten där du bor.
Idag bestämde jag mig för att jag minsann skulle ge mig ut och leta. Men innan dess var jag tvungen att ordna med en app till min telefon, så att jag skulle hitta cachen och jag var även tvungen att få lite information kring hur att sätta igång. Att ordna appen till telefonen var det som var mest omständigt. Först laddade jag ner en gratisversion som verkade fungera sådär men sedan köpte jag en app efter rekommendation via Twitter. Som tur är har jag vänner och kollegor runt om i landet som jag via FB och Twitter snabbt kan få kontakt med och som genom sina erfarenheter och kunskaper lär mig att gå vidare. 
Så efter att ha fått svar via uppdateringarna i FB och Twitter kände jag mig redo för att ge mig ut. 
Min tonårsdotter följde med mig, så vi gav oss ut, hon med kameran i högsta hugg och jag med min telefon som nu hade förvandlats till en GPS. När vi närmade oss platsen där skulle vara placerad blev det så spännande – det var som att bli barn på nytt. För geocaching är ju en sorts skattletarjakt. När GPS:n talade om att vi var på rätt plats var det bara att sätta igång och titta och … som Anne-Charlotte säger: PILLA PÅ ALLT!!! Och vi pillade på allt men inte hittade vi någonting. Så det var bara att pilla vidare och efter ett tag hittade vi vår första cach!!!! Det var som om det var julafton – hur glad och stolt som helst, jag, en 44-åring, krälandes på alla fyra i skogen 
Min första cach!!!!
Och inte var jag och dottern nöjda där inte. Upp med GPS:n för att söka efter någon närliggande cach – vi hittade en multicach = där man först hittar en cach som leder vidare till en annan cach osv. Med hjälp av några ledtrådar hittade vi även den och samma underbart lyckliga känsla infann sig igen. 
Nu vill jag geocacha med eleverna. Jag ser så många användningsområden och möjligheter. Det är bara frågan hur jag ska få tag på GPS:er. Det får bli nästa sak att undersöka i Geocach-världen. För jag lär fortsätta – fantastiskt roligt. Dottern och jag håller som bäst på att fundera ut en cach som vi ska placera ut någonstans. Det kommer att bli så roligt!
Pingback: Geocaching – låt skattjakten börja! | Christermagister
Pingback: Uggleblogg » Geocacharens guide till Kristianstad
Pingback: Vetskap om attributen hade gjort min väntan betydligt kortare | Öpedagogen
Pingback: Ann-Charlotte – jag pillar på ALLT!!! | Öpedagogen
OK, jag ger mig. Hittade en karta och hittade några gömmor bara några km härifrån. Får fundera på det här sättet att frilufta sig….. Man kanske skulle pröva. Ha en bra vecka!
Pingback: Nätetiketterna – etiketterna på nätet och hur är jag där – något om källförälskelse | Anne-Marie Körling
Nej, jag kan ju inte sluta nu när jag precis har börjat! Det mest spännande är ju att jag kan geocachea var jag än befinner mig i världen. Vi kan nog kalla geocaching för en folkrörelse
Läser in logg igen o blir alldeles lycklig, känner igen mig själv o ser en nykläckt geocachare!
NU blir jag lycklig!
Vilken grej! Hur kul som helst! Jag har en son som skulle älska detta, jag ska kolla upp om min mobil fungerarm annars får man väl skaffa en gps!
Tack för tipset (och blogginlägget som förklarar!)
Ja, gör det!!! Det är till och med BARNSLIGT roligt! Hör av dig med hur det går.