Idag blev jag pedagogiskt mållös

En boks framsida projicerad i klassrummet. En mörkhårig och allvarsam flicka tittar på oss från duken, ett avskalad bokomslag där flickan står i fokus. Vi tittar på Gull Åkerbloms bok: Ängeln i snön. Idag var det första gången som eleverna gemensamt skulle använda lässtrategin Spågumman och inte vet jag om det jag gjorde var rätt och det kommer säkerligen utvecklas under terminens gång men som eleverna förutspådde när de kom med sina hypoteser. Det verkar som om de aldrig har gjort annat: Boken handlar nog om en flicka och det utspelar sig under andra världskriget, hon ser ut som en indian så det är en indianberättelse, hon ser ledsen ut kanske är hon placerad på fosterhem, hon ser så allvarsam ut så det är nog inte en rolig berättelse, hon verkar ledsen kanske att någon har dött… och så fortsatte det. Några av eleverna landade mjukt och tryggt i att säga: Jag tycker som min klasskompis. Ni vet, det var precis som den berömda ketchupeffekten, först kom det lite sen kom mer eller mindre allt på en gång. Jag har aldrig varit med om så engagerade elever när det gäller att prata om böcker. Antagligen för att jag aldrig har gett dem chansen att få upptäcka och utvecklas tillsammans.

När jag satte igång att läsa högt för dem och modella hur jag förutspådde under min läsning av boken ville några elever ändra sig kring sin tidigare hypotes medan andra stod fast vid sin första. Jag berättade hur jag tänkte och varför jag tänkte som jag gjorde. Jag berättade att jag blev otroligt berörd och tårögd när jag trodde att boken skulle handla om något hemskt som skulle hända Martina eller hennes familj. Jag berättade att jag ibland kan gråta när jag läser mina egna böcker och att jag en gång låg på badstranden och tårarna strömmade ner för mina kinder. Vips ville några av eleverna också berätta att de hade gråtit när de läst sina böcker medan andra sa att de kunde bli ledsna men att inga tårar kom. Jag sa att visst vore det skönt att kunna få gråta i klassrummet när vi läser böcker som berör och det höll eleverna med om. Slutligen kom vi fram till att böcker ofta handlar om livet med allt vad det innebär.

Jag blev pedagogiskt mållös när lektionen var slut och samtidigt pedagogiskt glad. Elever kan! Vilka kunskaper, intressen vilja och motivation det fanns hos de 10-12-åringar som varje dag går över tröskeln till mitt klassrum.

6 reaktion på “Idag blev jag pedagogiskt mållös

  1. Härligt! Jag hade min första svensklektion i en ny sexa idag och vi körde en lässtrategilektion där handlar om att läsa mellan raderna och dra slutsatser. De var så otroligt kreativa när de skrev och pratade om årstider, tidpunkter och väder utan att skriva eller säga det rakt ut. De kan en massa bara vi lockar fram det!

Kommentera