Skriv en artikel i Wikipedia tillsammans med dina elever

Carolyn_Sewell ParentsPstcard_042710.jpg CC (by,nc,nd)

och lär dig själv och dina elever hur det fungerar. Det gjorde vi och tänk vad vi lärde oss. Det bästa var att strax efter att vi hade publicerat vår artikel om Emil Wern hade någon varit inne och redigerat den. Eleverna och jag fick våra funderingar bekräftade. Det ÄR alltså så att vem som helst kan skriva och ändra i Wikipedia. Och det var det som var själva poängen med att publicera en artikel i Wikipedia – att få eleverna att förstå att vem som helst kan lägga till och ta bort vilket innebär att vi måste vara källkritiska. Innan vi skrev artikeln om Emil Wern fick eleverna säga vad de visste om Wikipedia.

När vi ändå höll på diskuterade vi hur Google fungerar och varför Wikipediaartiklar oftast kommer högst upp i Google när vi söker på olika saker. Först fick eleverna gissa varför det är just så.

Missa nu inte chansen att undervisa om Wikipedia eftersom vi har som uppdrag att undervisa om källkritik och då är Google och Wikipedia ett naturligt undervisningsinnehåll. Sedan finns det självklart annat att undervisa om som har med källkritik att göra men våra elever lever nästan dagligen med Google och Wikipedia och då har de rätt att få veta hur det fungerar.

Underbara elever – Nu börjar ni bli medvetna om upphovsrätten

Horia Valan Copyright sign made of jigsaw puzzle pices separated CC (by)

Först var det här med upphovsrätt och Creative Commonslicenser något som varken jag eller eleverna pratade om. Sedan började vi så smått prata om det när vi kopplade ihop upphovsrätten med vårt arbete kring Emil Wern. Och nu börjar det hända saker när vi arbetar med andra ämnen än just Emil Wern, då eleverna behöver bilder eller musik till sina presentationer och arbeten.  

  • Nu börjar eleverna fråga om vad den där sidan heter där man kan hämta bilder som man får använda.
  • Nu undrar de var de kan hämta musik som de FÅR använda.
  • Nu börjar de hjälpa varandra, de som kan lite mer hjälper de som vill lära sig.
  • Nu börjar en del av eleverna faktiskt veta vad symbolerna innebär.
  • Nu börjar eleverna komma ihåg att hänvisa till upphovsmannen i sina presentationer, filmer eller andra arbeten.
  • Nu börjar de ange källhänvisningar.
  • Nu känns det som om de är på G.

Allt detta innebär att eleverna har slutat att hämta bilder från ”Bildbanken Google”. De börjar så smått leta, medvetet, efter websidor där de faktiskt får hämta material som de sedan får använda i sitt skolarbete. Och jag… jag står där, mitt i all denna medvetenhet, och inser att det upphovsrättsfrö som såddes i höstas nu börjar att gro. Jag inser även att de här eleverna ”bara” är 10 – 12 år, men kan redan så väldigt mycket om upphovsrätt.

Google – en bildbank?

Jag och eleverna diskuterar upphovsrätt och Creative Commonslicenser som en naturlig del av vårt arbete med Detektivenemilochvi. Och jag blir imponerad av vad de vet tillsammans. Vi pratar om elever i åldern 10 – 12 år, som vet en hel del saker om upphovsrätt, Creative Commonslicenser och copyright. Jag är rätt säker på att många vuxna inte ens är i närheten av deras vetskap inom detta område. Men bara för att de vet innebär det inte att de alltid gör det de vet. Jag och eleverna är inne i en lärande process och när vi lär oss blir en del saker rätt medan annat blir helt fel och det är precis så det ska vara. Att sedan diskutera ”rätten” och ”felen” skapar en förståelse och en språngbräda vidare i den lärande processen.

Att låna verk (bild, text, film, musik) av andra gör att vi ofta kommer in på att ”låna” från Google. Idag gick vi in på Google för att se om det går att låna bilder därifrån. Någon elev sa att det inte står någonstans om varken copyright eller Creative Commons om man får upp bilder på Google. Vi sökte på ordet ”häst” och fick en hel massa träffar på hästar att välja på. Vi klickade oss vidare på en hästbild och hamnade då på Nationalencyklopedin websida – och kunde se att Google inte är en bildbank, utan en plats där ”all världens” websidor finns samlade för att vi lättare ska hitta dem och sedan ta oss vidare till det ord/den plats vi letar efter. Längst ner på Nationalencyklopedins websida stod det klart och tydligt att den sida vi befann oss på var copyrightskyddad vilket också innebar att vi inte bara kunde ”låna” bilden på Google utan att undersöka på vilken websida den är placerad och vad som gäller för bilden där den finns.

Det här är inte helt lätt att förstå och jag är säker på att vi lär återkomma till denna diskussion fler gånger.

Googla dig själv

Jag läser Kristina Alexandersons bloggLärare – våga, vilja blir googlad. Läs gärna! Inspirerad av Kristinas blogginlägg var jag tvungen att Googla mig själv. Måste erkänna att det inte har hänt så många gånger tidigare. Med tanke på mitt namn – Marie Andersson – delar jag det med ganska många andra kvinnor så vi är många som ”slåss om placeringarna”. Den 27:e träffen på Google, där hittade jag mig – Marie Andersson – inte Öpedagogen. På 30:e plats dök Öpedagogen upp och på den 39:e fann jag mitt twitterkonto. Öpedagogen fick ungefär 19 600 resultat. Det där med ungefär 19 600 resultat måste jag undersöka vidare. Antingen är det väl 19 600 resultat eller inte … eller?

Jag lärde mig något nytt idag om Google. Har aldrig tidigare tänkt på att det är 10 träffar på varje sida. När jag började räkna tänkte jag tyst för mig själv: Hur ska jag kunna räkna placeringarna? men det blev som sagt mycket enklare än vad jag trott från början när jag såg det enkla.

Kobra om Google

Vill du lära dig lite mer om Google kan du se TV-programmet Kobra .
Google är ju gratis, eller är det verkligen det? Tankeväckande är programmet i alla fall.
Finns tillgängligt t o m 5 november.

Googla kan väl vem som helst…. eller?

Googla kan väl alla. Navigera dig till Googlesidan, skriv in sökordet och klicka på enter, så löser sig resten. Ja så är det nog för de flesta av oss, både vuxna och barn. Jag har gjort det enkelt för mig och mina elever. Därför har jag bestämt mig för att försöka lära mig mer om Google och dess funktioner för att i nästa steg diskutera Google med eleverna och lära dem mer. Jag kommer att koppla ihop Googlediskussionerna med vårt arbete kring Emil Wern och det får jag be att återkomma om. Vi vuxna tror ofta att eleverna kan mer än oss (och det är nog så ibland) men jag tror i ärlighetens namn inte att de kan så mycket mer än det som jag inledde det här blogginlägget med. Därför anser jag att det är vi vuxna som ansvarar för att ta dem med lite längre in i Googlevärlden än att enbart skriva in sökord. De behöver ställa sig frågande och undrande och de behöver veta varför sökresultaten blir som de blir. Jag sökte upp Kristina Alexanderson eftersom jag behövde hjälp. Jag har lärt mig själv att be om hjälp när jag inte kan eftersom lärare inte kan allt. Och Kristina hjälper mig gärna med allt möjligt och den här gången blev det Google. Hon skickar mail med skärmdumpar och korta uppmaningar om att jag ska söka mig vidare här och där och med hjälp av några tweets i Twitter. Jag söker mig vidare med hjälp av hennes uppmaningar och på vägen upptäcker jag nytt. Men jag kan inte än  jag håller på att lära mig. Och för er som nu blev lite mer nyfikna på Google kan även ni hitta några av Kristinas rekommendation här och här. Eller så tar ni er till där jag för tillfället klickar mig runt och bara hittar mer och mer att lära.

Du borde väl veta

” – Du är ju lärare, du borde väl veta.”
Känner någon igen påståendet eller är det kanske en fråga? Svaret är i alla fall: ”Nej vi lärare vet inte allt men vi får ta reda på.” Bara för att vi har en lärarutbildning betyder det inte att vi fått med oss ”allt” i vårt lärarbagage. När jag gick ut från lärarhögskolan var det någon som drog en parallell med att ta körkort. ”Nu har du fått ditt lärarkörkort så nu är det dags att gå ut och fortsätta att lära.” Bara för att vi fick ett körkort innebär inte det att vi är experter på att köra bil eller lärt oss om alla vägmärken eftersom det kommer ständigt nya. Det samhälle som jag kom ut i som nyutexad lärare är inte det samhälle som vi idag lever i. Då diskuterade vi vad vilken  kunskap eleverna skulle ha med sig och det gör vi förhoppningsvis även idag. Den kunskap eleverna bar med sig då har antagligen ändrats idag. När jag gick på lärarhögskolan hade jag aldrig arbetat med datorer, idag är datorn det självklara verktyget i samhället.

Vad gör då läraren som inte kan eller vet? I mitt fall vänder jag mig oftast till mina kollegor på nätet – via mail, Twitter, FB eller bloggar söker jag upp den som jag tror kan hjälpa mig med mina funderingar och frågor. Jag är lärlingen och söker en som har mer erfarenhet än jag. Vi lärare kan inte kunna allt för vem kan det och vilken yrkesgrupp är redan fullärd? Jag tror också att det är viktigt att vi visar att vi inte kan och vågar söka oss vidare till andra som kan lite mer än oss själva. Att ha ett kollegium, oavsett om det finns på den egna skolan, i grannkommunen eller spitt över hela Sverige, ja till och med utanför vårt lands gränser, är en oerhörd resurs. Jag utvecklas varje dag, i stort som smått och det är oerhört lärorikt att vara lärare.

Och då undrar du kanske vad det är jag håller på att lära mig mer om. Jo – Google. Google!! tänker du, det vet väl alla vad det är. Jo, visst vet jag vad Google är men jag funderar på hur jag ska få mina elever, 10-13 år, att förstå vad Google egentligen är och hur det fungerar. Handen på hjärtat, vad kan du själv om Google? Vågar du visa din ”okunskap om Google” eller vi kanske ska ändra det till: Vågar du visa ditt intresse för vad Google egentligen är, vad eleverna behöver veta/kunna och vad det är vi ska undervisa om.

Skriv gärna en kommentar om just detta, ju mer vi visar vad vi kan eller vad vi undrar över, desto mer lär vi av varandra.
Bilder: Öpedagogen