Vi har bestämt på Eskelhem skola att vi måste fokusera mer på pedagogiska diskussioner. På dagens agenda stod Creative Commons i undervisningen.
Först tittade vi igenom vad licenserna betyder i Skolverkets broschyr..
Vi tittade på och sedan tittade vi på .
Sist tittade vi på min film om hur man använder sig av CC Search.
Och däremellan diskuterades det flitigt. Många frågetecken och utropstecken blev det.
Ofta när jag föreläser eller pratar med folk i allmänhet om Creative Commons är det många som inte vet vad det är. Här nedanför ser du en animerad film som är gjord av Kristina Alexanderson, projektledare på Webbstjärnan där hon förklarar innebörden av Creative Commonslicenserna. Filmen är illustrerad av Jesper Wallerborg
Filmen ligger självklart under Creative Commonslicens (by) och är gjord av
Så har läsåret satt igång och självklart fortsätter vi att webbpublicera våra skolarbeten. Förra året var det första gången vi webbpublicerade och nu kan jag liksom inte låta bli att fortsätta. Det finns så många vinster med att låta eleverna webbpublicera sina skolarbeten så vi lär fortsätta:
För en tid sedan fick jag reda på att en gymnasieelev, som jag känner, inte tilläts använda och hänvisa till i sina skolarbeten. Gymnasieläraren hade sagt blankt nej till detta. Redan då undrade jag varför Wikipedia ska vara bannlyst i skolan. Det är väl ett ypperligt tillfälle att visa varför elevernas sökningar på oftast har en Wikipediaträff högst upp och prata om vikten av att länka när man webbpublicerar. Det är också ett ypperligt tillfälle att diskutera vad Wikipedia är, hur det fungerar och varför det är viktigt att kolla fler källor när man hittar information och fakta på Wikipedia och nätet i övrigt.
Det gick en tid och så får jag reda på att en elev i grundskolans tidigare år inte heller får hänvisa till Wikipediaartiklar. Även den här läraren sa blankt nej. Anledningen till varför läraren säger nej är inte känt, men jag funderar på vad det är som gör att lärare nekar elever att använda Wikipedia i skolan.
Jag säger inte nej till Wikipedia utan säger: Ja, självklart ska vi använda Wikipedia. Och när jag säger det innebär det också att jag måste sätta mig in hur det fungerar och hur man skriver en artikel. Det är jobbigt men oj vad roligt det är när jag har kommit över tröskeln och inser att jag förstår hur det fungerar. För självklart ska eleverna få använda Wikipedia som källa i sina skolarbeten och självklart ska de få reda på hur det fungerar och vad som ligger bakom detta gigantiska uppslagsverk. Jag tänker till och med ta steget längre än att bara säga ja. Jag och mina elever ska imorgon börja att skriva en artikel i Wikipedia med anledning av att jag vill att de ska förstå hur det går till att fylla Wikipedia med information och kunskap om det mesta. Det är också ett bra tillfälle att diskutera Creative Commons-licenser med eleverna, eftersom artiklarna i Wikipedia lyder under CC-licens. Jag vill att vi ska bidra och dela med oss med vår kunskap om en alldeles speciell sak. Jag ber att få återkomma när artikeln är publicerad.
I arbetet med Emil Wern så har jag väldigt ofta upphovsrätten i fokus. Det blir liksom en självklarhet när vi arbetar med bloggen i vår undervisning. Det går inte att undvika att prata om upphovsrätten tillsammans med eleverna, eftersom vi publicerar, lånar av andra och tittar på andras webbsidor. Jag upplever inte att jag dagligen pratar om upphovsrätten, snarare blir det kanske någon enstaka gång i veckan då det blir prat om CC-licenser och upphovsrätt. Vi har pratat om det här i ett halvår nu. I början förstod nog varken jag eller eleverna vad vi pratade om, varför vi skulle ha någon användning av det och inte hade vi hört talas om något som hette Creative Commons. Idag känns det som om vi har varit ute på en halvårsresa och att vi faktiskt har kommit en bra bit på väg. Riktigt var vi är på väg är väl inte riktigt klart för oss men vi är i alla fall på väg mot något. Idag kan vi mycket mer och vi börjar förstå att vi måste ha kunskap om upphovsrätten och några av eleverna börjar också förstå innebörden i CC-licenserna. De behöver inte längre läsa innantill för att förstå vad by, nc, sa och nd betyder utan licenserna börjar bli en kunskap de bär med sig.
Vi har precis avslutat ett arbete kring olika världsarv. Vi har arbetat i 3 olika grupper där vi har varit en ansvarig lärare för varje grupp. Döm av min förvåning när eleverna i 4:an (som inte har arbetat med mig) redovisar om Blåsfisken och hänvisar till bildens upphovsman, helt korrekt. Jag blir så imponerad.
Andra elever har gjort planscher om Frihetsgudinnan. På planschernas framsida eller baksida finns källhänvisningar och CC-licenser nedskrivna:
Så här såg det ut i en presentation i PhotoStory om Frihetsgudinnan:
På en plansch fanns källhänvisning+CC-licenser:
Andra har inte kommit så långt på upphovsresan, men de är ändå med:
Jag har börjat inse att elevernas medvetenhet börjar dra sig utanför skolans väggar. Upphovsrätten är inte längre enbart en skolsak utan upphovsrätten har nu börjat att flytta in hemma hos en elev. Eleven kom springandes på skolgården igår:
- Du Marie, jag var inne på webbsidan XX och när jag skrollade längst ner på sidan hittade jag det där märket, du vet, det där med ett c i en ring.
- Aha, du menar copyrightmärket, svarade jag.
- Ja.
- Kommer du ihåg vad copyrightmärket betyder? undrade jag.
- Att man inte bara kan ta något från sidan, svarade eleven utan att blinka och fick medhåll av kompisen bredvid.
- Men om vi nu skulle vilja låna något från websidan, vad kan vi göra då?
- Vi kan alltid fråga, svarade eleven och en elev som anslutit till vårt samtal.
Alla elever är inte så engagerade. Alla elever har inte klart för sig exakt hur det förhåller sig med licenserna. Alla eleverna springer inte hem efter skolan och letar copyrightmärken på webbsidor. Alla elever har inte förstått. Alla elever jublar inte när de ska hänvisa till upphovsmän genom att fråga eller skriva CC-licenser. Men tillsammans hjälper vi varandra och därmed överförs kunskaperna från en elev till en annan. Jag har skrivit det förut och jag gör det igen. Jag är så imponerad av mina elevers kunskaper och deras intresse. Aldrig hade jag trott att vi tillsammans skulle kunna så mycket om något som är så svårt. Eller är det verkligen så svårt …?
Jag funderade på hur eleverna skulle kunna förstå Creative Commons-licenserna, att de skulle äga dem, för det här är inte helt enkla saker. Jag själv får ibland stanna upp och tänka till ordentligt för att vara säker på att jag hänvisar och skriver rätt. Så jag kom på att vi skulle kunna göra en bilduppgift av det hela:
Eleverna fick utgå från att tänka på något som är cirkelformat (de kom med massor av olika förslag, t ex: boll, glasögon, kikare, hjul, glasskulor, fönster etc), eftersom CC-licenserna är runda och därefter skriva in de olika licenserna i cirklarna. Utifrån det fick eleverna sedan skapa sina egna bilder. Elevernas fantasi och kreativitet går inte att ta miste på. Och att sedan en elev sätter upp sin bild på whiteboarden i klassrummet och skriver sitt namn och sina CC-licenser under sin bild visar på att fler och fler elever börjar förstå vad CC-licenserna innebär.
Men det finns också elever som tycker att det här är onödigt eftersom eleverna på hemmaplan inte alls bryr sig om att leta cc-licenserat material utan lånar verk både här och där. Och det kanske ligger en poäng i det, men samtidigt ser och hör jag att eleverna blir mer och mer medvetna om upphovsrätt och Creative Commonslicenserat material när vi arbetar med olika arbeten i skolan eftersom vi diskuterar det här nästan varje dag i skolan. Jag tror och hoppas att deras medvetenhet och kunskaper om detta kommer att följa med dem i deras framtida liv.
Att arbeta med det här är också en stor utmaning för mig eftersom jag inte kan ”allt” utan måste lära mig parallellt med eleverna. Senast igår fick jag något nytt att fundera på då en elev kom och sa att de hade hittat en bild via Google till sitt världsarvsarbete. De hade sedan gått vidare och undersökt websidan och där inte hittat något copyrightmärke och tyckte därför att det var fritt fram att låna bilden. Det här exemplet visar på att vi lärare har mycket att lära tillsammans med eleverna och att vi ständigt ställs inför nya utmaningar i vårt gemensamma lärande.
Att låna andras bilder kräver lite arbete av den som vill låna. Om du vill låna upphovsrättsskyddade bilder måste du ta kontakt med upphovsmannen för att få tillåtelse att använda dig av hans/hennes bilder. Att låna en Creative Commonslicenserad bild kräver också lite arbete. Det blev klart för mig idag när vi arbetade med vårt världsarvstema om Frihetsgudinnan. På Flickr finns massvis med bilder på Frihetsgudinnan under CC-licens som vi bara kan spara ner på skolans hårddisk för att senare använda i filmer och presentationer.
Statue of Liberty, rakkhi CC (by)
Men det slutar inte med att vi bara kan spara ner en bild på vår hårddisk utan vi som lånar har också en skyldighet att hänvisa och ge erkännande till upphovsmannen. Vi måste alltså ange bildens namn, upphovsmannen och vilka CC-licenser som gäller för bilden.
Mina elever suckar och stönar när de måste hänvisa till upphovsman, bildens namn och CC-licensen eftersom det tar en stund att ordna med och att det är lite krångligt. Och inte blir det bättre när vissa elever lånar uppemot 10 bilder under CC-licens. Det innebär i sin tur mycket skrivande, kopierande och hänvisande. I de här lägena undrar eleverna om de inte bara kan gå in på Google, så att de enkelt kan låna en bild – och med ens är diskussionen om upphovsrätt igång – igen. Jag tycker det är bra att det blir lite jobbigt och krångligt och att vi måste diskutera det som är enkelt (låna bilder på Google) i förhållande till det som blir lite mer krångligt (att erkänna en upphovsman som delar med sig via CC-licens). Våra diskussioner kring upphovsrätt går med andra ord vidare och idag var med största sannolikheten inte den sista gången upphovsrätten kom upp till diskussion – var så säkra på det.
Vi har även lånat musik från Jamendo. Även när vi lånar musik under CC-licens gäller samma sak som jag skrev om här ovanför. Här ser ni en skärmdump från en av elevernas filmer som snart kommer att dyka upp på Detektivenemilochvi.
Alla lektioner har en planering utifrån kursplanerna men jag älskar när lektionerna inte blev som jag hade tänkt utan det blir elevernas nyfikenhet och undran som blir innehållet på lektionerna. Vi arbetar med världsarven som tema i skolan och vi i min grupp arbetar med Frihetsgudinnan. Vi har tittat på filmer, läst artiklar från Internet (för det finns väldigt dåligt med litteratur om just Frihetsgudinnan). Vi har självklart utgått från vad eleverna redan kunde och vad de ville veta mer om. Jag älskar när en engelskalektion blir matematik, geografi, historia och samhällskunskap och svenska och …. Full aktivitet och många frågor: ”Får jag använda mobilen”, ”Hur långt är det amerikanska måttet feet?”, ”Varför blev det si, varför blev det så? ”Varför måste man tala om källan?” ”Kan vi inte titta på YouTube?”
Och appropå – Varför använder vi inte YouTube mer i undervisningen än vad vi gör? Eller jag kanske ska omformulera mig, varför gör inte jag det? YouTube är en direkt kanal ut i världen, inom alla områden, inom alla ämnen. I like YouTube!
Så idag har engelskalektionen bl a innehållit:
Det är sådana här dagar som jag bara älskar mitt yrkesval. Och så har jag kommit på en sak till, jag klarar inte att undervisa utan datorn!
Jag tänker bild. Bild? Ja, vad innebär ämnet bild egentligen i dagen skola? Papper, penna, sudd, kritor, vattenfärg, akrylfärg, penslar, vatten och en palett? Eller är det digitalkamera, Flickr, Creative Commons, DVD-kamera och bildpromenader. Är det två bildvärldar som lever separata liv eller förenas de i vår undervisning? Stövlar vi lärare runt i den ena världen och glömmer den andra eller hoppar vi mellan båda?
Jag läser ämnets syfte och roll i undervisningen:
Utbildningen i ämnet syftar till att utveckla såväl kunskaper om bilden som kunskaper i att framställa, analysera och kommunicera med bilder. Den skall utveckla lust, kreativitet och skapande förmåga, ge allmänbildning inom bildområdet och leda till att eleven skaffar sig en egen ståndpunkt i en verklighet med stort visuellt informationsflöde.
Jag anser nog att vi ska stövla runt i båda bildvärldarna, den ena är inte viktigare än den andra eftersom båda ska ha plats i undervisningen, allt enligt våra styrdokument.
Jag har pratat med eleverna om Creative Commons. Inte så mycket och inte så länge men vi har diskuterat OCH tittat på hur vi kan låna bilder på Flickr. Därför är det fantastiskt roligt att se att eleverna självmant börjar använda sig av CC-licensierat material när de lånar, utan att jag säger att de ska. Och det fiffiga är att eleverna även börjar skriva i vad bilden heter, vem som tagit den och vilken licens som gäller – i Worddokument där de har bifogat bilder. Jag står bakom och tittar nyfiket på. De börjar också reflektera själva – ”Marie – det är inte okej att ta det här va?”
Och så finns det elever som självmant använder sig av att försöka använda CC-licensierat material i vår blogg. Inte helt rätt än men vad spelar de för roll - de är ju på väg – nyfikenheten tar överhand. Jag ser fram emot utvecklingen. Det är en spännande CC-resa vi har påbörjat och mer spännande lär det förhoppningsvis bli.